När man klockan nio tar första svängen i den midjedjupa pudersnön glömmer man helt bort hur jobbigt det var att kriga sig ur sängen för 3 timmar sedan. Det enda man kan fokusera på är den underbara känslan av att flyta nerför berget. I nästa sväng trycket man till lite extra med fötterna för att bli täckt i snö och få ett så kallat ”faceshot”. Eftersom man blir blind av all snö som yr omkring en är det viktigt att memorera var nästa träd eller sten befinner sig.

Att just kunna välja sin egen väg ner för berget ger en fantastisk frihetskänsla. Det är som att man likt en konstnär stryker sin pensel på ett vitt papper målar berget med spåren efter skidorna. Regler är i princip obefintliga förutom ett visst säkerhetstänk som man måste ha för att kunna ge sig ut i bergen. Om någon av dessa regler bryts är det inte säkert att du själv drabbas utan ännu värre, någon annan.

Rädsla är en viktig känsla då det hjälper varje individ att stå kvar med fötterna på jorden. I många fall finns det inte en andra chans utan en felbedömning eller brist i planering kan kosta dig själv eller andra personer livet. Balans mellan rädsla, sunt förnuft och kunskap är nyckeln för att kunna styra så mycket som möjligt över utgången av ett åk.

Glädje är för mig den starkaste och viktigaste känslan när det kommer till skidåkning. Hade man tagit känslan man har i kroppen efter ett lyckat åk och skrivit ner den på ett papper hade det stått LYCKLIG med stora bokstäver. Glädjen delas också med alla i sällskapet vilket gör känslan ännu starkare. Just den här känslan har gjort skidåkning till den enda drog jag kommer vara beroende av i mitt liv.

Dagligen tänker jag på skidåkning, kollar på skidfilmer och längtar nästa äventyr på skidor. Detta ger mig motivation till att komma i form samt jobba ihop pengar till nästa vinter. Redan nu vet jag att om några månader kommer åka skidor varje dag. Detta ger mig alltid ett leende på läpparna.