En gång i tidens ljus bestämde sig Stina för att inte vara så velig, utan tycka till. Hon hade nämligen fått påskrivet från handbollsklubben hon var medlem i, att hon tjingstrade, alltså tyckte hit och dit. Klubbledningen tyckte att var hon bestämdare i sina uppfattningar om tillvaron, borde hon kunna spela bättre. Alltså göra striktare passningar och bli målrikare.

Idrottsklubben hette Svenex, och deras damlag var bronsmedaljörer i fjolårets SM. Svenex herrlag var ett rejält föredöme som svenska mästare i sporten. Dam och herrlagen hade samma tränare och han tyckte att han fick dålig PR av damlaget. Tränaren var invandrad från Nya Zeeland och var rejält amerikansk i sina uppfattningar. Det vill säga han var fysisk, satsade på ett kroppsnära handbollsspel med tuffa tacklingar och näst intill ojustheter. Stina tyckte att Stewart, som var hans namn var lite väl vågad, och bangade för att följa hans instruktioner.

Till slut kom laget fram till slutspel i SM år 2017, och ända fram till semifinal där man mötte svenska mästarna Ater. Stina föll till slut föga för Stewarts råd och bestämde sig för att i matchens slutskede när det stod 25-25 mellan lagen hårt tackla Aters stjärnforward Anna-Lisa. Det bar sig inte bättre än att Anna-Lisa föll omkull och bröt benet. Stina blev utvisad för resten av matchen och Svenex förlorade matchen med 26-25.

Hon blev förtvivlad, men skyllde förlusten på Stewart, eftersom hon inte egentligen borde ha lytt hans råd. Laget var nu återigen liksom fjol i en bronsmatch , vann den, och repeterade 2016 års prestation. Stewart bestämde sig för att vända sig till klubbdirektören och klaga på Stina, men tyckte att hon för sin teoretiska begåvnings skull, borde kunna passa som tränare för Svenex.

Direktören Olle tittade i sina handlingar, såg att Stina var utbildad biolog, höll med Stewart om att Stina skulle kunna passa bättre som tränare än spelare. Hon erbjöds sysslan och accepterade den med en ganska hyfsad lön. Stewart skrattade åt Stina som han trodde skulle få fullt schå med klubben,men var nu arbetslös och passade inte så bra in på den svenska arbetsmarknaden. Han använde sin fritid till att trakassera Stina med att kasta lera på hennes fönster, i hennes nyinköpta villa. Själv bodde han i en enrumslägenhet, hade tagit tränarjobbet i Svenex för en väldigt låg lön och var ideell.

När Stina polisanmälde Stewart för lerkastningen svarade han under förhör med honom att han tyckte att Stina borde vara solidarisk med den fattiga handbollssklubben, och ge tillbaks pengar till den vid månadsutbetalningarna av lönen. Polisen tyckte då inte att lerkastningen skett i någon större utsträckning, och avskrev polisutredningen.

Tiden gick och Stina lyckades bli kontant med Svenex medlemmar trots sin furstliga lön, inhandlade också en rejäl träningsutrustning för en del av sina pengar och laget kom i form. År 2017 led mot sitt slut, och en cupmatch väntade laget som nu i form vann den mot svenska mästarna Ater. Stina fick en utmärkelse av Svenljunga kommun som laget verkade i, för den sensationella vinsten mot Ater från Lund. Hon kunde nu välja och vraka mellan olika handbollslag, eftersom hon i och med framgångarna blivit attraktiv på idrottsmarknaden.

När julen 2017 närmade sig blev i och med Stinas fina utbildning en bred idrottsmarknad intresserad av hennes tjänster. Man ansåg henne också för realistisk som hade lytt Stewarts råd om tacklingarna, och begåvad i sin tränarsyssla. Till slut tackade hon ja till friidrottsklubben Imper och blev dess huvudtränare. Hon tog sig då an 400-meterslöparen Loivia som omedelbart svarade med att slå nytt svenskt rekord med tiden 50,6 på distansen.

Sedan fick hon också chansen på Impers herrar och bestämde sig för att sätta diskuskastaren Nils i styrkelyft. Han svarade omedelbart med att slå svenskt rekord i grenen med 63,27. Det blev alltså succe eftersom hon också lyckades få de övriga idrottsmännen och kvinnorna i utmärkt form.

Efter två års intensivt arbete bestämde hon sig för att själv trettio år gammal börja hårdträna för att förhoppningsvis kunna klara av en karriär som friidrottare. Hon var faktiskt begåvad på att kasta diskus och satsade på det. Efter några månader, för så lång tid tog det av intensiv träning lyckades hon. Hon kastade 57, 64 och var själaglad. Tränarsysslan blev lidande på grund av hennes diskuskastare ambitioner så hon fick ligga lägre med den. Till slut blev hon tillsagd att hon var för svår fackidiot på diskus och måste överlåta tränarsysslan till någon Annan.

Efter ett tag annonserade Imper och fick tag på en utbildad gymnastiklärare som åtog sig tränarsysslan. Han var också ideell och klubben som också hade hunnit få dåliga finanser var glad. Imper blev Stinas realistiska tillflykt, hon hade nämligen inte så mycket att välja på tyckte hon så det fick sluta med diskuskastningen där.