Ledare

Nr 4/2017
text KENNETH SVENSSON
foto SEBASTIAN JOHANSSON
 
 
 
Våga prata!
 

Som ett gott alternativ till rådande skrivkramp. Vecka 41 drar psykiatriveckan igång under rubriken Våga prata! Så håll utkik efter evenemang i just din kommun.

Ett tips, på SVT-play kan du se en otroligt stark dokumentär i tre delar - 30 liv i veckan.

 

Vi här på Presspunkten är på banan igen. Det brukar alltid kännas lite trögt att komma igång med första numret efter sommarledighetens lättja. Men det har gått förvånansvärt lätt denna gång. Vi har fått förstärkning i redaktionen, välkommen Joseph!

Sanna kommer under hösten försätta att bildligt berätta, stort tack redan nu.

Även tack till Lasse och Mikael, aldrig fel med konst!

 

Soliga september lyser med sin frånvaro vad gäller sol i alla fall.

Då kan det ju bara bli bättre!


Jonte joyride

Nr 4/2017
text JERRY B
 
Idag är det inte många som minns allsångsledaren Egon Kjerrman eller skådespelaren Sune Mangs. I början på 70-talet gav ett bokförlag ut en samling roliga historier som svenska folket hade skickat in till Egon i tidningen Året Runt och till Sune i ungdomsmagasinet Vecko-Revyn.
 
 

Sommaren var kort. Även när det var segelväder åkte Jonte runt på olika marknader enbart för nöjes skull. I varje skivback på varje loppis fanns många LP-skivor med sångaren Pelle Karlsson. Han fick sitt genombrott 1973 i TV-programmet Nygammalt där han framförde låten Han Är Min Sång Och Min Glädje. Det är en svensk version av Elvis Presleys jättehit There Goes My Everything. Pelle Karlssons LP-skiva som gavs ut av Pingströrelsen sålde i miljoner exemplar i Sverige och Norge. Pelle låg före ABBA på försäljninglistorna. På 70-talet var svenska folket fortfarande intresserade av andliga frågor och fann styrka, gemenskap och tröst i kyrkan. Idag är många alldeles för stressade och hinner inte koppla av med andlig musik. För att orka med en tillvaro som snurrar i allt högre tempo, är det mycket viktigt med avkoppling, fruktstunder och vila.

 

På en loppmarknad i Kivik hittade Jonte den lilla boken Svenska folkets underbara historier där Egon Kjerrman och Sune Mangs valt ut olika bidrag. Det folk skrattade åt på 70-talet kanske inte är lika roligt idag, men många av historierna är tidlösa. Här följer några uppdaterade exempel:


                                                           *
Den uppmärksammade vandringsutställningen av modern konst hade på sin turné genom landet kommit till Ronneby i Blekinge. En av stadens äldre damer stannade länge framför ett av de obegripligare konstverken, en surrealistisk sak i olja med starka färger huller om buller. Damen sa:
 – Jag har haft migrän många gånger, så jag vet hur det känns. Det var ju bra att jag fick veta hur det ser ut också.
                                                            *                 
Den gamle laxfiskaren följde sin kollega och vän till graven på en kyrkogård i Karlshamn. Med ögonen fyllda av tårar stod han vid gravens rand och höll ett kort men gripande avskedstal. Han sa: 
– När du levde var du en livad lax, men nu är du gravad.
                                                            *
Det hade varit trafikundervisning i skolan och lille Daniel kom hem till mamma och berättade om dagens stora händelse.
– Vad säger du, sa mamma. Varför svalde Jonas en femkrona?
 – Jo, sa Daniel, det var ju trafikundervisning och Jonas skulle vara parkeringsautomat.
                                                             *
Alf Mattson arbetade som slaktare och var nyfrälst. När han vittnade om sin nya tro på kyrkomötet blev Alf väldigt ivrig och sa: 
– Jag har slaktat grisar. Jag har slaktat oxar. Nu slaktar jag djävulen hos mig!
Då hördes en röst från en av de bakre bänkarna:
– Nu förstår jag varför korven du sålde smakade fan.
                                                             *
Emil i Karlskrona arbetade som vaktmästare i kyrkan. Prosten hade blivit frisk efter en längre tids sjukdom och Emil ville meddela den glada nyheten till alla i församlingen. Han skickade ett sms med följande text: 
Gud är god, prosten är bättre.

 

Det är 40 år sedan Elvis Presley lämnade jordelivet. Han var mest känd som The King Of Rock & Roll men trivdes bäst när han sjöng gospel och andliga sånger. Han vann en Grammy för den religiösa låten How Great Thou Art. Under inspelningen av LP-skivan His Hand In Mine kom låten Crying In The Chapel inte med på albumet. Men fem år senare gavs den profana sången ut som singel och blev en av Elvis största miljonsäljare. 
 SVT:s stressade programledare i frukost-TV avbröt journalisten och författaren Börje Lundberg som kunde berätta mer om vad som hände då han träffade Elvis i Las Vegas 1973. 
– När kommer du till Sverige, frågade Börje.
 Jag hoppas det blir någon gång nästa år, svarade Elvis.
Den 16 augusti 1977 avled Presley på grund av Doctor Nicks enorma utskrivningar av livsfarliga och beroendeframkallande piller med dödliga biverkningar. Elvis var bara 42 år vid sin bortgång. På sociala medier florerar märkliga rykten att han fortfarande lever.

 

Andra falska fakta hävdar att countrysångaren Willie Nelson dog 2015. Men Willie lever och fick naturligtvis en stor chock när han läste på internet att han var död. Musikrebellen blev förbannad och skrev låten Still Not Dead som finns med på hans senaste album. Kolla in Willie och låten på Youtube. Han bär en röd tröja med texten Smoke Weed Everyday. Willie Nelson är 84 år och frisk som en nötkärna. Han blir pigg och glad av att röka gräs. Cannabis finns även i tablettform och har visat sig vara det bästa botemedlet för patienter med svåra nervsmärtor. Det finns gott om naturliga medicinal-växter som fungerar bättre än många riskfyllda piller.
 

Mäktiga läkemedelsbolag vill inte ha konkurrens av mediciner som växer i naturen. Läkemedels-industrins målsättning är att öka vinsten. De tjänar massvis av miljarder på kemisk tillverkning och försäljning av tabletter som ofta ger svåra biverkningar. Författaren John Virapen avslöjar i boken Piller & profiter att läkemedelsbolagen betalar stora belopp till läkare i USA och EU för att de ska skriva ut ännu mer starka preparat. Den nya målgruppen är barn och ungdomar. Antalet som får diagnosen ADHD ökar lavinartat. Tonåringar som har naturliga hormon-rubbningar och ångest får farliga piller som bedövar och i många fall ger självmordstankar. Men lyckligtvis har flertalet duktiga läkare hög moral och vägrar ta mutor. De skriver hellre ut placebo-tabletter och motion på recept till ungdomar som blir kärnfriska av behandlingen.

 

Finland fyller 100 år som självständig nation och var långt in på 1900-talet ett av Europas fattigaste länder. Men genom hårt arbete, envishet och så kallad sisu är Finland sedan 80-talet mycket välmående och har bättre ordning och reda i skola, vård och omsorg än i Sverige. Här hemma är det kris inom polismyndigheten och kaos i allt fler problemklasser. Blåljuspersonal och anställda inom skola, vård och socialtjänst blir utbrända av låga löner, dålig arbetsmiljö och att dagligen bli hotade till livet. Riksdagens alla partier måste enas och lyssna när folket ropar på hjälp och stöd.

 

 
En klar majoritet av väljarkåren har tröttnat på pajkastning och cirkus i den politiska sandlådan. Beslutsfattare som ständigt sopar problemen under mattan ökar risken för en fullständig kollaps i välfärden. Det är vår rättighet och skyldighet att skrika högt och protestera när svenska staten sviker barnen och de äldre samt alla som sliter för brödfödan. Vi vill leva i ett land som bygger på gemenskap, goda värderingar samt en solidarisk övertygelse och inte på grund av missnöje och rädsla. Vi kräver ett samhälle som prioriterar trygghet, fler och billigare hyresrätter, god löne-utveckling och en människovänlig tillvaro. Det är hög tid att låta visionerna bli verklighet.
Hur svårt kan det vara?

 

 Jonte Joyride bad om en intervju med alla partiledare. Först ut var språkröret Gusten Frigolit som satt och silade mygg tillsammans med bostadsminister Petter G Nothing. Statsrådet skämdes för sin lathet och ville helst vara osynlig. Konsten att försvinna i mängden hade han lärt sig i EU:s korridorer. PeGe Nothing kröp sakta ner under den ogräsgröna filten. Däremot trivdes linslusen Gusten Frigolit med uppmärksamheten. Han hälsade artigt på Jonte och beklagade att departementet inte skulle hinna utarbeta en grundlig förbättring av skolan under den här mandatperioden. Jonte krävde svar varför det fortfarande var stor brist på hyreslägenheter. Bostadsministern kikade fram med sin nyvakna nuna och mumlade en massa meningslösa mossiga meningar. Han lovade att tillsätta en ny utredning innan valet 2018. Jonte blev förbannad och höjde tonläget:
   - Vad har alla som väntat många år i bostadskö för nytta av ytterligare en onödig utredning? Vi är många som är besvikna på att slappa politiker låter de stora bolagen få monopol, diktera villkoren och tjäna miljarder. Dessutom bygger de jättefula lådformade kolosser där inte ens arkitekten vill bo.
   - Nu ska vi vara snälla, sa Gusten och bjöd Jonte på hallondricka och en mörk sockerkaka. Men saften var besk och kakan smakade som en torr kolbit.

 

Efter en kylig vår kom sommaren. Marinstaden hamnade som vanligt högt på soltoppen. 
– Äntligen, som jag har längtat, sa Jonte. I ett halvår hade han känt sig dyster. Nu blev Jonte friskförklarad av solfräknig sjuksyster från kusten i väster, söder om Koster. Hon gjorde honom fri från rester av ister samt besvärliga biverkningar med brister. Det började bli väder för badkläder. Tillsammans med danska Dagny och yster Ester från Västerås åkte Jonte Joyride till Österlen på semester. Bakom tunna slöjmoln rörde sig solen sakta över himlavalvet. Jonte flöt runt på en välpumpad madrass. När vågorna kluckade mot strand vaggades han sakta in i en skön tupplur. I den naturliga bassängen solbadade erotisk Ester och Dagny doppade delikata delar naturellt i bara mässingen.

 

 

                              
  
 

Kaj letar

Nr 4/2017
text LEIF KÄLLBERG
 

Så här mot hösten år 2017 kände sig Kaj övergiven nästan sjuttio år gammal. Han tänkte på en gammal bil från sin tioårsålder år 1956. Det var den första bil han hade sett, eftersom han bodde avlägset ute på landsbygden i Töreboda kommun. Hans pappa och mamma hade köpt bilen, en ‘IFA F8’ av Östtysk modell, begagnad för femtusen kronor. Bilen saknades så här efter mer än sextio år, och han funderade på om han skulle kunna få tag på den igen. Familjen Kaj Andersson som den hette, använde inte bilen särskilt mycket. I alla fall åkte dom på semester i den till Värmland, för att hälsa på mor Stinas föräldrar och syskon på en gård utanför Filipstad. Semestern varade på den tiden endast fjorton dagar, och familjen kopplade av och badade i Klarälven som flöt förbi. Kaj var det enda barnet, och han älskade att åka i bilen. Pappa var väldigt rädd om bilen eftersom den inte höll så väldigt bra kvalitet, och han hade svårt att finansiera reparationer av den. När dom kom hem igen efter semestern fick ‘IFAN’ plötsligt motorstopp, och Kaj fick skicka efter ‘Ottossons’ bilverkstad för service. Det visade sig att motorblocket hade spruckit, och att hela motorn måste bytas ut mot en ny. Reparationen kostade hela tvåtusen kronor, och Kaj blev tvungen att ta ytterligare ett lån på den summan, förutom det lån familjen redan hade på köpet av fordonet. Dom var alltså rejält skuldsatta i den tidens penningvärde.

 

När vintern kom hade familjen vant sig vid att använda bilen för att åka och handla livsmedel, mot att tidigare cykla för inköpen. Cyklarna dom ägde hade dom sålt, eftersom det var svårt att betala lånen. Så småningom klarade dom inte att betala lånen, och katastrofalt nog kom då kronofogden och tog bilen i utmätning. Det blev dags att gå de fem kilometrarna till ‘Joelssons livsmedel’, för att inhandla livsmedlen de behövde. Kaj växte sedan upp utan bil som han saknade väldigt mycket. Visserligen var inte bilen av så speciellt hög kvalitet, men bättre än att vara helt utan fordon. Tiden gick och Kaj växte upp till en framåt yngling som pluggade till civilekonom, och klarade av att grunda revisionsfirman ‘Itrex’. Den åtog sig omfattande bokföringar och revisioner och fick bra inkomster. Kaj köpte en ‘Volvo’ och han höll sig sedan till det märket ända till sjuttioårsåldern år 2017. Då började han att riktigt på allvar längta efter den första bil han hade sett, ‘IFA F8:an och bestämde sig för att undersöka och leta om den möjligen skulle kunna finnas någonstans.
 

Då råkade han ut för en bedragare, som försökte att lura i honom att han hade bilen på ett avlägset ställe i Östberga socken utan för Stockholm. Han var godtrogen och åkte ut till stället och betalade Sven som bedragaren hette femtiotusen kronor kontant, mot att han skulle få bilen levererad till sig någon dag senare. Han väntade en hel vecka på att Sven skulle leverera bilen, men han kom aldrig. Då vände han sig till polisen, och den berättade att mannen Sven lurat ett tjog människor på att han skulle leta fram gamla saker åt dom. Kaj blev väldigt ledsen, men bestämde sig trots allt för att fortsätta att leta efter den gamla bilen från ungdomen. Han lyckades att leta fram gamla bilregister, och hittade faktiskt bilen i ett skrotregister från år 1970. Den var alltså naturligtvis skrotad efter så många år. Det var inte heller möjligt fick han veta att hitta någon likadan bil. Dom var för länge sedan utgångna. Han bestämde sig för att istället börja se gamla filmer från femtiotalet, för att återigen få uppleva den tiden.

 

En ledsam tid inträdde, eftersom han så gärna ville få uppleva de gamla Östtyska bilarna från strax efter det andra världskriget. Han tyckte att det var något speciellt med dom, och han beundrade också själva nationen Östtyskland som ju grundades efter kriget 1939-45. En speciell tid inträdde för honom. Det var intressant att börja att studera historia från tiden omkring år 1955, och historien om den Östtyska industrin. Han fick då kontakt med några tyskar som tyckte att han borde lära sig mera om hela nationen Tyskland, när Öst och Västtyskland återigen förenades efter kommunismens fall. Han lyckades då att få kontakt med några väldigt gamla tyskar som visade sig att i själva Tyskland faktiskt äga en gammal IFA F8 från just nittonhundrafemtiotalet.
 Glädje blev lotten för Kaj, som försökte att övertala de gamla tyskarna att han skulle få köpa bilen. De nobbade honom dock, och var själva väldigt förälskade i den urgamla bilen. Då vände han sig till en psykolog för att försöka att tala med tyskarna, om dom inte skulle kunna att sälja bilen till honom för etthundratusen kronor. Psykologen talade med tyskarna om att Kaj så väldigt mycket saknade sin barndoms bil, och att de förmodligen redan hade använt bilen så mycket att de väl ändå börjat tröttna på den. Paret Heinz och Sveins blev till slut frestade att sälja bilen för trehundratusen kronor, och gick med på affären. Kaj fick alltså till slut bilen levererad till sig, och blev kontaktad av den tyska bilfirma som tillverkat bilen på nittonhundrafemtiotalet. De var intresserade av att försöka att hjälpa honom att hålla bilen i bra skick, och skulle försöka att ge den service. Bilen användes till korta och försiktiga färder på trakten, eftersom han ville att den skulle hålla ett bra tag till.


Den nya stadsbranden

Nr 4/2017
text MATTIAS KARLSSON

 

Den 17 Juni år 1790 inträffade en stadsbrand på Trossö. Ingen visste att en sådan händelse skulle inträffa igen. Men den 18 Augusti år 2020 hände det.

 

Det var torrt och varmt ute i Karlskrona cirka 30 grader i solen och snustorrt, vilket man främst kunde lägga märke till i Hoglands park. Det hade nämligen inte regnat på cirka två månader och bevattningsförbjud rådde i hela Karlskrona kommun. Brandkåren fick in ett larm om en storbrand i det centrala köpcentret Kronan. Branden hade börjat som en liten brand men på bara 15 minuter hade den spridit sig snabbt över köpcentret. Brandmännen begav sig snabbt till platsen.  
 När de väl var på plats var det övertänt. De försökte med full beredskap att släcka elden men de lyckades inte. Branden förvärrades ännu mer när den spred sig ner till parkeringshuset, eftersom där nere fanns det bilar och när bilarna började brinna exploderade de.

 

Brandkåren kallade på en brandhelikopter ifrån Kallinge. Brandhelikoptern hämtade upp vatten ifrån det närliggande havet Östersjön och kom till platsen. Väl framme flög helikoptern över köpcentret och släppte ner vatten över det. Branden dämpade sig något, men det brann dock fortfarande kraftigt och brandmännen beslutade sig att det inte gick att rädda byggnaden. Efter det beslutet bevattnade dom byggnaderna som låg intill för att förhindrar en eventuell spridning. Kronan brann ner till grunden. Elden spred sig till de övriga byggnaderna runt omkring i rasande fart trots att byggnaderna var bevattnade, det hjälpte liksom inte. Branden blev ganska snart okontrollerad. Byggnad efter byggnad brann ner pågrund av tätheten i Karlskrona. En brandman vid namn Peter Hansson kallade på en brandhelikopter ifrån Växjö. Längs gatorna sprang människor av rädsla och det rådde kaos i hela Karlskrona. Det var så pass allvarligt att folk trampade ner varandra och ambulanserna fick åka ut likaså polisen med full bemanskap.

 

Brandhelikoptern kraschade på vägen till Karlskrona eftersom något blev fel i motorn och den bara stannade, de två brandmännen som satt i helikoptern omkom och därmed tappade Peter kontakten med helikoptern. Peter var en lång och svarthårig brandman i 35 års åldern. Ända sedan Peter var barn hade han velat jobba med det yrket.
 När det har gått cirka åtta timmar stod halva Trossö i brand. Brandmännen fick tillslut kontroll över den stora branden och lyckades släcka den efter cirka 2 veckor. Polishuset, var en av de byggnader som klarade sig.

 

När branden var släkt fick polisen uppdrag att reda ut hur branden började. De undersökte platsen där kronan stod, men det hittade inte orsaken till branden. En polisman vid namn Erik Eriksson , blond och 30 år gammal, misstänkte att branden var anlagd dock saknade han bevis. Poliserna gjorde allt de kunde för att utreda hur branden startade men de hittade aldrig några eller något bevis på hur den startade, trots att det har gått cirka 30 år efter branden startade. En del teori hävdar att branden startade utav torkan som rådde i staden och en annan teori handlar om att den startades av en cigarett i en papperskorg. Författaren Martin Karlsson skrev sedan om händelsen i en historiebok anpassad för högstadiet.


Varg

Nr 4/2017
text & foto FREDRIK SAMUELSSON

 

Varg, även kallad gråvarg eller Ulv är ett hundliknande rovdjur som finns i större delen av världen. Vissa länder har olika typer av vargar. Man skiljer mellan nordliga vargar och sydliga vargar. Här i Sverige har vi nordlig varg. De kan väga upp till 50 kg som fullvuxna. 

 Vargen i Sverige anses hotad på grund av att människor jagar dem. Ibland kan det hända att en ensam varg går omkring och river får och andra djur. Här i Blekinge har vi inte haft så många kringströvande vargar.
 Vargen är ett flockdjur som lever tillsammans med oftast många individer. De har ett rangordnings system i varje flock. Det är alfahanen eller alfahonan som står högst i rangordningen. Den som står högst upp i rangordningen får äta först medan de som är låga i rang får vänta tills de andra ätit färdigt.
 Vargen använder ofta svansen och andra kroppsdelar för att visa vad den tycker och känner. En hotad varg har svansen mellan benen och kryper i hop medan en arg varg reser upp svansen och reser även ragg samt visar huggtänderna.
 Vargens ylande används i sociala sammanhang. Det är oftast när de ska samlas som alfahannen ylar till de andra i flocken. Ylandet kan också användas vid lokalisering av varandra under dålig sikt och ovana områden.

 

Gråvargen är väldigt lik en stor hund. Det finns hundar som liknar vargar väldigt mycket. Vargen har större tassar än vad hundar har. Vargens ögon lyser alltid gula. En del hundar, såsom Siberian Husky, kan ha olika färger på ögonen men aldrig gula.
 Parning sker tidigt på våren och valparna föds ofta efter cirka 65 dygn. Valparna är blinda när de föds men efter några veckor öppnar de sina ögon. Normalt är det 5 – 6 valpar i en kull men det kan vara fler eller mindre också.
 Vargattacker mot människor sker inte så ofta. 1821 var det en varg som senare kallades för Gysingevargen, som dödade folk i ett samhälle vid Gysingen. På senare tid var det en skötare på Kolmårdens djurpark som avled av en vargattack.

 

Förr i tiden fanns det rabiessmittade vargar som angrep folk. De som blev angripna dog sedan av sjukdomen. En del forskare tror att detta kan ha gett upphov till berättelser om varulvar, eftersom rabiessmittade människor ibland bet varandra och smittade därmed varandra.

 

Jag har klappat varg en gång på Kolmårdens djurpark. Man gick in tillsammans med några guider. De berättade om djuren och gav även vargarna mat när vi var där. Guiderna ylade tillsammans med vargarna också. Det var riktigt coolt. Vargarna var lugna och uppförde sig bra med oss besökare. Det var spännande att träffa dem på så nära håll.


Citylights - fuck da police

Nr 4/2017
av HENRIK MAGNUSSON
 
 

Katten

Nr 4/2017
text MATTIAS KARLSSON

 

Hjälp, katten vill döda mig, skriker en ung brunhårig flicka. Hennes namn är Johanna och hon bor i ett vitfärgat litet hus en liten bit ifrån byn Ghost Village. Katten har rivit henne några gånger vilket syns tydligt eftersom det är stora blodiga rivsår längs hennes ben och dessutom bär hon vita skjorts. Hon springer och springer längs en ödemark med katten bakom sig. Skriker hjälp ett flertal gånger. Det är ingen vanlig katt eftersom den konstigt nog har blå päls och röda ögon och dessutom är den lika stor som en tiger. Hjälp, skriker Johanna återigen ett flertal gånger men det verka inte finnas en enda människa i närheten eftersom det är bara ödemark där hon befinner sig och hon vet att runt själva byn Ghost Village bor det inte så många människor, kanske ett tiotal. Efter ytterligare några enstaka kanske fem minuter har katten helt enkelt försvunnit. Bara försvunnit helt spårlöst. Johanna pustar ut och är glad att hon bara lever. Johanna traskar sedan hemåt.

 

Hennes föräldrar bor också i huset och deras namn är Angelika och Axel. Angelika och Axel sitter ner och titta på TV i det lilla blåfärgade vardagsrummet då Johanna kommer in springande och stänger utedörren fort. På TV visa dom en dokumentär om Palleous Hotel och mysteriet med Elina La Samor. Angelika ser hennes blick. Johanna verka vara i någon sorts chocksituation det ser nästan ut som hon drabbats av en panikattack. Johanna säger: Jag har blivit anfallen och jagad av en katt ifrån helvetet rent ut sagt. Både Angelika och Axel kan inte hålla sig utan skrattar rakt ut åt henne. De tror att hon har fantiserat ihop det hela. Johanna säger med en ledsen röst: Men det är ju sant kolla mina stora rivsår som jag fick av katten. Angelika kolla på rivsåren och hon börja tror att Johanna har skurit sig själv med en vass kniv. Angelika säger: Du får absolut inte hålla på med självskadebeteende Johanna, det löser ingenting. Axel instämmer och tror också att Johanna håller på med sådana dumheter.

 

Johanna går upp till sitt lilla rosafärgade rum och stänger den vita dörren ganska hårt. Väl därinne sätter hon sig i sin säng och gråter, säger sedan tyst för sig själv. Jag är så trött på att alla tro att jag ljuger, det är ju sant. Ända sedan hon var liten har folk trott att hon har ljugit om allt möjligt men det mesta har varit sant. Hon hör en röst som svarar henne. Det är ett vitt spöke som kommer fram. Hon känner genast igen spöket det är hennes döda mormor som dog för ungefär två år sedan, av en mystisk sjukdom som gjorde att hon frätes sönder. Hennes mormor hette Mirakel och var en trevlig dam som ville alla väl. Hon brydde sig nämligen mer om andra än sig själv. Hon säger: Gråt inte kära barn det löser ingenting, jag tror på dig. Hon sätter sig bredvid Johanna och trots att hon är ett spöke kan Johanna känna av hennes närvaro när Mirakel försöker trösta henne. Johanna känner sig någorlunda gladare och Mirakel säger god natt och försvinner därifrån. Innan Johanna gå till sängs knackar det till på dörren och där står Axel och säger: Johanna ska du har kvällsmat innan du går och lägger dig? Johanna säger: Jo tack, jag är just nu döhungrig. Axel säger snällt till Johanna: Förlåt för att jag gjorde narr av dig innan, idag jag lova att försöka skärpa mig. Johanna säger: Jag godtar din ursäkt min käre pappa. Innerst inne önska Johanna att de också hade sett katten eftersom hon vill bevisa på något sätt att hon talar sanning.

 

Nästa dag började absolut inte som förväntat när Johanna kom ner till frukostbordet som har en vit färg. Angelika berättade för henne att de hade kontaktat en psykolog vars namn är Sven Ingvar Sedrisa pågrund av oro om självskadebeteende. Johanna skriker: Men det var ju katten som gjorde det, inte jag. Struntprat säger Angelika och Axel håller med henne men han känner sig någonlunda tvungen, egentligen tror han att Johanna talar sanning. Men han vet också att Angelika kan bli väldigt, inte lite utan ganska mycket, frustrerad och aggressiv. Johanna blir arg och grå med stora steg in i sitt rum och stänger återigen dörren och sätter på ganska hög hip hop musik som hennes föräldrar inte är särskilt förtjusta i. Hon har surround ljud i sitt rum vilket gör att när hon har hög volym på stereon hörs det i stort sett över hela huset. Axel och Angelika sitter kvar i köksbordet och tillslut säger Angelika: Jag gå upp och prata med henne. När Johanna roar sig med musiken se hon återigen katten nu sittande på ett träd i närheten av huset. Katten bara stirrar henne i ögonen. Angelika kommer gående och öppnar hennes dörr utan att ens knacka. Angelika säger: Johanna jag skulle vilja, men hon tystnade sedan när hon såg katten. Angelika säger: Du talar ju sanning förlåt för att jag inte trodde dig. Johanna säger: Det är lungt. Angelika provar att gå fram och öppna fönstret och säger: Försvinn i hopp om att katten ska försvinna men katten bryr sig inte.
 Istället för att försvinna hoppar katten in genom fönsterrutan och Johanna springer ut ifrån rummet. Angelika stanna kvar hon vägrar att springa eftersom det bara är en katt. Johanna se att Angelika stanna kvar och skriker: Spring för livet katten kommer att döda dig. Angelika lyssna dock inte. Katten biter Angelika i armen och Angelika skriker: Din fördömda kattjävel vad ta du dig till? Det blödde häftigt eftersom katten bet henne i ett blodkärl. Johanna ser vad som har hänt och skriker på Axel. Axel som sitter och titta på TV rusar sig upp ur den röda soffran och springer. Det första han säger när han kommer till Johannas rum är: Skit också katten existerar. Efter det ser Axel vad som har hänt med Angelika han skriker vi måste genast åka till sjukhuset innan du förblöder. Han springer ut med Angelika och Johanna följer med eftersom hon inte vill vara kvar i huset när katten är där.

 

De springer ut ur huset och till bilen. De måste köra till närmaste sjukhuset som ligger i Godili city cirka 3 mil åt norr. Godili city är en liten stad, men trots storleken ligger Misada Countrys största sjukhus i staden och där kan de erbjuda alla möjliga sorters behandlingar. Anledningen till just sjukhusets placering är att det inträffat många fall i just detta området, främst i The Blue Forest som ligger bara en bit ifrån Ghost Village. Johanna, Axel och Angelika sätter sig i den gula bilen och kör med full fart till sjukhuset. Innan de kör tittar Johanna i backspeglen men någon katt syns inte till. Märkligt, hur kan en katt bara försvinna?, tänker Johanna. Väl framme vid sjukhuset springer det in till akutmottagningen och de får genast hjälp. Angelika hade dock tappat en hel del blod och läkarna som heter Jason och Jill fick göra en såkallad blodtransfusion. Efter det fick läkarna laga blodkärlet och sy ihop såret med en lokalbedövning. Jason frågade Angelika: Hur fick du det här såret? Angelika sa: Det var en katt som bet mig. Jason tittade på henne fundersamt och bad henne om en beskrivning om hur katten såg ut. Angelika berättade att katten hade en blå päls, röda ögon och att den var lika stor som en tiger. Jason säger: Anledningen till att jag ställde just den här följdfrågan var för att vi har haft ett tidigare sådant fall då det var en äldre man som hade blivit biten av just en sådan här katt och han bodde inte långt ifrån Ghost Village. Jason sa: Jag skulle vilja anmäla just den här händelsen till polisstationen som ligger här i staden. Angelika nickade ett ja till svars.
 I den polsistation jobbar enbart killar. Det jobbar totalt åtta poliser i stationen. En svarthårig man vid namn Olle svarade i telefon. Hej, du har kommit till Godili citys polisstation och mitt namn är Olle. Hej svarar Jason tillbaka med sin mörka röst och uppger händelsen. Olle säger: Det här måste undersökas närmare. Jag ska genast skicka ut två poliser till platsen Ghost Village, det finns ganska starka och självklara tecken på att katten troligtvis kan befinna sig där. Olle som är själva polischefen går ifrån sitt vitfärgade lilla kontor till ett villorum där poliserna sitter när de inte ha något att göra.

 

Just nu sitter endast Arne och Dan där. Olle säger på skämt: Kom igen era lata as, ni har fått ett uppdrag. Arne och Dan tittar snabbt på varandra och reser sig snabbt upp. Olle berättar för dom att de ska åka till Ghost Village, undersökar och eventuellt hitta katten och skjuta den. Under tiden beger sig Johanna, Axel och Angelika hemåt. Angelika säger: Hoppas att de hittar katten jag tror nämligen att katten har något ont i sig. Axel säger: Jag tror bara att det är en ovanlig katt. Johanna tror dock inte att katten befinner sig i Ghost Village utan den befinner sig nog i The Blue Forest. Arne och Dan stiger in i den blåvita polisbilen och åker till Ghost Village. Både Arne och Dan hatar just den byn eftersom det råder mystiska ting i byn plus att en av deras kollegor försvann en gång och han har ännu inte hittats trots att det har gått så lång tid som 10 år. Väl framme börja de kolla i den lilla kyrkogården i Ghost Village men där hittade de inget. De ser en man gående längs kyrkogården. Det är den gamla vaktmästaren Lars som bruka sköta om kyrkogården på bästa möjliga sätt. Arne frågar honom om han har sett katten. Vaktmästaren stirrar på honom och säger: Jag har inte sett någon katt. De fortsätter att leta i byn men de hitta inga tecken på någon katt. Arne börja snabbt misstänka att de leta på fel ställe annars skulle de väl hitta katten. Dan hör ett pistolskott ifrån en gata. Han säger det till Arne och eftersom gatan ligger ganska nära är det bara att springa dit. När de väl befinner sig där se de ingen person, spöke eller något djur. Arne säger med ett skrattande leende: Dan du måste sluta att lura mig. De bruka jävlas med varandra ibland eftersom de är goda vänner så tycker bägge två för det mesta att det bara är roligt. Dan säger: Haha där lurade jag dig allt. Haha jätteroligt instämmer Arne.

 

Klockan är 23:00 på kvällen och de är läggdags eftersom de ska upp klockan 6 i morgon. Axel och Angelika sov gått den kvällen. Men dock inte Johanna hon kollade nämligen ut i fönsterrutan ett flertal gånger för att försäkra sig att katten inte är där igen. Nästa dag som är en måndag börja precis som det brukar eller nästan kan man säga eftersom Johanna fick ett utbrott pågrund av för mycket prat i köket när de skulle äta. Hon bruka blir lättirriterad när hon har sovit dåligt. Klockan är 07:00 på morgonen. Axel och Angelika läser dagens tidning där det bland annat står om vad Johanna råkade ut för igår. Axel säger: Helt jävla otroligt att de inte har hittat katten än, är det en spökkatt eller vad försegår egentligen? Axel klär på sig sina kläder han ska ta sig till jobbet. Axel jobbar som en tekniker men när han gå fram till ytterdörren och låser upp den blir han chockad när han ser katten står på andra sidan dörren, han skriker försvinn för tusan till katten men den bara står kvar där som den jävlas med honom. Axel smäller sedan igen dörren eftersom han är rädd att katten ska göra honom något. Han säger till sin familj: Ingen öppna utedörren, katten står nämligen där och väntar.

 

Trots att dörren är stängd står katten i hallen nu och Angelika skriker: Hjälp, medans Johanna tänker: Hur kan katten ha tagit sig igenom dörren och hon springer till telefonen och ringer snabbt polisen. Alla tre gör en fasanfull upptäck, katten pratar med dom och säger: Jag har kommit hit i syfte att döda er, ifrån min ledare som dog för några år sedan. Katten som verkar vara en kvinna nämner dock inte ledarens namn. Ledarens själ finns dock kvar och jag delar min själ med ledarens. Axel säger: Jag tror minsann att djävulen var din ledare. Katten skrattar och säger: Visst det var han och han var stark och märktig tills några poliser dödade honom. Men jag var hans husdjur och han överförde sin själ till mig när han dog. Alla tre skakar eftersom att de ha hört talas om djävulen och vad han gjorde på Palleous Hotel. Katten river först till Angelika och sedan biter katten henne. Både Johanna och Axel försöker att hindra katten men de har inget vapen hemma förutom en kökskniv. Axel hugger katten med kökskniven och katten blir bara lätt skadad och säger: Det där gjorde inte ont, trots att Axel hade tagit i allt han orkade. Under tiden åker poliserna Arne och Dan till platsen och säger: Äntligen har vi fått en skymt om vad katten befinner sig just nu.
 Katten lyckas tillslut att döda hela familjen vilket poliserna upptäcker när de väl är på plats. Arne skjuter katten ett tiotal gånger och katten skricker: Åh neeeej och dör av alla skotten. De lägger märke till att en liten dimma sveper förbi dem och Dan säger: Det där var nog en själ som flög iväg till nästa ställe. Ett spöke kommer fram och poliserna blir först rädda vilket de inte behövde vara eftersom det var Mirakel som stod i rummet. Mirakel tackar poliserna för insatsen trots att Angelika, Johanna och Axel olykligtvis förblödde till döds av alla bett och rivsår ifrån katten. Mirakel säger: Ni har ju trots att de dog hedrat deras död genom att skjuta ihjäl katten. Ni är guld värda. Mirakel säger: Jag har tänkt att hedra deras minne och flytta in i huset och välsigna det så att inga ondheter kommer in här igen. Låter som en bra idé säger Arne men dock tror vi att själen katten har lyckades fly men vi ska göra allt för att stoppa själen, än är det inte över. Under tiden som Arne, Dan och Mirakel prata så flyger själen vidare till The Blue Forest.
 Kattens själ överlevde inte men dock överlevde djävulens själ och bara väntar på att tränga sig in i nästa djur. Hur man ska förinta den är den stora frågan. Om den ens går att förinta.


rom och dess sju legendariska kullar - del 1

Nr 4/2017
text PERLUKAS ZETTERQVIST

 

“Rom byggdes inte på en dag, utan två!”
“Alla vägar leder till Rom, till och med E22!”

 

Rom, huvudstad i Italien med sitt rika kulturarv och historia.
Rom uttalas av latin och italienskan: Roma [‘ro:ma], namnet kom möjligtvis från det utdöda språket etruskiska som talades av etruskerna, som bodde i mellersta Italien i de landskap som nu kallas Toscana och Lazio.
 Sedan antiken har Rom kallats: “urbs aeterna” - “den eviga staden” (urbs, “stad”, aeternus, -a, -um i dess tre genus, “evig”); vanligare är dock det mer anspråkslösa “urbs Roma”, “staden Rom” och ibland endast urbs.
 Här finns även Vatikanstaten, centrum för Romerska-katolska kyrkan.

 

Rom sägs ha grundats den 21 april 753 f.Kr på sju legendariska kullar som egentligen är mer ett begrepp än en geografisk angivelse. Begreppet härstammar troligen från en mycket gammal romersk religiös fest, vid namn Septimontium (de sju kullarna) som eventuellt är ännu äldre än staden Roms grundläggning.

 Festen ägde rum i september månad eller enligt senare kalendrar: 11 december och var ursprungligen förbehållen för montani, som ses och ansågs vara invånare av Roms ursprungliga distrikt associerat med de kullar och toppar av “tidigare Rom”: Cermalus, Cispius, Fagutal, Oppius, Palatium, Sucusa och Veli.

 

Vissa har hävdat att “Septimontium” var ett äldre namn på det samhälle som senare blev Rom. Vilka distrikt Septimontium omfattade vet man inte riktigt. De “senare Rom” fick andra namn: (latin: mons - berg och collis - kulle)
Mons/Collis Aventinus, Mons/Collis Caelius, Mons/Collis Capitolinus, Mons/Collis Esquilinus, Mons/Collis Palatinus, Mons/Collis Quirinalis och Mons/Collis Viminalis.
 På svenska: Aventinen, Caelius, Capitolium, Esquilinen, Palatinen, Quirinalen och Viminalen.

 

Mons/Collis Aventinus
Aventinen blev hem till en av de två bröderna som var grundarna av Rom, Remus och det påstos att det kom bebyggelser hit redan under kungatiden av tvångsförflyttade latinare. Förr i tiden var denna plats hem för plebejerna, som byggde ett tempel på 500 talet e.Kr till Ceres som var en fornitalisk gudinna, beskyddare av jordens växtkraft samt djurs och människors fruktsamhet.
 Det fanns även här tempel för Liber(latin för “fri” eller “den frie”) guden av vinodlingar och vin, fruktbarheten och friheten och gudinnan Libera som var Libers kvinnliga motsvarighet.
 På latinska kontakter tyder det på att Aventinen belägna templet åt Diana, som blev det latinska förbundets centralhelgedom.
 Aventinen, som ända till 49 e.Kr. låg utanför Roms pomerium (stadsgräns), blev främst plebejernas kulle; deras kultiska och politiska centrum, templet åt Ceres, Liber och Libera, låg vid Aventinens fot. På Aventinen låg också bl.a. Juno Reginas tempel. Föga eller intet återstår av dessa byggnader.
 På Aventinen finns nu Malteserordens huvudresidens och flera kända kyrkor: San Alessio, San Anselmo, Santa Prisca och Santa Sabina.

 

Mons/Collis Caelius
Caelius: Här bodde många av Roms eliter under den Romerska Rebupliken. Caelius blev inte ett med Rom för omkring mitten av 300-talet f.Kr, men bara dess vänstra hälft som var del av Serviusmuren, en befästningsmur som traditionellt tillskrivits kung Servius Tullius. Under senrepubliken var Caelius tätt bebyggd med hyreskaserner, men efter en brand 27 e.Kr. kom områdets status att höjas.
 Under kejsartiden uppfördes en rad adelspalats där.
Medeltidens Caelius låg ånyo utanför den egentliga staden,
varför området kan uppvisa ett antal ovanligt välbevarade tidiga kristna kyrkor och kloster, t.ex. Santi Giovanni e Paolo, Santa Maria in Domnica, San Stefano Rotondo och Santi Quattro Coronati.

 

Mons/Collis Capitolinus
Capitolium: Kullen för många av Roms tidigaste fästningar. Det var också där regeringen hade sitt näste. Här fanns även templen av Jupiter Optimus Maximus (guden av gudar, skyn och blixten) som var det viktigaste templet, Juno Moneta som är en ihopsättning av gudinnan Juno (statens protektor och specialrådgivare) och gudinnan Moneta som var personifikation av rikedom och välstånd och till sist endräktens gudinna Concord. Tillsammans kallades Capitolium Triaden.
Namnet Moneta kommer troligtvis från latinets monere (’mana’, ’påminna’, ’varna’). Genom att Roms myntverk låg vid Juno Moneta kom orden moneta och monetalis att användas till dess verksamhet, varav franska monnaie, engelska money, svenska mynt och monetär ect.

 

Mons/Collis Esquilinus
Esquilinen: Hade en stad, åtminståne till år 700 f.kr.

 

Mons/Collis Palatinus
Palatinen: Är Romulus kulle. Här valde de Roms rika och mest mäktiga att bo. Inmurade byar och gravar har hittats här och folket som bodde i dessa byar såg ut att vara dominerande för sina samtidiga sedan 700 f.Kr. Magna Maters templet fanns här. Magna Maters var Romarnas adotering och rominisation av anatoliska kultens “Modergudinna”, kallad Kybele på grekiska, influrerade hur romarna såg på sig själva med relation till den orientiska religösa tillbedjan.

 

Mons/Collis Quirinalis
Quirinalen: Här hade sabi’nerna (latin: Sabi’ni), ett fornitaliskt folk sitt näste. Det erövrades av romarna i början av 200-talet f.Kr, men fick inte fullt romerskt medborgarskap förän 241 f.Kr. Arkiologiska fynd visar att genom gammla gravar och bygnader att det har funnits bosättningar där sen 800-talet f.Kr. Quirinus var i romersk mytologi en gud, gift med Hersilia.
 Inledningsvis var han förmodligen en sabinsk gud och hade ett altare på Collis Quirinalis (Quirinalen), en av Roms sju kullar. Quirinus blev således en av det romerska rikets viktigaste gudar och associerades med Romulus och Remus samt var en av gudarna i triaden Jupiter-Mars-Quirinus.
Quirinus framträder i konsten som en skäggig man iklädd religiös och militär klädnad och associeras ibland med myrtenväxten. Quirinus festival var Quirinalen, Quirinalia, som firades 17 februari.
 Quirinalen (även Kvirinalen, latin: Mons Quirinalis, italienska: Quirinale) är en av Roms sju kullar, belägen mellan Trajanus forum och Diocletianus termer. Namnet Quirinalen kommer av Quirinus tempel. Den skall ha varit en sabinsk bosättning och Titus Tatius skall ha slagit sig ned där efter freden mellan sabinerna och romarna.
 Under antiken dominerades Quirinalen av olika helgedomar och andra offentliga byggnader, men även av patriciervillor. I början av 300-talet uppförde kejsar Konstantin den sista badanläggningen här. Under medeltiden avfolkades höjden, men den väcktes till liv i mitten av 1500-talet av påvarnas intresse för området.
 Quirinalen domineras av Palazzo del Quirinale med dess vidsträckta trädgårdar. Palatset var före 1870 påvens sommarresidens, och fram till 1947 den italienske kungens bostad.
Numera är det tjänste- och representationsbostad för presidenten. På Piazza del Quirinale står två kolossalstatyer föreställande Zeus båda söner Castor och Pollux, de så kallade Dioskurerna.
 Vid piazzan ligger även Palazzo della Consulta, som bland annat hyser en domstol. På Quirinalen är två av barockens sakrala arkitektoniska mästerverk belägna: Kyrkorna San Carlo alle Quattro Fontane av Francesco Borromini och Sant’Andrea al Quirinale av Giovanni Lorenzo.

 

Mons/Collis Viminalis
Viminalen är den minsta kullen av de sju och var den sista att bli inkluderad inför Roms väggar.


khk - en stad - ett lag

Nr 4/2017
text JOSEPH KÖNIG

 

Den 19 september så släpps pucken i NKT arena Karlskrona. Och för motståndet så är det Skellefteå AIK. Det kommer bli en otroligt kul säsong att följa, kommer vara mycket nervöst men jag har en skön känsla. Den föregångna säsongen var extremt rolig att sjunga fram KHK mot seger. Men vi fick många uddamålsförluster som vi måste bättra denna säsong. Jag tror och hoppas att vi kan kvala in till ett slutspel.
 

Historia: Karlskrona HK bildades 2001 efter att den förra klubben Karlskrona IK (KIK) gått i konkurs samma år. Karls-krona HK har under den korta livstiden skapat sina sportsliga framgångar genom att värva duktiga hockeyspelare från omkringliggande hockeyklubbar. Den första säsongen blev av 2001/2002 samma år som klubben bildades. Klubben slutade på en femte plats i division 3 södra. Det krävdes ytterligare fyra säsonger till i division 3 innan KHK kvalificerade sig för spel i division 2. Efter en fenomenal första säsong i division 2 vann KHK sin serie med bara en enda förlorad grundseriematch, detta säsongen 2006/2007.

 

Säsongen 2007/2008 lyckades klubben ta sig till division 1 efter enbart två säsongers spel i division 2. Detta utan att förlora en enda match i playoff eller i kvalserien. Säsongen 2008/2009 lyckades med gå “bakvägen” till playoff 2 efter att man slagit ut Mjölby med 2-0 i matcher, sedan mötte man Skåre BK, farmarlag till Färjestad BK, som slog ut Karlskrona HK i två raka matcher. Säsongen 2010/2011 lyckades Karlskrona först ta sig till Allettan för första gången i klubbens historia och sedan gå igenom alla playoffstegen och vidare till Kvalserien till Allsvenskan där man var 1 poäng från att ta steget upp i Allsvenskan. Det var även nära att laget fick spela i Allsvenskan då Borås HC visade ett negativt resultat på över 1 miljon för säsongen 10/11, men Borås fick efter en tid besked att de fått elitlicensen godkänd av allsvenska nämnden och fick spela kvar i allsvenskan säsongen 11/12Säsongen 11/12 lyckades Karlskrona att ta sig upp till hockeyallsvenskan, genom att bland annat slå ut Vita Hästen i playoff och vinna kvalserien till Hockeyallsvenskan på ett mycket övertygande sätt före de då allsvenska lagen Sundsvall och Borås Säsongen 14/15 avslutades med att Karlskrona HK tagit sig in i SHL med enbart 14 år efter klubben hade bildats, vilket är ett otroligt bra resultat som många andra klubbar inte ens har varit i närheten av.

 

Den 16 september 2015 släpptes pucken för första SHL-matchen i klubbens historia. Färjestad BK stod för motståndet i den historiskt sätt första SHL-matchen i Blekinge någonsin, Färjestad vann även matchen med 1-3. Efter en tuff debutsäsong i högsta ligan höll sig klubben kvar via kval mot AIK i bäst av sju matcher och spelar även i SHL 2016/2017 och 2017/2018.


ett år på folkhögskola - del 1

Nr 4/2017
text & bild SANNA HÖIJER

 

Då var de dags. Skola. Konst. Bräkne-Hoby. Att jag som Göteborgare skulle hamna här i lilla Blekinge och plugga konst på folkhögskola var inte med i min plan för 2 år sedan när jag flyttade hit. Då trodde jag att jag just nu skulle plugga sista året på sjuksköterskelinjen och ha siktet på att fortsätta till anestesi sjuksköterska, som till vardags kallas narkos. Efter många om och men och egen personlig utveckling så är jag här, en månad in på folkhögskola för att plugga det jag alltid haft som intresse.

 

Vad gör man då på Folkhögskola, och mer specifikt på konstlinjen? Det är just det jag ska ta reda på och även låta er få en inblick i nu under detta året. Det första som slog mig efter att ha gått 13 år i vanlig skola och ett försök på högskola, är att allt man lärt sig om betyg och omdömen ska man helt glömma. Vad är de för skola då? Inga betyg? Och vad gör man där då? Jo, man gör just det som man ska göra i en skola, lära sig! Utan en yttre press på vad man ska och inte ska kunna och hur bra man kan det, för att sedan sättas in i fack från sämst till bäst. Här handlar det om en själv som individ och vad man vill få ut av det, vilka ambitioner och förutsättningar man har för att klara det.
 
Positiva och negativa former
 

Under denna första månad har vi gått igenom mycket grunder, och vi började från början med svart och vitt. Hur former och motiv förhåller sig till varandra och deras funktioner. Hur ljus och skugga jobbar ihop för att skapa ett motiv. Positiva och negativa former och vad det betyder. En positiv form är själva objektet, och den negativa formen är alla mellanrum som finns,därför kan de även kallas mellanrumsformer. Så har man en kopp med ett öra, så är själva koppen den positiva formen, och rundningen i örat mot koppkanten där man stoppar in fingrarna är den negativa formen. Det är sånt man kanske kan tycka är logiskt om man målar en kopp, men det finns ett namn på det och börjar man tänka på det finns det negativa former överallt. Det räcker med att man kollar upp i ett träd, vilka former finns det mellan grenarna, mellan löven. Kanske hittar man olika figurer som bildas i mellanrummen av löven om man kollar länge nog. Eller om man tittar ut på husen på gatan mitt emot. Finns det höjdskillnader på husen, mellanrum mellan dom, fönster och dörrar.
 Så när vi skulle jobba med detta i skolan, handlade det mycket om hur mycket eller lite kan man ta bort för att man fortfarande ska kunna se vad det föreställer. Detta var den första uppgiften och fick vi bara använda svart och vitt papper för att gestalta dessa former, så i mitt arbete målade jag av konturerna på en vaxfigur en före detta elev hade gjort. Jag tyckte att den hade en bra pose, då det bildades negativa former när den höll armarna på de sättet. Men för att krångla till det för mig själv (varför ska de vara lätt när man kan göra det svårt, ett motto jag tycks ha levt efter) så bestämde jag mig för att ta bort delar av figuren på ett sätt att man fortfarande ser vad det föreställer. Då hjärnan fyller i de bitar som fattas så att man ändå ser vad det är föreställer. Det var just detta uppgiften handlade om, hur mycket man kan ta bort eller lägga till för att man fortfarande ska kunna se va det föreställer. Med enkla former utan skuggor eller ljus som kan hjälpa till att berätta vad det är vi ser. När jag va klar med den hoppade jag på en annan idé jag hade och det var mer för att jag tyckte det va roligt, så det föreställer en karaktär som heter Tracer från spelet Overwatch.

 

Efter första uppgifterna fortsatte vi i temat svartvitt, och fick jobba med tusch och kol. Inte tusch som i tuschpennor, utan svart tusch och vatten som färgen kunde spädas ut i och på så sätt få alla möjliga nyanser av grått. Då kunde man använda en speciell penna, som säkert de flesta av oss har sett en form av i någon film där de sitter en gråhårig gubbe och ska skriva ett handskrivet brev med typ en fjäder eller liknande, och får doppa de i bläcket efter varje bokstav för att fylla på och sen förseglar han brevet med rött stearin. Eller så kunde man använda pensel för att lättare kunna blanda och ta fram de nyanser man vill ha till sin bild. Det gick även att först måla lite med bara vatten och sen droppa tusch i det för att se hur de spred sig i vattnen och färgade pappret. Själv tyckte jag det var lite svårt för det var ett sätt jag aldrig hade testat att måla på förut, men det va kul att få testa på och resultatet kunde bli väldigt fint även om man bara använde en färg. 

 Att jobba med kol var bekant för de är mest likt det jag gjort innan, då jag använt mig av blyerts. Vi hade en liten genomgång innan vi började jobba, och det gav mig inspiration så jag ville jag få ner alla tankar jag hade på ett och samma papper, perspektiv, skuggor, ljus, detaljer. Vilket gjorde att min första målning blev lite kladdig och halvdan, det ända som de blev någorlunda ok av var perspektivet i bilden. Men på den andra bilden satte jag mig ner vid en buske jag tyckte var intressant och skalade av allt jag tyckte var oviktigt och jobbade bara med ljuset och skuggorna på grenarna, och resultatet blev över förväntan.

 

”Beanquila”, stilleben i oljefärg
 
Efter några veckor av att bara jobba svartvitt fick vi äntligen börja jobba med färg, och inte vilken färg som helst utan oljefärg. Något jag aldrig gjort innan, även akryl är ganska nytt för mig. Det var lite annat att tänka på, hur man späder ut färgen, hur man blandar den även torktiden är mycket längre. Detta gjorde att det var mycket lättare att jobba på vår senaste uppgift, att måla ett stilleben. Stille ben? Stillèben? Stillebèen? Nä så krångligt är det inte, ett stilleben är då man målar av ett objekt man har framför sig, till exempel alla dessa oändliga krukor med frukt eller blomvaser man sett på tavlor när man kommer hem till mor och farföräldrarna. 

 Så för att göra det lite roligare för mig själv valde jag en citron och en böna som jag sen nålade fast på så de skulle se ut som en mustasch. Sen var det bara att sätta igång med att få till rätt färger och nyanser. Och det var här oljefärgen passade bra, då den inte torkar så man slipper blanda om färgen hela tiden och även att man kan blanda färgerna och de ser klara och fina ut då akryl kan göra att de ser lite gråa och dassiga ut. Ett x-antal timmar senare satt jag faktiskt med en mustasch-citron framför mig och kände mig ganska nöjd!

 

Så på bara en månad har vi hunnit med mycket i skolan, allt från att sitta och klippa och klistra till att dutta färg på en duk oändligt många gånger för att få till exakt rätt färg man ville ha. Nu känner jag att jag valt rätt och har fått göra mycket nytt som jag inte hade testat på om jag suttit själv och målat. Och jag hade definitivt inte fått göra allt detta på sjuksköterskelinjen.


Karlskrona Skärgårdsfest 2017

Nr 4/2017
text & foto FREDRIK SAMUELSSON

 

Mellan den 1:e och fram till 6:e augusti var det skärgårdsfest i Karlskrona. Många bra artister spelade på Stortorget och nere vid Hoglands park på eventet Live green.

 

Nytt för mig i år var att jag hjälpte till att skapa Live green festivalen. Som tack fick man ett festivalpass. Det var många som hjälpte till och alla var snälla och trevliga.
 Det hela började den 1 augusti. Den dagen var det Aspö dagen men jag hjälpte till vid live green så jag var aldrig på Aspö. Bland annat byggde vi tält och fixade en typ av sittplats där folk kunde sitta en bit från scenen och ändå se bra. Vi
använde lastpallar som underlag. På det översta sätet hade vi 6x2 pallar. Det mellersta använde vi 4x2 och nedersta 2x2.
 Det gjordes två stycken sådana sittplatser. Den ena var på vänster sida och den andra på höger sida om scenen. Vi hjälptes åt att bära in en riktigt tung bardisk till cafétältet. Den bardisken hade stått på dansstället piraten innan.
 Inne i cafétältet fixade vi två stora bord som skulle användas vid försäljning av juice och annat gott.
 De som arrangerade det hela bjöd på mat och dricka när vi jobbade. Jag hjälpte till mellan klockan 10 och fram till klockan 16. Då var vi klara för dagen och jag cyklade hem.

 

Nästa dag, 2 augusti. Arbetet med Live green fortsatte. Jag kom dit klockan 10 och de andra som hjälpte till kom också vid den tiden.
 Vi jobbade med att klä sittplatserna med skumgummi med överdrag av vattenavisande tyg. Det hade blivit för hårt att sitta annars. Jag hjälpte också till med att klä tygremsor på en metallring. Dessa sattes senare upp och gav färg till festivalen.
 Vi skapade sittplatser med hjälp av gamla bildäck. De kläddes först med skumgummi ovanpå för att göra de lite mjukare att sitta på och sedan kläddes de med coolt tyg för att göra de fina. Däcken placerades i cafétältet.
 Det byggdes en mindre scen inne i cafétältet också. Lite mindre popband skulle spela där inne vid några tillfällen. Vi använde lastpallar som underlag och lade på trasmattor för att det skulle se fint ut.
 Det var väldigt varmt denna dagen och några gånger var man tvungen att gå in i skuggan för att svalka sig. Det gick åt en hel del vatten under dagen också.
 Det mesta av arbetet var klart vid 16 tiden. Det som jag jobbade med då hade dock blivit försenat något men jag stannade kvar tills allt var klart. Klockan var runt 17 då och jag cyklade hem.

 

Nästa dag, 3 augusti. Festivalen startade på allvar denna dagen med invigning på stortorget. Tyvärr var vädret inte på sitt bästa humör utan vid middagstid började det regna och det blev värre framåt kvällen.
 Jag hjälpte till lite vid Live green på förmiddagen. Det skulle vara barn som skulle springa i en tävling. Jag tömde bland annat sopor. Det blev många säckar med tomma McDonalds mål.
 Jag gick inte på invigningen eftersom regnet tilltog och då försvinner en del av feststämningen. Det åskade till och med senare på kvällen.

 

4 augusti. Live Green började den dagen. Jag hjälpte till med soporna även denna dagen. Jag hämtade också festivalpasset så jag kunde gå på konserterna på Stortorget.
 Jag hjälpte till att packa upp saker i fri tältet och hade några vinylskivor som jag skänkte där. De var borta senare på kvällen så någon måste ha gillat dem. Ibland kläderna fanns en cool kortbyxa som jag valde att ta hem. De såg nästan ny ut och passade mig perfekt.

 

Den första konserten jag var på denna dagen var Kleerup. Han spelade klockan 17 på Live green. Det var riktigt bra musik men lite för kort konsert. Efter Kleerups konsert gick jag upp till Stortorget. Där började Peg Parnevik precis spela. Det var riktigt bra konsert även om jag inte hört henne tidigare. Det var mycket folk som diggade musiken. Efter konserten gick jag ner till Hoglands park igen. Där spelade gruppen Perferi. Det var lite punkig rock och det mesta av låtarna var bra. Jag åt en god kladdkaka med överdrag av kola och havssalt i cafétältet. Den var hur god som helst. Efter jag lyssnat på Perferi och ätit upp kladdkakan gick jag upp till Stortorget igen.
 
Där började Jerry Williams spela. Jerry rockade väldigt bra och jag stod och diggade och stampade takten. Några av låtarna skrålade jag med också i refrängen. Jerry hade väldigt lite mellansnack men det gjorde inget. Rock n roll hela vägen var det som gällde. Jag brydde mig inte om att filma något utan tog bara några kort under konserten. 

 Efter Jerrys konsert åt jag en god våffla med banan och honung på. Den var extremt god och jag orkade nästan inte äta upp hela våfflan.
 Klockan 22 äntrade Arash scenen och jag gick bort dit. Det blev en hel del dans och jag och andra hoppade upp och ner till musiken. Om jag hade filmat hade det nog blivit rätt skakig bild.
 Jag hade aldrig hört Arash tidigare men när jag kom hem kollade jag upp honom på Spotify. Det var många bra låtar som spelades på konserten. Efter Arash var klar gick jag ner till Live green igen och lyssnade på Vapenbröder. De kommer från Karlskrona och det var kul att se dem igen (de spelar mest i Stockholm nuförtiden). Det var en del trängsel under konserten och många verkade berusade men det var så bra stämning så det gjorde inget. När konserten var slut hjälpte jag till att städa gräsmattan. Det låg många burkar och flaskor där som jag och några andra slängde i soporna. Sedan cyklade jag hemåt.

 

Nästa dag var lördagen den 5 augusti. Jag var i stan vid 15 tiden. Jag lyssnade på en del band på Live green och gick lite på stan också. Även denna dag hjälpte jag till med soporna nere vid Live green. Jag såg några personer som försökte sno sopsäckar med pantburkar, som tillhörde Live green. Jag sade till en vakt om det hela och han stoppade personerna.
 Vid 18 tiden var jag uppe vid stortorget och såg gruppen Fo&O. De var med i årets melodifestival. Det var många tonårstjejer som gillade Fo&O. De spelade en del bra och en del mindre bra låtar. En okej konsert men inte superbra.
 Jag gick ner till Live green och lyssnade på Mariette. Hon var också med i årets melodifestival. Jag diggade hennes musik mycket och smådansade också lite.

 

Efter att ha sett Mariette gick jag upp till stortorget igen. Där spelade Linnea Henriksson. Jag hade aldrig hört henne förut men gillade musiken. 

 Jag gick ner till Live green igen. Jag åt återigen den goda kladdkakan med kolasåsen och havssaltet. Duon Rebecca & Fiona började spela något försenat. Mycket bra musik och packat med folk på gräsmattan. Tyvärr var det ett gäng som började bråka under konserten och polisen fick ta bort dem och använda handklovar för att inte själva bli slagna. Dessutom ofredades flera tjejer under konserten. Inte ok enligt mig.
 Efter konserten gick jag upp till stortorget där jag lyssnade på gruppen The Sounds. En mycket bra konsert och de spelade sina hitlåtar och de flesta av publiken dansade eller hoppade i takt. Lite för hög bas vid något tillfälle men annars helt perfekt konsert.

 

Efter The Sounds konsert gick jag ner till Live green igen. Där spelade två dj´s som heter Dunderpatrullen/coola kidz. Innan de började spela plockade jag skräp från gräsmattan så ingen skulle skada sig på glasflaskor och annat som var på gräset just då.
 Dunderpatrullen/Coola Kidz spelade elektronisk musik men jag tyckte inte det var så bra musik. Jag gick upp till stortorget i stället och lyssnade på gruppen Stiftelsen.
 De var riktigt bra och det blev allsång vid något tillfälle. Mycket trångt också men det var inga som knuffades eller sådant så det var ok. Efter konserten cyklade jag hemåt.

 

På söndagen den 6 augusti var det sista dagen det var skärgårdsfest. Det var inget i stan men i Kristianopel hade de marknad. Jag var aldrig där eftersom jag hälsade på mina föräldrar den dagen.

 

Som avslutning kan jag säga att jag gillade även årets skärgårdsfest och går gärna nästa år också. Det var spännande att hjälpa till med Live green och jag kan absolut tänka mig att hjälpa till fler gånger.


Isak är stöddig

Nr 4/2017
text LEIF KÄLLBERG

 

Isak hade problem. Han var ett problembarn som tonåring, och deltog i diverse upplopp och stölder. Nu hade han hunnit fylla tjugo år, och åkte på ett polisförhör om ett inbrott i en villa här i Strängnäs. Misstankarna mot honom var inte så starka, men fanns ändå där. Inbrottet hade begåtts av någon annan, men snutarna hade bestämt sig för att sätta dit honom. Han blev alltså dömd till ett års fängelse för det i tingsrätten. Det kändes förstås väldigt bittert för honom, och vistelsen på kåken näst intill omöjlig att stå ut med. På fängelset fick han kontakt med en boxningstränare som hette Henrik,som var ute efter adepter. Isak ville först inte satsa på det, utan på löpträning för att öka konditionen. Han fick under tillsyn vara ute till skogs, och sprang ganska ordentligt med vakt som följeslagare. Fängelseledningen tyckte att dom var generösa mot honom, för möjligheten att vara ute. Isak skötte sig i fängelset, och när straffet väl var avtjänat och han hade hunnit fylla tjugoett år hade han börjat ändra uppfattning om boxningstränaren Henrik, och möjligheterna med honom. Isak var ju egentligen ganska hårdhudad, och kom på att han kanske trots allt skulle kunna passa som boxare.
 

Följaktligen blev han medlem i boxningsklubben Gibraltar och fick övermäktig konkurrens och förlorade sina träningsmatcher. Man ordnade matcher, trots att det inte var med publik och i offentlighetens ljus. Henrik tyckte att han var lat, och inte tränade tillräckligt mycket och hårt nog. Han blev då fäst vid Henrik som han tyckte om. Efter ett halvår hårdare träning, med skivstång och starkare löpträning började Isak bli bättre. Han vann den femtonde träningsmatchen han gick, och blev nöjd. Henrik bjöd efter den matchen hem Isak för ett party, där han visade sig vara gay och tafsade på Isak. Även om Isak var fäst vid honom kunde han inte ställa upp på något gayförhållande. Eftersom Henrik var huvudtränare i Gibraltar var partyt med Isak en känslig sak, som Isak funderade på att skvallra om för den högsta ledningen i klubben. Han tyckte dock att Henrik egentligen hade skojat, och bestämde sig för att fortsätta träningen med honom.

 

Det blev så småningom dags att orda riktiga offentliga boxningsmatcher för Isak, och han fick svår konkurrens. Han mötte först den åttonde rankade boxaren på Sverigelistan, och hade så bra kondition att han vann på poäng. Men sedan blev det svårt, och han höll på att bli knockad av den svenske mästaren. Då bestämde han sig för att börja banta genom att träna ännu hårdare, och gå ned en viktklass från tungvikt till lätt tungvikt. Det blev trevligt nog för honom så att han fick lättare att konkurrera i den viktklassen, och vann till och med över den tredjerankade boxaren på Sverigelistan på poäng. Eftersom Henrik inte hade fått ordentligt motstånd för sitt gayparty, fortsatte han att ordna liknande fester som med Isak med klubbens övriga medlemmar. Det blev stor skandal, i och med att han blev anmäld för klubbledningen att han försökte få in folk i homosexualitet. I Gibraltar var man nämligen konservativ, och tyckte att Henrik var urspårad. Han fick alltså sparken som tränare i klubben, och medlemmarna fick sköta träningen på egen hand tills man kunde hitta en ersättare.

 

Tiden gick och Isak hade hunnit fylla tjugotvå år, och få andra intressen än boxningen. De övriga medlemmarna i klubben var faktiskt ledsna om han skulle sluta med boxningen, eftersom han ju hade tagit sig och blivit konkurrenskraftigare. De gick ut på ett raggningsförsök till alla möjliga idrottsklubbar, för att hitta en ersättare för Henrik. Boxarna erbjöd en rejäl lön, eftersom de bestämde sig för att utöka verksamheten i klubben till professionell tennis också, där man skulle engagera proffs från professionella klubbar och ordna intäkter. Ledningen för klubben tyckte dock att klubbens medlemmar var högtflygande, och att deras planer var helt orealistiska. Det visade sig att boxningsmedlemmarna hade en försäljare som medlem, som hade övertalat de övriga boxarna om att ordna proffstennis. Han och de övriga medlemmarna hade fått rejält motstånd från klubbledningen, och försäljaren tog efter kritiken på sig det fulla ansvaret för som han sade ansvarslösheten, och avslutade sitt medlemskap i Gibraltar.

 

Isak stod på sig, och bestämde sig för att i varje fall på något års sikt avsluta medlemsskapet i Gibraltar, och försöka att hitta något bättre altarnativ än boxning. Det var svårt, men han tänkte kämpa och försöka öka sin motivation för livet. Han tyckte att han hade gått med i boxningsklubben eftersom han hade varit värsting, och ville ordna en rejäl förklaring för samhället. Men vart skulle han vända sig, för att förklara sig. Att vända sig till polisen var ju omöjligt att tro på. Den sysslade ju bara med att rejektera olagligheter hos folk. Då vände han sig till de religiösa samfunden, för att försöka hitta förlåtelse för sina olagligheter. Men det var svårt att hitta någon riktigt intresserad av honom tyckte han. I det läget bestämde han sig för att bli ordentligt uppriktig, och erkänna alla sina synder han begått. Den svenska kyrkan tog då honom på allvar, och försökte få honom att förstå att det var möjligt att få förlåtelse, så han behövde inte livet igenom sörja för sina tilltag som ung.


Anstaltstankar

Nr 4/2017
av HENRIK MAGNUSSON
 
 

jag håller på Liverpool

Nr 4/2017
text JOSEPH KÖNIG

 

Klubben grundades den 3 juni 1892 och har Anfield som sin hemmaarena. Publikkapaciteten på Anfield är 54074, men publikrekordet ligger på 61,905, ett rekord som sattes 1952 i en match mot Wolverhampton i Facupen. Arenan är välanpassad för internationella matcher. Klubben är en av Englands mest framgångsrika genom tiderna
 

Liverpool FC hade sina mest framgångsrika tid under 1970- och 1980-talet, och vann år 1984 den så kallade trippeln: Engelska ligan, Europacupen för mästarlag (nuvarande Uefa Champions League) och Ligacupen
 2015 rankades klubben av ansedda tidskriften som som världens åttonde rikaste fotbollsklubb, detta till ett värde av 982 miljoner dollar

 

Den mest kända sektionen på Anfield är The Kop där hemma fansen står. Ståplatsläktare förbjöds i England efter olyckan i Hillsborough 1989 och den sista matchen med ståplatser på The Kop spelades den 30 april 1994. Innan man tog bort ståplatserna på The Kop kunde sektionen ta över 30.000 åskådare. Namnet kommer från Spion Kop i Natalaprovinsen i Nordafrika, där ett slag utkämpades under Andra boerkriget och då var det många soldater som kom från Liverpool.

 

Min resa till Liverpool var helt magiskt. Flyget dit och hem var jobbigt men hotellet och känslan var helt underbart. När man sitter på VIP-platsen och ser The Kop sjunga You never Walk alone då får man gåshud. Alltså stämningen är magiskt och för mig så kändes det som jag var hemma. Jag visste vad busstationen låg, hur man kom till hotellet. Och detta var min försa resa till Liverpool.
 Jag besökte även Beatels museum och det var en väldigt trevligt. Liverpool är en stad man måste besöka.


Tidernas trummis

Nr 4/2017
textbearbetning JB

 

Keith Monn anses vara en av popmusikens bästa trumslagare. Han var en brittisk trummis och sångare och mest känd som den explosive trummisen i det famösa rockbandet The Who.

 

1963 letade gruppen The Who efter en ny trummis och testade olika batterister vid varje konsert. Efter en spelning gick Moon fram till sångaren Roger Daltrey och sa: Jag hörde att ni letar efter en ny trummis och jag är faktiskt bättre än den ni har nu. Keith fick chansen att komma upp på scenen och visa vad han gick för. Roger Daltrey minns att Moons trummande var som att starta en jetmotor. Gitarristen Pete Townshend menade att Keith i sin iver att visa vem som var bäst dundrade hela trumsetet i bitar. Gruppen som också innehöll den skicklige basisten John Entwistle blev övertygade att Keith var deras man. Det sades därefter allmänt att Keith Moon kunde spela trummor snabbare än en avfyrning med kulspruta.
 

I sin barndom hade Keith svårt att sitta still och i skolan fick han problem och blev mobbad och misshandlad. Men genom att spela clown och hitta på en massa förbjudna upptåg blev han populär bland buspojkarna som sysslande med stölder och skadegörelse. Det kunde ha slutat med ett liv i gängkriminalitet men Keith botade istället sin ångest genom att lära sig spela trummor. Den musikaliska förebilden var jazz och swingbatteristen Gene Krupa.

 

Keith Moon anses som en av rockens mest exceptionella och nyskapande trummisar. Han var mycket av en showman och gick helt besatt in i sin roll genom att kasta upp trumpinnarna i luften och snurra dem snabbt i händerna. Vid en konsert i Eskilstuna på 60-talet förbrukade han minst ett trettiotal sönderslagna trumpinnar som hamnade i en hög nedanför scenen. En vaktmästare slängde alla i soporna vilket var ett misstag. Trots att de var spräckta är de idag värda minst 1000 kr styck.

 

Ett av The Who´s främsta kännetecken de första åren var att avsluta konserterna med att Pete Townshend slog sönder gitarren medan Keith sparkade trummor och cymbaler över hela scenen till den chockade publikens jubel. Även privat levde Moon en mycket vild tillvaro. Idag skulle han fått diagnosen ADHD, Aspbergers och manisk depression. Men på 60-talet botades oroliga själar med bedövande mediciner. Keith blev apatisk och valde istället droger i form av uppåt-tjack blandat med sprit och ständiga fester. På en lyxkrog träffade han den svenska fotomodellen Annette Walter-Lax. Hon kunde trösta och styra hans vilda energi genom att skratta med förtjusning när Keith vann en vadslagning genom att köra ner sin Rolls Royce i grannens swimmingpool.

 

Keith Moon var den första popidolen som kunde röja ett hotellrum genom att kasta ut TV-apparaten genom fönstret. Det var ett infall som kopierades av andra popband som ville verka tuffa och få publicitet. I Sverige gick det lugnare till. När popbandet Shanes jagade rubriker välte de ut en TV genom fönstret men den hamnade i en snödriva och fick bara en liten skråma eftersom hotellrummet låg på första våningen. Keith som älskade uppmärksamheten fortsatte med sina vansinniga upptåg och kastade ut möbler och sprängde toalettstolar i alla möjliga lokaler. Missbruket av olika droger ökade ångesten och han började dricka sprit dygnet runt vilket gjorde honom till alkoholist. Till slut kunde han inte spela trummor och gruppen gjorde ett långt uppehåll i väntan på att Keith skulle bli frisk.

 

Fastmön Annette hjälpte honom söka rehabilitering flera gånger men medicinerna som skulle få honom att sluta med spriten gjorde att han inte orkade umgås med folk. Keith isolerade sig från omvärlden och när paret blev övertalade att gå på någon tillställning tog Keith kokain och berättade glatt att han vunnit kampen mot spriten. På kvällen den 6 september 1978 blev Keith och Annette bjudna av Paul och Linda McCartney på filmvisning och efterfest. Keith berättade att han kände sig bättre och hade nyligen spelat in ett nytt album med The Who. Han hoppades få chansen att göra en spektakulär konsert med bandet igen. Dagen efter festen kunde inte Annette väcka Keith. På natten hade han haft svårt att varva ner och kunde inte sova. I desperation råkade han överdosera lugnande medel, sömntabletter och sprit. Dödsorsaken var att hjärtat slutat slå. Kampen mot ångesten och missbruket slutade med hans död.

 

Keith föddes 1946 i nordvästra London och dog 1978 i Mayfair London. Moon är fortfarande mycket populär och nya generationer har upptäckt hans unika skicklighet och medryckande trumspel på The Who´s plattor. Den 9 mars 2009 fick Keith Moon en blå minnesplakett uppsatt på huset i London där den världskända Marquee Club gästades av världens största rockband från 1960 till 1990-talet. Keith kunde spela i alla stilarter och rankas högre än trummisarna i de flesta popband.


Här följer fem exempel på Who-låtar då
Keith Moon var i toppform:

1. Happy Jack
2. I Can´t Explain
3. My Generation
4. I Can See For Miles
5. Cobwebs And Strange

 

Happy Jack wasn´t old, but he was a man
He lived in the sand at the Isle of Man
The kids would all sing, he would take the wrong key
So they rock on his head on their furry donkey

The kids couldn´t hurt Jack
They tried and tried and tried
They dropped things on his back
And lied and lied and lied and lied and lied

But they couldn´t stop Jack, or the water tapping
And they couldn´t prevent Jack from feeling happy