Torpa Stenhus är ett gammalt slott benäget i Västergötland och ägdes först och främst av den adliga riddarfamiljen Stenbock. Under århundradens lopp så har många legender om slottet dykt upp och många menar att huset är hemsökt av inte mindre än fem olika andar. Som många andra slott så har även det här ”en grå dam”.
Den grå damen bodde i slottet med sin pappa riddare. Hon och en man blev förälskade i varandra. Pappan samtyckte inte till deras kärlek och blev rasande när han hörde att de ville förlova sig. Mannen blev dömd till döden av pappan och blev antagligen av med sitt huvud. Den unga damen blev förtvivlad och dog senare av sorg. Det sägs att hennes ande vandrar omkring på slottet än idag. Dock ska den grå damen inte vara ett elakt spöke utan tvärt om är hon villig att varna för eventuella faror som kan ske i slottet.

En man berättade om när han och hans kollegor skulle renovera en av murarna på slottsgården och den grå damen uppenbarade sig framför honom. Hon började peka på muren och försökte visa honom att han skulle gå. Mannen blev rädd och gick sin väg för att komma tillbaka nästa dag. Dagen därpå var muren raserad precis över den ställningen som mannen hade stått på dagen innan. En annan berättelse om den grå damen är när en torpargumma gick ner i slottskällaren för att hämta vin till männen. Hon träffade genast på den grå damen som talade till henne.

-Ni ser den där stenen med urgröpning i, den har en urgröpning på grund av alla mina tårar. Ni ska nu gå upp och berätta för er ledare att de ska bända upp stenen. Under stenen kommer de att finna brev och böcker. Breven ska förbli olästa och eldas upp och böckerna får de behålla. Torpargumman sprang genast iväg och meddelade detta. Ledaren gjorde som hon sagt åt honom och under stenen hittade de mycket riktigt en massa brev och böcker. Breven förblev olästa och brändes upp och böckerna togs om hand om och kan nu beskådas på slottets bibiliotek.

Den inmurade flickan är en sorglig och otäck legend om en ung flicka som vars ande fortfarande ska vara kvar i slottet. För länge sedan så bodde det två systrar i slottet tillsammans med sin pappa. Den äldsta flickan hade varit i Danmark hos sina släktingar och åkt båt hem till Sverige. När hon kom hem berättade hon för sin lillasyster att hon trodde att pesten hade brutit ut ombord på båten. Pappan som hörde samtalet blev rädd att flickan skulle vara smittad med pesten så han fattade ett beslut om att eliminera flickan. Han förstod att han var tvungen att göra detta på ett smidigt sätt och bestämde sig för att mura in henne. Så nästa dag tog han flickan och satte henne på en stol framför ett fönster och murarna satte igång och mura igen ingången. Det hjälpte inte att flickan grät och bad för sitt liv, fadern var obeveklig. Lillasyster försökte också övertala sin pappa, men utan resultat. Hon bestämde sig då för att sitta utanför muren och prata med sin älskade storasyster. Hon pratade, men fick aldrig något annat än förtvivlat gråt till svar. I fyra långa dagar höll detta på. På den femte dagen så kom det ingen mera gråt, utan bara tystnad. Då kastade lillasystern en förbannelse över den igenmurade väggen så att ingen någonsin skulle kunna störa hennes syster. Det pratas om att det var personer som försökte släppa ut flickan genom att förstöra muren. Den ene mannen fick blodförgiftning och en annan fick hjärtinfarkt. Båda dog kort tid senare.

Lille Gustav Stenbock. Lille Gustav Stenbock var förstfödda sonen till Greve Gustaf Otto Stenbock. En dag när den 3 årige lille Gustav var ute och lekte ramlade han ner i brunnen och drunknade. Flera av slottets gäster både nu och då har vittnat om att de har sett en blek liten pojke i gammeldags kläder som sett helt dygnsura ut. Om man sedan ställer under en viss tavla av hans pappa och ropar dennes namn ska slottet våldsamt börja skaka.

Den sista berättelsen om märkliga händelser i huset är de vita hästarna. Det sägs att när den som äger slottet ligger på dödsbädden ska de vita hästarna uppenbara sig med vagn och kusk. Hästarna drar vagnen hela vägen fram till huset där de sedan stannar en stund för att sedan försvinna bort igen.