Åke och Kristina blev belåtna med Holger, och bestämde sig för att börja intressera sig för bilar. Åke var utbildad grundskolelärare och hade en bra anställning med ganska hög lön, och Kristina var socionom med anställning i Gottsundas kommuns socialtjänst. De hade alltså råd med bil, och ångrade att de inte hade köpt någon tidigare. Paret gick och såg diverse olika bilar, men var snålt och ville egentligen inte kosta på sig någon dyr. Eftersom de också bara hade ett barn kunde det också räcka med en liten bil. De bestämde sig alltså för att köpa en liten Fiat, vilket egentligen Holger blev missnöjd med. Han ville ha en Mercedes eller möjligen en Volvo, för att bli mäktigare i sina skolkamraters ögon.

Holger skulle fylla femton år, och hade börjat åttonde klass och hade börjat plugga hårt för att få bra betyg, när han råkade ut för en ögoninflammation. Han blev inlagd på Karolinska sjukhuset i Stockholm, som hade bäst resurser för att ta hand om svåra ögonsjukdomar. Där blev han ordentligt vårdad och frisk på två månader, och kunde återvända hem och börja studera igen. Han hade emellertid blivit efter i studiearbetet, och hade börjat tröttna på att kämpa ikapp sina kurskamrater. Det slutade med att han fick ett återfall i ögonsjukdomen, och fick återvända till sjukhuset igen. Den här gången blev han när han blev återställd föremål för en synnedsättning på vänster öga, som inte gick att reparera. Han hade också den här gången varit inlagd på sjukhuset ganska länge, en månad, och kommit rejält efter i studiearbetet när han kom hem igen.

Holger hade kommit så långt efter i skolarbetet, och också börjat tappa intresset för studier att han återigen började ägna sig åt sådant som egentligen föll utanför den kristna ramen, kyrkans syn. Han började att röka, och blev föremål för sina föräldrars missnöje när han började tafsa på flickorna i skolan, utan att mena allvar med dom. Kristina talade ut med Holger, och talade om för honom att han bara var femton år och för ung för att börja intressera sig för flickor. Hon sade till honom att han i varje fall måste ha fyllt sexton år, när han kunde börja intressera sig för det motsatta könet. Egentligen måste man vara aderton år gammal, för att riktigt ordentligt kunna mena allvar med någon hävdade Kristina.

Holger skulle börja nionde klass och hade gått ut åttonde med bara godkända och lite bättre betyg i språk när skolarbetet började. Åke och Kristina tog kontakt med en privat lärare som de betalade för han skulle hjälpa Holger med läxorna. Holger var emellertid motståndare till privatläraren som hette Sören och struntade i att följa hans råd. Efter att halva nionder klass termin hade gått började dock Holger bli rädd att gå ut skolan utan att komma in på gymnasiet så han började kämpa riktigt rejält med läxorna igen. Sören blev glad och Holgers föräldrar vände sig till rektorn, för att få stöd för den tid Holger hade varit sjuk. De hävdade att Holger egentligen skulle kunna få extra tid för att läsa in det skolarbete, han hade blivit efter när han låg på sjukhuset. Rektorn sade ifrån och sade att Holger måste kämpa för att komma ikapp sina kurskamrater, och hade ju också stöd i form av Sören vilket borde vara tillräckligt för hans betyg till gymnasiet. När slutet av grundskoletiden kom hade mycket riktigt också Holger kommit ikapp sina skolkamrater, och fick ganska bra betyg. Han kom faktiskt in på gymnasiet och blev överlycklig. Han blev antagen på gymnasiets naturvetenskapliga linje och skulle börja där till hösten.