Kyrksoppa & ärtsoppa samt en undergångssåpa

Nr 1/2017
text PM
illustration HENRIK MAGNUSSON
 

Förberedelserna denna hösten inför marknaden i Torsås blev i allt väsentligt som brukligt. Väderleken gavs en betydelse som aldrig annars i tillvaron. I vår uppfattning om marknadsanpassning var vädret sedan så länge att ingen längre mindes upprinnelsen, något av huvudrollsinnehavare.
 I den mörkaste morgontimmen, innan minsta gryningskänsla ännu gjort sig påmind, samlades efterhand en handfull luggslitna individer från båda könen i ett förfallet torp utanför Kättilsmåla. Skogsdoften var tung och stark och skänkte ro åt sinnen märkta av sömnbrist. Alla bar med sig samma gedigna packning i form av soldatens ärtsoppa, bruna bönor och kåldolmar. Spisens innandöme hade varit upplevelsecentrum för en liten musbataljon men kall mat blir ju ändå varm nere i magen så det bekom oss inte nämnvärt. Likt andra år var aptiten rent gästabudsliknande storvulen.
 Efteråt låg vi förslöade och bukstinna, kommunicerade med varandra likt svältens offer genom att då och då rulla lite med ögonen. Långt om länge anlände färdtjänstbilen som skulle forsla oss ned till Träffpunkten i staden.

Med i gänget detta år var Sven ”kontaktsvårigheter” Svensson. En glasrike-smålänning som det jiddrat för i tillvaron och som av ödets nyck förts till Blekinges östra kant. Svårt mobbad efter att historien kring en äventyrslystnad kommit ut i hembygden var han nu i en rehabiliterande fas i sin nya tillvaro. Någorlunda kortfattat hade Sven läst i en söndagsbilaga om bordellvaruhuset kyrkan, i folkmun kyrksoppan, beläget precis vid sidan av domen i Köln. Efter detta hade den tillbakadragne Svens fantasiliv berikats av erotiska utlevelser som trängt ut allt annat. Via en särskild resebyrå införskaffade han fyra slumpmässigt utvalda tillträdesbiljetter. 

 Över hotellfrukosten i nämnda stad dristade han sig att öppna kuvertet: Strypsexmottagningen, kittlings-fetishrummet,korridoren för human pony-aktiviteter samt skrubben för sätesbjudning ( facesitting )...Kyrkan hälsar dig välkommen till en dag med dominans och underkastelse. Våningsplan åtta. Mycket nöje! Sven rodnade kraftigt av lika delar upphetsning och för att han trodde sig avslöjad av en mycket sensuell servitris menande blickar. Detta tände en obehaglig gnista som tvingade Sven att börja minnas sin gamla förlamande rädsla för att bli röd i ansiktet. Fällan hade slagit igen! Tillförsikten inför det förestående äventyret sjönk som i dy och ersattes av anspänd kvalmighet. Med böjt huvud och uppdragna axlar, raglande av uppgivenhet, lämnade han Köln med svansen mellan benen.

 

Hemma igen, svårt sargad, tittade han för djupt i glaset en kväll på bypizzerian varpå han i ett svagt ögonblick hasplade ur sig vad han varit med om. Det blev inte nådigt och hånskratten förföljde honom dag och natt. Många skrek herr lottlös! Så fort de fick se en skymt av hans stukade väsen. Sömnen svek och Sven började missbruka sprit och tabletter. Det slutade med inläggning på psyket. Senare, när han gått från patient till att vara konvalescent beslutades om miljöombyte som vettigaste förutsättningen för att gå vidare i livet.
 Valet föll på Karlskronatrakten och en roll på TP som bugare med stimulansersättning. Två tjänster slogs samman och herr Humphrey Bugart, som han kallade sig i detta åtagande, blev således både inbugare och utbugare. Med utsökt respektfullhet mötte han upp vid dörren och ledde besökaren vidare in i huset, servilt bugande. Och med en svagt syrenparfymdoftande apatisk elegans som saknade motstycke, ledde han besökarna ut igen.
 “Väderleken” blev strålande hela vägen upp till Småland. Gud i himmelen som vi fes! Det ena mustiga vädersläppet efter det andra och ibland i skön samstämmighet. Minibussens för oss helt okände förare var tydligen begåvad med en för uppdraget passande humor, kiknande av skratt höll han på att köra av vägen flera gånger. Bugare Sven anpassade sig väl och fyrade av utdragna brakare med oerhörd arom, vilket manade kvinnorna i sällskapet ett egoboosta honom med idel lovord. Bönorna hade sannerligen gjort det som förväntades.

 

Väl uppe på marknaden kände vi oss för lata och oengagerade för att idas ranta runt bland kramset. Fisfesten fortsatte i en busskur efter att bira och punsch inhandlats på ortens systembolag av vår tjänstvillige chaufför. Sven däremot syntes rätt som det var inte till.
 Frampå tidiga eftermiddagen började det bli dags att bryta upp. Vid det laget uppträdde vi mer som småbråkiga fyllerister än välartade marknadsbesökare och hade inte skärpa nog till något letande. Chauffören, som väl längtade hem efter sitt dagsverke, sprang bort till ståndet där Missing People höll till med sin info. Då blev det verkstad! Omsider kom bud att han var återfunnen. Vi leddes in i ett svart cirkustält modell mindre. Svarta mattor utlagda med texten Undergångsromantik. Utställning med försäljning! Hundratals små liemän i olika material trängdes på ett långbord. Travar med genomskinliga likkistor av olika sorts glas. Några med skyltdockor ilagda. Ingen nasare uppenbarade sig. Längre in bakom en skalenlig modell av en minneslund stod en dubbelkista med Sven och fröken Undergång sida vid sida.
 I ett brev inkilat i lockspringan stod följande: Som synes har jag valt att gå under; kärlekens vägar är tydligen lika outgrundliga som herrens – när ni läser detta befinner jag mig på smekmånad hinsides. Fru Undergång – Svensson avbördade mig svendomen! Tack för kompiskänslan ni gav mig.

 

I vår tolkning gick det inte för Sven att få bukt med sina
kontaktsvårigheter i detta livet. Bättre då söka lyckan
i andra världar!

Vi bugar oss.


Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0