Sigge Stark (1896 – 1964) hette egentligen Signe Björnberg. Hon växte upp på en herrgård i Finland men när fadern gick i konkurs och försvann flyttade lilla Signe med mor och syskon till landsbygden i Sverige. Redan i tidiga tonåren drömde hon om att bli författare. Efter skolan skrev Signe noveller som hon lyckades sälja till tidningen Vårt Hem. När hon var 25 år reste hon till Stockholm för att förverkliga sina författardrömmar. Det började med en boknovell med titeln Den steniga vägen till lyckan (1924). Sigge Stark blev under flera decennier en av Sveriges mest lästa författare, via kärleksromaner med titlar som Månskensnatten (1945), Vi gifter bort mamma (1955) och Carmen Maria och kärleken (1965).

Sigge Stark var folkkär. Hennes förmåga att kombinera äventyr och kärlek ledde till att böckerna sålde i stora upplagor.

 – Hon hade ett sätt att berätta som slog an hos publiken, samtidigt som hon knöt an till ämnen som låg i tiden, säger Yvonne Leffler professor i litteraturvetenskap vid Götebergs universitet.
 2015 gav Leffler ut boken Sigge Stark – Sveriges mest produktiva, utskällda och bästa författare.
Boken tar upp ett flertal aspekter om Stark. Framgångsreceptet, hennes privatliv och speciella arbetsmetoder, berätt-artekniken och inte minst den starka kritiken mot henne.
 – Sigge Stark blev väldigt hårt ansatt av kritikerna. Hon fick en stor spridning och stort inflytande, vilket alltid anses farligt. Dessutom tyckte kritikerna att hon skrev för mycket om kärlek och erotik.

Stark behövde alltid pengar. Hon och hennes make ägnade sig åt en mycket kostsam sysselsättning. De födde upp travhästar och grand danoishundar, stora djur som äter mycket och när de blev sjuka så var veterinärkostnaderna astronomiska. Sigge Stark skrev i rask takt för att betala dyra räkningar. Men trots att hon var produktiv och trots att hennes böcker sålde i enorma upplagor blev hon inte rik på sitt författarskap. Hon blev hårt utnyttjad av förlagen och hade aldrig pengar nog att försörja sig och sina djur.
 Hon drog gång på gång på sig stora skulder bland annat genom att köpa ännu fler dyra travhästar, som hon sedan snabbt var tvungen att skriva ihop till. Enligt Bo Niklassons biografi Vem var Sigge Stark? (1990) hade hon behövt någon som ansvarade för hennes förhandlingar med bokförlagen, som utnyttjade henne girigt och grymt. När hon var extra desperat efter pengar skrev hon på kontrakt där hon avsade sig alla rättigheter ”för alla tider, länder och upplagor”.

Moa Matthis skriver i Dagens Nyheter att Sigge Starks författarskap är en del av en bred litterär väg som ägnade en stor del av 1900-talet åt att sälja jord-och-blod mytologi till nyblivna och vilsna storstadsbor. I sin självbiografiska Författaren från 1957 skrev Ivar-Lo Johanssson både vasst och sorgset om författarna som på 30-talet lekte torparlycka på sommarhalvåret och översvämmade litteraturen med skildringar av dans-banor, storblommiga pigor och hästar i daggiga beteshagar. I jämförelse framstår Sigge Starks bygderomantik bitvis som realistiskt kärv, men så bodde hon ju också på landet året om och visste vad torparlyckan kostade i söndervärkta ryggar och utslitna leder.

Anneli Jordahl skriver i Aftonbladet att professor Yvonne Leffler påpekar att Sigge Stark som författare var ett fenomen med mycket god förmåga att fånga läsarna och variera sina motiv. Hon var fenomenal på suggestiva inledningar. Stark var något annat än Harleguinromantik och Barbara Cartland. Sigge Stark varierade sig, skrev i olika genrer, som äventyrsböcker, spänningsromaner och historiska skildringar. Genom att kalla sig Sigge lockade hon också en stor skara manliga läsare. Inledningsvis skrev hon noveller där hon använde sig av udda berättargrepp och oväntade miljöer i lappkojor och badhotell. Men berättelserna förändrades genom åren, den första tidens mer omfångsrika romaner övergick på begäran från det giriga förlaget till mer stereotyp romantik i förkortat format.
 Signe Björnberg avled 1964. Efter hennes död har Albert Bonniers bokförlag med jämna mellanrum tryckt nya upplagor av Sigge Starks mest populära böcker. 2015 gav förlaget ut en serie av Starks bästa romaner med nya omslag formgivna av illustratör Eva Lindeberg.