Spökhotellet del 1

 Nr 4/2016
text MATTIAS KARLSSON
foto SEBASTIAN JOHANSSON
 
 
 

År 1915
Det är disigt väder ute och dimman ligger tät och tycks komma allt närmare från det blå och stilla havet vid horisonten. Elina La Samor är på väg till ett hotell, vid namn Palleous Hotel, med en svart bil. Hon ska övernatta på hotellet i några dagar. Elina La Samor är en stillig ung och svarthårig kortväxt kvinna i 20 års åldern. Hon är endast 1.50 meter lång. Hon bor cirka 20 mil från hotellet i en liten gammal stad vid namn The Town. I staden The Town finns det fyra blomstrande parker som är välskötta av The Towns commerna, som är detsamma som kommun. The Town har blivit känd för sina blommor och gamla byggnader. En del av byggnaderna är så gamla att de faller sakta sönder och kommer en dag vara ruiner.
   Palleous hotel ligger i en liten och näst intill en övergiven by vid namn Ghost Village. Namnet har byn fått eftersom de flesta hus är övergivna av flera stycken okända anledningar. Husen är så pass övergivna så att fönsterna har sprickor och dörrarna är i dåligt skick. Det är fullt med stora bruna råttor i de övergivna husen och på de små gatorna som är gjorda av gatsten. Tidigare var gatorna bara gjorda av grus. Den längsta gatan är ungefär en kilometer lång. Det tog många månader att bygga den långa gatan. När hon har kört en sträcka på ungefär 10 mil är det dåligt med bensin kvar i tanken som finns i sidan på bilen. Det är endast sju liter bensin kvar. Elina La Samor suckar till lite lätt och kör in till en liten och gulfärgad gammal bensinmack och tankar sedan bilen full. Bensinmacken heter Gasol & Diesel. Elina ser att den är i behov av en renovering ganska omgående. Det går i cirka 70 liter i bensintanken. Hon betala sedan notan i bensinmarkens lilla butik, i den butiken finns det godis, tobaksvaror, tillbehör till bilar, tidningar med mera. Notan gå på 20 kronor för en fulltankad bil. Ägaren till bensinmacken och butiken heter Erika Hansson, en ljushårig ung tjej. När hon har tankat klart och betalat för bensinen sätter hon sig i sin bil och kör sedan iväg igen. Efter ytterliggare 10 mil var hon framme vid hotellet. Hon parkerade sin bil på en parkeringsplats, som bestod av grus. Hon har reserverat en plats för att vara på den säkra sidan eftersom hon har misstankar om att parkeringen kanske är fullsatt av bilar eftersom hotellet kan vara ett populärt turisthotell vilket det inte var. När Elina La Samor har parkerat bilen på reserverad parkingsplats nr 4 stänger hon av den, öppnar bildörren och låser bilen. Men ganska snart märke hon att bilen starta igen av sig själv. Elina La Samor bryr sig dock inte utan låser återigen upp bilen och vrider om nycklen för att bilen ska stängas av igen. Hon tänker till och tycker att det är konstigt att bilen startar av sig själv. Hon har aldrig varit med om något liknanade. Hon går sedan mot hotellet. Längs vägen passerar hon en brunfärgad gammal och sliten bro. Under och runtom bron finns det kvicksand. Det är därför man har satt upp en bro. Bron är byggd av många stenar, så många att det är svårt att räknar dem. Bron saknar räcker så Elina La Samor får gå över bron försiktigt för att inte falla ner från bron för då sjunker hon i den djupa kvicksanden. Bron byggdes på 1800-talet av en byggfirma som hette Vasakalakas lilla byggfirma. Den lades ner år 1904 på grund av ekonomiska förluster. Den sista ägaren till byggfirman heter Lars-Lennart Gustafsson och den förste ägaren heter Lennart Vasakason. Väl framme vid hotellet öppnar hon en gammal brunfärgad träport och gå in i hotellet. Hon gå sedan fram till receptionen och checkar in i hotellet. Vid incheckningen uppger hon sitt namn, adress och telefonnummer för att bevisa att det är hon som har bokat hotellrummet, vilket hon bokade för ungefär två månader sedan. När hon checkat in får hon en rostig gammal nyckel till rum nummer 105 som ligger på tredje våningen på hotellet. Längs vägen till hotellrummet hör hon ett skrik som tycks komma från ingenstans. Elina La Samor bryr sig återigen inte utan fortsatte att gå. Men hon har dock lite funderingar kring det plötsliga skriket. Det lät konstigt nästan som det vore ett omänskligt skrik. Väl framme i hotellrummet öppnar hon rummet med nycklen. När hon är inne i rummet skriker hon till. I rummet sitter en man med röda ögon och blodiga kinder på en stol. Han saknar hår på huvudet och istället för hår har han två vita horn. Stolen som han sitter på är röd och ser ganska sliten ut. Jag har väntat på dig Elina La Samor säger mannen. Vem är du? Frågar Elina La Samor med skakande tänder och stirrar på honom med en dödande och sur blick. Mannen skrattar och säger: jag är djävulen och jag har kommit för att hämta dig. Elina skriker till så högt hon kan i hopp att någon ska höra hennes skrik, men ingen tycks höra hennes höga skrik. Elina hade inte den blekaste aningen att djävulen fanns på riktigt hon trodde bara att det var påhittat. Djävulen tar tag i henne och lyfter henne. Elina La Samor sparkar som motstånd mot djävulen så hårt hon kan. Djävulen känner dock inte någon smärta när Elina sparkar honom eftersom djävulen helt enkelt inte kan känna någon smärta. Men djävulen släpper trots allt inte henne utan flyger iväg med henne, till ett övergivet rum i hotellet. Väl i rummet ser Elina La Samor en man som hon genast känner igen, det är hennes morfar Gustav Bengtsson som försvann på hotellet för 10 år sedan. Elina La Samor trodde att Gustav var död. Gustav ser fruktansvärt skadad ut. Det ser ut som han har blivit torterad eftersom han har synliga ärr och blod över hela kroppen. Gustav är 70 år gammal och mager. Gustav bor i en storstad som heter Giselletown. Gustav säger: djävulen är ond och hemsk med en gråtande och sorgsen röst. Elina La Samor släpper taget ur djävulen och springer fram till honom. Morfar, vad har hänt säger hon med en gråtande röst. Gustav snyftar till och säger med en låg ton: Det här är straffet för att jag inte ville blir ett spöke och förena mig med djävulen. Jag vill inte förena mig med honom eftersom jag är en god människa och inte en ond. Gustav säger sedan: snälla Elina jag ber dig att förena dig med honom annars har djävulen sagt till mig att han kommer att döda mig och tortera dig tills du dör. Elina gå fram till djävulen och ber med en gråtande röst att hon vill förerna sig med honom, trots att hon egentligen inte vill göra det. Djävulen skrattar med ett ganska elakt skratt och säger med en ganska hög och elak röst: självklart. Hon skrev på ett avtal att hon ville det. Avtalet var ett papper där det stod olika punkter som hon skulle godkänna till exempel att hon måste göra allt djävulen säger till henne även det mest dramatiska som till exempel döda någon. Avtalet är bindande och gäller tills man dör om man bryter mot avtalet väntas hård bestraffning i form av totyr eller i värsta fall en plågsam och långsam död. Djävulen tar fram ett blått trollspör, som är gjort av ett sällsynt nyupptäckt träslag som växer i skogen The Blue Forest, vars namn den har fått för det växer endast blå färgade växter i skogen. Skogen är väldigt stor, lika stor som regnskogen Amazonas i Brasillien. Skogen är känd för att vara en mörk skog med onda och dånande väsen från djur. Skogens farligaste djur är en art vars namn är Djävulsflygare. Den liknar en fladdermus men dödar en människa direkt genom att bita en människa med sina jättegiftiga blåfärgade tänder. Djuret är dessutom svårt att upptäcka pågrund av att det är ett litet djur. Djävulen säger en trollformel och hon förvandlas till ett vitfärgat och genomskinligt spöke och hennes minne och tankar blir ersatta av ondska. Hon kan känna att hennes tankar och minne raderas bort och det blir tomt och sen kommer ondskan farande som ett flygande pistolskott. Det är samma ondska som djävulen har. Under tiden som Elina blev bortförd gick hotellchefen Lina mot Elinas lilla hotellrum som har ett vardagsrum, kök och toalett med dusch. Vardagsrummet är litet och det finns en soffra. Dessutom finns det ett vit litet soffbord. Köket är också litet och har blåa köksluckor och ett blått litet matbord. Lina har med sig en liten välkomstgåva som alla hotellgäster som checkat in får. Välkomstgåvan är en liten brunfärgad plastbricka med frukt och bär på med ett stilligt kort där det står: Välkommen till Palleous Hotel. Här kommer en liten välkomstgåva ifrån personalen på hotellet. Vi hoppas att du ska trivas här med vänliga hälsningar hotellchefen Lina med personal. Kortet har en liten bild som är tecknad av en tecknare vid namn Stig-Arne Sivardsson född 1600 och död 1660. Han var känd för att teckna verkliga byggnader. Bilden föreställer hotellet och bakom hotellet syns det en solnedgång. Lina knackade på dörren, men ingen öppnade. Hon ta tag i handtaget till dörren och den var olåst. Konstigt tänker Lina och gå in i hotellrummet. Det var ingen där. Lina kunde snabbt anar att något har hänt och ringer till polisen. Hon berätta vad som har hänt och uppger sitt namn och adressen till Palleous Hotel som är Pallevägen 5. Polisen åker ut till platsen men de hittade henne inte. 

   Dagen därpå skrev man en artikel i en dagstidning som heter People Is Everything om att en kvinna har försvunnit i hotellet Palleous hotel. Chefen Lina fick från polisen ett uppdrag att sätta upp papper på anslagstavlor och väggar i hotellet Där det stod: Missing People Elina La Samor försvann den 13 Augusti år 1915. På papperna var det en bild på henne och ett telefonnummer som man kan kontakta om man hitta henne. Efter ett flertal månader har gått och ingen har hittat varken spår eller en skymt av henne. Poliserna försöker kopplar händelsen till den andre mannen Gustav som har varit försvunnen sedan 10 års tid. Men poliserna kan inte bevisa att händelserna hänger ihop mer än att bägge två har försvunnit spårlöst.

 

År 2015
Det är den 13 Augusti 2015 och det är 100 år sedan Elina La Samor försvann. Hotellet där hon försvann har renoverats för några år sedan och fått dagens teknik, förutom ett par rum som inte ha renoverats pågrund av bland annat att det är kulturmärkt, vilket betyder att det inte får renoveras hur som helst. Polisen bestämmer sig att återigen tar tag i det gamla fallet med Elina La Samor. Fallet har de tagit tag i ett flertal gånger genom att genomsöka hotellet utan resultat. För att hedra hennes minne har ett antal präster skrivit en bok om henne och i faktaböcker står det också om henne: Elina La samor flickan som försvann heter en av böckerna som gavs ut år 1990 och är 100 sidor tjock, på omslaget till boken är det en liten bild på hennes ansikte och runt det är det en röd färgat. Författaren till den boken heter Sven Magnus Paulsson och han dog år 1970 av en hjärntumör. Sven Magnus Paulsson jobbade som en präst och skrev berättelser och dikter på sin fritid. Hans mest kända verk är just boken Elina La Samor flickan som försvann. Polisen har beslutat sig för att skickar ut en styrka som består av fyra kvinnliga poliser...

Fortsättning i nästa nummer..


Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0