Polisen var förstås missnöjd eftersom det i övrigt var låg kriminalitet i området. Emma var rädd för Oloph när han så småningom vägrade att betala för hästhyrningen. Han skrattade bara åt henne, och antydde att bråkade hon för mycket, så klarade hon ändå inte av att få rätt mot honom. Oloph sa helt enkelt till henne att han tänkte vägra att acceptera att hon köpt hästen. Den person hon köpt hästen Cirkus av hade ju avlidit i ålderdomssvaghet, så det fanns inte något bevis för att hon stod för justhet. Oloph tänkte helt enkelt säga till polisen om Emma anmälde honom, att hon själv stulit hästen. Emma blev förtvivlad men vände sig ändå till polisen. Dom sa att det var i stort sett för svårt att bevisa att hon köpt hästen Det fanns nämligen inte några personer som dom kunde vända sig till, för att bevisa att hon inhandlat fuxen. Då vände sig Emma till Ostravabanken där hon ju lånat pengarna för djuret. Banken var hård mot polisen och hotade liksom med Emma, att binda fast myndigheten vid domstol, och med att vända sig till kungen Gustav den IV Adolf. I det läget blev polisen fogligare mot Emma, och tog Oloph i svårt förhör, i stort sett ett som nästan stred mot lagen. För redan på den tiden hade ju folk, normalt sett en ganska svag polismyndighet.

Oloph erkände då häststölden, och anhölls, och Emma fick tillbaka djuret. Nu var hon tillfreds, eftersom polisen numera ju kände till att hästen tillhörde henne, vid en eventuell ny stöld av den. Häststölder var nämligen vanliga i området. Det hade alltså ordnat sig rejält för Emma som också kunde börja utvidga användningen av Cirkus. Hon grundade helt enkelt en barnstuga med hästutlärning som originell specialitet. De fem till tolvåriga barnen fick en rejäl utbildning, om och i, hästrelateringar. Precis allt om häst inlärdes, och lärdes ut av Emma, med förhoppningen om att på den bilfria tiden ge Stockholm en rejäl inkörsport, till att använda häst och sköta hästar. Man kunde ju nämligen lära sig att använda hästar till rejält utvidgning i sysslohänseende. Också exempelvis skolbarnen skjutsades till skolan med djuren, som drog de första bussarna. Utan för stan blev också bönderna intresserade av att utvidga sådden och odla betydligt mera. Marknaderna i Stockholm kunde ju med en utvidgad befolkning faktiskt sälja mera odlad föda, och därmed ge stan en bättre ekonomi.

Tiden gick, och det nya seklet,adertonhundratalet kom. Emma var spänd inför framtiden, men hade ju oturen att inte kunna få uppleva exempelvis biltiden, på nittonhundratalet. Ingenjörerna blev dock även under adertonhundratalet kompetentare än man kunde föreställa sig århundradet innan, och ångmaskinerna trädde fram. Emma som hade varit trettio år gammal 1796 när Gustav den IV Adolf tillträdde i regeringen hade nu år adertonhundratrettio hunnit bli hela 64 år gammal och kände sig inte längre så pigg. Men hon hade i alla fall lyckats spara en slant för ålderdomen, så att hon kunde överleva på hyfsat drägliga villkor. Hon flyttade in i en tvårumslägenhet i Vasastan från ettan,där hon bott hela sitt liv. När man skriver om de excentriska damerna från Stockholm glömmer man nämna att de hade pojkvänner, men inte för många eftersom de då sågs som ogudaktiga. Emma hade varit förlovad med en smed, Emil, också från trettioårsåldern, men inte brytt sig om att gifta sig och skaffa barn. Hon betraktades som väl originell av sina bekanta för att vara med i Vasastans kyrka, men förläts på sätt och vis för det.
 Damerna frågade till slut prästen om han kunde acceptera en excentrisk kvinna i församlingen. De tyckte nämligen att det var i ett modernt samhälle, kanske möjligare att leva som enstöring som Emma gjort. Emma blev då irriterad och så till sina bekanta att dom inte skulle bekymra sig för henne. Hon kunde nämligen vara självständigt kristen och exempelvis be till Gud för att få ande i sig. Damerna accepterade då det och anslöt sig till henne vilket hon tyckte var onödigt av dom. Emma tyckte att dom kunde ju fortsätta med att gå i kyrkan på andakterna när dom börjat.