Den 8-13 oktober arrangerades psykiatriveckan i Blekinge, Träffpunkten hade frågat mig om jag hade kunnat tänka mig att föreläsa en av kvällarna. Jag svarade utan att tveka ja. Varför kanske ni undrar? Varför var det en sådan självklarhet att ställa upp på det här trots att jag för tillfället inte gör några uppdrag i min firma? - Jag ska förklara för er. När jag var 17 år gammal så skulle vi driva ett företag i Ung Företagsamhets regi, jag hade beslutat mig för att jag var tvungen att göra något viktigt, något betydelsefullt, någonting som skulle kunna hjälpa mig själv och min omgivning. För vid den här tidpunkten hösten 2015 så var jag inne i en rejäl depression. Livet var inte värt att levas och jag visste inte hur jag skulle ta mig ur det. Jag behövde någonting som kunde vara hjälp till självhjälp men samtidigt någonting som skulle lämna avtryck hos människor och inspirera och motivera dem till att fortsätta välja livet, även om jag i stunden inte ville välja livet själv.

Så under hela årskurs två i gymnasiet åkte jag runt om i Sverige och spred kunskap för att jag på så sätt skulle öka medvetenheten om psykisk ohälsa. Mitt koncept blev lyckat och vid avslutat UF-år hade jag så många bokningar att jag inte bara kunde avsluta mitt UF-företag och ha det som ett minne blott. Så samma dag som jag avslutade mitt UF-företag fick jag bekräftat från Skatteverket att min enskilda firma var godkänd och jag kunde med stolthet i rösten säga att jag hade byggt upp ett företag från grunden och lyckats göra mig ihågkommen runt om i hela Sverige.
Så från 2016 till 2017 föreläste jag samtidigt som jag studerade heltid. - Det var en tuff period, men jag hade lyckats göra det mitt hjärta brann för. Att inspirera och hjälpa andra.
Jag valde sedan att ta en paus från föreläsandet i slutet av 2017 för att ta mig tid till att fokusera på mig själv, att bygga upp mig själv stark igen. Jag tog ett uppehåll.

Men sen kom förfrågan om jag kunde tänka mig att föreläsa på psykiatriveckan, och jag svarade självklart ja. För att jag kände mig äntligen redo att för första gången på ett år bryta tystnaden igen. När jag börjar med min föreläsning så börjar jag alltid med statistik. För såhär ligger det till;
Varje år tar 1500 individer ett permanent beslut på ett temporärt problem på grund av psykisk ohälsa och okunskapen som finns kring ämnet i fråga. Varje år begår cirka 1500 individer självmord, och jag kunde varit en av dem.

Nu är jag inte en av dem, för jag överlevde inte bara en gång utan cirka åtta till. Jag tycker det är så oerhört viktigt att berätta min historia om mina tjugo år i livet eftersom jag vet att det inte bara hjälper mig själv utan det hjälper även min omgivning. Därför ställde jag mig den 10 oktober klockan 18.30 på Träffpunkten och berättade min historia, mina motgångar, framgångar och livet i sin helhet. Jag fick under en timmes tid berätta stora delar av vad som hänt i mitt liv, vad som drabbat mig, vad som gynnat mig. Hur jag tagit mig dit där jag står i dag. En föreläsning som blev så oerhört uppskattad, en föreläsning jag skulle vilja göra om hundra gånger om. För alla som kom, hade valt att komma. Dem hade kommit för att dem ville se mig och höra min historia. En timme som kanske förändrades en människas liv. Som kanske inspirerade en människa till att ta ett steg till, när det kanske känns som en inte orkar ta ett enda steg till i sina skor.

Så tack till alla som kom för att lyssna på min historia. Till er som följt och stöttat mitt arbete sedan dag ett, men även till er som nyligen fått nys om mig och Bryt Tystnaden.
Kom ihåg. Tillsammans är logiskt och tillsammans bryter vi tystnaden.