I mitten av januari -16 blir Leif ombedd att lyssna på radio-dokumentären Historien om Sveriges märkligaste skiva. Det dröjer inte många minuter innan Leif konstaterar; – Det är ju jag som är huvudpersonen.
 I programmet får vi följa Stefan Sundbergs jakt på att räta ut de många frågetecknen kring denna mytomspunna inspelning. Men framför allt. Vart tog Leif Andersson vägen? Lever han eller vill han bara inte kännas vid sin unika bedrift?  
   Det visar sig att Leif mår väl och att han numera är en flitig skribent på Presspunkten. Dock med med nya efternamnet Källberg. I och med avslöjandet ges möjligheten för Stefan Sundberg att knyta ihop säcken med det uppföljande programmet Mannen bakom Sveriges märkligaste skiva.

Musikproducent Stefan Dimle, ett hängivet fan av Leifs singel, känner att det är något som måste göras. Han ser till att på nytt låta singeln tryckas. Denna gång med tillhörande häfte där bland annat Stefan Sundberg reflekterar över denna osannolika resa. Men kanske bäst av allt. Med på köpet, en nyskriven novell av Leif.
 Stefan Dimle tar hjälp av kompisarna Magnus Nilsson och Burt von Bolton som driver klubben Sunkit. Klubben som har fokus på udda och bortglömd populärmusik. Självklart vill de vara med och arrangera en releasefest för att hylla Leif.
 På frågan om hur länge, i klubbens 20-åriga historia, Leifs inspelning varit ett hett ämne, blir Magnus svar.
 – Alltid.

25 augusti och värmen är tillbaks. Stockholm har statsbesök av USA:s vicepresident. Många förväntansfulla fans inväntar dock ett helt annat celebert besök. Leif är på väg till Mosebacke. Åter igen som huvudperson, allt på grund av den märkliga skivinspelningen 1974.

Stunden är kommen. 20.00 och portarna slås upp och drygt 200 gäster fyller Mosebackes vinbar på tredje plan. Mätt och belåten sitter då Leif i logen med Fredrik af Trampe, kvällens konferencier. Med finns också Björn Börlin som var ljudtekniker då det begav sig 42 år bak i tiden. De har en del att tala om och minnas kring.
 Klockan närmar sig nio. Som inför en storslagen rockkonsert vänds blickarna och intresset mot scen. Publiken är påläst. De har koll på de två radiodokumentärerna. De är här för att visa sin uppriktiga beundran inför kvällens huvud-person.
 Fredrik hälsar alla välkomna och bedyrar sin egna uppspelthet. Han som också varit ett troget Leif-fan genom åren ska själv få intervjua ikonen. Det är stort.

Det hela inleds med att Stefan Sundberg intar scen. Med mycket humor och värme delar han med sig av minnen och ögonblick i arbetet med de två radiodokumentärerna. Han får lokalen att andas förväntan. Mikrofonen går över till Björn Börlin. Som ljudtekniker fick han då, hösten -74, uppleva något besynnerligt. Det som först var tänkt som en traditionell inspelning med kompband och arrangemang blev något helt annat. Leifs val att sjunga in de två spåren Med andra ord och Kind mot kind a cappella. Resten är ju som sagt historia.
 När Leif intar scen är det som om ett kulturhistoriskt ögonblick just sker. Leif är generös, berättar utan omsvep sin historia. Om teaterdrömmarna som blev till intet. Om drömmen om en sångkarriär. Om känslan av misslyckande. Men också om lyckan att i stunden få vara delaktig i denna ”musiksaga” som i mångt och mycket nästan är för bra för att vara sann. Som grädde på moset avrundar Leif det hela med lite sång som får taket att bågna av jubel. Magi.

 

Längs ena långsidan har Stefan Dimle och dotter Maila dukat bordet med de nytryckta singlarna. De går åt som smör i solen. Far och dotter ler ikapp och de är inte ensamma om det. Lokalen är fylld av värme och kärlek. Leif slår sig ner för att möta sina fans och signera skivor. De är många och kön ringlar lång. Men att få sitt exemplar signerat av den ödmjuke stjärnan är ett måste. Leif är en tålmodig man. I drygt en timme skriver Leif hälsningar och autografer. Det råder inget tvivel om att Leifs speciella sång gjort av- och intryck och betytt mycket för många individer genom åren.

 – En helt oförglömlig upplevelse. Det var värt att bomma friidrotten på TV igår, som jag annars tänkt titta på.

Det blev sedan fredag och Elisabeth passade på att koppla av med att gå på cirkusen en dag för tidigt. Den hade kommit till stan till helgen nu till hösten, för att ladda batterierna inför vintersäsongen, då den hade högsäsong. Cirkusen hette Austria och hade ett speciellt laddat clownprogram, med extra speciellt vitsiga pajaser. Dom ägnade sig åt att skämta om mord och självmord, eftersom landet hade haft en högre frekvens av de tragiska ödena än normalt.Skämten tyckte clownerna trots den tragiska bakgrunden passade in i storstan, med sin tuffa framtoning. Före cirkusprogrammet som ju ägde rum på kvällen, var det dags för en tennismatch i gymnastikhallen mot en DM-mästare som hette Stina, och var tjugofem år gammal. Hon var jämngammal med Elisabeth som var blott ett år yngre. Elisabeth lyckades vinna i fem set och var överraskad över resultatet eftersom hon inte hade tränat speciellt hårt. Efter cirkusen var det dags att återigen se en videofilm, som den här gången hette ‘Lördagsmiddagen’ och handlade om ett extra festligt bröllop, mellan en yngre kvinna på cirka tjugofem år och en äldre man på cirka femtio år. Sedan var fredagen över, och hon bestämde sig för att gå till sängs med en cocacola som avslutning.

Lördagen hade kommit och Elisabeth bestämde sig för att till slut till helgen strunta i att se filmerna och bestämma sig för att börja idrotta i ortens friidrottslag eftersom hon ville pröva något nytt. Egentligen skulle hon ju som ursprungsidé gå på cirkusen på lördagen, men det blev ju nu istället av redan på fredagen. Friidrottslaget var nu istället extra spännande att börja tävla i. Hon bestämde sig för att pröva att delta i höjdhopp, och fyrahundra meters löpning, samt kulstötning. Det blev ett ganska bra resultat i höjdhopp, där hon lyckades ta en och trettiofem och blev femma. I fyrahundrametersloppet gick hon på ganska jämt en minut, och kom också där på femte plats. Kulstötningen gick bäst. Där kom hon trea med tio och femtiofem meters längd. Sedan hade eftermiddagen kommit, och lördagen var där intressant att koppla av på en restaurang som Elisabeth hade sparat till middagen till, under fjorton dagars extraknäck som tidningsutdelare. Lördagen slutade sedan med en drink med cider på en bar i stan, för att sedan kunna somna in för söndagens äventyr.

Det var söndag och Elisabeth träffade en trevlig ung man som hette Åke och var jämngammal med henne tjugofyra år gammal. Han bjöd henne på frukost på en restaurang på ägg, skinksmörgås, och kräm, samt kaffe och ostkaka. Elisabeth lät sig väl smaka och var faktiskt glad över att få frukosten gratis, eftersom hon hade tappat pengarna hon hade i plånboken, samt hade fått kontokortet länsat av en kontotjuv. Hon gick till polisen och anmälde förlusten, och hoppades att de skulle lyckas att åtgärda situationen. De sade emellertid till henne att hon måste vara försiktigare i fortsättningen eftersom pengar inte var lätta att ersätta. Hon gick till socialtjänsten och anmälde situationen, och bad om att få pengar av dom. Det var faktiskt en generös socialtjänst och hon fick tvåtusen kronor som de räknade med skulle räcka till nästa lön hon skulle få om fjorton dagar. Hon hade ju inte någon hyra att betala förrän om just två veckor så det var bara matpengar samt respengar till sin arbetsplats på ett daghem där hon arbetade som assistent till förskolläraren. Åke var också generös och bestämde sig för att hon skulle få till skänks femtusen kronor, eftersom han hade gott om pengar. Han hade nämligen vunnit etthundrafemtiotusen kronor på tips. Han hade också ett bra betalt arbete som civilingenjör, och var också intresserad av henne som flickvän. Elisabeth bestämde sig dock för att tacka nej till att vara flickvän, eftersom hon ville vara obunden. Hon bestämde sig också för att tacka nej till pengar från honom men ville i varje fall fortsätta att vara vän till honom.

 Historien som bygger på verkliga händelser utspelas i sex delar och är en dramatisering om The Pre-Raphaelite Brotherhood. Sällskapet grundades 1848 av den brittiska konstnärsgruppen: Dante Gabriel Rossetti, John Everett Millais och Holman Hunt. Senare blev arkitekten William Morris medlem.  
 I brödraskapet, med det näst intill omöjliga namnet, spelade kvinnor en stor roll som modeller, livs- och samtalspartners och inte minst som medkonstnärer. Gruppen som kan jämföras med flower-power rörelsen på 1970-talet gjorde uppror mot dåtidens förhärskande konstideal som styrdes av Royal Academy. Istället sökte de inspiration från konsten före Rafael och Michelangelo, främst i det italienska 1400-talsmåleriet och i den medeltida konsten.

Prerafaeliternas (PRB) intresse förenades med ett starkt engagemang i samtidens sociala frågor. Konsten präglades av motsättningar. Religiositet och fantasier om svunna tider för-enades med radikala politiska uppfattningar och närstudier av naturen och omgivningen. I centrum stod de eviga frågorna om kärlek, passion, svek och död. Konstverken präglades av djupt allvar men också av ett starkt patos, oavsett om det uttrycktes i måleri, teckning eller konsthantverk.

Holman Hunt var den i brödraskapet som tog syftet med konsten på störst allvar och höll sig till stilen hela livet. John Everett Millais började däremot att måla i en allmännare stil. Han blev rik och berömd och belönades 1885 med baronet och titeln Sir följt av förnamnet. När han avled 1896 var han ordförande i Royal Academy.

 Morris kom från en välbärgad familj och studerade vid universitetet i Oxford. Där mötte han målaren och poeten Dante Gabriel Rossetti. William träffade även sin blivande hustru Jane Burdun, en erotisk kvinna ur arbetarklassen, vars bleka hy och kopparfärgade hår uppfattades av Morris och hans vänner som ett skönhetsideal. Jane kom även att bli en av Rossettis favoritmodeller. Hon liknade hans avlidna hustru Lizzie Sidded som finns avbildad på flera berömda porträtt.
 Paret Morris hyrde tillsammans med Rossetti herrgården Kelmscott Manor. Samlivet i huset kom dock att färgas av en kärleksaffär mellan Dante Gabriel och Jane. För att slippa uppleva hennes heta passion för Rossetti reste William Morris regelbundet till Island där han bedrev forskning i den isländska sagolitteraturen.

Morris och hans dotter May hörde till Storbritanniens tidigaste socialister. En av hans mest kända skönlitterära arbeten, News from Nowhere, är en utopisk skildring av ett socialistiskt samhälle och sägs ha inspirerat Beatles att skriva poplåten Nowhere Man. Det bör dock påpekas att John Lennons text handlar mer om ett frivilligt utanförskap än om ett samhälle byggt på social gemenskap.
 William Morris arbetade som arkitekt men drogs främst till formgivning och konsthantverk. Han grundade en egen firma som blev mest känd som Morris and Company. Under licens säljs ännu idag hans mönstrade tyger och tapeter i det exklusiva varuhuset Liberty i London.

Så här skriver Lena Månsson i Tidningen Kulturen: Långt in i våra dagar har prerafaeliterna fortsatt att påverka konsten. Dessa målare förenade medvetet fakta och fantasi, realism och dröm. Målet var att ge konsten ett högre syfte, ett allvar. Det är ett mycket vackert och mångbottnat måleri som väcker tankar. Drömmen om en annan och bättre värld har överlevt.

Mellan den 2–7 augusti så var det skärgårdsfest i Karlskrona. Det kom artister som spelade på stortorget och det fanns även de som spelade i Hoglands park. På många gator var det försäljare som sålde olika slags mat och godis och liknande. Det fanns karuseller på torget och mycket mer.

   Nästa dag hände det inte så mycket men jag kollade när de satte upp scenen på stortorget och alla karusellerna.
 Dagen efter var det mer aktivitet. Jag kollade när det spelades beachvolleyboll nere vid hamnen. Mycket folk och högt tempo. Det fanns de som åkte skateboard där också. Jag hittade många tomburkar där nere och pantade för nästan 100 kronor. Uppe på stan var det fullt med saker på gång. Vid ristorgstrappan höll några ungdomar på med konst på trappan.
 Senare på kvällen var det invigning på stortorget och de som hade köpt skärgårdspass (vilket jag gjort) fick två gratis kroppkakor. Det var lång kö dit så jag valde att hoppa över kroppkakorna. Senare anordnades det också ett stadslopp. Det var många som sprang där. Vid niotiden på kvällen steg Lars Kristers upp på scen vid stortorget och spelade musik. Jag stannade dock inte så länge utan åkte hem vid sjutiden.

På fredagen cyklade jag också relativt tidigt till stan. Jag kollade lite på beachvolleybollen och på de andra aktiviteterna som fanns där. Även denna dagen hittade jag många tomburkar som jag pantade.
 Senare drog jag mig till oglands park. Där hade de lite uppträdande på scenen. Det spelades hip hop musik då jag var där. I parken fanns det också ett ställe där man fick kläder och prylar helt gratis. Jag hittade två fina skjortor där. Vid fyratiden kom mina föräldrar till stan och vi gick ner till fisktorget och käkade mat där. Vi lyssnade på Doug Seeger som var där och spelade också.
 När klockan närmade sig sex så åkte mamma och pappa hemåt och jag gick upp på stortorget. Vid klockan sju skulle Lisa Nilsson börja spela. Lars Winnerbäck och The Bones skulle spela senare samma kväll. Jag fick bra plats nära scenen så jag kunde ta bra foton.

 När Lisa Nilsson var klar äntrade ett antal jobbansvariga upp på scen och tog bort alla instrument som använts och började ta in Lars Winnerbäck och deras instrument. De var riktigt snabba.

Vid niotiden på kvällen äntrade så Lars Winnerbäck scenen. Det var också en mycket bra konsert. Det var betydligt mer folk på torget än när Lisa spelade. Alla sjöng med i Lars låtar och det blev allsång flera gånger. Lars körde många låtar från nya albumet och de flesta av publiken kunde texterna utantill. Enda nackdelen var att han hela tiden var starkt belyst så det var svårt att få bra foton av honom. Lars körde tre extranummer och konserten höll på i ungefär 90 minuter.
 När konserten var slut började scenarbetarna återigen att byta på scenen. Denna gången drog de in The Bones instrument. Jag passade på att köpa Lars Winnerbäcks nya skiva. De sålde den i en shop som var nära scenen och skivan var billigare där än i affären så det var coolt. Jag var inne i öltältet också och träffade några kompisar där.

Nästa dag cyklade jag inte in till stan så tidigt utan jag tog lite sovmorgon. Vid lunchtid var jag så i stan igen. Jag gick lite rundor och lyssnade på musik nere vid Hoglands park. Framåt eftermiddagen cyklade jag hem och åt.
 Vid sextiden cyklade jag till stan igen. Det var ytterligare några konserter på stortorget som jag tänkte gå på. Frans spelade vid sjutiden och senare skulle även Timbuktu &Dawn spela och sist Frej Larsson.
 Frans kom upp på scen vid sjutiden och tjejerna i publiken blev helvilda. Frans spelade några äldre låtar såsom Brown eyed girl, Moondance och en del annat som jag inte kan titlarna på. Han bjöd även på helt nya låtar som han själv skrivit. De var också bra. Vid något tillfälle fick han verklig feeling och skvätte vatten på publiken. Som avslutning på konserten sjöng han sina två största hits If i were sorry och Zlatan låten. Bra konsert även om man fick lite ont i öronen av alla tonårstjejer som tjöt.
 Efter konserten gick jag in i öltältet och lyssnade när en DJ körde remixar av 80 tals låtar. Det var coolt.

Vid niotiden kom Timbuktu & Dawn upp på scenen. De spelar hip hop musik. Jag kan inte så många av deras låtar men det mesta av musiken var ok. Jag stannade inte hela konserten eftersom jag kände mig lite trött. Jag cyklade hemåt i stället.
 Dagen efter var det hamnfest i Kristianopel men jag gick aldrig på det utan jag hälsade på mamma och pappa.
 Som helhet var skärgårdsfesten anno 2016 helt lyckad och jag går gärna nästa år också.

Fenomenet att spela datorspel och tjäna pengar på det, drömmen som vi inte trodde skulle kunna bli sann som 90-tals barn, är mera än sann i dagens läge. Det finns ett antal spel som det går att livnära sig på i dagens läge. Några exempel är, DOTA2, CS:GO, LOL, HEARTHSTONE. Sedan finns det alternativa sätta att livnära sig på, igenom att “streama” eller sända live när man spelar något datorspel. Eller lägga upp klipp på t.ex Youtube. Får du tillräckligt med folk som tycker det är roligt att kolla på när du spelar, kan du få sponsorer och sända reklam som kan ge intäkter, men det är en helt annan historia.

Den största e-sports turneringen som finns i dag, heter “The International” i alla fall om man går efter prissummorna. Detta året, 2016 så var prispotten på hela 20,770,440 dollar där vinnarna fick 44% och resten fördelades bland resten utav lagen. Turneringen hölls i spelet DOTA, som i grund och botten var en “hemmagjord” karta eller bana i spelet WarCraft 3 som släppts utav Blizzard. Men fenomenet DOTA växte och blev större än spelet WarCraft3 och utvecklades senare som ett eget projekt. Spelutvecklarna Valve är DOTA2s utvecklare just nu. Någon som bör nämnas inom DOTA är Icefrog som har lagt ner en enorm tid på att utveckla detta indieprojekt till en utav de största formerna utav e-sport och jobbar fortfarande på projektet nu anställd inom Valve.

Förutom turneringen The International, finns det andra professionella turneringar och ligor som pågår i stort sett året runt, vilket resulterar i lite fritid för spelarna. ESL som är ett tyskt företag och betyder Electronic Sports League, är ett exempel på ett företag som håller i många turneringar och deras huvudsponsor är Intel. De har små turneringar runt om i världen och sedan större avslutningsturneringar. Men även det svenska företaget Dreamhack, som är det LAN som är världskänt i Jönköping har sina egna små turneringar runt om i världen och sedan större avslutningar.

Personligen, eftersom jag alltid har varit datorintresserad, så är det väldigt roligt för mig att se detta växa ifrån att inte existera till att blivit så stort världen över. Det har väl både något positivt och negativt med sig, men drömmen om att tjäna pengar på att vara professionell datorspelare blir mera lättåtkomlig varje dag. Det finns redan högskolor och gymnasium med e-sports inriktning och i USA har de som collegeligorna i basket och baseball, e-sport college ligor också.

Även ett par lag i Europa har blivit sponsrade utav större fotbollsklubbar och det finns “träningsläger” för spelare som blivit handplockade för deras talang, så snart kanske alla små byar har en datorspelsklubb på samma sätt som de nu har fotbollsklubbar.

När man klockan nio tar första svängen i den midjedjupa pudersnön glömmer man helt bort hur jobbigt det var att kriga sig ur sängen för 3 timmar sedan. Det enda man kan fokusera på är den underbara känslan av att flyta nerför berget. I nästa sväng trycket man till lite extra med fötterna för att bli täckt i snö och få ett så kallat ”faceshot”. Eftersom man blir blind av all snö som yr omkring en är det viktigt att memorera var nästa träd eller sten befinner sig.

Att just kunna välja sin egen väg ner för berget ger en fantastisk frihetskänsla. Det är som att man likt en konstnär stryker sin pensel på ett vitt papper målar berget med spåren efter skidorna. Regler är i princip obefintliga förutom ett visst säkerhetstänk som man måste ha för att kunna ge sig ut i bergen. Om någon av dessa regler bryts är det inte säkert att du själv drabbas utan ännu värre, någon annan.

Rädsla är en viktig känsla då det hjälper varje individ att stå kvar med fötterna på jorden. I många fall finns det inte en andra chans utan en felbedömning eller brist i planering kan kosta dig själv eller andra personer livet. Balans mellan rädsla, sunt förnuft och kunskap är nyckeln för att kunna styra så mycket som möjligt över utgången av ett åk.

Glädje är för mig den starkaste och viktigaste känslan när det kommer till skidåkning. Hade man tagit känslan man har i kroppen efter ett lyckat åk och skrivit ner den på ett papper hade det stått LYCKLIG med stora bokstäver. Glädjen delas också med alla i sällskapet vilket gör känslan ännu starkare. Just den här känslan har gjort skidåkning till den enda drog jag kommer vara beroende av i mitt liv.

Dagligen tänker jag på skidåkning, kollar på skidfilmer och längtar nästa äventyr på skidor. Detta ger mig motivation till att komma i form samt jobba ihop pengar till nästa vinter. Redan nu vet jag att om några månader kommer åka skidor varje dag. Detta ger mig alltid ett leende på läpparna.