Drömmen

Nr 5/2018
text MATTIAS KARLSSON
 

Man åker upp med en hiss till våning sju. Där uppe är det en linbana som tar dig över vattnet till varuhuset. Du sitter i en bekväm vagn med höga säkerhetsåtgärder så att inget inträffar. Man åker också tillbaka på samma sätt. Det här är nytt för tekniken men det kostar oerhört mycket pengar. Det är beskrivningen hur man ta sig till affären. Affären byggdes år 2030.
Vi befinner i storstaden Tokyo som har 40 miljoner invånare just nu. Affären är Japans största spelbutik just nu. Affären heter Jijikulata. Miouku är inne i spelbutiken tillsammans med sin polare Yuki i jakt på ett begagnat Game Boy Advance spel. Han hittar spelet för 200 svenska kronor. Miouku tänker: Det var väl inte ett så dyrt pris. Men när han kommer hem till sin lägenhet i den västra delen av Tokyo så märker han att det är något fel på spelet. Det vill inte starta. Miouku växlar snabbt sitt humör från väldigt glad till sur och bitter. Han gå snabbt tillbaka till butiken och fram till kassan. Han säger: Hej, jag köpte det här spelet och gick hem och provade det av någon anledning starta det inte. Kassörskan som heter Dagny säger: Har du något kvitto? Miouku leta upp kvittot i sin brunfärgade ganska slitnar plånbok. Efter några minuter hittar han det. Han visa kassörskan kvittot. Kassörskan som är en äldre kvinna nickar och ger Miouku pengarna tillbaka. Miouku säger: I fortsättningen får ni kontrollera de spelen ni säljer för det här är inte acceptabelt. Han går sedan därifrån.
Ytterligare en kund kommer in och ha samma problem. Kassörskan tar till sig ett djup suck och även den kunden får pengarna tillbaka. Två stycken kunder på bara 20 minuter som klagar på att spelen är sönder vilken himla otur.

 

Den äldre mannen som dessutom är chef i butiken heter Katsyua. Han har svart hår och färgar det var tredje månad annars blir han grå. Det dyraste spelet som säljs i butiken kostar 20000 kronor så han förvänta sig att ingen kommer att köpa spelet det är nämligen mycket sällsynt i originalförpackning och oanvänt. Det förvaras bland andra sällsynta spelen i en monter gjord av glas. Det finns 40 stycken sällsynta spel i montern. Efter cirka 3 månaders tid hade försäljningen börjat svika. Anledningen till det är att butiken ha fått dåliga omdömen priserna håller inte men Katsuya vill inte ändra priserna. Han vill givetivs tjärna pengar på det han säljer. Efter ytterligare en tid får Katsuya besluta sig att stänga ner butiken men då kommer räddningen. En japansk skolklass bestående av vuxna elever kommer in i butiken. De lägger märke till de sällsynta spelen i montern och alla gå ihop tillsammans och vill köpa hela montern. De ger 1 miljon kronor för det. Katsuya blir glad det här kan bli butikens räddning. Han ber de köpande kunderna att på något sätt rekomendera butiken till andra människor. Vilket det i slutändan gör. Men tråkigt nog minskar försäljningen sedan igen. Katsuya lägger ner företaget. Han borde har insett från början att det inte skulle fungera eftersom man förmodligen kan får tag i det på andra sätt. Katsuya söker efter ett nytt jobb inom inriktningen bygg. Han gick linjen Bygg på gymnasiet men ville trots allt jobba inom handel och administration men blev hindrat av sina stränga föräldrar som sa att det inte kommer att löna sig.

 

Katsuya bor längs en livad gata i södra delen av Tokyo. Gatan är en stor gågata. Hans lägenhet är en etta. När Katsuya kommer hem lagar han till sig lite mat iform av hamburgare, sallad och pommes. Han har tänkt att dricka vatten till maten. Tidgiare drack han mycket läsk men det visade sig tillslut att han var allergisk mot kolsyra. Hans mage tog ordentligt med stryck. Däremot kan han dricka koffein utan problem. Han steker de två hamburgarna och under tiden som han vänta på att pommesen ska blir klara i ugnen diskar han upp i diskbänken. Hans mobiltelefon ringer men han kan inte svara eftersom han har vatten på händerna. Han kollar sedan på sin rödfärgade mobil, det var hans syster som hade ringt. Han ringer upp. Hans syster heter Melila och hon är fem år äldre än honom. Hej syster, det var längesen och sedan pratade de en stund. Melila och Katsuya bor på ett avstånd på 300 kilometer ifrån varandra så de träffas inte särskilt ofta. Deras föräldrar brukar två gånger om året ha släktträff men det har aldrig blivit att alla kan komma. Släkten är ganska stor, det är närmare 100 st släktningar han har. Efter 30 minuter så lägger han märker till att pommesen börja lukta bränt. Han säger: Vi får höras mer en annan dag jag måste ta ut pommesen nu. Hej då. Katsuya tänker: Det var i grevens tid lite till och de hade börjat brinna. Vilket inte hade varit så roligt precis. Då hade han kunnat blir anklagad för mordbrand. Han stänger sedan direkt av ugnen men låter fläkten var på en liten stund efter, typ fem minuter. Han äter upp allt på en halvtimme. Efter det får han återigen diska upp all disk som har blivit. Klockan är bara 20:00 och han känner sig redan trött. Direkt när han har diskat lägger han sig i sin mjuka sköna säng och somnar på enbart fem minuter.
Grannarna intill hans lägenhet håller ett jävla liv men han är så trött att han inte bryr sig. Den enda gången han har brytt sig var när grannarna festade hela natten en helt vanlig måndag och han blev då så sur att han var nära att ge grannen ett slag på käften, vilket förmodligen hade gjort det ännu värre. Det slutade med att han ringde en väktare inte en gång utan snarare fem gånger utan resultat. De grannarna fick sedan flytta. Katsuya kommer nuförtiden bra överens med sina grannar. De flesta som bor i hyrslägenheterna i området är mellan 20 och 30 år gamla, några är äldre. Efter en tid, kanske två veckor, fick han ett nytt jobb på ett byggnadsföretag som monterar ihop byggnadsställningar. Han fick arbetstiderna Måndag – Fredag 07:00-16:00 vilket han är ganska nöjd med han kunde ju fått oturen att jobba på helgerna eftersom företaget har anställda som jobba då med.

 

Under dessa två veckor blev det mest billig mat som nuddlar och smörgås med pålägg. Nu kan han äntligen börja äta riktig mat igen då han får en månadslön på 22000 kronor. Han märker snart att det finns några personer som gilla att festa mycket. Han har aldrig varit så mycket med sådana personer så han provar att umgås lite med dem. Innerst inne skulle han också vilja vara ute och festa lika mycket som dom. Han tycker att de var fantastiskt trevliga människor. Men däremot inte så trevliga när de hade druckit för mycket. Det märkte han efter ett tag när han hade känt dem i en månad. De bara klagade då och tyckte att allting var piss och pina. Katsuya umgås helst bara med dem på jobbet och ibland på fritiden när de inte har druckit. Katsuya trivs väldigt bra med sitt nya jobb. Kanske någon gång i framtiden kan han återigen öppna en spelbutik. Han håller fortfarande sin dröm i schack i sitt huvud. Han säger som han alltid har gjort: Vi får väl ser om det händer.


Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0