semester i öken

Nr 3 2018
text Leif Källberg
 
 

En gång i Värnamo utanför Jönköping i Småland kände sig Leonard ensam och övergiven. Vad borde han göra för att råda bot på tristesssen? Han som inte brukade ägna sig åt något äventyrligt funderade på en rejäl resa någon stans. Men vart? En rejäl rådplägning borde han nog börja med tyckte han. En del annorlunda vänner hade han ju trots allt att rådgöra med. Exempelvis dom i PRO och i Astma och Allergiförbundet. Det slutade med varsitt möte med medlemmarna i båda organisationerna. Det visade sig att de astmasjuka skojade med honom och frågade om han inte solidarisera sig med dom, och välja en resa till någon steril ort, fri från allergiframkallande växter. PRO:s medlemmar tyckte att han borde kunna ta det lugnt och nöja sig med att gå lite oftare till biblioteket i Värnamo. Leonard bestämde sig för att ta till det och ta kontakt med turistbyråerna, och förhöra sig om resor till Saharaöknen. Men det visade sig att området inte hade inbjudit till någon omfattande turistverksamhet. Man fick nog själv fixa resan dit. Han ringde SAS och frågade om resor dit. Flygbolaget erbjöd resor till okända orter för att sen själv ta sig ut i den fantastiskt omfattande Saharaöknen via Sudan.

 

Han slog till, väntade fjorton dagar, och var sen på ett flygplan till okänd ort i Afrika, och skulle sen erbjudas byte till Sudan och Saharaöknen. Leonard som var gammal, närmare sextio år la inte de flygbolag som forslade honom på minnet. Men det var tre stycken och sen var han äntligen framme i Sudan. Förtidspensionären Leonard som hade sparat en hel del pengar tog sen kontakt med en lokal resebyrå i Khartoum huvudstad i Sudan, för att komma ut i Sahara. Resebyrån tog rejält betalt för sin tjänst och skyllde på att det var få turister som ville ut i öknen. Leonard betalade och fick eskort av tre stycken guider som också skulle fungera som livvakter. Det skulle nämligen kunna vara lejon i öknen, som förirrat sig ut från sitt naturliga levnadsområde söder om Sahara. I övrigt var det ju mest smådjur förutom kamelerna och dromedarerna. Öknen var ju i alla fall växtfri och även om inte Leonard nuförtiden led av astma hade han ju i sin ungdom lidit av sjukdomen. Det kanske när han tänkte efter var att ta till det, att välja en steril ort som Sahara som semesterort.

 

Men nu hade han ju tagit till det och valt steril orten Saharaöknen som mål. Öknen var stekhet och han blev till råga på allt biten av en vessla. Leonard och hans tre guider hade då kommit ut ridande på varsin kamel rejält ut i området. Man kunde inte komma tillbaka till hotellet på tre dar, eftersom man hade satsat på en lång ritt ut i öknen. Vesslebettet svulnade också ,och blev ett bekymmer för honom ganaska gammal och svag som han var. Turistsällskapet hade med sig torkat rökt kött och konserverade kokta makaroner som föda. Leonard svor över vedermödorna under utflykten men tyckte ändå att han skulle rekommendera Saharaöknen som turistmål för yngre personer. Med svullet ben och också hungriga var så småningom turistsällskapet Leonard och hans tre guider tillbaka i Sudan och Khartoum från öknen.
En läkare kontaktades, och Leonard fick betala en hel del, men var ju likvid så han ville inte klaga. När Leonard tänkte efter ville han egentligen ha ett bättre minne än så här av Saharaöknen. Han bestämde sig för att stanna en hel månad på orten och få bättre minnen av orten än den första utflykten i öknen.

 

Ett gevär inköptes och han bestämde sig för att på egen hand och utan guidekostnad göra ytterligare några utflykter i Sahara. Geväret skulle han kunna ha mot omkringirrande lejon och också kanske kunna skjuta något annat. Han hade också för att dom här gångerna ta med sig rejält med mat av torkat slag, och ett tält mot solhettan. Det blev faktiskt lyckade utflykter, och tältet skyddade bra, och ett efterhängset lejon sköts med bössan. Ett konstigt nog inirrande hjortdjur i öknen nedlades också med geväret och han styckade det och stekte med tändsatserna han hade med sig. Hjorten frystes sen när han kom tillbaka till hotellet efter den första utflykten, och resterna av hjorten togs med under den andra trippen ut i det sterila området. Det blev sammantaget efter det att semestermånaden gått en fantastiskt lyckad vistelse i Saharaområdet. Khartoum hade också en hel del förnöjsamma tilldragelser att erbjuda på olika ställen. Hotellet där han var tog också ansvar och förhörde sig för hos turisterna om deras önskemål.


När Leonard kommit hem berömde han styrelsen i Astma Allergiförbundet som rått honom till en semester på en växtfri ort. Det blev ju nu Saharaöknen men när han tänkte efter skulle ju semestrarna också alternativt kunna läggas på vintrarna och Norrlandslänen med snö och kyla. Vad sa PRO till hans initiativ och tankar om semesterorter? I den organisationen var man ju gammal. Den bestod ju av väldigt få förtidspensionärer som den blott sextioårige Leonard. Dom tyckte att Leonard skulle vara solidarisk och bli medlem i organisationen. Han ville, dock van att klara sig själv som han var, stå utanför alla organisationer. Skulle han då ses som osolidarisk som tagit råd av exempelvis Astma Allergiförbundet när det gällde Saharasemestern? Han fick fundera på saken tyckte han.


Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0