Isak är stöddig

Nr 4/2017
text LEIF KÄLLBERG

 

Isak hade problem. Han var ett problembarn som tonåring, och deltog i diverse upplopp och stölder. Nu hade han hunnit fylla tjugo år, och åkte på ett polisförhör om ett inbrott i en villa här i Strängnäs. Misstankarna mot honom var inte så starka, men fanns ändå där. Inbrottet hade begåtts av någon annan, men snutarna hade bestämt sig för att sätta dit honom. Han blev alltså dömd till ett års fängelse för det i tingsrätten. Det kändes förstås väldigt bittert för honom, och vistelsen på kåken näst intill omöjlig att stå ut med. På fängelset fick han kontakt med en boxningstränare som hette Henrik,som var ute efter adepter. Isak ville först inte satsa på det, utan på löpträning för att öka konditionen. Han fick under tillsyn vara ute till skogs, och sprang ganska ordentligt med vakt som följeslagare. Fängelseledningen tyckte att dom var generösa mot honom, för möjligheten att vara ute. Isak skötte sig i fängelset, och när straffet väl var avtjänat och han hade hunnit fylla tjugoett år hade han börjat ändra uppfattning om boxningstränaren Henrik, och möjligheterna med honom. Isak var ju egentligen ganska hårdhudad, och kom på att han kanske trots allt skulle kunna passa som boxare.
 

Följaktligen blev han medlem i boxningsklubben Gibraltar och fick övermäktig konkurrens och förlorade sina träningsmatcher. Man ordnade matcher, trots att det inte var med publik och i offentlighetens ljus. Henrik tyckte att han var lat, och inte tränade tillräckligt mycket och hårt nog. Han blev då fäst vid Henrik som han tyckte om. Efter ett halvår hårdare träning, med skivstång och starkare löpträning började Isak bli bättre. Han vann den femtonde träningsmatchen han gick, och blev nöjd. Henrik bjöd efter den matchen hem Isak för ett party, där han visade sig vara gay och tafsade på Isak. Även om Isak var fäst vid honom kunde han inte ställa upp på något gayförhållande. Eftersom Henrik var huvudtränare i Gibraltar var partyt med Isak en känslig sak, som Isak funderade på att skvallra om för den högsta ledningen i klubben. Han tyckte dock att Henrik egentligen hade skojat, och bestämde sig för att fortsätta träningen med honom.

 

Det blev så småningom dags att orda riktiga offentliga boxningsmatcher för Isak, och han fick svår konkurrens. Han mötte först den åttonde rankade boxaren på Sverigelistan, och hade så bra kondition att han vann på poäng. Men sedan blev det svårt, och han höll på att bli knockad av den svenske mästaren. Då bestämde han sig för att börja banta genom att träna ännu hårdare, och gå ned en viktklass från tungvikt till lätt tungvikt. Det blev trevligt nog för honom så att han fick lättare att konkurrera i den viktklassen, och vann till och med över den tredjerankade boxaren på Sverigelistan på poäng. Eftersom Henrik inte hade fått ordentligt motstånd för sitt gayparty, fortsatte han att ordna liknande fester som med Isak med klubbens övriga medlemmar. Det blev stor skandal, i och med att han blev anmäld för klubbledningen att han försökte få in folk i homosexualitet. I Gibraltar var man nämligen konservativ, och tyckte att Henrik var urspårad. Han fick alltså sparken som tränare i klubben, och medlemmarna fick sköta träningen på egen hand tills man kunde hitta en ersättare.

 

Tiden gick och Isak hade hunnit fylla tjugotvå år, och få andra intressen än boxningen. De övriga medlemmarna i klubben var faktiskt ledsna om han skulle sluta med boxningen, eftersom han ju hade tagit sig och blivit konkurrenskraftigare. De gick ut på ett raggningsförsök till alla möjliga idrottsklubbar, för att hitta en ersättare för Henrik. Boxarna erbjöd en rejäl lön, eftersom de bestämde sig för att utöka verksamheten i klubben till professionell tennis också, där man skulle engagera proffs från professionella klubbar och ordna intäkter. Ledningen för klubben tyckte dock att klubbens medlemmar var högtflygande, och att deras planer var helt orealistiska. Det visade sig att boxningsmedlemmarna hade en försäljare som medlem, som hade övertalat de övriga boxarna om att ordna proffstennis. Han och de övriga medlemmarna hade fått rejält motstånd från klubbledningen, och försäljaren tog efter kritiken på sig det fulla ansvaret för som han sade ansvarslösheten, och avslutade sitt medlemskap i Gibraltar.

 

Isak stod på sig, och bestämde sig för att i varje fall på något års sikt avsluta medlemsskapet i Gibraltar, och försöka att hitta något bättre altarnativ än boxning. Det var svårt, men han tänkte kämpa och försöka öka sin motivation för livet. Han tyckte att han hade gått med i boxningsklubben eftersom han hade varit värsting, och ville ordna en rejäl förklaring för samhället. Men vart skulle han vända sig, för att förklara sig. Att vända sig till polisen var ju omöjligt att tro på. Den sysslade ju bara med att rejektera olagligheter hos folk. Då vände han sig till de religiösa samfunden, för att försöka hitta förlåtelse för sina olagligheter. Men det var svårt att hitta någon riktigt intresserad av honom tyckte han. I det läget bestämde han sig för att bli ordentligt uppriktig, och erkänna alla sina synder han begått. Den svenska kyrkan tog då honom på allvar, och försökte få honom att förstå att det var möjligt att få förlåtelse, så han behövde inte livet igenom sörja för sina tilltag som ung.


Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0