Ledare

Nr 3/2017
text KENNETH SVENSSON
foto SEBASTIAN JOHANSSON
 

Visst har ida rätt 

Jo visst ska vi tro det blir sommar. Nog har har jag tagit Idas uppmaning i visan om att sätta fart på fullaste allvar. Sköna och hektiska maj svischade förbi och nu är det bra läge att leverera ett nytt nummer av Presspunkten. Allt från mördare till poesi och konst ryms.
Så även skunk och helgon, kanske från London.
   Jag vill passa på att välkomna Irene till redaktionen och ett stort tack till Lasse för ditt bidrag.

 

Så släpp Rönnerdahl fri och dansa ut i sommarnatten!


tyrolen & helgonet

Nr 3/2017
textbearbetning JB
 
Tyrolen är namnet på  festplatsen i Blädinge utanför Alvesta. Tyrolen hade sin storhetstid under hela 60- och början på 70-talet men lades ner1976. Dansbanan fick sedan sakta förfalla. Men nu är alla byggnader renoverade i originalskick och Tyrolen har öppnat på nytt.
 
I samband med nypremiären lanserades boken ”Tyrolen, 60-talsparadiset i Småland” av Lena Birgersson och Anders Roos. Lena är journalist med lång erfarenhet från SVT Malmö, dagstidningar, radio och som frilansare. Hon har gjort dokumentärfilmer för SVT t.ex ”Love & Peace i Lingonskogen” Anders är utbildad fotograf med lång erfarenhet. Han driver sedan 2015 ett företag som fotograf och bokproducent. Roos är stor musikälskare och har bl.a. gjort boken ”Alla tiders Gyllene Tider”
 

 "Det är fantastiskt att en ny generation tar initiativ och bygger upp det här i originalskick"
-Smålandsposten

Här följer några valda delar från boken om Tyrolen:
”När byggmästare Lorentz Bergström, med snickarlådan i hand, lämnar Tyrolen sent på eftermiddagen, lördagen den 12 maj 1962, känner han sig ganska nöjd”
 Lorentz uppdragsgivare var lanthandlarsonen och nöjeskungen Olle Olofsson, då 35 år fyllda, energisk och ständigt på språng och taggad inför nya utmaningar. Första sommaren blir en succé. Tyrolen sopar helt enkelt banan med de andra festplatserna. Lördagskvällarna kallas för Tyrolenkvällar och är fullspikade för flera generationer av ungdomar från och med 1962.

 

I början av 60-talet råder radiomonopol och Sveriges radiokanal sänder mest seriös musik. Alla ungdomar lyssnade därför på Radio Luxembourg för att få höra pop och rocklåtar som aldrig spelades i svensk radio. Radio Syd och Radio Nord kringgick monopolet genom att sända radio från båtar på internationellt vatten utanför Sveriges kuster och riktade sändningarna in mot land. De spelade musik som alla tonåringar gillade och verksamheten finansierades av reklam i radio. En sensation på den tiden. Politiker och radiochefen fick panik och anställde Tage Danielsson som 1961 fick uppdraget att starta Melodiradion, med ny och lättlyssnad musik. Tio i topp, Svensktoppen, Kvällstoppen, Ring så spelar vi och Det ska vi fira blev jättepopulära radioprogram för hela familjen.

 

Artister som hade låtar på topplistan började dyka upp på Tyrolen. Scenen till dansbanan gjordes större och en ny utomhusdansbana byggdes, samtidigt skapades ljuspelargången med sina kulörta lyktor. Först kom populära svenska artister som Anna Lena Löfgren, Gunnar Wiklund, Thore Skogman, Anita Lindblom och Sven Ingvars. Kända popband som spelat på Tyrolen är bl.a. Hep Stars, Tages, och Shanes. Även utländska storheter från USA te.x. Bill Haley och Bobby Vee. Sånggruppen Delta Rhythm Boys var extra framgångsrika och gjorde stor succé med inspelningen av Flickorna i Småland. Skivan såldes i tiotusentals exemplar. Kända artister som Björn Skifs, Tommy Körberg och Lill-Babs drog alltid storpublik som gav klirr i kassan.

 

Men den största sensationen var Roger Moore. 1966 gjorde han den mest betalda tvådagars-turnén i svensk folkparkshistoria. Fortfarande lever skrönor om vad som egentligen hände. Kom Helgonet fram till Tyrolen eller inte? Ola Hemström är journalist på Sveriges Radio och har gjort P4 dokumentären ”Jakten på Roger Moore – en någorlunda sann historia” som du kan hitta via appen Sveriges Radio Play. 1966 var Roger Moore den tidens största TV-stjärna. Han spelade huvudrollen i TV-serien Helgonet, där han elegant rattade den vita sportbilen Volvo P1800, på jakt efter bovar, brudar och banditer.

 

Olle Olofsson hade slagit på den stora reklamtrumman och skröt att han gjort det omöjliga och högst sensationella genom att locka storstjärnan Roger Moore till Tyrolen mitt inne i Smålandsskogarna. Den kvällen kom det en jättepublik som väntade otåligt efter beskedet att Roger blivit försenad. 

Forstsätt dansa. Helgonet kommer snart, ropade Olle i mikrofonen från scen. Han hade fått tillståndet förlängt att hålla Tyrolen öppen till kl 02 efter midnatt. Men till slut insåg Olle att kampen mot klockan var förlorad. Helgonet kommer inte. Strax innan två ställer sig Olofsson på scenen och lovar de kvarvarande besökarna en del av pengarna åter. Olle är förkrossad. ”- Jag har alrig varit med om något värre under mina 18 år som nöjespappa, berättar han i tidningen efter midsommarhelgen.” Publiken var mycket upprörda och besvikna. De trodde att Olle Olofsson hade försökt lura folk till Tyrolen och att, den annars så populära, nöjeskungen var en riktig skojare. För att förhindra upplopp och förstörelse valde han att betala tillbaka halva inträdesbiljetten.

 

Vad hände med Roger Moore den famösa natten 1966? Jodå, Helgonet kom, men inte dit han skulle, och inte i tid. Han hade fastnat i dimman på Uråsa flygfält. Helikoptern som skulle flyga honom till Tyrolen fick inte tillstånd att lyfta i det dåliga vädret. Roger Moore fick ringa efter en taxi som i full fart körde fel i dimman. Efter den värsta natten i Olle Olofssons nöjesliv, precis när personalen städat färdigt och är på väg hem, stannar en taxi på den öde parkeringsplatsen och ut stiger Roger Moore. Den stora filmstjärnan visade vilken gentleman han var. Han höll sitt löfte.

 

Det finns många olika historier om vad som egentligen hände. Den bästa berättelsen är att Roger bad om ursäkt för sin sena ankomst och beklagade att det kommit engelskt väder till Sverige. Olle Olofsson lär ha bjudit hem Moore för att hälsa på hans fru och få en tidig frukost. Troligtvis tackade Roger nej med motiveringen att det var synd att väcka upp hustrun. Det finns inga bilder från tillfället och på den tiden fanns det inga mobiltelefoner. Taxichauffören som körde Helgonet till ett fint hotell i Växjö påstår att Roger bjöd Olle och hans fru att komma till England och filmstudion där Roger Moore spelade Helgonet. Men Olles fru, Rut Olofsson, ville hellre åka till USA och träffa Bill Haley igen och uppleva Amerikas bästa artister på hemmabana i Las Vegas. Efter den resan lär Rut och Olle konstaterat: Visst är de skickliga i USA, men när det gäller hjärta och närhet till publiken, då är Tyrolen i Blädinge världens bästa festplats.


Ledare

Nr 3/2017
text KENNETH SVENSSON
foto SEBASTIAN JOHANSSON
 
 

Visst har Ida rätt

 

Jo visst ska vi tro det blir sommar. Nog har har jag tagit Idas uppmaning i visan om att sätta fart på fullaste allvar. Sköna och hektiska maj svischade förbi och nu är det bra läge att leverera ett nytt nummer av Presspunkten.
   Allt från mördare till poesi och konst ryms.
Så även skunk och helgon, kanske från London.
   Jag vill passa på att välkomna Irene till
redaktionen och ett stort tack till Lasse för ditt bidrag.

Så släpp Rönnerdahl fri och dansa ut i sommarnatten!

/Kenneth


bortskämde Ronald

Nr 3/2017
text MATTIAS KARLSSON
 

Ronald har genom de senaste åren ägt en raggarbil. Han fick den i födelsedagspresent av sina rika föräldrar. Varje dag kör han runt med den i staden Helsingborg i Skåne. Ibland har han samlat ihop sitt så kallade gäng som består av ytterliggare tre män vid namn James, Daniel och Herkules. Ronald har en punkarfisyr nämligen en svart tuppkamm och hans armar är heltäckta av tatureringar. Han har dessutom två stycken tatureringar på huvudet. De tatureringar föreställer en dödskalle och en brunfärgad liten orm. Ronald är 30 år gammal men enligt andra människors omdömer är han som en omogen 3-åring.

 

Ronald jobbar som en studiogitarrist och är ganska skicklig på att spela gitarr både akustiskt och elektriskt. Han får in en del pengar på det. Men trots att han har både jobb och inkomst är han ganska bortskämd eftersom han bor hemma hos sina föräldrar Gert och Madeleine. Han har svårt att få en lägenhet eftersom han har blivit vräckt ett flertal gånger pågrund av för mycket oväsen både på dagar och sena kvällar. Det var trots allt närmare 10 år sedan han blev vräckt sista gången när han hade bjudit hem ett par polare på en fest med en ganska hög dunkande ljudvolym vid 03:00 som fick hans grannar att resa sig upp ifrån sina sängar. En granne knackade till och med på och sa något hotsamt men ångrade sig sedan när han fick en rak höger av en gäst som heter Nicklas. Men Ronald har de senaste åren dragit ner rejält på festerna eftersom han har blivit tröttare de senaste åren pågrund av ett flertal omständigheter.Förutom tröttheten har hans föräldrar förbjudit honom att ha någon stor fest pågrund av hans umgänge som kanske inte är det bästa precis. En gång hittade Madeleine tabletter på deras lilla toalett efter en fest och då började hon just funderar på Ronalds umgänge sedan dess har hon förbjudit honom att ha fest. Gert bryr sig inte särskilt mycket var Ronald sysslar med eftersom han har själv ganska stora problem med sig själv han vet nämligen inte vem han själv är. Utseendemässigt är Ronald mycket lik Gert. Gert har dock långt blont hår och bara två stycken tatureringar.

 

Ronald står ute i det lilla ganska slitna gargaget och meka med en epa tracktor som han hittade på soptippen igår kväll. Det är en annan hobby han har, att meka med gamla bilar och mopeder. Vilket han tycker är både tufft och roligt. Ibland är han med om att folk går förbi och flinar åt honom då bruka han svara med knyten näve. En gång blev han anmäld för hot pågrund av sin knytna näve. När det ha gått en timme känner Ronald att han inte orka att meka mer och gå återigen in i huset. Huset de bor i är stort och gammalt. Ronald öppnar utedörren till huset som är brun och nerklottrad det står ord som Volvo äger och så vidare. Madeleine bryr sig om Ronald och Gert är tvärtemot. En gång när Ronald till exempel kom hem från skolan med betyget A hyllade Madeleine medans Gert sa bara ok vem bryr sig. Ronald går mot sitt rum och slår igen dörren hårt och den flyger upp igen. Ronald stönar och stänger återigen dörren med en någonlunda försiktighet så att den inte ska flyga upp igen. Han går fram till sitt dataskrivbord som ser slitet ut och även det är fullt av klotter. Han stänger på den bärbara datorn som står på skrivbordet och gå in och kollar sin Facebook. Datorn stängs av. Fan också skriker Ronald till. Batteriet behövs laddas. Han går bestämt fram till batterisladden och för in den i vägguttaget det blixtar till i uttaget men som tur är uppstår ingen brand.

 

Det knackar på hans dörr. Det är hans mamma som står på andra sidan. Madeleine säger: Ursäkta om jag stör men det är mat. Klockan är nämligen 17:00 och det är dags för kvällsmat. Ronald blir någonlunda irriterad när han ser maten. Det är nämligen snabbmat köpt ifrån en Thairesturang. Ronald är inte särskilt förtjust i Thaimat eftersom det är ganska starkt. Madeleine och Gert sitter ner vid det vita runda bordet. Ronald säger: Inte Thai mat nu igen, vi hade ju det igår. Håll truten pojk skriker Gert till. Madeleine säger med en liten ledsen ton: Jag orka inte alltid laga mat så om det inte passa herrn kan du laga mat i fortsättningen. Ronald blir tyst och säger inget mer om Thaimaten. Köket som de befinner sig i är litet med gula fula och gamla tapetter och ett rött nylagt golv. Alla tre tar varsin starköl till maten eftersom det är Fredag. Gert säger: Idag är det veckans bästa dag äntligen är jag ledig ifrån skitjobbet i två dagar. Gert jobbar som städare på en skola vilket han inte är särkilt nöjd över. Gert har dock svårt att få något annat jobb pågrund av sin missade skolgång. Han slutade skolan efter sjätte klass då han sa: Hejdå töntar och plugghästar och körde iväg med en sliten volvo trots avsaknad av körkort. Han satt aldrig mer sin fot i skolan. Madeleine har dock mer inkomst eftersom hon jobbar som ekonomisk rådgivare och hjälper folk med ekonomiska problem med sin rådgivning. De äter upp maten och dricker upp drickan. Gert berättar ett skämt men ingen skratta. Han skämtade nämligen om något som inte var roligt. Gert säger bestämt: Men skratta då för tusan era tråkmånsar. Både Ronald och Madeleine gör ett ganska tillgjort skratt eftersom de annars vet vilka konsekvenser som sker.

 

När de ätit klart lämnar både Ronald och Gert bordet och det sluta med som det bruka att Madeleine får göra i ordning köket och diska allt. Gert och Ronald befinner sig i vardagsrummet med TV:n på högsta volym. De tittar på fotboll. Det blir mål och de hurra högt och skriker heja Sverige, heja Sverige. Madeleine kan höra dem ända in i köket. När Madeleine har diskat och allt, går hon ut med en sur min till både Gert och Ronald och skriker: Jag är så trött på att jag alltid ska göra i ordning i köket medans ni sitter där och glor på TV eller gör något annat, nu får ni väl skärpa er. Gert säger högt: Håll truten kärring, det är ditt jobb och ingen annans. Ronald och Gert fortsätter att titta på TV:n. Madeleine bli nu så arg att hon gå fram till sladduttaget och sliter ut sladden. Ronald skriker: Men vad fan håller du på med? Gert säger: Bra inställning Ronald, vad håller du på med kärring. Madeleine sluta dock inte att vara arg utan hon ta även fjärrkontrollen till både TV:n och boxen, springer sedan iväg. Gert skriker: Men nu jävlar och springer efter. Madeleine orkar dock inte springa hela tiden utan måste stanna upp. Gert springer fram och ta tag i henne och säger: Ge mig de förbaskade fjärrkontrollerna annars jävlar. Madeleine förbereder sig för strid och säger: Innan vadå? Gert ta kontrollen ur de små händerna som Madeleine har. Han vet att hon inte vågar slå till honom med just tanken på vad som har hänt tidigare när hon har slagit honom. Gert är nämligen ganska stark i sina armar. När Gert har gått tillbaka till TV:n har Ronald gått iväg till sitt rum igen. Gert skriker glatt: Ronald var tog du vägen? Jag har fått igång TV:n igen. Ronald ta fart och springer tillbaka till vardagsrummet. Ronald och Gert sitter där återigen i soffan och bara softa medans Madeleine får göra allt annat. Tillslut går Madeleine till sängs. Klockan är så sent som 01:00 och hon är först i sängen, sedan Ronald och slutligen Gert som ha somnat på soffan. En vecka senare har Madeleine tagit ett beslut att det är dags för Ronald att flytta ut igen eftersom hon är trött på att behöva passa på honom och ge honom mat och sånt trots att Ronald har en inkomst.

 

När Ronald stiger upp ifrån sin säng just den dagen står Madeleine i hans rum. Ronald säger inget mer än godmorgon och hon fortsätter: Godmorgon Ronald jag skulle vilja prata med dig en stund. Ronald säger tyst: Vad fan är det nu och följer efter Madeleine. Det går in i ett rum som ser ut som ett förråd med mängder av saker som till exempel en gammal rödfärgad Game Boy och andra tekniska prylar. Madeleine säger: Stanna här så länge så hämta jag Gert, det är dags för vårat första familjemöte angående brister. Gert sitter på soffan och slappa återigen framför TV:n. Madeleine går till vardagsrummet och härma en militär genom att säga: Givvakt. Gert blir rädd och hoppa upp ifrån soffan eftersom han var så fokuserad på TV:n. Helvete vad du skräms säger han med en grinig och ganska sur blick till Madeleine. Madeleine får slita ut honom ifrån vardagsrummet eftersom han vägrar att slita sig ifrån soffan. Gert slår henne och skriker hemska ord under tiden som hon släpa honom på marken. Ronald står under tiden kvar i förrådet och underhåller sig själv en stund med Game Boy och spelet Game & Watch Gallery. Det är nämligen Ronalds gamla Game Boy som ligger i förrådet som han använder när han var yngre typ tills han var åtta år. Sedan dess har den bara legat i förrådet och samlat damm.
 När alla tre är samlade säger Madeleine: Jag välkomna er här och nu till vårat första familjemöte. Gert säger: Vad fan ska vi med det till? Madeleine säger: Den första punkten jag ska ta upp är att jag börjar blir trött på att jag ska behöva göra det mesta i hemmet. Jag har fått nog. Nu får det vara slut med det här. Jag vill ha en lösning här och nu. Varken Ronald eller Gert säger något. Okej säger Madeleine, jag går vidare till nästa punkt så får ni tid att tänka på det. Nästa punkt som jag har på hjärtat är att jag vill att Ronald ska flytta ut eftersom jag är trött på att känna mig utnyttjad han har ju både jobb och inkomst. Gert håller faktiskt med på den punkten. De sluta med att de köper ett hus till Ronald för 1 miljon kronor eftersom han inte vill bor i en lägenhet igen. Huset ligger utanför Helsingborg eftersom han vill ha ett kort avstånd till sina föräldrar. Ronald tyckte först att det var en dålig idé av sin mamma men han ändrade ganska fort omdömet. Ronald har börjat tröttna på att bo hemma hos sina föräldrar och någon dag kommer de att dö och då måste han klara sig själv. Gert hjälper till mer i hemmet eftersom Madeleine hotade honom med en skilsmässa och då gav sig Gert, han älskar nämligen henne oerhört mycket och skulle blir helt förkrossad om de skilde sig. I dagsläget hjälper även Gert till i hemmet.


Fysioterapeut daniel

Nr 3/2017
text & foto PETRA SVENSSON
 
Vem är Daniel Jusinski?
Jag är 44 år gammal och kommer från Haninge söder om Stockholm. Växte upp med tre syskon. Jag och min tvillingbror är yngst. Jag blev klar sjukgymnast 1999. Min fru och jag hade då bott i Stockholm i 4 år. Samtidigt kom vårt första barn och vi bestämde oss då för att flytta ner till Karlskrona. Så fick jag jobb här som fysioterapeut. Sen har jag jobbat som det på lasarettet inom landstinget.

 

Hur kom det sig att du ville jobba med det?
Jag har alltid haft intresse för hälsa, idrott, att röra på sig. När jag gjorde lumpen i Kiruna som Lapplandsjägare var det som sjukvårdare. Mina föräldrar har även haft anknytning till hälsa och medicin, det kanske också har inspirerat.

 

Vad för arbetesskador förekommer i ditt jobb som fysioterapeut?
De flesta som tänker på fysioterapeut tänker på någon som behandlar Många av oss undervisar och visar hur man ska göra, hjälper till att ställa in hjälpmedel. Vissa jobbar med djur i veterinärmedicin.
 De vanligaste skadorna som är arbetsrelaterade handlar mycket om händer, de som jobbar mycket med händer kan få ledbesvär, ont i tummar och fingrar. Om man sitter ner mycket kan man få ont i rygg, nacke och axlar. Men vi ska ju vara duktiga på att tänka på det, så att vi undviker skador.


Berätta hur en dag ser ut för dig på jobbet?
Jag kommer till mitt jobb, som jag cyklar till. Kollar i min kalender för att se vilka patienter jag ska ha. Förbereder mig mentalt, kollar röntgenbilder, förbereder rummet och spritar av och städar upp så det ser bra ut. Sätter på radion i väntrummet så det blir trevligt att sitta där. Sen tar jag emot första patienten. Ett besök kan ta upp till en timme.
 Träffar jag en patient för första gången så får jag lära känna personen. Så jag får ställa frågor. Det handlar mycket om att lyssna på vad denna människa söker för. Det kan finnas många olika orsaker till besvären. Det är som ett detektivarbete. Man försöker och få ut så mycket information som möjligt.

 

Har du haft andra jobb?
Jag har jobbat inom kriminalvården som arrestvakt. Som tonåring städade jag och jobbat lite på Posten. Sommarjobbade även på ett medicinsk labb

 

Fem saker du har på den bucket list?
Några saker jag tänkt på... Segla segelbåt i medelhavet, grekiska övärlden. Lära mig hantera motorsåg, ta jägarexamen. Hålla mig frisk, om det kommer barnbarn någon gång ska jag orka vara med dem aktivt.


Vad är din favorit mat och dryck?
Tycker om en italiensk rätt som heter saltimbocca och så tycker jag mycket om fisk. Jag brukar dricka mest vatten. Juicer tycker jag är fantastiskt gott. Druvjuice t.ex.

 

Vad gillar du att göra på din fritid?
Tycker om att vara med min familj att göra saker tillsammans. Cykla, vara ute i skogen. Tycker om äventyr, springa, Campa. Ta hand om att trädgård och odla. Plocka upp lite sparris så här års. Att äta det man har odlat, det är härligt.


Citylights

Nr 3/2017
av HENRIK MAGNUSSON
 
 

London

Nr 3/2017
text & foto IRENE CORNELIUS
 
Att äntligen, efter många års fantasier och längtan, få befinna sig i Storbritanniens huvudstad; att få se allt man redan sett så många gånger på TV, fast i verkligheten. Nedan följer några av mina upplevelser, och lite tips, från min långweekend i London. 
 
 
Vi hade långt innan bokat hotell, King Solomon, i Golders Green strax utanför London. Ett judiskt kvarter utan vidare mycket att göra. Hotellet i sig var, om jag ska vara ärlig, som en parodi på Pang i bygget; smala slingrande korridorer, heltäckningsmattor så långt ögat kunde se, färg och tapeter som förmodligen skulle kunna flagna och falla ner vilken dag som helst. Allt detta efter en väldigt modern och exklusiv lobby. Men billigt var det. Och eftersom vi bara skulle sova på hotellet lade vi hellre våra pengar på annat.

 

Första dagen fanns det ingen tid till att göra annat än att gå direkt i säng. Dagen därpå börjades med en frukost på hotellet; väldigt sparsamt med bröd, sylt, flingor, ägg och en kaffemaskin där du kunde få allt från latte till varm choklad. Efter det så började vi vår promenad mot Golders Green Station; en promenad på ungefär 10 minuter som kändes betydligt kortare än den faktiskt var. Väl där köpte vi våra Oyster Cards; som är ett buss- och tunnelbanekort. Du köper det i en automat på de flesta stationer och laddar det med minst £10; men mitt tips är ladda med minst £15, för det går förmodligen åt. När du sedan ska åka hem till Sverige kan du gå tillbaka till automaten och få tillbaka pengarna du inte gjort av med och dessutom pengarna du betalade för kortet (£5).

 

Uppraggad av Johnny Deep 
 

Madame Tussauds var en upplevelse, men även en besvikelse; många dockor såg plastiga ut och det var många ansikten man saknade. Det är inget jag ångrar att jag gjorde, långt ifrån, men det är förmodligen ingenting jag kommer göra igen. Annat än att ta en runda till shoppen, där man kan köpa diverse Marvel- och Star Wars-prylar, som ligger i anslutning till Madame Tussauds. Priserna för några timmar bland vaxdockorna varierar. Men jag rekommenderar att du köper biljetterna på nätet innan du åker då det blir betydligt billigare; där kan du även köpa kombinerade biljetter ifall du är sugen på att ta en runda med London Eye för ett billigare pris.

 

Harry Potter studio tour var definitivt höjdpunkten på resan. Det enda negativa jag har att säga om det är priserna i shoppen; men det är priser man gärna betalar efter att ha spenderat fyra timmar i en magisk miljö. Det finns allt ett Harry Potter-fan kan önska sig; stora salen, klädnader, Privet Drive, Nattbussen, Hogwarts Expressen. Du kan till och med köpa bilder när du själv flyger på en kvast vid en green screen; om du någonsin har varit sugen på att testa honungsöl har du nu din chans. Det var något jag inte kunde hålla mig borta från; jag måste erkänna att det är ingenting jag rekommenderar om du nu inte avgudar sötsaker, för detta var sött. Något att tänka på innan du bestämmer dig för att åka till Harry Potter studio tour är att beställa biljetter i god tid i förväg; det finns inga biljetter att köpa på plats. En biljett för en vuxen kostar ungefär £37 och du får välja vilken tid som passar dig bäst att gå in.


Hop-On Hop-Off bussturer går i London hela dagen fram till klockan 20:00. Vissa av dem har en riktig guide medan andra har hörlurar du pluggar in för att lyssna på en guide därigenom. Det blir lätt långtråkigt; så jag rekommenderar att du faktiskt hoppar on och off med jämna mellanrum för att hitta på andra saker innan du fortsätter resan. I turen ingår även en resa med båt längs Themsen; det var väldigt intressant och vi hade en mycket trevlig och bra guide. Biljetter för detta finns också på nätet för runt £29.
Primark; som Gekås fast i London, och med ännu bättre priser. Här går det att slösa bort många timmar; och ännu mer pund.

 

M&M’s World är världens största godisbutik; med sina fyra våningar och regnbågsfärgade godisväggar kan nog vilket barn, eller sötsugen vuxen, som helst spendera minst någon timme där. För mig var det lite tråkigt att det var inriktat just bara på M&M’s ; man tröttnade rätt fort trots den glada musiken och alla färger.

 

Det sista jag har att säga om min resa till London är: Tänk på att äta utanför centrala London. Din plånbok kommer att tacka dig. Det är vansinniga priser i staden; men utanför kan du få en hel måltid för £4.50.


Petronella badar

Nr 3/2017
text LEIF KÄLLBERG
 
 
Även om det hade börjat bli sommar, kunde det vara intressant att vara i badhuset i Örebro. Man kunde ju som den i stort sett enda personen lära sig simma. Petronella kunde nämligen inte det, och bestämde sig för att hyra en simlärare. Han hette Krister, var tjugofem år gammal ungefär jämngammal med Petronella, och tog trehundra kronor i timmen. Petronella hade lätt för sig, men ville lära sig de ganska många olika simsätten, så inlärningen tog lite tid. När hon hade hållt på med övningssimningen i tre veckor fick hon ett diplom av Krister, att hon hade nått en acceptabel nivå. Hon bestämde sig för att fortsätta att simma i egen regi eftersom hon hade ont om pengar, och också ville vara självständig. Då fick hon kontakt med en ung flicka på tretton år, som började prata med henne i simhuset. Flickan hette Sonja och hade inte råd att hyra simlärare, så Petronella bestämde sig för att lära henne. Sonja hade problem med några unga killar som tafsade på henne, och hon ringde polisen. Petronella fick också problem med killarna trots att hon var mycket äldre. De försökte också att känna på henne, och hon daskade till en av dom ordentligt. Då ringde han polisen, eftersom han hade bestämt sig för att Petronella hade överskridit gränsen för vad man fick göra. Petronella blev faktiskt dömd i tingsrätten till dagsböter om femtusen kronor, eftersom den ansåg att så unga killar i tolv trettonårsåldern skulle hon ha förlåtit för tafsandet.

 

Eftersom Petronella var utbildad språklärare med forskarbehörighet i engelska och svenska, hade hon börjat söka arbete med skolarbete. Men hon var också ganska äventyrlig, och funderade på att söka privata kontakter i studieförbundets ABF:s regi. Hon fick nämligen löfte från studieförbundet om att undervisa, om hon samtidigt gjorde PR för ABF. Det var extra spännande att undervisa Sonja och de två killarna vid namn Erik och Sven, som hade misskött sig mot Petronella och Sonja. Kontakten med de potentiella eleverna togs via ABF, och Petronella skojade bort misshälligheterna mellan Erik Sven och henne. Killarna hade mognat, och ställde upp på att tillsammans med Sonja bli elever till Petronella i simning engelska och svenska. Det blev en spännande undervisning och eleverna var nöjda. Det blev billigt för eleverna och Petronella fick hyfsat betalt, och var nöjd. Den lilla studiegruppen och Petronella bestämde sig till slut för att skriva en pjäs om simhallar och kriminella personer, som ville bekanta sig med folk för att pressa dom på pengar.

 

Pjäsen blev en succé och sattes upp på Ringlösa kommuns utanför Örebro folkteater med författarna som medverkande aktörer. Folk kom i stort antal och den fick också hyfsade recensioner så Petronella blev nöjd. Hon fick också pjäsen tryckt på Bonniers förlag och den såldes bra. Hon tjänade trehundratusen kronor på boken, och kunde nu klara sig bättre. När en tid hade gått blev hon utsatt för en hackerattack mot sitt bankkonto, som länsades på hela den insatta summan alltså arvodet för boken. Som hade hon en heltäckande hemförsäkring även mot databrottslighet, och fick igen pengarna från försäkringsbolaget. Men Petronella var inte nöjd, utan ville försöka sig på något mera förutsättningslöst än lärartjänster och författande. Hon tyckte att det var spännande med skogar och vilda djur, så hon bestämde sig för att söka upp en naturvårdsorganisation. Det blev möjligt att bli medlem i Jeppssons viltvårdsorganisation. Den sysslade med att försöka vårda naturen i extravagant stil. Man tog helt enkelt och spårade upp vilda djur, och försökte att hjälpa dom om dom hade problem. Samtidigt tog man också och gödde sällsynta växter för att hjälpa dom att överleva.

 

Jeppssons viltvårdsorganisation beskylldes av jaktsällskapen för att ägna sig åt rena rama flummigheter. Jägarna på orten ansåg att vilda djur helt enkelt ibland skadade sig, eller blev för gamla att överleva. Då tyckte dom att det fanns fog för jägare att ingripa, och helt enkelt skjuta dom . Petronella ansågs helt enkelt missledd för sitt medlemsskap hos Jeppssons viltvårdsorganision, men tycktes också vara för teoretisk för att kunna bedöma praktiska saker. Efter en tid fick också mycket riktigt vilket många ansåg från början, Jeppssons problem med medlemsantalet. De ganska många medlemmarna från början gick ur organisationen, eftersom de tyckte att de misslyckades med att vårda naturen. De tyckte att de hade missletts av en biolog som startade organisationen. Det visade sig att han hade i första hand forskarbehörighet i matematik, och hade endast läst grundkursen i biologi vid högskolan. Han var alldeles för teoretisk för att kunna bedöma naturen, och dess olika arter av växter och djur. Petronella bestämde sig för att stadga sig och söka en helt enkelt konventionell lärartjänst på Helgeandsholmens gymnasium. Hon upplystes då om att trots att hon hade skrivit en pjäs, måste hon för att få tjänsten läsa ytterligare in doktorsexamen i engelska och svenska vid universitetet. Det kändes fodrande och hon blev missnöjd, så hon sökte istället en tjänst vid Samersands grundskola som språklärare. Hon fick arbetet och fick också en bra kontakt med sina elever. Orten satsade på henne, och hon fick i uppdrag av kommunen att skriva en PR-pjäs för orten. Man ville få bättre kontakt med befolkningen. Pjäsen blev lyckad, och Petronella fann också en pojkvän och gifte sig.


jägare & samlare

Nr 3/2017
text JERRY B
 

Var kommer vi människor ifrån?
Vem har givit oss tillåtelse att först dokumentera och sedan förstöra planeten?
Sanningen är att ingen med säkerhet kan förklara varför vi hamnade här på jorden.

 

Vi skilde oss från våra närmaste släktingar bland djuren när vårt ursprung började utveckla redskap av träd och stenar. Människan är förmodligen den enda art som med hjälp av modern teknik gått från ett hälsosamt liv i harmoni med naturen till en stressad och miljöförstörande tillvaro där vi riskerar att utrota oss själva och hela världen. Men än finns det hopp. När vi lärt oss att ta vara på solens och vindens krafter och spara på naturens rena vatten kommer vi att uppleva en tillvaro fri från stress. Det är hög tid att vi undersöker och utvärderar både de misstag och framgångar människoarten gjort under sin resa till en bättre värld.

 

Vi kan börja med att rensa bort och städa haven från allt plastavfall som förgiftar växter och dödar fåglar och fiskar. EU godkänner plågsamma djurtransporter och subventionerar billig och dopad köttproduktion som är livsfarlig både för miljön och familjens hälsa. Medborgarnas motstånd mot EU har ökat från 40 procent till 53 procent under det senaste året. Folks misstro mot dyra avgifter, byråkrati och överstatlighet har ökat missnöjet. Allt fler vill bestämma i sitt eget närområde

 Vi måste skapa närodlad, ekologiskt produktion i mindre enheter. Låt oss bygga trevliga lokala samhällen tillsammans med folk som har självförsörjning i egen trädgård där alla känner glädjens gemenskap. Tillsammans bör vi utveckla ett solidariskt samhälle med goda värderingar och en medmänsklig skola,vård och omsorg.

 

Livet på jorden uppkom för ungefär 3 500 miljoner år sedan. Våra äldsta förfäder började bearbeta stenar till redskap för 2,5 miljoner år sedan. Den art av människosläktet som vi tillhör är ungefär 130 000 år gamla. Vi utvecklade vårt språk och lärde oss behärska elden. Människans historia kan indelas i tre olika stadier. Det första kan vi kalla ett jakt- och födosamlande stadium. Där lever människorna i en nomadiserande, kringströvande, livsform av jakt, fiske och insamlade av ätbara rötter, frukter, nötter och örter. Det andra är det födoproducerande stadiet, som domineras av fast bosättning med jordbruk och boskapsskötsel. Det tredje stadiet, det industriella datasamhället med sociala medier är det vi lever i nu.

 

En sammanfattning visar att vi har levt som jägare och samlare i 2,5 miljoner år, som jordbrukare i 10 000 år och i industrisamhället i ungefär 250 år. Det visar att människan under drygt 99 procent av sin historia levt som jägare och samlare. Våra kroppar är således anpassade att leva ett hälsosamt och kringströvande liv som nomader. Det moderna industri- och datasamhället har skapat en stillasittande tillvaro som orsakar, högt blodtryck, fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, trasiga tänder, stress och utmattningssyndrom.

 

Men, frågar vän av ordning: Vi kan väl inte gå tillbaka och leva som på stenåldern? Hur skulle det se ut? Gav jägarna och samlarnas teknik förutsättningar för ett gott liv? Låt oss undersöka saken. Det finns forskare, antropologer och arkeologer som bestämt menar att jakt- och samlarsamhällen var de enda överflödssamhällen som någonsin funnits. Påståendet grundas bland annat på arkeologiska undersökningar, som avslöjat att en förbluffande hög kultur kunde existera långt innan jordbruket börjat utvecklas. Det är framförallt studier av Australiens ursprungsbefolkning, ett flertal indianstammar samt jägare och samlare i Kalahariöknen i södra Afrika som i vissa avseenden var rika samhällen. De behövde avsevärt kortare arbetstid (4 tim/dag) än moderna industrimänniskor för att få alla sina materiella behov tillgodosedda.

 

Människorna hade således gott om fritid och ägnade sig i stor utsträckning till behaglig vila och social samvaro. Trots det fick de en varierad och näringsrik kost som även inbegrep tillfredsställelsen av personliga, subjektiva behov t.ex. sex, dans, konst, teater och andliga upplevelser. Vad mer kan man önska sig. Fler ägodelar var ett hinder och en tung börda att bära på eftersom de levde ett kringströvande och hälsosamt liv.

 

Kvinnor hade hög status på grund av förmågan att föda barn. Oftast tänker vi oss att dessa folk i första hand styrdes av starka män och ståtliga hövdingar. De undersökningar som gjorts visar emellertid att den vegetabiliska föda som kvinnorna samlade svarade för upp till 70 procent av gruppens föda.
 Kvinnornas kunskaper om vilka växter som kan användas i hushållet till mat, för fibertillverkning och som medicinalväxter utgjorde grunden för deras existens. Männen tillverkade jaktvapen och kunde vandra långa sträckor för att fälla ett byte. Djur som sprang fortare hade inte samma uthållighet som jägarna och kunde lätt dödas när männen kom ifatt det trötta djuret.

 

Det påstås att vissa beteendemönster och egenskaper som skiljer män och kvinnor härstammar från den långa tid då vi var jägare och samlare. Män har större intresse för geografi medan kvinnor är bättre på att göra fler saker samtidigt. Män är duktiga på lagspel, kvinnor behärskar det sociala umgänget skickligare. Vissa omoderna män använder härskarteknik men förlorar alltid mot kvinnlig list. Bakom framgångsrika män finns alltid en strategisk mormor, mamma, hustru, dotter som ständigt samlar på nedärvd visdom och kommer med goda råd och förslag om inredning som bör följas i detalj. Samtidigt får mannen fullt ansvar för sophantering, gräs-klippning, kattlådan och det mest viktiga av allt, nämligen utomhusgrillen.

Konst i mitten

Nr 3/2017
illustration ANNA OLSSON
 
 
 

En skunk som husdjur

Nr 3/2017
text & foto FREDRIK SAMUELSSON
 
 
En kompis har ett intressant och exotiskt husdjur. Det är en skunk. Skunken är ett rovdjur och räknas ofta i släktet grävlingar. Normalt sett kan man inte ha skunkar som husdjur men i det här fallet gjordes ett undantag. 

 Skunken heter Sten. Den hade ett amerikanskt namn förut men det är bytt. Sten är ungefär 4 år och köptes som en liten skunkbebis och är nu vuxen.
 Kompisen har tidigare bott i USA och det var där han köpte skunken. På en del ställen i USA är det ganska vanligt med skunkar som husdjur. Redan vid köpet var körtlarna som producerar det som luktar illa, borttagna. Det hade varit svårt för människorna som äger djuret annars. Fisa kan den göra ibland men det luktar inte så illa.

 

Skunken är tämligen social och den tycker mycket om när man leker med den. Den älskar om man går ner på alla och knackar i golvet. Då brukar skunken göra likadant med tassarna och så springer den och leker tafatt.
 Den gillar att bli klappad och kelad med också. Ibland när skunken är riktigt glad och nöjd så har den ett läte som låter som en katts spinnande. När skunken blir arg eller upprörd har den ett gällt skrikande läte. Den tycker till exempel inte om när man rör svansen.

 

Skunken gillar kött men äter också frukter och potatis och sådant. När Sten är hungrig brukar han göra små gnäll-ljud för att visa att han vill ha mat. Stens favoritmat är kokt potatis med små kotlettbitar i. Då går maten åt som smör. Skunken får aldrig äta godis eftersom det är farligt för dem, speciellt choklad.
 Den är rumsren och gör sina behov i en större plastlåda. Det är tidningspapper och sågspån i botten i lådan så den är lättstädad.
 Skunken har klor på sina tassar som ser vassa ut, men de är inte så vassa egentligen. Tänderna är någorlunda vassa eftersom de är rovdjur men normalt sett bits inte skunkar.

 

Ibland så är skunken utomhus på villatomten. Då brukar den ha ett mindre koppel så den inte springer sin väg. Den gillar att vara utomhus. Det finns så många intressanta dofter och en massa gropar att gräva. Han som äger skunken har gjort flera hål som den kan gräva i.
 Grannarna som bor bredvid kompisens hus tycker det är spännande med ett sådant ovanligt djur. En del av grannarna har ibland gett skunken leksaker. Sten leker med dem ofta och ibland kan han bli grinig om han inte hittar dem.


Avtryck i historien

Nr 3/2017
text & foto CHRISTINA ERICSSON
 
 
Tänk! Vi gör historia allihop. Tillsammans med våra vänner i ett umgänge skapar vi historia, när vi sedan efteråt tänker tillbaka.Vissa skriver ner dagens händelser i dagböcker, och även sina tankar man haft för dagen som blir lite filosofisk historia. Men genom att berätta så förs historien också vidare.

 

Vanliga medelsvenssons “skriver“ historia genom vardag-ligheter. Allt är inte kungar och krig. Det är VI, här och nu, som gör avtryck i historien med att vi är dom vi är. Varje dag börjar med ett oskrivet blad och slutar med ett fulltecknat om DIG och MIG. Släktforskning inte minst ger en person en chans att få veta om sina anförvanters när, var och hur.

 

Egentligen kanske vi borde tänka på vad vi lämnar efter oss till våra efterlevande. Fundera lite om vad vi vill att andra ska komma ihåg om just dig. Det kan i bra fall få oss att lösa pro-blem på ett bättre sätt. Att lösa problem, stora som små, gör att vi får en beprövad erfarenhet som vi kan spara till efterlevande. Så gör vi avtryck i historien.

 

Sen kommer vi till de tillfällen som vi inte vill ha med i historien. När vi ställt till det och vill gå tillbaka och ändra. Men vi får inte ångra ihjäl oss. Man måste gå vidare och förlåta sig själv. Och det bästa man kan göra mot sig själv är väl att förlåta andra när utfallet inte blev som tänkt istället för att bli bitter. Det handlar om att göra om och lära av misstagen. Om OM funnits hur hade historian sett ut då? Där är jag just nu! OM jag bara gjort annorlunda. Men är det för att jag har det för bra? Välfärdsproblem kanske?

 

Det finns så mycket möjligheter nu för tiden att det blir svårt att bestämma sig. Hur kommer våra efterlevande att se på vår nutid i framtiden? Ajaj. Ytterligare ett OM! Man vill veta resultatet innan det hänt. Då kanske det blir ingenting. Och då blir det inte alls kul. För om man vågar chansa lite så är mycket vunnet för att fixa sig erfarenhet. I alla fall något att skriva om i sin dagbok, att spara till framtiden för att då gå tillbaka i historien och få sig ett stort garv om det är dråpligt. Eller bara njuta av svunna tider.


kalle på spåret

Nr 2/2017
textsammansättning JB

 

Kalle Lind är mest känd för sin medverkan i TV-programmet ” På spåret”. Han har också många andra strängar på sin lyra och kan beskrivas som en kulturell mångsysslare med underfundig humor.

 

Tillsammans med kulturskribenten och författaren Isobel Hadley-Kamptz gjorde Kalle Lind succé i ”På spåret”. Paret visade prov på gedigna kunskaper och var mycket roligare än motståndarna. Kalle och Isobel gick till final och fick därmed en inbjudan att återkomma till tävlingen i höst. Kalle Lind föddes 1975 i Lund och växte upp i Eslöv. Efter studenten sökte han till filmlinjen på Fridhems folkhögskola i Svalöv. Sedan studerade han humaniora vid Lunds universitet.

 

I en artikel i Skånska Dagbladet skriver Anna Lindblom att Kalle Lind redan som barn planerade en framtid som ”tusen-konstnär”, precis som idolen Hasse Alfredson. Så blev det.

 Kalle sänder radio, han bloggar, gör podcast och skriver böcker. Kalle svarar blixtsnabbt på Anna Lindbloms frågor. Han tror att de flesta gamla klasskompisar skulle beskriva honom, såhär i backspegeln: ­En del skulle nog säga att jag var en besserwisser men för mig är det aldrig viktigt att ha rätt. Det viktiga är att det blir rätt. Många minns säkert mitt ovanliga intresse för gamla nöjesprofiler.
Kalle hade inga syskon och umgicks mycket med vuxna när han var liten. En dag hittade han en bok av Tage Danielsson i mormors bokhylla. Han blev helt fascinerad och ville läsa och lyssna på allt av Hasse och Tage, Gösta Ekman och Povel Ramel. Såhär i efterhand har jag rätt svårt att förstå att jag satt där som nioårig gosse och läste Kar de Mummas kåserier.

 

Någon gång under tonåren började Kalle spela teater och kom därmed i kontakt med likaledes Eslövsbördige Johan Glans. Deras möte blev ett slags frö till humorgruppen Komiker-kollektivet Korv som i början på 2000-talet skulle bli startpunkten för Kalle Linds långa och framgångsrika radiokarriär. I april 2009 kom Lind ut med humorsamlingen Människor det varit synd om. Boken beskriver med stor humor hur det gått för olika personer som råkat trampa i klaveret. Fejkade nyheter har alltid funnits och så här skriver Kalle Lind i kapitlet Cirkus, Revy, Journalistik:
”Den riktigt stora journalistiska fabrikationskonsten stod litteraturkritikern Kristian Lundberg för. Han lyckades med det fullkomligt omöjliga: att recensera en bok som inte ens skrivits. På en helsida i Helsingborgs Dagblad publicerade Lundberg en blandning av recensioner av hela höstens deckarskörd. Varje bok avhandlades på några få rader. En av de många böcker han sa sig ha läst var göteborgjournalisten Britt-Marie Mattssons internationella thriller Fruktans makt. Han tyckte inte den var nåt vidare. Han avfärdade den med en axelryckning: Mattsson är en skicklig stilist, dessvärre räcker det inte till. Intrigen är förutsägbar, personteckningarna schematiska.

 

Nu hade inte Lundberg läst boken. Inte ens Mattsson hade läst boken. Den fanns bara som ett omslag och en kort bakgrundsbeskrivning i Piratförlagets utgivningskatalog. Det var dumt av Lundberg att inte åtminstone försöka skaffa ett recensionsexemplar. Då hade han ju kunnat upptäcka vissa problem med att recensera boken. Kalle Lind skriver att han inte förstår varför Lundberg över huvud taget bemödade att ta med de där två meningarna om just den här boken eftersom han ju ändå inte hade särskilt många åsikter om den (av uppenbar anledning). 

Kalle menar att Lundbergs försvar av sitt agerade är ett försvar som sorterar under rubriken ”skitdåligt försvar”:
Jag har gjort mig lustig över Britt-Marie Mattsson på förhand eftersom jag tycker så fruktansvärt illa om henne. Men vi får hoppas att boken kommer ut så jag får chansen att såga den på riktigt.
Lundberg sänkte garden något när han ganska snart därpå fick foten som deckarkritiker på Helsingsborgs Dagblad:
Det är så jävla olyckligt och pinsamt. Det är som att bli ertappad med snoppen i smöret. Och jag ber naturligtvis Britt-Marie Mattsson om ursäkt för mitt övertramp.
Han var å andra sidan ganska snabb med att höja den igen:
Jag vill inte skriva i en tidning som har så dumma läsare (om Helsingborgs Dagblad).
Jag sänder en faktura för PR-arbete så småningom (om Piratförlaget).
 Lundberg började sedan grovjobba i Malmö hamn och skrev arbetslivsskildringen ”Yarden”. Mattsson skrev till slut sin utlovade roman. Den heter dock inte ”Fruktans makt”. Kanske kände Mattsson att den titeln blivit nersmutsad, kanske kände hon rentav att det var en uschlig titel som signalerade Beckfilm och direkt-till-dvd. Hon kallade istället boken ”Maktens korridorer”.

 
 

Kalle Lind har en blogg. Den heter En man med skägg. Där kan du läsa artiklar, boktips och fakta om programmet Snedtänkt som sänds i Sveriges Radio P1. Kalle och olika gäster pratar om gammal teve, udda film, knäpp schlager, roliga gubbar, dansband, satir, kioskböcker, porr, progg, kändisar och annat oviktigt.


Ledare

Nr 1/2017
text KENNETH SVENSSON
foto OLA WARRINGER
 
 
Det är 27 år sedan nu. Hade just på börjat den där resan man gärna gör som ung. Första stopp, Berlin. Knappt förstod jag själv att vi befann oss mitt i ett historisk ögonblick, en milstolpe.

 Från världens hörn kom entusiaster för att få vara med om att riva muren, med handslägga och mejsel. Mycket symboliskt. Och visst trodde vi alla att murarnas tid en gång för alla var förbi.
 Åter igen byggs det. Men om man lite försiktigt välter en mur skulle den kanske kunna fungera som en bro. Vem vet?

 

Efter mer eller mindre långa pauser är nu i detta nummer både Christina och PM tillbaka. Jippi! Och med det kan bara våren bara bli en succé, som sig bör.


Leif Källberg - bakgrund och skiva

Nr 1/2017
text LEIF KÄLLBERG
 

Torsdagen den nittonde maj 2016 skrev Blekinge läns tidning om mig med anledning av grammofonskivan Med andra ord och Kind mot kind jag hade sjungit in i Stockholm år 1974. Lördagen den 21 maj skrev Sydöstran om mig och grammofonskivan. På engelska hette versionen Fly me to the moon respektive Cheek to cheek, och skivan var insjungen på egen bekostnad. Sydnytt var också här och intervjuade mig.
 Den var tryckt i femtio exemplar på skivbolaget September, och hade kostat mig tretusen kronor att spela in. Bakgrunden var att jag hade misslyckats att komma in på Dramatens scenskola fyra år i rad, efter att ha varit elev hos teaterpedagogen Manja Benkov på Götgatan i Stockholm.

 

Jag är född i Strängnäs år 1946 och hade min första anställning på Fritzes kungliga hovbokhandel mellan år 1964 och 1966. Där var jag elev och fick sortera in böckerna i hyllorna igen efter försäljningsförsöken av dom. Så småningom tröttnade jag på jobbet, slutade och började på Vattenbyggnadsbyrån, där jag drog stenciler mellan år 1966 och 1969. Sedan i slutet av år 1969 började jag att arbeta som kontorsvaktmästare på 
AB Gösta Bäckström, där jag fortsatte till 1971, då jag ryckte in till en fyra år försenad militärtjänst med anledning av psykiska problem. Jag var som sagt envis i mina försök att komma in på Dramatens scenskola, och Manja Benkov och också hennes övriga elever tyckte att jag var bra karaktärsskådespelare, och borde komma in på Dramaten. Militärtjänsten gjordes på F21 i Luleå och vinsten med den var att jag faktiskt lyckades sluta röka. Innan lumpen hade jag rökt ett stort paket om tjugo cigaretter om dagen under tre år och är väldigt glad att jag lyckades sluta röka. När jag kom tillbaka från F21’började jag återigen en kortare tid på AB Gösta Bäckström innan jag ansäkte om studiemedel och började studera på Karlskoga Folkhögskolas naturvetenskapliga linje. Jag var bitter över missen att komma in på Dramaten och hade bestämt mig för att bli vetenskapsman. Efter två år hade jag gått ut kursen med studieomdömet Utmärkt mycket god, och förstod att jag förmodligen inte var tillräckligt begåvad för att bli vetenskapsman i naturvetenskap. Jag flyttade återigen hem till min mamma, och började ett sommarvikariat på ett konvalescenthem i Trångsund utanför Stockholm. Där tjänade jag ihop tretusen kronor, och bestämde mig för att jag hade personlig röst och passade som schlagersångare. Jag tog kontakt med grammofonbolaget September och kom överens med dom om att jag skulle sjunga in grammofonskivan. Det var först meningen att jag skulle ha ackomponjemang till sången men efter att jag hade testat det bestämde jag mig för att spela in den a capella, alltså utan musik till sången. Skivan trycktes en första gång i femtio exemplar, som efter en fem sex år kastades bort av mig eftersom jag tyckte att den var dålig.

 

Först försökte jag att sjunga på gatan, men efter att ha försökt det ett tag tyckte jag att jag inte kunde sjunga. Jag tyckte att skivan var dålig, och tog kontakt med Danderyds sjukhus psykiatriska klinik där jag lade in mig för psykiska problem. Det blev sjukskrivning ett halvår, och sedan blev jag arbetslös innan jag återigen försökte mig på studier. Den här gången började jag på Västerhaninge folkhögskola allmänna linje, och gick återigen ut med Utmärkt mycket god, eftersom jag helt enkelt inte var tillräckligt begåvad för naturvetenskapliga studier. Det var dock frestande att försöka sig på universitetsstudier så jag försökte några år. Så småningom tyckte jag dock att jag inte var tillräckligt begåvad, så jag hoppade av studierna och blev arbetslös. Jag började efter något år på Samhall, och packade dukar och diverse andra enklare sysslor. Sedan i början av nittonhundraåttiotalet blev jag utredd av AMS, som tyckte att jag passade på en kontorskurs mot ekonomi så jag sattes på den. Jag var duktig på kursen, och hade förmodligen passat på ett kontorsarbete om jag hade satsat på ett. Det var emellertid frestande att börja på en korrespondenskurs i engelska på SSVN i Norrköping. Det fanns ju gott om tid så det dröjde ända till år 1988 innan jag tentade av kursen i Norrköping, och lyckades faktiskt efter att hå fått en fyra på etapp två att klara av en femma i betyg på etapp tre.

 

Sedan började jag att läsa engelska på Stockholms universitet, men hoppade av kursen efter att ha läst 16 poäng och gick över till matematik, men misslyckades och påbörjade istället fysikstudier. Det visade sig nästan som jag hade väntat att jag bara klarade av att läsa språk, men ville dock inte satsa på det utan hoppade av studierna. Jag hade bestämt mig för redan innan högskolestudierna att jag skulle starta en enskild firma som jag kallade för Leifitv internetkonstruktin. Numera har jag god man som sköter min ekonomi och vi har bestämt oss för att stänga firman.

 

Stefan Sundberg på P4 radio Stockholm har gjort två program om skivan. De heter Historien om Sveriges märkligaste skiva respektive Mannen bakom Sveriges märkligaste skiva. Den tjugofemte augusti blev arbetsledaren Kenneth Svensson, och jag grammofonsångaren, inbjudna till en releasefest på Mosebacke. En natts övernattning med middag på hotell, och frukost och förstås flygbiljett tur och retur till Stockholm. Skivan trycktes återigen genom Stefan Dimbles i Stockholm försorg upp igen i sjuhundra, exemplar och såldes där jag fick skriva autografer på hotellet.


RSS 2.0