Kaj letar

Nr 4/2017
text LEIF KÄLLBERG
 

Så här mot hösten år 2017 kände sig Kaj övergiven nästan sjuttio år gammal. Han tänkte på en gammal bil från sin tioårsålder år 1956. Det var den första bil han hade sett, eftersom han bodde avlägset ute på landsbygden i Töreboda kommun. Hans pappa och mamma hade köpt bilen, en ‘IFA F8’ av Östtysk modell, begagnad för femtusen kronor. Bilen saknades så här efter mer än sextio år, och han funderade på om han skulle kunna få tag på den igen. Familjen Kaj Andersson som den hette, använde inte bilen särskilt mycket. I alla fall åkte dom på semester i den till Värmland, för att hälsa på mor Stinas föräldrar och syskon på en gård utanför Filipstad. Semestern varade på den tiden endast fjorton dagar, och familjen kopplade av och badade i Klarälven som flöt förbi. Kaj var det enda barnet, och han älskade att åka i bilen. Pappa var väldigt rädd om bilen eftersom den inte höll så väldigt bra kvalitet, och han hade svårt att finansiera reparationer av den. När dom kom hem igen efter semestern fick ‘IFAN’ plötsligt motorstopp, och Kaj fick skicka efter ‘Ottossons’ bilverkstad för service. Det visade sig att motorblocket hade spruckit, och att hela motorn måste bytas ut mot en ny. Reparationen kostade hela tvåtusen kronor, och Kaj blev tvungen att ta ytterligare ett lån på den summan, förutom det lån familjen redan hade på köpet av fordonet. Dom var alltså rejält skuldsatta i den tidens penningvärde.

 

När vintern kom hade familjen vant sig vid att använda bilen för att åka och handla livsmedel, mot att tidigare cykla för inköpen. Cyklarna dom ägde hade dom sålt, eftersom det var svårt att betala lånen. Så småningom klarade dom inte att betala lånen, och katastrofalt nog kom då kronofogden och tog bilen i utmätning. Det blev dags att gå de fem kilometrarna till ‘Joelssons livsmedel’, för att inhandla livsmedlen de behövde. Kaj växte sedan upp utan bil som han saknade väldigt mycket. Visserligen var inte bilen av så speciellt hög kvalitet, men bättre än att vara helt utan fordon. Tiden gick och Kaj växte upp till en framåt yngling som pluggade till civilekonom, och klarade av att grunda revisionsfirman ‘Itrex’. Den åtog sig omfattande bokföringar och revisioner och fick bra inkomster. Kaj köpte en ‘Volvo’ och han höll sig sedan till det märket ända till sjuttioårsåldern år 2017. Då började han att riktigt på allvar längta efter den första bil han hade sett, ‘IFA F8:an och bestämde sig för att undersöka och leta om den möjligen skulle kunna finnas någonstans.
 

Då råkade han ut för en bedragare, som försökte att lura i honom att han hade bilen på ett avlägset ställe i Östberga socken utan för Stockholm. Han var godtrogen och åkte ut till stället och betalade Sven som bedragaren hette femtiotusen kronor kontant, mot att han skulle få bilen levererad till sig någon dag senare. Han väntade en hel vecka på att Sven skulle leverera bilen, men han kom aldrig. Då vände han sig till polisen, och den berättade att mannen Sven lurat ett tjog människor på att han skulle leta fram gamla saker åt dom. Kaj blev väldigt ledsen, men bestämde sig trots allt för att fortsätta att leta efter den gamla bilen från ungdomen. Han lyckades att leta fram gamla bilregister, och hittade faktiskt bilen i ett skrotregister från år 1970. Den var alltså naturligtvis skrotad efter så många år. Det var inte heller möjligt fick han veta att hitta någon likadan bil. Dom var för länge sedan utgångna. Han bestämde sig för att istället börja se gamla filmer från femtiotalet, för att återigen få uppleva den tiden.

 

En ledsam tid inträdde, eftersom han så gärna ville få uppleva de gamla Östtyska bilarna från strax efter det andra världskriget. Han tyckte att det var något speciellt med dom, och han beundrade också själva nationen Östtyskland som ju grundades efter kriget 1939-45. En speciell tid inträdde för honom. Det var intressant att börja att studera historia från tiden omkring år 1955, och historien om den Östtyska industrin. Han fick då kontakt med några tyskar som tyckte att han borde lära sig mera om hela nationen Tyskland, när Öst och Västtyskland återigen förenades efter kommunismens fall. Han lyckades då att få kontakt med några väldigt gamla tyskar som visade sig att i själva Tyskland faktiskt äga en gammal IFA F8 från just nittonhundrafemtiotalet.
 Glädje blev lotten för Kaj, som försökte att övertala de gamla tyskarna att han skulle få köpa bilen. De nobbade honom dock, och var själva väldigt förälskade i den urgamla bilen. Då vände han sig till en psykolog för att försöka att tala med tyskarna, om dom inte skulle kunna att sälja bilen till honom för etthundratusen kronor. Psykologen talade med tyskarna om att Kaj så väldigt mycket saknade sin barndoms bil, och att de förmodligen redan hade använt bilen så mycket att de väl ändå börjat tröttna på den. Paret Heinz och Sveins blev till slut frestade att sälja bilen för trehundratusen kronor, och gick med på affären. Kaj fick alltså till slut bilen levererad till sig, och blev kontaktad av den tyska bilfirma som tillverkat bilen på nittonhundrafemtiotalet. De var intresserade av att försöka att hjälpa honom att hålla bilen i bra skick, och skulle försöka att ge den service. Bilen användes till korta och försiktiga färder på trakten, eftersom han ville att den skulle hålla ett bra tag till.


Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0