roms sju legendariska kullar (del3)

Nr 3 2018

Text Per-lukas Zetterqvist

 

Mons/Collis Palatinus

Palatin kullen är Romulus kulle, grundaren och första kungen av rom. Här valde Roms rika och mest mäktiga att bo. Inmurade byggder och gravar har hittats här och folket som bodde i dessa byar såg ut att vara dominerande för sina samtidiga sedan 700 f.Kr. Magna Maters templet fanns här. Magna Maters var romarnas adoptering och rominisation av anatoliska kultens “Modergudinna”, kallad Kybele på grekiska, influerade hur romarna såg på sig själva med relation till den orientiska religiösa tillbedjan.
Under kejsartiden kom en allt större del av Palatinen att ingå i det komplex av luxuösa byggnader som utgjorde det kejserliga palatset. Vårt ord “palats” kommer från det latinska ordet palatium vilket även är ett annat namn för Palatinen. Byggnaderna på kullen skadades svårt vid den stora branden år 64, men efter branden kunde kejsare Nero börja bygga det vidsträckta palatskomplexet Domus Aurea, som sträckte sig från Palatinen till Esquilinen. Palatset ersatte det gamla palatset, Domus Transitoria, som hade förstörts i branden.

 

Neros efterträdare övergav Domus Aurea, men kejsare Domitianus (regerade från år 14 september 8 - 18 september 96) återupptog byggnadsarbetena. Då det stora flaviska (en dynasti) kejsarpalatset Domus Flavia och Domus Augustana stod färdigt, omfattade den romerska kejsarens residens byggnader och trädgårdar utspridda över hela kullen.
Här finns triumfbågen Titusbågen på Forum Romanum som är ett torg från antika Rom och den offentliga platsen för bl.a. politiska möten, handel och religiösa ceremonier. Här finns också en känd väg vid namn Clivus Palatinus som går i höjd med Titusbågen. Vägen följer sluttningen upp mellan två högre partier. Den vänstra höjden består av trädgårdsterrassen, som nu upptas av klostret San Sebastiano. På den motsatta höjden breder den itakienska furstliga familjen Farneses trädgårdar ut sig; de anlades på 1500-talet ovanpå en del av det kejserliga palatset, Domus Tiberiana.

 

Clivus Palatinus passerade en försvunnen båge, vars läge är markerad i marken och med en platta i muren intill. Den tjänade som monumental entré till palatsområdet; möjligen låg den på platsen för en gammal stadsport, Porta Mugonia. Porten flankerades av ett tempel som uppförts av kejsare Domitianus (regerade från 14 september 81 - 18 september 96) på platsen för ett äldre tempel, vilket troligen varit helgat åt Jupiter Stator eller bara kallad Jupiter (guden av blixten, himlen och guda konung). Högre upp når man den del av det kejserliga palatset som kejsare Domitianus lät uppföra, Domus Augustana. Vägen fortsätter längs höger sida av detta byggnadskomplex till det sydvästra hörnet av kullen, där bebyggelse från romerska republiken praktfullt bevarades. Vägen slutar framför podiet till ett Apollotempel (Apollo, guden av musik, poesi, konst, orakler, bågskytte, pest, medicin, sol, ljus och kunskap) som kejsare Augustus lät inviga 28 f. Kr. Det pryddes med grekiska skulpturer och andra dyrbarheter,bl.a. en staty föreställande Apollo, ett mästerverk av greken Skopas (360 f. Kr.).

 

Augustus tog år 27 f. Kr. sin bostad på Palatinen.
Han lät omvandla en grupp privathus i sluttningen bredvid Apollotemplet till residens. Man vet genom litteraturen att huvudentrén var prydd med en gavel och en krans av eklöv samt att den flankerades av lagerträd. Detta var äretecken som senaten beslutade om samtidigt som den hedrade honom med titeln Augustus (“den upphöjde”). Residenset tycks inte ha skilt sig mycket från andra, samtida patricierhus. Det övre huset, som av tradition kallas Domus Liviae (Livias hus), var uppfört under första hälften av århundradet som ett normalt romerskt bostadshus med atrium och peristylgård, men byggdes om för nya behov. På husets sydsida löper en gata, som inkorporerats i anläggningen, och nedanför ligger det s.k. Augustus hus.

 

Bortom Augustus hus, på Palatinens sydvästra del, fanns ett äldre tempelområde. Närmast låg Victorias tempel, uppfört 307 f.Kr. - 294 f. Kr. och invigt åt segerns gudinna. Endast bitar av murarna till podiet återstår. Det flankerades av Magna Maters tempel, uppfört ett århundrade senare, år 205 f. Kr. - 191 f. Kr. Kulten av Cybele, den stora modern, importerades från romprovinsen Asia Minor (Mindre Asien) för att ge romarna framgång i kriget mot Karthago (de tre puniska krigen). Längs det stora podiets sida är fragment av kolonner och kapitäl uppställda. De är av vulkanisk sten överdragna med vit puts, förmodligen från en restaurering år 111 f.Kr. Både Victoria och Cybele vördades som staden Roms beskyddare. Området innefattade även en annan byggnad som var föremål för romarnas veneration: Romulus hydda, som genom århundradena underhölls av ett särskilt prästerskap. Exakt var hyddan stod är osäkert, men i modern tid har arkeologer grävt ut grunden till flera järnåldershyddor i sluttningen nedanför templen. Den äldsta nivån är från 700-talet f. Kr., då Romulus (enligt traditionen) ska ha grundat Rom.
Palatinen ligger 50 meter över havet och 40 meter över Tibern. Många kända och förnäma romare har bott här. Det var denna kulle som skulle bli grunden för kallad Roma Quadrata (Roms centrum) och var en yta eller en byggnad inom den religiösa gränsen av Rom.

 

Under kejsare Augustus regeringstid avgränsades en del av Palatinen för en slags arkeologisk undersökning, där man fann krukor och redskap från bronsåldern. Han utropade platsen som ”Roms ursprungliga stad”. Modern arkeologi har funnit spår av en bronsåldersbosättning som kan dateras till före Roms grundande. Det finns ett museum på Palatinen där de föremål som är daterade före stadens officiella grundande finns.
Ett altare för en okänd romersk gudomlighet, som man tidigare trodde var Aius Locutius (“sägaren” eller “talaren”), upptäcktes på Palatinen 1820.
I juli 2006 meddelade arkeologer att de upptäckt vad de tror är Augustus födelseplats.

 

 

 
 

Mons/Collis Quirinalis

Quirinalen kullen som även kallades Kvirinalen hade sabi’nerna (latin: Sabi’ni), ett fornitaliskt folk sitt näste. Det erövrades av romarna i början av 200-talet f. Kr, men fick inte fullt romerskt medborgarskap
förrän 241 f.Kr.
Arkeologiska fynd visar att genom gamla gravar och byggnader att det har funnits bosättningar där sen
800-talet f.Kr.
Namnet Quirinalen kommer av Quirinus tempel som skall ha varit en sabinsk bosättning bygg åt guden Quirinus, men som blev med tiden en av roms viktigaste gudar, gift med gudinnan Hersilia och associerades med grundarna av Rom, Romulus och Remus, samt var en av gudarna i triaden Jupiter-Mars-Quirinus.

 

Quirinus framträder i konsten som en skäggig man iklädd religiös och militär klädnad samt associeras ibland med myrtenväxten.
En festival för Quirinus ära hölls, som kallades Quirinalia, firades 17 februari.
Quirinalen är belägen mellan torget Trajanus forum och badanläggningen Diocletianus termer.
Titus Tatius en mytologisk kunglig gestalt för sabinerna som skall ha slagit sig ned där efter freden mellan sabinerna och romarna.
Under antiken dominerades Quirinalen av olika helgedomar och andra offentliga byggnader, men även av patriciervillor.
I början av 300-talet uppförde en av Konstantin kejsarna den
sista badanläggningen här. Under medeltiden avfolkades höjden, men den väcktes till liv i mitten av 1500-talet av påvarnas intresse för området.
Quirinalen domineras idag av Palazzo del Quirinale med dess vidsträckta trädgårdar. Palatset var före 1870 påvens sommarresidens och fram till 1947 den italienske kungens bostad.
Numera är det tjänste- och representationsbostad för presidenten.

 

På Piazza del Quirinale står två kolossalstatyer föreställande Zeus, guden av gudar och blixten och hans båda söner Castor och Pollux eller med andra namn: Kastor och Polydeukes, de så kallade Dioskurerna som betyder ”Zeus söner”.
Vid piazzan ligger även palatset Palazzo della Consulta, som bland annat hyser en domstol. På Quirinalen är två av barockens heliga arkitektoniska mästerverk belägna: kyrkorna San
Carlo alle Quattro Fontane av Francesco Borromini och
Sant’Andrea al Quirinale av Giovanni Lorenzo.

 

 

Mons/Collis Viminalis

Viminalen är den minsta kullen av de sju och var den sista att
bli inkluderad inför Roms väggar enligt en av dåtida roms romhistorieskrivare och handskrivare Eutropius’ Kompendium av Romersk historia. Han jobbade åt Konstantin den store och blev ombedd av Kejsaren Valens att skriva kompendiet e.Kr. 370. Både Eutropius och en annan historieskrivare om Rom vid namn Livy indikerar att Servius Tullius (regerande från 577 f. Kr. – 534 f. Kr.) som var bakom att tillägga Viminalen till Rom. I tidigare år var det en platt toppad, brant och väderbiten kullen som en gång tjänade som en plats för en serbisk borg.
Viminalen är en kult titel av Jupiter och vissa källor visar att Viminalen var döpt för närvaron av Jupiter Viminus som var en Jupiter figur som dyrkades vid ett altare här eller p.g.a. dess pilträd (Salix viminalis). Majoriteten av de som bodde här bodde i så kallade Insula (latin för “ö”, plural insulae) var ett romerskt hyreshus eller hyreskvarter med olika butiker och jobb platsen för hantverkare lokaliserat på grund nivå och med dess övre nivåer var reserverat för lägenheter eller med andra ord: på de lägre våningarna bodde de som hade det bättre ställt medan de översta våningarna var de som hade det sämre ställt.

 

Kejsare Diocletians (regerade från 20 november 284 - 1 May 305) badhus byggdes på
foten av Viminalen, på en yta genomkorsad av vägen Vicus Patricius. När Serviusmuren var byggd, sågs Viminalen att nå ut mot platån så lång som med linjen med muren och Porta Viminalis (Viminal porten). Senare blev detta distrikt inräknad i sjätte regionen av Augustus som var en del av en uppdelning som skedde år 7 f. Kr. då Rom blev uppdelad i 14 administrativa regioner av Kejsare Augustus (regerade från 16 januari 27 f. Kr. – 19 augusti e.Kr. 14). Viminalen var alltid den minst viktiga av kullarna med endast ett fåtal monument. För det mesta gick trafiken på båda sidor av den.
I dalen som ligger i mellan Imperial Fora (en samling av offentliga torg) och Quirinalen, anliggande mot Viminalen, fanns den berömda Subura ett kvarter av butiker, marknader och uppfinnare. Ett kvarter av vulgärhet, höga ljud, sex och galenskap.
Ursprunget för namnet Subura är lika orsäkert som de exakta gränserna för den, men detta grannskap ligger till öster om Forum Romanum i hålan mellan Oppian kullen från Esquilinen kullen och Viminalen. Den var kopplad med torget via den berömda gatan Argiletum och fortsatte till öster mellan Oppius och Cispius kullen via vägen Clivus Suburanus. Utkanterna av Subura slutade i närheten av porten porta Esquilinen.

 

 

 


Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0