Ledare

Nr 5/2018
text KENNETH SVENSSON
 
Indiansommar
 
Nu är jag tillbaka igen. Att åtta månaders föräldrarledighet kunde gå så fort är ett 

mysterium. Men jag är enormt tacksam för denna tid och vad den gjort för mig och vårt barn.
 Jag vill rikta ett stort tack till Jonatan som höll i trådarna här på redaktionen under tiden.
 Vår bästa tid är nu och utanför fönstret strålar höstsolen i påtaglig Brittsommar. Men jag föredrar begreppet Indiansommar
som tar mig tillbaks till barndomens skogsäventyr med pilbåge i hand.

 

Vi hälsar Magnus välkommen
till redaktionen!

 

/Kenneth


Carros diktnät

Nr 5/2018
text CARRO OLANDER
 
 
 
 
 
 

Drömmen

Nr 5/2018
text MATTIAS KARLSSON
 

Man åker upp med en hiss till våning sju. Där uppe är det en linbana som tar dig över vattnet till varuhuset. Du sitter i en bekväm vagn med höga säkerhetsåtgärder så att inget inträffar. Man åker också tillbaka på samma sätt. Det här är nytt för tekniken men det kostar oerhört mycket pengar. Det är beskrivningen hur man ta sig till affären. Affären byggdes år 2030.
Vi befinner i storstaden Tokyo som har 40 miljoner invånare just nu. Affären är Japans största spelbutik just nu. Affären heter Jijikulata. Miouku är inne i spelbutiken tillsammans med sin polare Yuki i jakt på ett begagnat Game Boy Advance spel. Han hittar spelet för 200 svenska kronor. Miouku tänker: Det var väl inte ett så dyrt pris. Men när han kommer hem till sin lägenhet i den västra delen av Tokyo så märker han att det är något fel på spelet. Det vill inte starta. Miouku växlar snabbt sitt humör från väldigt glad till sur och bitter. Han gå snabbt tillbaka till butiken och fram till kassan. Han säger: Hej, jag köpte det här spelet och gick hem och provade det av någon anledning starta det inte. Kassörskan som heter Dagny säger: Har du något kvitto? Miouku leta upp kvittot i sin brunfärgade ganska slitnar plånbok. Efter några minuter hittar han det. Han visa kassörskan kvittot. Kassörskan som är en äldre kvinna nickar och ger Miouku pengarna tillbaka. Miouku säger: I fortsättningen får ni kontrollera de spelen ni säljer för det här är inte acceptabelt. Han går sedan därifrån.
Ytterligare en kund kommer in och ha samma problem. Kassörskan tar till sig ett djup suck och även den kunden får pengarna tillbaka. Två stycken kunder på bara 20 minuter som klagar på att spelen är sönder vilken himla otur.

 

Den äldre mannen som dessutom är chef i butiken heter Katsyua. Han har svart hår och färgar det var tredje månad annars blir han grå. Det dyraste spelet som säljs i butiken kostar 20000 kronor så han förvänta sig att ingen kommer att köpa spelet det är nämligen mycket sällsynt i originalförpackning och oanvänt. Det förvaras bland andra sällsynta spelen i en monter gjord av glas. Det finns 40 stycken sällsynta spel i montern. Efter cirka 3 månaders tid hade försäljningen börjat svika. Anledningen till det är att butiken ha fått dåliga omdömen priserna håller inte men Katsuya vill inte ändra priserna. Han vill givetivs tjärna pengar på det han säljer. Efter ytterligare en tid får Katsuya besluta sig att stänga ner butiken men då kommer räddningen. En japansk skolklass bestående av vuxna elever kommer in i butiken. De lägger märke till de sällsynta spelen i montern och alla gå ihop tillsammans och vill köpa hela montern. De ger 1 miljon kronor för det. Katsuya blir glad det här kan bli butikens räddning. Han ber de köpande kunderna att på något sätt rekomendera butiken till andra människor. Vilket det i slutändan gör. Men tråkigt nog minskar försäljningen sedan igen. Katsuya lägger ner företaget. Han borde har insett från början att det inte skulle fungera eftersom man förmodligen kan får tag i det på andra sätt. Katsuya söker efter ett nytt jobb inom inriktningen bygg. Han gick linjen Bygg på gymnasiet men ville trots allt jobba inom handel och administration men blev hindrat av sina stränga föräldrar som sa att det inte kommer att löna sig.

 

Katsuya bor längs en livad gata i södra delen av Tokyo. Gatan är en stor gågata. Hans lägenhet är en etta. När Katsuya kommer hem lagar han till sig lite mat iform av hamburgare, sallad och pommes. Han har tänkt att dricka vatten till maten. Tidgiare drack han mycket läsk men det visade sig tillslut att han var allergisk mot kolsyra. Hans mage tog ordentligt med stryck. Däremot kan han dricka koffein utan problem. Han steker de två hamburgarna och under tiden som han vänta på att pommesen ska blir klara i ugnen diskar han upp i diskbänken. Hans mobiltelefon ringer men han kan inte svara eftersom han har vatten på händerna. Han kollar sedan på sin rödfärgade mobil, det var hans syster som hade ringt. Han ringer upp. Hans syster heter Melila och hon är fem år äldre än honom. Hej syster, det var längesen och sedan pratade de en stund. Melila och Katsuya bor på ett avstånd på 300 kilometer ifrån varandra så de träffas inte särskilt ofta. Deras föräldrar brukar två gånger om året ha släktträff men det har aldrig blivit att alla kan komma. Släkten är ganska stor, det är närmare 100 st släktningar han har. Efter 30 minuter så lägger han märker till att pommesen börja lukta bränt. Han säger: Vi får höras mer en annan dag jag måste ta ut pommesen nu. Hej då. Katsuya tänker: Det var i grevens tid lite till och de hade börjat brinna. Vilket inte hade varit så roligt precis. Då hade han kunnat blir anklagad för mordbrand. Han stänger sedan direkt av ugnen men låter fläkten var på en liten stund efter, typ fem minuter. Han äter upp allt på en halvtimme. Efter det får han återigen diska upp all disk som har blivit. Klockan är bara 20:00 och han känner sig redan trött. Direkt när han har diskat lägger han sig i sin mjuka sköna säng och somnar på enbart fem minuter.
Grannarna intill hans lägenhet håller ett jävla liv men han är så trött att han inte bryr sig. Den enda gången han har brytt sig var när grannarna festade hela natten en helt vanlig måndag och han blev då så sur att han var nära att ge grannen ett slag på käften, vilket förmodligen hade gjort det ännu värre. Det slutade med att han ringde en väktare inte en gång utan snarare fem gånger utan resultat. De grannarna fick sedan flytta. Katsuya kommer nuförtiden bra överens med sina grannar. De flesta som bor i hyrslägenheterna i området är mellan 20 och 30 år gamla, några är äldre. Efter en tid, kanske två veckor, fick han ett nytt jobb på ett byggnadsföretag som monterar ihop byggnadsställningar. Han fick arbetstiderna Måndag – Fredag 07:00-16:00 vilket han är ganska nöjd med han kunde ju fått oturen att jobba på helgerna eftersom företaget har anställda som jobba då med.

 

Under dessa två veckor blev det mest billig mat som nuddlar och smörgås med pålägg. Nu kan han äntligen börja äta riktig mat igen då han får en månadslön på 22000 kronor. Han märker snart att det finns några personer som gilla att festa mycket. Han har aldrig varit så mycket med sådana personer så han provar att umgås lite med dem. Innerst inne skulle han också vilja vara ute och festa lika mycket som dom. Han tycker att de var fantastiskt trevliga människor. Men däremot inte så trevliga när de hade druckit för mycket. Det märkte han efter ett tag när han hade känt dem i en månad. De bara klagade då och tyckte att allting var piss och pina. Katsuya umgås helst bara med dem på jobbet och ibland på fritiden när de inte har druckit. Katsuya trivs väldigt bra med sitt nya jobb. Kanske någon gång i framtiden kan han återigen öppna en spelbutik. Han håller fortfarande sin dröm i schack i sitt huvud. Han säger som han alltid har gjort: Vi får väl ser om det händer.


Mina jobb

Nr 5/2018
text FREDRIK SAMUELSSON
 

På 80-talet sommarjobbade jag några gånger på Olsängsgården. Det var kyrkan som ägde Olsängsgården och jag kände några av dem som höll i det hela. Arbetsuppgifterna var rätt enkla. Det skulle serveras mat och städas och tvätta lakan och sådant. Den ökände 33-åringen, som blev misstänkt för Palmemordet, var ofta på Olsängsgården så jag träffade honom några gånger.

 

Mitt första riktiga jobb fick jag år 1993. Då jobbade jag på Samhall Dacke. Vi skulle lägga skruvar och annat i påsar som sedan skulle limmas och sätta innehållsförteckning på. Jag tror att det var åt IKEA eller något liknande företag. Det var inte speciellt roligt jobb men några av de andra som jobbade där var trevliga. Jag slutade där när de bytte platschef. Den nya platschefen var inte trevlig alls tyvärr.

 Det dröjde drygt ett år innan jag hittade ett nytt jobb men det gjorde inget. Jag fick nämligen två jobb. Det ena jobbet blev på Ronneby återvinningscenter som senare bytte namn till Ronneby arbetscenter. Mina arbetsdagar där var onsdag till fredag. Det andra jobbet blev på Bergkvarabuss i Torskors. Där var jag på måndagarna och tisdagarna.

 

Jobbet på Ronneby återvinningscenter bestod i att demontera vitvaror. Jag fick även jobba med att laga en del vitvaror också. Det var roligast att demontera tvättmaskinerna eftersom det fanns mycket att skruva bort i dem. Dessutom hade jag stort intresse för tvättmaskiner också.
 I början var vi i en mindre lokal men senare fick vi en större lokal. Där fanns det även servering av mat och second hand affär för lite mer allmänna prylar. Jag slutade jobbet där år 2000 eftersom det byggdes ett liknande center i Karlskrona. Ronneby arbetscenter finns ej längre.

 

Det andra jobbet som var på Bergkvarabuss bestod i att städa bussar och se till att de var ok innan de skulle köra folk. Det var väldigt stressigt eftersom det var många bussar som skulle städas. Vissa bussar hade toalett som skulle tömmas. På måndagarna städade vi de bussar som hade gått nattrafik. De var väldigt smutsiga ibland.
 Jag hade en fördel när jag jobbade där. Jag fick ta hand om alla pant/tomburkar som låg i skräpet. Det blev många burkar och flaskor kan jag lova. Ofta gick jag och pantade en hel sopsäck full med pantburkar. Jag slutade år 1999 då ett annat bussbolag skulle ta hand om den mesta trafiken. Då fanns det knappt några bussar att städa. Jag tyckte dessutom det var för stressigt så jag slutade av den anledningen också.

 

På hösten 2000 byggdes det mindre återvinnings center här i Karlskrona. Det fungerade ungefär som i Ronneby fast vi var bara två stycken som jobbade med det. Dessutom lagades det knappt några maskiner där.
 Jag tyckte fortfarande det var kul att demontera maskiner men jag störde mig en hel del på chefen så det blev tjafs ibland. Jag jobbade fram till år 2007 då jag slutade. Det berodde bland annat på nya regler angående vitvarudemontering. Det skulle kostat kommunen flera tusen att fortsätta med jobbet.

 

Nästa jobb jag var på blev Albinsson & Sjöberg. Det var rätt kul jobb. Speciellt när man hjälpte till på mässor och sådant. Arbetsuppgifterna varierade men jag sorterade bland annat tidningar nere i lagret och hämtade upp beställningar från kunder. Jag och en person snickrade ihop några bokhyllor som Albinsson sen hade i sitt privata bibliotek. Jag städade också ofta på bilmuseet och polerade bilarna och sådant.
 Orsaken till att jag slutade var lite tråkigt. En person som jobbade på kommunhuset hade stulit böcker från ett lager från Albinsson och jag blev beskylld för det. Ärendet är numera avskrivet och de vet att det var killen från kommunhuset men då kändes det lite tråkigt. Det var hösten 2009 som jag slutade på Albinsson & Sjöberg.

 

Nästa jobb jag hade började runt 2011. Innan dess hade jag mest varit hemma. Det nya jobbet bestod av att jag högg och staplade ved. En dag i veckan åkte vi och delade ut internpost till olika boenden. Under tiden som jag jobbade startade ett större jobb som det var meningen att jag skulle tillhöra. Jobbet med veden och utkörningen var bara medan vi väntade på det nya stället.
 Det nya jobbet hette Tennvägen. Det låg på den gatan och kallades därför så. Arbetsuppgifterna var lite olika men vi sorterade bland annat fiskkrokar åt ett företag. De var vassa så man fick vara försiktig. Vi målade och lagade några stolar åt Träffpunkten också. Ett tag hade vi hand om en del av Blekingeleden och kollade så att det var städat på några av rastplatserna.
 Vi hade väldigt stora lokaler på Tennvägen. Faktiskt så tyckte vi att de var för stora. Därför flyttade vi senare verksamheten till Silvervägen. Jag flyttade med till Silvervägen.
 Precis som på Tennvägen har vi haft olika arbetsuppgifter på Silvervägen. Bland annat har vi monterat tanklock åt ett företag men också sorterat papper om bilkörningsträning.

 

Några dagar jobbade jag på idrottsplatsen i Jämjö med att städa och tvätta och liknande saker. Det var en chaufför från silvervägen som lämnade och hämtade mig i Jämjö och ibland åkte jag bussen dit. Det var ett bra och kul jobb. Jag jobbade där fram till 2015 då min handledare där gick i pension.
 På silvervägen jobbade vi senare med att bygga blomlådor åt Ringöhemmet och plantera och odla olika grönsaker och liknande. På onsdagarna hade vi hand om ett hus på Senoren. Där klippte vi gräs och sådant.

 

Jag började även jobba på Presspunkten runt 2016. I början var det bara på onsdagarna jag var på Presspunkten men nu är det både måndagar och onsdagar. Jag tyckte det blev för mycket jobb på onsdagarna så jag slutade följa med på Senoren och valde bara Presspunkten den dagen.

 

När vi var klara med blomlådorna på Silvervägen fick vi ett nytt jobb. Vi skulle sortera skruvar och muttrar och liknande i olika påsar.
 Det liknade jobbet på Samhall en del och jag trivdes inte riktigt med det. Jag stannade kvar ett tag men höst/vinter 2017 kände jag att jag ville byta jobb. Jag slutade då på Silvervägen.

 

Jag pratade med några på Jobbcenter, som ligger nära Presspunkten om ett nytt jobb. Jag ville jobba som vaktmästare på en idrottsplats. Jag trivdes så bra i Jämjö och tyckte det var kul. De på jobbcenter kollade runt på olika idrottsanläggningar och hittade ett bra ställe i Rödeby och som kallas för Åvallen.
 Jag träffade några av personerna på Åvallen och tyckte de var bra och trevliga. Det bestämdes att jag skulle börja jobba där i April. Det blev några förseningar så jag började i Maj i stället.
 Jag får göra olika saker på Åvallen. Jag städar, tvättar, klipper gräsmattor, gör markeringar på gräsmattan och mycket mer. Det är ett jobb jag trivs med eftersom det är varierande och man får ta i ordentligt ibland.
 Det finns alltid något att göra på Åvallen, vilket är bra. Arbetskamraterna är mycket trevliga också.


Dikter

Nr 5/2018
text MIKAEL FROSTENSON
 
 

Den utstötte

Nr 5/2018
text MATTIAS KARLSSON
 

Vad är det som händer, ryter en rödhårig kvinna till... hon hör snack på stan de nämner hennes namn och skratta elakt. Hon heter Martina Melsson och är 34 år gammal. Martina har varken pojkvän eller några kompisar men hon känner inget behov av just det iallafall inte nu. Martina tar hellre inte åt sig så mycket av snacket. Martina bor i staden Ronneby i en 4:a, hon är nämligen rik och investerat i mängder av aktier på aktiermarknaden. Hon bor mitt i centrum av Ronneby inärheten av tågstationen. Givetvis har hon förlorat en del också. Hon förlorade mest pengar i början men sedan gjorde hon rätt investering och tjänade snabbt stora summor pengar.
Martina känner sig ensam ibland. Hennes föräldrar dog i unga åldrar hennes mamma som heter Mia blev 40 år och hennes pappa som heter Alexander blev 45 år. Hon har också en lillebror som hon bruka träffa någon gång om året eftersom de bor långt ifrån varandra. Hans heter hennes lillebror och han är 3 år yngre än henne. Martina hade faktiskt en del vänner när hon var ung men sedan vände det åt det andra hållet, hon blev så pass självupptagen att hon isolerade sig ifrån sina vänner genom att ingorera dom helt och hållet.

 

Martina är på väg till en dagligvarorbutik för att köpa dagens och veckans behov. Några bekanta ansikten står och stirrar på henne och skratta högt så att hon kan höra det. - Klas, kolla det är den rödhåriga kvinnan folk prata om! Säger sedan den andre killen som heter Melker. Klas säger: Du menar hon som mördade sina föräldrar, med ett hånflin. Martina är väldigt nära att säga något till dem men hon vågar inte. Martina hatar just det ryktet, hon skulle aldrig kunna mörda någon. Hon vet inte vem som spred ryktet först men hon vet att det är i alla fall ingen vän som gör något sånt oförskämt. Om hon ändå visste vem som spred det här från början då hade hon givetvis ringt polisen och gjort en anmälan. Men det kan hon inte eftersom hon inte vet vem det är. Väl inne i dagligvarorbutiken handlar hon mat och läsk. Prislappen slutade på 299 kronor men hon tyckte att någon stod och blängde på henne under tiden som hon stod vid kassan för att betala. Hon bor endast 500 meter från butiken så hon brukar gå den sträckan när hon ska handla. Väl hemma igen sätter hon sig i den bruna soffan med en bok i handen. Boken handlar om mobbning, om att undvika det. Hon har hittills läst 10 sidor av bokens 412 sidor. Förr i tiden, cirka 20 år tillbaka i tiden, var Martina själv en mobbare men hon växte ifrån det hon tyckte tillslut att det var ett fruktansvärt omoget beteende.
 

Anledningen till att Martina mobbade var att hon hade svårt i skolan och ingen fick vara bättre än henne för att då kallade hon dem för plugghästar och töntar. Men enligt ett påstående får man igen handlingar man ger, så det kanske är därför som hon nu blir mobbad av ryktet. Martina tror starkt på det annars hade det väl inte skett. Efter en veckas tid bestämde sig Martina att drar en runda till krogen och ta ett glas vin. När hon satt på en barstol kom en blond kille och satt sig på stolen intill. Han sa: Tjena snygging. Martina blir chockad hon har aldrig blivit kallad snygging. De satt och pratade en stund. Hans namn är Ernst och han är 30 år gammal. Ernst hade nuligen flyttat till Ronneby han kommer ifrån staden Lund. Men snart kommer en annan kvinna fram och säger: Akta dig för henne, hon mördade sin familj. Ernst håller på att gå upp i taket, han tror inte på vad hon säger och gå fram till tjejen och skriker: Jag har varit med om folk som pratar skit om andra och du ska akta din tunga. Martina är den trevligaste tjejen jag har mött och om det inte passar dig bara försvinn härifrån. Tjejen blänger på honom och försvinner. Martina säger: Tack för att du tror på mig, det är inte sant utan det är bara ett rykte. Martina krama om Ernst och de bestämmer att det ska gå ut på en dejt om tre dagar. Ernst säger slutligen: Jag hatar folk som sprider rykten, de vill bara förstöra för andra.
Ernst är ganska tuff men snäll, han tål inte mobbning utan får då en kort stubin och han har fått böter ett par gånger för att har hoppat på folk som har mobbats. Den senaste gången det hände var för tre veckor sedan då han höll på att gå hem ifrån en biosalong i Stockholm där han bodde då, han såg en kvinna som blev retad och dragen i håret av några män. Ernst sprang fram till männen och gav de en läxa med knytnävarna. Givetvis blev han anmäld och fick betala böter.

 

Martina går sedan hem och känner sig lycklig i sin själ. Hon har äntligen hittat en kille som verka vara rätt för henne. Hon är inne i sin lägenhet igen och det första hon gör när hon har kommit in är att springa till sitt skrivbord och öppna dagboken. Hon skriver i den om det fantastiska som har inträfffat idag. Efter det tar hon av sig sina kläder och ta på sig sitt nattlinne och lägger sig ner i sängen. Hon ser redan framåt i tiden tills nästa gång hon och Ernst träffas. Hon ber till gud att det ska fixa sig. Hon tycker väldigt mycket om Ernst. Men dessvärre tror hon att Ernst kanske inte har några känslor för henne trots att de gick på dejt så hon fundera nästa gång att ställa frågan till honom.
Nästa vecka får Martina ett sms ifrån Ernst där det står: Tjena snygging, undrar om du vill ses på nattklubben Statt ikväll mvh/Ernst. Martina svara: Mer än gärna och en glad smileys. Hon får en glad smileys tillbaka och de bestämmer tid och klockslag. När Martina har kommit dit se hon att Ernst prata med en man som har svart hår. Hon tycks höra några ord ifrån mannen: Det var hon som mördade sina föräldrar. Ernst säger: Säg det igen så kommer du att råcka illa ut din förbaskade lögnare. Ernst säger sedan till mannen: Jag tror inte på det allra minsta allvar på en massa rykten, i så fall får du komma med bevis. Mannen som heter Michael blir tyst han har inga bevis. Martina gå fram till Ernst. Mannen gå förbi henne och säger med ett hånleende: Lycka till med dejten mrs. Mördare. Martina tar inte åt sig. Men Ernst reagerar eftersom han hör vad Michael säger. Han springer fram till Michael och hoppa på honom bakifrån. Vakterna griper in och skiljer dom åt. De står sedan en stund och skriker på varandra. Michael lämnar sedan stället. Martina säger: Tack för att du försvarar mig Ernst, du är en sann man. Ernst svara :Jag försvara alla människor i stort sätt men jag får sällan ett tack för min gärning eftersom många tycker att jag reagerar ganska olämpligt och överdrivet. Tyvärr, men det glädje mig att någon ge mig tacksamhet. De sätter sig vid ett bord med var sitt glas vin. Ernst säger: Så var hände med dina föräldrar egentligen? Martina säger: De blev ihjäl skjutna av en man som lyckades springa därifrån. Polisen hittade honom aldrig. Mannen bar på en mask som skulle föreställa djävulen, alltså en så kallad Halloweenmask. Ernst nickar för att visa att han faktiskt lyssna på vad hon tala om. Martina börja gråta och Ernst kramar om henne för att visa det som kallas medkänsla. Ernst förstå hur hon känner. Ernst säger: Mina föräldrar är inte heller i livet utan dom dog i en trafikolycka i höstas. Det är tråkigt att förlora någon man tycker om. Efter det berätta dom några roliga skämt bägge två och skratta åt skämten. Martina berätta sedan med några djupa andetag att hon har känslor för Ernst. Ernst blir någonlunda förvirrad och säger: Faktum är att jag ha känslor för dig också men vill gärna att det ska utvecklas lite, jag gillar inte när det går alldeles för fort. Martina håller med honom om det, hon vill också att det ska ta det i lugn takt.

 

Ernst känner sig glad eftersom det är första gången på minst 10 år som en tjej har haft känslor för honom. Ernst berätta sin sexuellla läggning till henne: Han är nämligen bisexuell. När han var 12 år gammal var han ihop med en kille som heter Clark i enbart två veckor sen var det slut. Han har inte sett Clark sedan den dagen han gjorde slut, troligtvis bytte han skola för att han blev sårad känslormässigt. Men Clark var otrogen mot Ernst och hade ytterligare ett förhållande med en annan kille. Ernst säger i dagens läge att han skulle kunna träffa Clark igen men han vill inte umgås med honom utan då vill han har en förändring. Clark måste då har lärt sig att man inte ska vara otrogen utan pålitlig till sin partner.

 

När Martina och Ernst har suttit ett tag vid bordet gå de upp på dansgolvet och dansa tillsammans. En flintskallig man kommer gående mot Ernst och skriker: Där är du din jävla idiot och slår till Ernst i ryggen. Ernst säger: Vad i guds namn tar du dig till människa? Ernst gör inte motstånd utan fortsätter dansa med Martina. När de har dansat en stund ser Ernst den flintskalliga mannen gå mot herrarnas toalett. Ernst säger: Ursäkta mig Martina jag måste gå en runda på toaletten. Han gå dit och många personer hör skrik och vrål ifrån toaletterna. Ernst har doppat den flintskalliga mannens huvud i toalettstolen. Ordningsvakter springer in till herrarna toalett och ser det dramatiska. Ernst blir nu utslängd och portad ifrån klubben. Martina gå efter Ernst och lämnar också klubben. Ernst sitter utanför på parkbänk med gråten i halsen. Det var ju den flintskalliga mannen som borde blir portad eftersom han började bråket. Ernst ångrar lite att han gjorde sin handling på toaletten. Men när han tänker efter känner han på något sätt igen den flintskalliga mannen men han kan inte komma ihåg sammanhanget. Martina gå fram till Ernst och sätter sig tätt intill honom. Ernst känner sig nu lite lugnare när Martina tröstar honom. Ernst säger: Jag är faktiskt väldig sugen på att sitta här på bänken och vänta tills den flintskalliga idioten kommer ut. Jag ska ger honom en och en annan omgång. Snälla Ernst, säger Martina, det löser inget det blir bara ännu värre han får troligtvis igen för sina handlingar. Ernst lugnar ner sig och säger: Okej jag strunta i honom rättvisan vinner alltid och orättvisan förlorar. Martina säger: Jag kan försöka göra dig gladare och ger Ernst en kyss och sedan hånglade de på bänken. Ett annat par går förbi och skratta lite åt dom men varken Martina eller Ernst ger dom inte en enda liten blick. Efter cirka en timme fråga Ernst om Martina vill ha sällskap på vägen hem. De bor bara ett par lägenheter ifrån varandra. Martina säger: Ja tack gärna. De vandrar sedan hemåt till sina lägenheter. Men innan de skiljs åt pussas de. Ernst säger: Vi ses och hörs. Ett äldre par går förbi och kolla på dom. De säger till varandra: Det var inte igår vi var så unga och förälskade i varandra. Sedan fortsatte det äldre paret att vandra vidare. Martina säger till Ernst när han vandrar iväg. -Ernst vänta. Ernst stannar, Martina säger vi kan väl ses imorgon hemma hos mig eller någon annan stans i Ronneby. Ernst säger: Gärna, ska jag tag med mig något? Martina ler och säger: Det behövs inte jag har allt hemma. Ernst säger: Då ses vi hejdå och han ger Martina en kram.

 

Nästa dag vaknar Ernst klockan 07:00 av att mobilen ringer. Han svarar och det är Martina som ringer. De bestämmer att det ska ses klockan 17:00 och Martina bjuder honom på något som hon kallar för lyxmat. Men hon berättar inte var det är för mat utan det blir en överraskning. Ernst säger: Du är så snäll Martina. I love you och Martina säger: I love you tillbaka.
Ernst är ledig från jobbet idag. Han jobbar som en bilmekaniker på en verkstad som ligger i Kallinge. Idag är det Lördag och då bruka han var ledig likaså Söndag. Verkstaden är dessutom stängd på helgen. Ernst jobbade tidigare som gymnasielärare men fick lämnar jobbet pågrund av att han hade slagit ner en av sina elever eftersom denne mobbade en annan elev. Han kommer ihåg händelsen i detalj, Ernst har nämligen ett oerhört bra minne. Det var två elever som heter Martin och Jonas. Martin mobbade Jonas av okända anledningar förmodligen bottnade det i svartsjuka eftersom bägge två verkade vara intresserad av en tjej som heter Nicole och Jonas var ett steg längre fram än Martin vilket förmodligen retade Martin rejält. Martin tycker själv att han var både snyggare och stilligare än Jonas så han började kalla Jonas för pluggnöd och tönt. Tillslut blev Ernst trött på att höra det hela på lektionerna och angrepp Martin vilket resulterade med sparken från jobbet ögonblickligen.

 

När klockan är 15:00 börja Martina fixa till maten. Tidigare idag handlade hon och för en gångs skull gick handlingen bra utan någon som kollade på henne eller sa något elakt. Martina har tänkt att bjuda på oxfilé, potatisgratäng, sallad och vin. Hon är tvungen att använda internet för hon vet inte hur man lagar till en oxfilé på bästa sätt. När maten är färdig vilket den är precis i tid har klockan börjat närmar sig 17:00 och hon skriker helvete! Hon har glömt att sminka sig. Martina springer in på toaletten. Turligt nog verka Ernst vara försenad. Efter drygt en halvtimme ringer ringklockan på den vita utedörren. Hon öppnar. Ernst har klätt upp sig och har rödfärgade blommor i handen. Martina tar emot blommorna och ger honom en puss på munnen. De gå sedan ut i köket och Ernst lägger snabbt märker till lukten och säger: Det luktar gott. Martina nickar och visar honom det hon har lagat. Ernst säger tydligt: Tusen tack det ska blir gott. Martina ställer blommorna i en vas som hon har hällt kallt vatten i. Ernst får ett sms och ändrar snabbt sitt glada humör när han läser det. Det stod: En dag ska jag skjuta dig. Han vet inte vem som har skrivit det. Martina ser på honom att han ser ledsen ut. Hon går fram till honom och sätter sig bredvid honom. Han säger: kolla det här sms:et så lägger du märker till varför jag är upprörd. Martina säger: Ring polisen det hade jag gjort för det här är inte acceptabelt. Ernst säger: Jag struntar nog i det här, förmodligen är det någon som vill göra mig upprörd. Okej säger Martina. De äter sedan och prata med varandra. Ernst lägger märker till att Martina titta väldigt förtjusande på honom och blinkar med ögon. Det är minsann en flirt. När de har ätit klart närma sig Ernst Martina. De hånglar sedan med varandra och Martina drar med Ernst till sin dubbelsäng och jag behöver inte gå in på vad de gör där det vet ni nog själva. Efter 20 minuter är det klara med det. Martina säger till Ernst: Jag har starka känslor för dig. Ernst svara likadant eftersom han har känslor för Martina.
 

Ernst säger: Jag tycker mycket om dig Martina därför ska jag berätta min djupaste hemlighet och jag hoppas jag kan lita på dig. Ernst berätta: Det var en solig dag den 3 december år 2015 och väldigt varmt 12 grader. Jag var ute och gick, ett gäng som heter The Gangsters From Another Planet anföll mig med knivar . Jag hade som tur var en pistol i min skinnjacka, Jag sköt en av medlemmarna i huvudet och då tog de andra avstånd. Men senare fick jag reda på att den jag sköt olyckligtvis var ledaren för gruppen och sedan den dagen har jag varit rädd för att gänget ska utföra ett dåd mot mig. Martina fråga honom: Fick du inget straff eller något för gärningen? Jo polisen kom dit fort som bara den, de tog in mig till stationen och jag fick givetvis fängelse i bara ett år eftersom det ansågs vara i nödvärn jag sköt med pistolen. Ernst gråter till lite lätt. Martina säger: Det var tråkigt att höra men jag håller med att du gjorde rätt och sköt med pistolen. Men var du verkligen ute efter att döda någon? Ernst säger bestämt: Nej jag ville bara skrämma dem så att de slutade upp. Martina säger: Varför gick de på dig överhuvudtaget? Ernst svara: Ingen aning. Martina säger: Okej jag förstå ditt handlande jag hade gjort likadant. Ernst pustar ut. Tidigare när han har talat om det för folk ha de nämligen kallat honom för idiot och lämnat honom så han har inte några vänner kvar som han kan lita på.
Martina sätter sig bredvid honom och ge honom en hård kram. När klockan närmar sig 23:00 bestämmer sig Ernst för att vandra hemåt. Ernst och Martina hånglar som ett hejdå och Ernst påbörja sedan sin prommenad hemåt. En bit ifrån står en svartfärgad skåpbil. Ernst tänker: Varför står den skåpbilen här? fyra män hoppar ut ur bilen och på deras tröjor som de bär står det The Gangsters From Another Planet. Ernst springer men blir snart träffad av en pistol i ryggen. Ernst faller ner på gatan. Den längsta av männen gå fram till honom och säger: Hämnden är ljuv. Martina hör skrik ifrån gatan och tänker: Vad är det som försegår hon beger sig fort till sitt förråd i lägenheten och hämtar en pistol som är laddad springer sedan ut med bara underkläderna. Hon ser Ernst ligga på marken och fyra andra män står runt honom. Martina avfyra ett skott som träffa den längsta mannen rakt i bröstet men han överlever och springer därifrån. De andra tre männen springer också iväg och en av männen säger: Där har vi ytterligare en som hamnar på vår dödslista för mordförsök. Martina springer fram till Ernst. Ernst säger: Martina snälla ring ambulans och polis fort innan jag förblöder. Hon gör detta. Polisen rycker ut för att jaga männen i skåpbilen. Ambulansen anländer samtidigt till platsen och hämta upp Ernst. Martina erbjuder sig att följa med för att göra Ernst sällskap. En äldre kvinna som heter Lina som jobba på ambulansen säger att det gå bra. Doktorn undersöker ryggen på Ernst och säger: Ernst kommer att behöva rullstol resten av livet eftersom ryggraden är förstörd. Polisen lyckas tillslut att fånga medlemmarna i gänget och de blev dömda till fyra års fängelse för mordförsök. Martina erbjuder sig att blir Ernsts betjänt och hon får skriva under några papper.

 

Martina och Ernst gifter sig sedan och efter en tid så sker ett så kallat mirakel. Ernst kan gå igen utan rullstol. Ernst vet inte hur detta mirakel inträffade men han tror att en högre makt ligger bakom det här. Martina och Ernst levde sen lyckliga i alla sin dar och gängmedlemmarna ha gått över från den dåliga sidan till den bra sidan och hjälper nu istället människor. De ser liksom ingen mening att fortsätta att ställa till med bråk. Folk snackar fortfarande sitt skit om Martina men återigen, hon bryr sig icke. Ernst har knappast förändrats, han är fortfarande likadan som tidigare, likaså Martina Men varför ska man förändras egentligen så länge man trivs med den man är så känns det onördigt att förändras, oavsett om folk ber om en förändring så är det upp till dig själv du bestämmer över ditt liv och ingen annan. Man kan alltid lyssna på råd men man behöver inte ta in det alltid. Det är något som Ernst ha i åtanke. Ingen kan förändra honom och så kommer det att vara.


City Lights - Fright Night

Nr 5/2018
av HENRIK MAGNUSSON
 
 

Bryt tystnaden

Nr 5/2018
text JOSEFIN SVENSSON
 

Den 8-13 oktober arrangerades psykiatriveckan i Blekinge, Träffpunkten hade frågat mig om jag hade kunnat tänka mig att föreläsa en av kvällarna. Jag svarade utan att tveka ja. Varför kanske ni undrar? Varför var det en sådan självklarhet att ställa upp på det här trots att jag för tillfället inte gör några uppdrag i min firma? - Jag ska förklara för er. När jag var 17 år gammal så skulle vi driva ett företag i Ung Företagsamhets regi, jag hade beslutat mig för att jag var tvungen att göra något viktigt, något betydelsefullt, någonting som skulle kunna hjälpa mig själv och min omgivning. För vid den här tidpunkten hösten 2015 så var jag inne i en rejäl depression. Livet var inte värt att levas och jag visste inte hur jag skulle ta mig ur det. Jag behövde någonting som kunde vara hjälp till självhjälp men samtidigt någonting som skulle lämna avtryck hos människor och inspirera och motivera dem till att fortsätta välja livet, även om jag i stunden inte ville välja livet själv.

 

Så jag bestämde mig för att bryta tystnaden genom föreläsningar, och Bryt Tystnaden var namnet mitt UF-företag fick. Vid start var ingen intresserad av att boka mig som föreläsare, egentligen inget konstigt med det, då ingen egentligen visste vad dem bokade om de skulle boka mig. Ingen visste att jag var bra på det jag gjorde. Så i Januari 2016 beslutade jag mig för att föreläsa för skolan jag då gick på. Jag fick även med en kille som filmade hela föreläsningen. Resultatet blev lyckat och jag fick bekräftat att jag var en bra talare, med en viktigt berörande ämne. Det blev mitt startskott. Jag klippte ihop vissa delar av min föreläsning i en kort film som jag skickade med när jag sålde in min föreläsning. Det blev mycket uppskattat och helt plötsligt så kom bokning efter bokning efter bokning. Jag hade lyckats sälja in min föreläsning på en rikstäckande nivå. 


Så under hela årskurs två i gymnasiet åkte jag runt om i Sverige och spred kunskap för att jag på så sätt skulle öka medvetenheten om psykisk ohälsa. Mitt koncept blev lyckat och vid avslutat UF-år hade jag så många bokningar att jag inte bara kunde avsluta mitt UF-företag och ha det som ett minne blott. Så samma dag som jag avslutade mitt UF-företag fick jag bekräftat från Skatteverket att min enskilda firma var godkänd och jag kunde med stolthet i rösten säga att jag hade byggt upp ett företag från grunden och lyckats göra mig ihågkommen runt om i hela Sverige.
Så från 2016 till 2017 föreläste jag samtidigt som jag studerade heltid. - Det var en tuff period, men jag hade lyckats göra det mitt hjärta brann för. Att inspirera och hjälpa andra.
Jag valde sedan att ta en paus från föreläsandet i slutet av 2017 för att ta mig tid till att fokusera på mig själv, att bygga upp mig själv stark igen. Jag tog ett uppehåll.

Men sen kom förfrågan om jag kunde tänka mig att föreläsa på psykiatriveckan, och jag svarade självklart ja. För att jag kände mig äntligen redo att för första gången på ett år bryta tystnaden igen. När jag börjar med min föreläsning så börjar jag alltid med statistik. För såhär ligger det till;
Varje år tar 1500 individer ett permanent beslut på ett temporärt problem på grund av psykisk ohälsa och okunskapen som finns kring ämnet i fråga. Varje år begår cirka 1500 individer självmord, och jag kunde varit en av dem.

Nu är jag inte en av dem, för jag överlevde inte bara en gång utan cirka åtta till. Jag tycker det är så oerhört viktigt att berätta min historia om mina tjugo år i livet eftersom jag vet att det inte bara hjälper mig själv utan det hjälper även min omgivning. Därför ställde jag mig den 10 oktober klockan 18.30 på Träffpunkten och berättade min historia, mina motgångar, framgångar och livet i sin helhet. Jag fick under en timmes tid berätta stora delar av vad som hänt i mitt liv, vad som drabbat mig, vad som gynnat mig. Hur jag tagit mig dit där jag står i dag. En föreläsning som blev så oerhört uppskattad, en föreläsning jag skulle vilja göra om hundra gånger om. För alla som kom, hade valt att komma. Dem hade kommit för att dem ville se mig och höra min historia. En timme som kanske förändrades en människas liv. Som kanske inspirerade en människa till att ta ett steg till, när det kanske känns som en inte orkar ta ett enda steg till i sina skor.

Så tack till alla som kom för att lyssna på min historia. Till er som följt och stöttat mitt arbete sedan dag ett, men även till er som nyligen fått nys om mig och Bryt Tystnaden.
Kom ihåg. Tillsammans är logiskt och tillsammans bryter vi tystnaden.


Reptilmässan

Nr 5/2018
text & foto EMMELIE OLSSON
 
Reptilmässan jag brukar vara på är Malmö Tropikmässa, men det finns i flera städer. Hit kommer jätte många uppfödare och säljare från både Sverige och en del olika länder. Man kan köpa allt från snäckor, spindlar, och olika sorters ödlor och ormar, till foderdjur, terrarium och inredning till det. Det är en stor marknad och finns jätte mycket att kolla på. Jag brukar passa på att köpa många syrsor till ödlorna för det är mycket billigare där än i djuraffären, och fråga om lite tips och idéer när det är så många uppfödare där att prata med. Men även andra besökare,som alla har samma intresse som jag, har gett mig råd när vi pratat lite om vilka djur vi har och vad som är bra att starta med. Det är är min favoritmässa eftersom jag älskar kräldjur och här köpte jag mina 2 ödlor som jag har nu. Pappa gillar tekniska eller industrimässor i Elmia eller Stockholm. Han klarar mina geckoödlor men han har inga kräldjur han gillar. Han tycker inte om spindlar men klarar att plocka dom med papper. Mamma har ingen mässa hon brukar gå på själv, utan det brukar vara med mej på reptilmässan. Hon är inte lika glad för kräldjur som jag men tycker ändå att det finns en del kul att koll på där, alla djur utom läskiga. Mamma tycker ödlor är söta men gillar inte ormar och spindlar. Jag gillar inte heller spindlar, men jag blir i alla fall skyddad från dom hemma. Antingen fångar Kiwi dom eller så tar jag upp en av ödlorna så dom får mat.
 
 

Resan till Kolmårdens Djurpark juli 2018

Nr 5/2018
text & foto FREDRIK SAMUELSSON
 

Lördagen den 7 juli åkte jag till Kolmårdens djurpark tillsammans med några från Fritidsrådet. Det var Ingela som jobbar på Träffpunkten och en tjej som heter Sandra som var med. De hjälptes åt att köra minibussen.
 Vi åkte i en minibuss från Vedeby plan vid 7-tiden på morgonen. En av dem som bor på mitt boende ville med men kunde inte. Personalen som körde hämtade en person i stan innan vi åkte mot Norrköping och Kolmården. Vi var 8 personer totalt som var med. En av personerna hade en rullator men det gick bra ändå.
 När vi passerat Kalmar började vädret bli lite mulet men inte så mycket. Vi rastade i Mönsterås plus ett ställe till. Ett tag efter vi passerat Mönsterås började det regna. När vi passerat Oskarshamn vräkte regnet ner ett tag. Sedan lugnade det sig ett tag.
 I Söderköping var det rätt lång kö vid bron. Flera båtar passerade. Regnet lugnade ner sig ju närmare Norrköping vi kom. Till slut duggade det mest.

 

När vi kommit nästan hela vägen mot Kolmården trodde personalen att det var fel väg eftersom det stod 5 kilometer kvar till Kolmården och de trodde sig kört de kilometerna. De fick fråga på en camping och det var rätt väg vi var på. Det kändes bara längre än vad som stod på skylten.

 Vi kom fram till djurparken och vi fick biljetterna och så. Jag valde att gå själv ett tag och sedan träffas nånstans. När jag passerade varghägnet såg jag några vargar där. De verkade trivas med vädret. Jag ylade mot vargarna men de svarade inte. Några andra besökare tyckte det hela var kul.
 Jag såg många olika djur. Vildsvinen hade ungar och de var ganska söta. De vuxna vildsvinen var på sin vakt mot oss besökare. Jag kom precis till tigerlandet när tigrarna fick mat. De verkade hungriga och tog för sig av maten de fick.
 Snöleoparden låg och vilade i sitt hägn men den låg så att den var lätt att få syn på. Brunbjörnarna hade ungar och ungarna lekte med de vuxna. Mamman röt till mot en unge som gnagde henne i örat, annars gick leken städat till.
 Vädret hade blivit bättre och solen sken. Jag började bli hungrig och åt god Texmex-tallrik i en restaurang. Jag träffade de andra i gruppen vid restaurangen. De skulle kolla på sälshowen. De hade fått skjuts av zoo personal så de slapp gå så mycket med rullatorn.
 Jag tyckte att det lät intressant med sälshowen så jag bestämde mig att titta på den jag med. Jag kom dit lite tidigare än mina kompisar. Sälarna lekte i vattnet och hade det kul. Jag tog upp mobilen och tog en bild.

 

Precis när jag skulle lägga ner mobilen i fickan var det någon som stötte till mig av olyckshändelse. Jag tappade mobilen och den trillade ner i sälarnas pool. Som tur var hjälpte några skötare till och lyckades få upp min mobil. Showen blev något försenad men det kunde inte hjälpas.
Den fungerade fortfarande nästan utan problem. Jag spelade senare in ett videoklipp men det hördes inget ljud på klippet. Förmodligen hade det kommit vatten vid mikrofonen eller nåt. Jag använde då headsetet och kunde ringa och spela in med ljud. Nästa dag fungerade telefonen och ljudet som det skulle igen.
 Efter jag tittat på sälshowen gick jag och kollade på delfinshowen. Det var precis att jag fick plats för det var lång kö in dit. Efter att ha tittat på delfinshowen åkte jag safari linbanan. Det var lungt och trevligt. Jag såg många djur.
 Det började bli kväll och jag ringde och kollade var de andra var. Vi träffades och gick ner mot utgången. Vi passerade vargarnas hägn och de var fortfarande ganska aktiva. Vi stod och tittade på dem en stund. Sedan gick vi mot minibussen.
 Vi åkte mot Norrköping till hotellet vi skulle bo på. Det visade sig inte vara så lätt att hitta dit men Ingela och Sandra lyckades hitta det. Hotellet hette Best Western Princess Hotell.

 

Väl där möttes vi av två problem. Ingången var inte handikappanpassad vilket gjorde att personen som hade rullatorn hade svårt att ta sig in. Dessutom var det något problem med bokningen. Bägge problemen lyckades bli lösta och vi fick våra rum. Jag hade ett alldeles eget rum.
 Jag var rätt trött och gick och lade mig kort efter jag kommit upp på rummet. Jag satte mobilen på laddning och klockan på väckning klockan 8.30. Det dröjde inte länge förrän jag somnade.
 Jag vaknade 8.30 av väckningen. Jag duschade innan jag gick ner till frukost serveringen. Det fanns gott om olika mat att välja mellan. De andra i gänget var också där och åt. När alla hade ätit och var färdiga hämtade vi våra väskor och checkade ut. Det var fint väder ute och det var redan varmt.

 

Färden gick mot Kolmården igen. En av dem som var med besökte terrariet som ligger bredvid Kolmården. Det ingår inte i entrén utan man måste köpa separat biljett för det.
 Vi andra gick in i parken. Vargarna syntes inte till. De låg säkert i skuggan och vilade. Det var betydligt mer folk än föregående dag.
 Jag tittade när brunbjörnarna fick mat och presenterades. Den äldsta björnen heter Varulven och har gråaktig päls. Han var mycket stor. Ungarna lekte en massa och en av ungarna hoppade ner i en grotta. Bara ögonen syntes blinka.
 Efter att ha tittat på och filmat björnarna begav jag mig mot delfinariet. Det var inte så mycket folk där just då. Showen skulle börja efter ungefär en timmes väntan. När portarna slogs upp var det verkligen fullt med folk utanför. Jag fick bra plats och filmade lite från showen.
 Jag började bli hungrig och kollade vad som fanns att välja mellan. Jag tänkte först äta en hamburgare och strips men det var så lång kö där så det fick bli
Texmex som hade en mindre kö. Även denna gång var maten god och de övriga i gänget var också där och åt.
 Sandra hade beställt kebab som hon fick vänta länge på. Vi gick ner mot utgången och parkeringen när alla var mätta och nöjda. Sandra tog med sig sin kebab och åt den i minibussen.

 

Resan hem gick bra och vi stannade vid Oskarshamn där de tankade minibussen och köpte lite fika. Så fortsatte resan. Vi kom fram till Vedeby plan vid 20 tiden. Alla var nöjda och glada med resan.


Metallica - Kill 'Em All

Nr 5/2018
text MAGNUS ANTONSSON
 
När folk hör ordet Metallica så tänker många på låtar som t.ex. Enter Sandman och Nothing Else Matters, båda från samma kända album ”Black Album” från 1991. Men bandet startade sin karriär med en mycket tyngre stil med deras första skiva ”Kill ‘Em All”. Skivan släpptes 1983 och anses av många vara en av de tidigaste thrash metal-albumen. Thrash metal är en musikstil inom hårdrocken som brukar beskrivas av en snabbare variant med ökat tempo med influens från punken.
 

Några kända låtar från albumet är Seek and Destroy, Whiplash och The Four Horsemen. Min favoritlåt är No Remorse som var en av de första gitarriffen jag lärde mig spela på gitarr för sisådär tio år sedan. Det är ingen särskilt djup låt men den har gott ”gung” tycker jag, med riktigt bra riffs. I och för sig så är hela albumet fylld med bra gitarriffs och det är nog därför det är en av mina favoritplattor.

 

En annan sak som gjorde albumet speciellt i mina ögon var bassisten Cliff Burtons egna instrumentala låt. Den hade bara trummor och bas, utan vare sig gitarr eller sång, men den var så bra så de tog med den på plattan. Cliff fick mer inflytande på albumen efter Kill ‘Em All då bandet redan hade skrivit det mesta av materialet till skivan innan han kom med i bandet. På de efterkommande två albumen så tog bandet hjälp av honom då han kunde mer om harmonier och sånt.

 

Cliff Burton avled i en busskrash 1986 då bandet var ute och turnerade i Sverige. Om man ser framstegen som bandet gjorde med hans hjälp på bara de tre åren han var med så tror jag att bandets framtid hade sett rätt annorlunda ut om han hade överlevt. Bättre vet jag inte, då bandet slog igenom stort några år senare med Black Album, men annorlunda.

 

Trädet

Nr 5/2018
text EMMELIE OLSSON
 
 

Emma binder fast

Nr 5/2018
text LEIF KÄLLBERG
 
Det var år 1796 och Emma fick vara med om Gustav den IV Adolfs tillträde i regeringen. Hon kände egentligen inte till något om kungen utom hans tillträde. Hur skulle hon göra för att bli mera bildad om Sveriges styre? Hon skulle kunna fråga sin bäste vän, Eloph Hansson, en sadelmakare i Vasastan i Stockholm där hon också bodde. Emma hade ont om vänner eftersom hon var nyinflyttad från Töreboda i Småland. Hade hon egentligen råd att köpa en ny häst frågade hon sig? Hennes gamla, Oda, var tyvärr för gammal så hon var något för slaktaren. En privat bank fanns Ostravabanken som tog risken med osolventa kunder. Hon sökte och fick ett lån om femtusen riksdaler och köpte den tvååriga fuxen Cirkus en hanne. Det blev ett lyft eftersom den var foglig och kunde användas till att hyra ut. Hästen hyrdes dock ut till en misskötsam yngling Oloph, tjugo år gammal, som ville använda hästen till att förflytta sig snabbt mellan ställena där han gjorde inbrott. Han lyckades väldigt bra med brotten, och Emma försökte vara neutral och försöka acceptera den kriminalitet som hon misstänkte att Oloph stod för.
 

Polisen var förstås missnöjd eftersom det i övrigt var låg kriminalitet i området. Emma var rädd för Oloph när han så småningom vägrade att betala för hästhyrningen. Han skrattade bara åt henne, och antydde att bråkade hon för mycket, så klarade hon ändå inte av att få rätt mot honom. Oloph sa helt enkelt till henne att han tänkte vägra att acceptera att hon köpt hästen. Den person hon köpt hästen Cirkus av hade ju avlidit i ålderdomssvaghet, så det fanns inte något bevis för att hon stod för justhet. Oloph tänkte helt enkelt säga till polisen om Emma anmälde honom, att hon själv stulit hästen. Emma blev förtvivlad men vände sig ändå till polisen. Dom sa att det var i stort sett för svårt att bevisa att hon köpt hästen Det fanns nämligen inte några personer som dom kunde vända sig till, för att bevisa att hon inhandlat fuxen. Då vände sig Emma till Ostravabanken där hon ju lånat pengarna för djuret. Banken var hård mot polisen och hotade liksom med Emma, att binda fast myndigheten vid domstol, och med att vända sig till kungen Gustav den IV Adolf. I det läget blev polisen fogligare mot Emma, och tog Oloph i svårt förhör, i stort sett ett som nästan stred mot lagen. För redan på den tiden hade ju folk, normalt sett en ganska svag polismyndighet.

 

Oloph erkände då häststölden, och anhölls, och Emma fick tillbaka djuret. Nu var hon tillfreds, eftersom polisen numera ju kände till att hästen tillhörde henne, vid en eventuell ny stöld av den. Häststölder var nämligen vanliga i området. Det hade alltså ordnat sig rejält för Emma som också kunde börja utvidga användningen av Cirkus. Hon grundade helt enkelt en barnstuga med hästutlärning som originell specialitet. De fem till tolvåriga barnen fick en rejäl utbildning, om och i, hästrelateringar. Precis allt om häst inlärdes, och lärdes ut av Emma, med förhoppningen om att på den bilfria tiden ge Stockholm en rejäl inkörsport, till att använda häst och sköta hästar. Man kunde ju nämligen lära sig att använda hästar till rejält utvidgning i sysslohänseende. Också exempelvis skolbarnen skjutsades till skolan med djuren, som drog de första bussarna. Utan för stan blev också bönderna intresserade av att utvidga sådden och odla betydligt mera. Marknaderna i Stockholm kunde ju med en utvidgad befolkning faktiskt sälja mera odlad föda, och därmed ge stan en bättre ekonomi.

 

Tiden gick, och det nya seklet,adertonhundratalet kom. Emma var spänd inför framtiden, men hade ju oturen att inte kunna få uppleva exempelvis biltiden, på nittonhundratalet. Ingenjörerna blev dock även under adertonhundratalet kompetentare än man kunde föreställa sig århundradet innan, och ångmaskinerna trädde fram. Emma som hade varit trettio år gammal 1796 när Gustav den IV Adolf tillträdde i regeringen hade nu år adertonhundratrettio hunnit bli hela 64 år gammal och kände sig inte längre så pigg. Men hon hade i alla fall lyckats spara en slant för ålderdomen, så att hon kunde överleva på hyfsat drägliga villkor. Hon flyttade in i en tvårumslägenhet i Vasastan från ettan,där hon bott hela sitt liv. När man skriver om de excentriska damerna från Stockholm glömmer man nämna att de hade pojkvänner, men inte för många eftersom de då sågs som ogudaktiga. Emma hade varit förlovad med en smed, Emil, också från trettioårsåldern, men inte brytt sig om att gifta sig och skaffa barn. Hon betraktades som väl originell av sina bekanta för att vara med i Vasastans kyrka, men förläts på sätt och vis för det.
 Damerna frågade till slut prästen om han kunde acceptera en excentrisk kvinna i församlingen. De tyckte nämligen att det var i ett modernt samhälle, kanske möjligare att leva som enstöring som Emma gjort. Emma blev då irriterad och så till sina bekanta att dom inte skulle bekymra sig för henne. Hon kunde nämligen vara självständigt kristen och exempelvis be till Gud för att få ande i sig. Damerna accepterade då det och anslöt sig till henne vilket hon tyckte var onödigt av dom. Emma tyckte att dom kunde ju fortsätta med att gå i kyrkan på andakterna när dom börjat.


Till min vackraste flickvän

Nr 5/2018
text JOSEPH KÖNIG
 
Du är min solstråle, min livskamrat och min drömtjej. Det bästa jag någonsin har gjort var när jag hånglade upp dig i Karlskronas hemmaklack. Den 7 Oktober har vi 10 månader och det ska bli både år och månader med dig <3. Du är min andra halva, min själsfrände. Du är henne som jag ska fria till.

 Jag har aldrig känt en sån varm och kärleksfull känsla. Och både mina känslor och min kärlek till dig, blir större och större. Jag står upp mot hela världen för din skull bara du får mig att falla omkull. Du är det första jag tänker på när jag vaknar, Det sista jag tänker på innan jag somnar.
Och hela tiden där emellan saknar jag dig och vill
vara med dig.
 Jag ber dig, kom till mig. Du är snygg, snäll, söt, omtänksam, gosig, sexig, rolig, glad, pålitlig, trygg. Du har allt en flickvän ska ha och är så lycklig med dig älskling.
Det är du som får mitt hjärta att slå. Älskar dig <3
Du fortsätter att fascinera och inspirera mig. Du får mig att bli bättre. Du är min åtrå, du är den enskilt största anledningen för min existens. Jag älskar dig så mycket.
 Vill bara att du skall veta hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betyder för mig. Även om det inte finns tillräckligt med ord för att beskriva min kärlek till dig. För jag älskar dig mer än hela universum, jag älskar dig fram och tillbaka till Universum slutpunkt, fem miljoner gånger.
 Jag är fortfarande blyg, men när jag ser ditt vackra leende så ersätts det av mängden av den värma känslan som sprider sig inom mig. När du ibland springer och hoppar in i min famn så känner jag mer lycka, känner även en glädje som är helt underbar. Kärleken mellan oss är så otroligt stor att den aldrig kommer försvinna, Jag vet inte hur frieriet kommer se ut det blir en hemlighet, men det kommer vara en dag som kommer ha en stor plats i bådas hjärtan.
 Jag längtar efter tills vi flyttar ihop, förlovningen barn och såklart när vi står i kyrkan. Men det kan mycket väl bli ett sommarbröllop. Min kärlek till dig kommer aldrig försvinna. Du har hittat mitt skal som äntligen har blommat ut och blivit helt fantastiskt stort.
 När jag kysser och håller om dig så ser jag framtiden med dig. Du gör mig till en bättre och kärleksfull person. Du är så otroligt snygg, Jag är så stolt att jag tog till mod och gjorde så i hemmaklacken, Jag har aldrig varit såhär glad, kär, lycklig, och otroligt varm i kroppen.
 Jag älskar dig ( Eu te amo) Du är min värld.
Och jag kommer göra allt för att du ska vara säker, trygg, älskad och få massor kärlek min framtida fru.
Jag vill inget hellre än att bo med dig, att få vakna vid din sida, göra frukost till dig när du är sjuk. Även göra olika middagsrätter med dig. Jag vill upptäcka nya platser i världen med dig. Där du än är så har du alltid mig vid din sida, Kommer aldrig försvinna ifrån dig. Och jag längtar efter att vi skaffar en kattunge och en hundvalp.
 Jag älskar dig min finaste flickvän<3
Din Brasilianske Gentleman och framtida man.
Men min kärlek till dig Caroline Petra Fredriksson, det är bara du som förstår och ser på mig hur lycklig jag är. Så tack för att du gör mig lycklig mitt livs kärlek <3 <3


Anstaltstankar - The long, cold dark

Nr 5/2018
av HENRIK MAGNUSSON
 
 
 

RSS 2.0