ett år på folkhögskola - del 1
Nr 4/2017
text & bild SANNA HÖIJER
Då var de dags. Skola. Konst. Bräkne-Hoby. Att jag som Göteborgare skulle hamna här i lilla Blekinge och plugga konst på folkhögskola var inte med i min plan för 2 år sedan när jag flyttade hit. Då trodde jag att jag just nu skulle plugga sista året på sjuksköterskelinjen och ha siktet på att fortsätta till anestesi sjuksköterska, som till vardags kallas narkos. Efter många om och men och egen personlig utveckling så är jag här, en månad in på folkhögskola för att plugga det jag alltid haft som intresse.
Under denna första månad har vi gått igenom mycket grunder, och vi började från början med svart och vitt. Hur former och motiv förhåller sig till varandra och deras funktioner. Hur ljus och skugga jobbar ihop för att skapa ett motiv. Positiva och negativa former och vad det betyder. En positiv form är själva objektet, och den negativa formen är alla mellanrum som finns,därför kan de även kallas mellanrumsformer. Så har man en kopp med ett öra, så är själva koppen den positiva formen, och rundningen i örat mot koppkanten där man stoppar in fingrarna är den negativa formen. Det är sånt man kanske kan tycka är logiskt om man målar en kopp, men det finns ett namn på det och börjar man tänka på det finns det negativa former överallt. Det räcker med att man kollar upp i ett träd, vilka former finns det mellan grenarna, mellan löven. Kanske hittar man olika figurer som bildas i mellanrummen av löven om man kollar länge nog. Eller om man tittar ut på husen på gatan mitt emot. Finns det höjdskillnader på husen, mellanrum mellan dom, fönster och dörrar.
Så när vi skulle jobba med detta i skolan, handlade det mycket om hur mycket eller lite kan man ta bort för att man fortfarande ska kunna se vad det föreställer. Detta var den första uppgiften och fick vi bara använda svart och vitt papper för att gestalta dessa former, så i mitt arbete målade jag av konturerna på en vaxfigur en före detta elev hade gjort. Jag tyckte att den hade en bra pose, då det bildades negativa former när den höll armarna på de sättet. Men för att krångla till det för mig själv (varför ska de vara lätt när man kan göra det svårt, ett motto jag tycks ha levt efter) så bestämde jag mig för att ta bort delar av figuren på ett sätt att man fortfarande ser vad det föreställer. Då hjärnan fyller i de bitar som fattas så att man ändå ser vad det är föreställer. Det var just detta uppgiften handlade om, hur mycket man kan ta bort eller lägga till för att man fortfarande ska kunna se va det föreställer. Med enkla former utan skuggor eller ljus som kan hjälpa till att berätta vad det är vi ser. När jag va klar med den hoppade jag på en annan idé jag hade och det var mer för att jag tyckte det va roligt, så det föreställer en karaktär som heter Tracer från spelet Overwatch.
Att jobba med kol var bekant för de är mest likt det jag gjort innan, då jag använt mig av blyerts. Vi hade en liten genomgång innan vi började jobba, och det gav mig inspiration så jag ville jag få ner alla tankar jag hade på ett och samma papper, perspektiv, skuggor, ljus, detaljer. Vilket gjorde att min första målning blev lite kladdig och halvdan, det ända som de blev någorlunda ok av var perspektivet i bilden. Men på den andra bilden satte jag mig ner vid en buske jag tyckte var intressant och skalade av allt jag tyckte var oviktigt och jobbade bara med ljuset och skuggorna på grenarna, och resultatet blev över förväntan.
Så för att göra det lite roligare för mig själv valde jag en citron och en böna som jag sen nålade fast på så de skulle se ut som en mustasch. Sen var det bara att sätta igång med att få till rätt färger och nyanser. Och det var här oljefärgen passade bra, då den inte torkar så man slipper blanda om färgen hela tiden och även att man kan blanda färgerna och de ser klara och fina ut då akryl kan göra att de ser lite gråa och dassiga ut. Ett x-antal timmar senare satt jag faktiskt med en mustasch-citron framför mig och kände mig ganska nöjd!
Så på bara en månad har vi hunnit med mycket i skolan, allt från att sitta och klippa och klistra till att dutta färg på en duk oändligt många gånger för att få till exakt rätt färg man ville ha. Nu känner jag att jag valt rätt och har fått göra mycket nytt som jag inte hade testat på om jag suttit själv och målat. Och jag hade definitivt inte fått göra allt detta på sjuksköterskelinjen.