Ledare

Nr 5/2017
text KENNETH SVENSSON
målning SANNA HÖIJER
 
Nytt & Bytt
Dags att avrunda och begrunda. Det är så det åter igen känns när årets säck ska knytas. Resor tar slut för att ge plats åt nya. Ett år är ju ändå bara en tidscykel. Tänkte börja nästa med en paus vad gäller Presspunkten. Glädjande nog kommer redaktionen att tryggt segla vidare med Jonatan vid antingen rodret, ankaret eller som gallionsfigur. 
   Själv har jag den äran att få ta del av den bästa av förmåner, föräldrarledighet!

Vår nya medarbetare Emmelie är givetvis varmt välkommen! 
Önskar oss alla ett gott slut & nytt.


glad vinter

Nr 5/2017
textbearbetning JB
 
Hör du till dem som motionerar mindre, orkar mindre, äter mer och tittar mer på teve bara för att det är vinter? Du är inte ensam.
 
 
Under vinterhalvåret är det många trötta själar som känner att mörkret tar makten över dem och att livskraften minskas i samma takt som ljuset försvinner. Vinterdepression drabbar 20 procent av invånarna i Sverige, Norge och Finland. Fyra av fem är kvinnor. Om du blir påverkad av mörka vintermånader beror det på dina arvsanlag och att du producerar extra mycket av hormonet melatonin. Lyckligtvis visar ny forskning att det är relativt enkelt att förebygga och behandla den negativa effekten av den mörka årstiden.
 

Några goda och enkla råd är att, så länge det är ljust, gå ut i friska luften ett par gånger under dagen. Det aktiverar utsöndringen av serotonin och kortisol och balanserar sömnhormonet melatonin. En motionsrunda ökar också mängden av endorfiner och känslan av välbefinnande. När du är ute i solen bildas hälsosamma D-vitaminer i huden. Det är således bättre med en promenad i skogen än ett besök på vårdcentralen för att försöka bota trötthet. Piller mot likgiltighet ger negativa biverkningar och kan utlösa depression. När själen känner sig håglös signalerar kroppen att det är hög tid att motionera. Genom rörelse och aktivitet ute i naturen bygger muskler och nervtrådar positiva tankar i hjärnan.

 

Ett starkt immunförsvar gör att du har större chans att känna dig pigg och frisk. Rör på dig regelbundet. Ät mer frukt och grönt och krydda din mat med gurkmeja och ingefära. Mörkret och bristen på sol gör att du riskerar att drabbas av brist på D-vitamin. Vilken tur att det är enkelt att välja mat som innehåller D-vitaminer. Fisk som lax, sill och makrill är nyttigt. Det är också viktigt att öka intag av vitamin C under vintern för att hålla igång och stärka immunförsvaret. Du hittar mycket C-vitamin i till exempel nypon, paprika, apelsiner, spenat, guava och olika bärsorter särskilt vinbär. Även zink ökar ditt immunförsvar. Det finns i fisk, skaldjur och pumpakärnor.

 

Många känner extrem trötthet under vinterhalvåret. Det beror på att du rör dig för lite. Det är skadligt att sitta framför datorn flera timmar i sträck. Inomhus sprids smittorna enklare med risk för trötthet, migrän och förkylning. För att slippa huvudvärk ska du dricka vatten regelbundet och ta en en promenad utomhus varje dag helst när det är ljust ute. Om det är kallt så blir du inte sjuk av kylan. Men du måste klä dig ordentligt med varm tröja, halsduk, handskar och mössa särskilt när när det blåser kallt och temperaturen kryper under nollstrecket.

 

Den bästa medicinen mot negativa tankar är att vistas ute i dagsljuset. Ta en långpromenad på helgen när det är sol. Om du inte har råd att resa på solsemester kan du investera i specialanpassade lampor som ger ljusterapi som motverkar vinterdepression. Lyssna på avstressande och behaglig musik i hörlurarna samtidigt som en kär vän ger dig massage. Det är nämligen bra för humöret att vara social och aktiv. Umgås med andra och ta vara på trevliga stunder. Hitta någon lämplig vintersport tillsammans med goda vänner.

 

Finns det något bättre än att dricka varm choklad och äta goda smörgåsar utomhus under vinterhalvåret. Det ger hög mysfaktor att smaka frukt en solig vinterdag i sällskap av nära och kära. Håll ut i vintermörkret. Efter den 21 december vänder det och vi går åter mot ljusare tider.


övervunnit rädslan för döden

Nr 5/2017
text LEIF KÄLLBERG
 
 
Alla blir vi gamla, och det är svårt. Undrar om det är naturligt att vara rädd för att dö? Efter en tids dödsskräck har jag nu helt kommit över den fruktan. Jag tror också på en tillvaro efter den här jordiska. Även om det för en vetenskapligt relevant person måste avfärdas som flum, finns ändå tron på Gud och Jesus där. 

 Finns förresten trots den tron, tilltron till andra civilisationer och deras immaterialisation, som gör det möjligt för den/dom att genom sökning av annan dimension titta in i den jordiska himlen? Kan inte slita mig från tanken att Gud skulle kunna vara från annan galax, som med en annan teori än den allmänna relativitetsteorin kunde varit här och skapat människan. Förstår då att jag nog inte blir populär, varken hos kyrkan eller vetenskapsmännen. Man skulle i så fall när man fallit ifrån komma till den dimensionen, för att sedan när man testats där återfödas i form av en annan människa. Helvetet kunde då vara att bli straffad för de synder, som kristendomen beskriver som bestraffningsbara.

 

Jag vet att det egentligen nog ses som en väl självständig tanke för de flesta, men finner i varje fall tröst i den. Det skulle ju förklara de syner som en del upplevt under nittonhundrafemtiotalet, av flygande tefat. Man skulle också kunna förklara de upplevelser en del människor haft, när de varit nära att dö. De har ju faktiskt haft andra dimensionsupplevelser, och inte sedan varit rädda för livets slut. Den här novellen är ju till skillnad mot de andra jag skrivit, egentligen helt opraktisk. Hoppas man förstår att det är svårt med uppslagen, och att jag egentligen är så fantastiskt glad för att bli av med dödsångesten, att det är värt att beskriva. När jag var helt ung, i nitton-tjugoårsåldern ägnade jag mig åt att hoppas få kontakt med Gud,genom alternativa och självständiga diktuppläsningar och teatertolkningar. Det var ju svårt att få jobb inom teatervärlden, så jag fick nöja mig med att verka på privata teaterskolor och utföra korta scener för att sedan söka till teaterhögskolan. Den kallades då Statens scenskola och innan dess Dramatens elevskola. Jag var också med och bildade en alternativ teatergrupp, och repeterade då hela pjäser som vi hoppades få sätta upp, på exempelvis skolor och bibliotek. Men innan vi hann klara av det, måste jag tjugotre-tjugofyra år gammal göra värnplikten.

 

Den var ju praktisk så det förslog, men det glädjande med den, var att jag klarade av att sluta att röka. När jag spelade teater rökte jag minst en ask med tjugo cigaretter om dan. När jag kom hem från värnplikten, var så ledsen för att inte återigen få igång teatersysslan, att jag försökte att sadla om genom att påbörja naturvetenskaplig linje vid Karlskoga Folkhögskola år 1972, där jag gick i två år. Det visade sig egentligen vara för svårt för humanister som jag att få absoluta toppbetyg där, så jag fick nöja mig med Utmärkt i den humanistiska ämnesgruppen, och Mycket God i den naturvetenskapliga delen av studierna. Jag som hade hoppats på att klara av vetenskapen, och få till stånd en ny vetenskaplig fysikteori istället den allmänna relativitetsteorin, bestämde mig då när jag kom hem till Haninge Kommun igen år 1974, för att ge ut en grammofonskiva och göra karriär. Det slutade med att jag sjöng in ‘Med andra ord och Kind mot kind’ a capella, det vill säga utan musik. Var egentligen splittrad och steppade på gatan, och kastade så småningom skivan. Den var tryckt i femtio exemplar, och tre stycken hittades så småningom av folk, och blev faktiskt berömd, och jag hittades då så småningom på tidningen ‘Presspunkten’, där jag skriver noveller och har bytt namn från Leif Andersson till Leif Källberg.

 

Jag har så småningom också gått igenom Västerhaninge folkhögskolas tredje årskurs, också då med det som jag tycker misslyckade studieresultatet Utmärkt Mycket God. Sedan har jag studerat vid SSVN i Norrköping i engelska, och faktiskt lyckats få betyget Fem på etapp tre, så jag blev antagen vid Universitetet i Stockholm, men slutade efter 16 poäng utan att tenta av de resterande fyra poängen till ett helt betyg om tjugo poäng. Lyckades att också få komma in på matematik och fysik,där men det var för svårt. Jag har nu fullt schå med att återigen försöka att läsa gymnasieböckerna i matematik och fysik, men har rejält motstånd. Ägnar mig också alternativa resonemang om döden, och har som sagt förlikat mig med att tillvaron så småningom ska bli någon annan än den jordiska.  
 Har också i mitt liv haft väldigt svårt att sköta min ekonomi, och fått stora skulder när jag inte klarat avbetalningarna på dom. Under åttiotalet lyckades jag så småningom ändå betala dom, innan jag återigen genom att köpa ett radhus i Kristianstad som jag inte kunde betala, då jag också köpte allt möjligt annat innan jag smet från det fick nya. Jag fick då god man som nu har skött och betalat dom, men sörjer fortfarande min yngre bror som jag ärvde, när han avled innan jag köpte Kristianstadshuset. Det är svårt att jag inte ska få uppleva honom igen, och jag ägnar mig som sagt åt min självständiga överjordiska teori. Även om man strider mot allt, har jag ju ändå återigen som jag när jag var riktigt ung blivit lycklig som när jag spelade teater.


Björn skifs

Nr 5/2017
text FREDRIK SAMUELSSON
 
 
Björn Skifs föddes i April 1947. När Björn var ett barn var han med i sin pappas revyer. Han spelade även trumpet i en gossmusikkår. När Björn var tolv år gjorde han egna shower under namnet Rock-Nalle. 
 
 
1962 var Björn med och skapade rockbandet Slam Creepers. De spelade rock med viss inslag av blues. 1966 vann Slam Creepers i en tävling som Sveriges Radio hade. Tävlingen hette Popbandstävlingen. Efter vinsten släppte gruppen två skivor och började turnera i Sverige. Några av låtarna från skivorna blev hits på radio programmet tio i topp. Den bästa av skivorna heter Bubbles.

 Efter att ha sett en konsert med gruppen Chicago i slutet av 60-talet lades Slam Creepers ned. Det berodde på att ingen av medlemmarna kände att de kunde spela lika bra som Chicago.

 

Efter att gruppen upplöstes fortsatte Björn med att göra musik. Han gjorde flera skivor som var bra men ingen som in på topplistorna. Den första skivan han gav ut under eget namn heter Every bit of my life. Björn träffade under denna perioden en producent som hette Bengt Palmers. Bengt tyckte Björns musik var riktigt bra och de skrev kontrakt. Bengt har producerat de flesta av Björns skivor sedan dess.
 Vid sidan av musiken så var Björn också med och gjorde lite komedi shower. Det gjordes bland annat en show som sändes på TV.
 1972 deltog Björn i melodifestivalen för första gången. Låten hette andra kan väl också se och artisten Clabbe Af Geijerstam var med och sjöng i låten. Senare samma år bildades gruppen Blåblus med Björn som sångare. Det gjordes sammanlagt tre skivor med gruppen.
 Blåblus mest kända låt heter Hooked On a Feeling. Den blev etta på topplistan i USA. I USA kallades gruppen för Blue Swede vid lanseringen av låten. Låten har på senare tid blivit populär igen då den spelas i filmen Guardians of the galaxy vol 1 och Tarations film De hänsynslösa. Den bästa skivan heter Pinewood rally och det är den skivan som innehåller Hooked On a Feeling.

 

1975 var Björn åter med i Melodifestivalen. Denna gången med låten Michelangelo. Låten hamnade på femte plats men blev väldigt populär i Sverige.
 1976 hoppade Björn av Blåblus för att göra egen karriär igen. Några av låtarna som blev hits var Härligt Härligt men Farligt Farlig, I mörkret med dej, Firefly, Lady och Fångad i en dröm. Låten Firefly har varit med i en porrfilm. Björn hade dock aldrig godkänt det så de ”stal” låten.
 De bästa skivorna under den här perioden är Skiffz, Watch out och Split vision.
 1978 var Björn för tredje gången med i Melodifestivalen. Denna gången vann han det hela med låten Det Blir Alltid Värre Framåt Natten. I Eurovision gick det inte bra däremot. Sverige hamnade på plats 26. Björn hade från början tänkt sjunga låten på engelska men Peter Himmelstrand, som var låtskrivaren, ansåg att det var fel. Björn blev därför nervös och sjöng fel i början av texten. Förmodligen spelade det ingen roll men det kan ha påverkat resultatet.

 

Under 80-talet gjorde Björn många shower på Hamburger Börs i Stockholm. Han var också med och spelade i en musikal som heter Spök.
 1981 var Björn med i Melodifestivalen för fjärde gången. Låten han tävlade med heter Fångad i en Dröm och han vann återigen melodifestivalen. Låten hamnade på plats 10 i Eurovision. 1984 var Björn med i musikalen Chess. Han spelade chefsdomaren. Björn gav också ut en skiva som hette If then. Tyvärr var den skivan mindre bra.
 1985 kom återigen en skiva med Björn. Den skivan heter Vild Honung och är mycket bra.
 1986 var Björn med och startade konserten Badrock på Öland med andra artister som han bjöd in. Konceptet blev en succé och Badrock gjordes varje sommar i sammanlagt sju år.
 1987 blev Björn tillfrågad av SF Film om han ville vara med och vara skådespelare i några filmer. Björn tackade ja och den första filmen han var med i blev Strul där han spelar en lärare som blir misstänkt för att sälja droger. Han hamnar i fängelse och upptäcker där en hemlig gång där de intagna kan smita ut utan att någon vet om det. De intagna ska göra en stöt men Björns rollgestalt förhindrar dem. Det är en rätt rolig film. Björn gjorde mycket av musiken till filmen och en del av låtarna finns på albumet Zick Zack.

 

1991 kom filmen Joker. Den blev inte lika känd som Strul och den är inte lika rolig. 1993 kom nästa film och den blev populär. Den filmen heter Drömkåken och sågs av många
biobesökare. Björn spelar en man som är gift och som nyss köpt ett fint hus som familjen ska flytta in i. Det visar sig att huset har en hel del problem så de kallar in hantverkare. Det hela går galet men i slutändan fixar allt till sig som det bör.

 

Det var sedan tyst om Björn Skifs ett tag. År 2000 var han med i en show som hette Speldosa och 2001 kom en skiva med Björn. Skivan heter Back on Track och sålde bra.
 2002 gavs ett nytt album ut som heter Ingen annan. En av låtarna på skivan blev riktigt känd och låg väldigt länge på svensktoppen. Låten heter Håll Mitt Hjärta. Låten har använts i begravningar och annat. Carola har även sjungit en version av låten på hennes album Störst av allt.
 2005 blev Björn återigen populär då han släppte albumet Decennier - Sånger från en annan tid. Skivan består av covers på gamla schlagers från 40- och 50-talet. Skivan hamnade överst på topplistan över mest sålda album det året. Samma år gjorde Björn också en röst till en tecknad figur i filmen Björnbröder. Han sjunger även en sång i filmen.
 2006 kom uppföljaren till Decennier skivan. Uppföljaren heter Andra Decennier. Den skivan blev också populär på topplistan.

 

2010 släpper Björn ett album som heter Da Capo. Albumet består av nytolkningar av hans tidigare låtar. Han var även med och sjöng tillsammans med Agnes Carlsson på kronprinsessan Victorias bröllop. Låten de sjöng heter When you tell the world you´re mine.
 2011 släppte Björn ett nytt album som heter Break the Spell. Många recensenter gillade albumet eftersom Björn sjöng soul och det passade perfekt på skivan. 2014 kom en ny låt på radion med Björn som heter Solglasögon & Sommarbil. Låten hamnade högt på topplistan.
 I Maj 2017 sände TV4 ett program i två delar om Björn Skifs liv som artist. Det var ett mycket intressant program.


help

Nr 5/2017
textbearbetning JB
 
Beatles gjorde en oväntad stor succé med första långfilmen A Hard Days Night. När det var dags att börja filma uppföljaren fanns det inget färdigt manus. Det enda som var klart var att filmen skulle lanseras med titeln Eight Arms To Hold You. Men John Lennon och Paul McCartney hade ingen större lust att skriva en låt med en sådan tramsig titel.
 
 
Regissören Richard Lester ville ha minst åtta nya Beatles-sånger i filmen men hittade ingen låt som hade en säljande filmtitel. Men efter sju veckors filmande beslöt Lester att kalla filmen för Help kanske på grund av filmprojektets hafsiga och planlösa karaktär. 

 Titellåten Help, som är skriven nästan enbart av Lennon, var från början en känslig ballad. Men eftersom Beatles behövde en ny topphit gjordes melodin om till en käck poplåt i ett högre tempo med starka gitarrer, stämsång och häftigt trumspel. Lennon var senare missnöjd med att känslan bakom orden försvann när den förvandlades till en snabb popsång. Men John hade gjort samma kompromiss med balladerna Please, Please Me och She Love You som spelades in i uptempo versioner och hamnade högst upp på topplistorna.

 

Texten och den enkla melodin skrev John som ett rop på hjälp när han mentalt utmattad efter två års oavbrutet turnerande kände sig ensam och isolerad i sitt stora herrgårdsliknande hus. Lennons äktenskap led svårt av turnélivets frosseri med callgirls och groupies. Han fick varken förståelse eller stöd från sin trogna och tillgivna hustru Cynthia. Hon var djupt besviken och äcklades av hans otrohetsaffärer och avskydde Johns ständiga behov av droger. Missbruket gjorde att Lennon tappade förmågan att skriva poplåtar med direkt hitkänsla. Det blev istället enkla toner i lugnt tempo med inåtvända och grubblande texter. Ian MacDonald skriver i boken En Revolution i Huvudet att: ”Texten till Help är en sammanfattning av Lennons elände och markerar ett vägval i hans liv. Skalet som han gömt sina känslor innanför alltsedan moderns död hade till sist spruckit”

 

Johns utmattningsdepression och sorg bidrog till en mental obalans som skulle växa till oerhörda dimensioner under de kommande åren. 1966 träffade John avantgardekonstnären, fredsaktivisten och radikala feministen Yoko Ono. Hon byggde upp Johns självförtroende men gjorde honom samtidigt totalt beroende av hennes sällskap. När det var dags att spela in Beatles White Album var Yoko med i studion och framförde synpunkter. Det skapade irritation bland personal, tekniker och producent. Paul McCartney kom då med det förlösande förslaget att de skulle spela in skivan i separata lokaler. Därmed hade Beatles splittring tagit sin början.

 

1967 dör deras manager Brian Epstein av en överdos. Beatles bolag och musikrättigheter hamnade i kaos med risk för konkurs vilket tog ett flertal advokater och affärsjurister lång tid att reda ut. Allen Klein var en hård förhandlare som med maffialiknande metoder pressat skivbolagen att betala högre ersättningar för artister som Bobby Darin, Sam Cooke och Rolling Stones. Samtidigt skrev han över artisternas musikrättigheter till sitt eget bolag vilket gjorde att han fick sparken av Mick Jagger 1970. Men John Lennon, George Harrison och Ringo Starr tog hjälp av Allen Klein när Beatles splittrades. Paul McCartney, som avskydde Kleins tomma löften, valde sin egen svärfar som ekonomiskt rådgivare och skrev en passning till Klein i låten You Never Give Me Your Money som finns med på albumet Abbey Road.

 

 
När Allen Klein försökte frysa pengarna som George Harrison spelat in till UNICEF och samtidigt föreslog att John Lennon skulle uppträda på scen utan Yoko Ono åkte Klein ut med fötterna före och allt ekonomiskt samarbete upphörde. Men när John och Yoko fick problem med äktenskapet tvingade hon Lennon att bosätta sig på västkusten med utvalda älskarinnan My Pang. John ville ha en nystart på sin karriär och tog åter kontakt med Allen Klein som finansierade inspelningen av ett coveralbum med klassisk rock n roll-musik producerad av Phil Spector. Plattan är ett mästerverk men inspelningen var minst sagt händelserik. Anarki, dårskap och droger blandades med genial disciplin och demonisk ljudproduktion. Plattan sålde relativt dåligt och Lennon höll på att supa ihjäl sig av ren besvikelse. Johns vänner och älskarinna vädjade till Yoko att hjälpa den stackars Lennon ur missbruket. När Yoko av en slump hörde Help med Beatles i en bilradio såg hon det som ett tecken och skickade ett telegram till John med texten: Come back Home. Yes it´s time. I will Help and Love you.

 

Redan 1968 fattade hårdrockgruppen Deep Purple att låten Help blir djupare om den spelas som en ballad. Den australiska sångaren John Farnham gjorde också en stark rockballad av John Lennons text. 1989 spelade tjejtrion Bananarama in en skojfrisk parodi i högt tempo tillsammans med humorgruppen Comic Relief. Den amerikanska sångerskan Tina Turner som blivit misshandlad, sextrakasserad och våldtagen av musikproducenter gör en gripade coverversion av Help.
   I videon går det att utläsa en uppmaning till oss alla att protestera och straffa de fula fiskar som tafsar, kränker och förpestar tillvaron med härskarteknik och kriminella handlingar. Låt oss hoppas att upprop i artiklar och sociala medier sprider positiva tankar och skapar ett medmänskligt samhälle.


When I was younger so much younger than today
I never needed anybody’s help in any way
But now these days are gone and I’m not so self assured
Now I find I’ve changed my mind, I’ve opened up the doors

 

Help me if you can, I’m feeling down
And I do appreciate you being ‘round
Help me get my feet back on the ground
Won’t you please, please help me?

 

And now my life has changed in oh so many ways
My independence seems to vanish in the haze
But ev’ry now and then I feel so insecure
I know that I just need you like I’ve never done before

 

Help me if you can, I’m feeling down
And I do appreciate you being ‘round
Help me get my feet back on the ground
Won’t you please, please help me?

 

When I was younger, so much younger than today
I never needed anybody’s help in any way
But now these days are gone and I’m not so self assured
Now I find I’ve changed my mind, I’ve opened up the doors

 

Help me if you can, I’m feeling down
And I do appreciate you being ‘round
Help me get my feet back on the ground
Won’t you please, please help me?


Psykiatriveckan

Nr 5/2017
text & foto CHRISTINA ERICSSON
 

...har gått av stapeln och årets tema var: Våga prata. Denna vecka som är inriktad på psykisk ohälsa arrangeras på flera håll i Sverige, från söder till norr, sedan 2010. Uppmärksamheten blir mer och mer för varje år. Det är en vecka för ökad kunskap, hopp och samtal. I hela Blekinge kunde man vara med och lyssna på olika seminarier och ta del av olika kulturarrangemang och mötesplatser där det pratades om psykisk ohälsa.

 

Jag besökte Konsthallen i Karlskrona som hade samlat många utställare och hade också några föreläsare bl.a av Marcus Cato - Fyra steg till lycka som handlade om hur man kan förneka sitt inre och bara mala på i livet och slutligen hamna vid en punkt där man inte längre orkar leva för man har tappat meningen med livet. Marcuc som höll i den föreläsningen berättade om sin vändpunkt och vägen tillbaka till ett liv med mening.

 

Några andra som ställde ut där var Jobbcenter som berättade om de aktiviteter som man kan vara med på, t ex vandring eller om man vill ha hjälp med att komma in på utbildning eller in i jobb. Träffpunkten var där och visade upp sitt utbud av aktiviteter i huset. Marie Svensson, hälsocoachen, talade om sitt projekt som vänder sig till de som vill ha hjälp med att komma igång med träning och stresshantering för ett bättre mående. Christoffer Olsson informerade om gruppverksamheterna. Och som grädde på moset uppträdde musikgruppen. Vicket klös det var i dem! 

 Flera som var där: Svenska kyrkan, Äldreomsorgen, Litorina och SFI som hjälper invandrare att komma in i våran kultur m m. Där fanns verkligen något för alla i olika skeden i livet.
 Så det var med lätta steg jag lämnade Konsthallen i en trygg känsla om att ingen blir lämnad utanför.

 

Mellanvården visade också upp sig i sina lokaler och där berättade Mikael Frostensson om vad Dagvården betytt för honom i sin väg tillbaka från utbrändhet. Psykisk ohälsa är ett stort område med olika åldrar och olika bakgrund men det visade sig att det finns täckning för olika skeden i livet. Det sköna var att se att det är inga tvära gränser mellan aktörerna utan det är smidiga övergångar.

 

So, till we meet again, next year!


leopardgecko

Nr 5/2017
text & foto EMMELIE OLSSON
 

Leopardgecko är en mycket vacker ödla som är lätt att hantera och sköta om. Den är oftast väldigt lugn i sitt temperament och brukar inte ha något emot att man tar upp den ur terrariet då och då för att hälsa på den. Själv har jag levt med leopardgeckos i 11-12 år och tycker de är helt underbara. Under dessa åren har jag haft sammanlagt fyra stycken leopardgeckos som jag ofta suttit och kelat med om dagarna, haft dom i handen och även låtit dem krypa upp på min axel. Även min lillasyster som då bara var 5 år gammal när jag köpte mina två första, gillade också att få vara med dem. Därför tycker jag att det är en underbar ödla, när jag till och med har kunnat låta småbarn få hålla dom.

 

Fakta
Leopardgecko lever i klippiga torra områden i Afghanistan, Pakistan och norra Indien. De blir oftast ca 25 centimeter långa och kan bli runt 20 år. Färgen på en leopardgecko, ifall den är normal färgad som i det vilda, är brun till mörkt brun med svarta fäckar på kroppen, huvudet och svansen, och ibland mörka ränder. Men det finns många framavlade färger och mönster på leopardgecko som också kallas för ”morpher”. En morph kan vara allt från helt vit utan några som helst fläckar, till gul eller orange med ett fåtal prickar på antingen huvudet eller svansen. 

 De lever på insekter, i vissa djuraffärer kan man köpa levande syrsor. Det är bäst att köpa maten till ödlan i djuraffär eller föda upp själv, eftersom man har mer koll på där vad syrsorna äter och att de är friska, än att man fångar dom själv ute där det finns risk för att bär på någon form av miljögifter.

 

Som sagt är det ett helt underbart djur att leva med. Mina små älsklingar bor i sitt terrarium som jag har inne i mitt sovrum. De har inget som helst ljud som de för omkring sig alls som skulle vara störande på varken på dagar eller nätter när man ska sova. Är helt tysta djur. De enda som skulle kunna låta störande är isåfall syrsorna som kan vara lite högljudda ibland av sig. Men det är något man brukar lära sig att stå ut med efter hand, själv tycker jag deras ljud är rätt avkopplande eftersom det känns precis som att sitta ute en skön sommarkväll. Men alla tycker vi olika, och isåfall är ju lösningen helt enkelt att bara ha dom någon annanstans. Detta är skrivet av mina egna kunskaper och erfarenheter jag fått under åren jag haft leopardgecko. Men finns hur mycket mer intressant som helst att lära sig. Ingen kan allt.


pinsamma vuvuzela

Nr 5/2017
text JOSEPH KÖNIG
 
 
Vuvuzela eller stadiontuta, även kallad lepatata Mambu på det sydafrikanska minioritetsspråket Tswana, är en knappt meterlång, smal sydafrikansk trumpet som är populär bland sydafrikanska fotbollssupportrar. Tutandet sker under hela matchen, men framförallt under den sista kvarten tutas det unisont för att störa motståndarlaget.

 Vuvuzelorna har blivit kritiserade bland annat för att de kan orsaka hörselskador, men också för att vara en säkerhetsrisk när åskådarna får svårt att höra säkerhetsmeddelanden i högtalarsystemen,och till och med för att öka risken för spridning av förkylnings- och influensabaciller och virus i en större omfattning än hosta och skrik.

 

Framförallt är det dock TV-publiken och åskådare som uppfattar ljudet som störande. Det försvårar också den verbala kommunikationen mellan spelarna på planen och mellan domarna och spelarna. Dessa är dock normalt vana att inte kunna kommunicera verbalt när de spelar större matcher eftersom dessa alltid har ett störande bakgrundsljud från åskådarna. Sportbladet har använt beteckningen ”helvetestutan” för vuvuzelan.
Vuvuzelor har efter fotbolls-VM 2010 blivit förbjudna på många håll både i och utanför Afrika, bland annat i UEFA-matcher såsom Champions League och fotbolls-EM 2012, samt en del andra ligor och turneringar i diverse sporter. Ett antal arenor runt om i världen, inte minst i USA och Storbritannien har förbjudit dem.

 

Att ha sånt här på arenorna är lika korkat som alla instrument. Under och inför världsmästerskapet i fotboll 2010 i Sydafrika fick vuvuzelan internationell uppmärksamhet. Det talades om att förbjuda vuvuzelan under turneringen av flera olika anledningar, framförallt för att de är störande, för att de skulle kunna användas som tillhygge och för att de skulle kunna användas för att visa otillbörlig reklam. Internationella fotbollsförbundet, FIFA, beslutade till slut att tillåta vuvuzelor som är kortare än en meter. Bland annat FIFA-presidenten Sepp Blatter var emot att förbjuda vuvuzelan med orden ”Vi ska inte försöka europisera ett afrikanskt fotbolls-VM”. Flera spelare och ledare uttalade sig negativt till vuvuzelan.
Det låter så illa så jag stänger av ljudet hemma.


vernissage i bräkne hoby

Nr 5/2017
text & foto CHRISTINA ERICSSON
 
 
Som ni läste i förra numret av Presspunkten har Sanna börjat på Folkhögskolan i Bräkne Hoby. Då berättade hon om sin väg till att hon nu går på konstlinjen för att utveckla sitt måleri. Kursen har nu haft sin första utställning på Kulturhuset i Bräkne Hoby.
 

Vi var fem nyfikna från Träffpunkten som åkte dit för att se utställningen. Vi blev inte besvikna. Sju deltagare visade sina alster. Några hade gått denna utbildning flera gånger, för det får man göra i mån av plats, berättade Sanna. Denna utställning hade inriktning på Cuba, som de associerade till med olika motiv.

 

Sanna berättade om sina tavlor och vad de skulle gestalta. Bl. a. hur hon såg på landet Cuba och hur hon ville visa det med målningen som heter En ljus framtid? Hon ville påvisa frågan om det nya Cuba, vad blir sedan?. Sanna visade också ett stilleben som hon döpt Bean Quila, där hon i olja målat en citron med en böna framför, som jag mitt dumma nöt trodde var en huggorm. Snacka om att kunna associera. Hon hade också gjort en kolteckning, mycket vacker, av en gren. Så enkelt men så genialt. Vad månde bliva av detta stjärnskott? Talang har hon i alla fall. 

 

målning av SANNA HÖIJER

 


halloweenfesten

Nr 5/2017
text MATTIAS KARLSSON

 

Det är Halloween i staden The Town och The Towns Commerna har anordnat en Halloweenfest i Commerna husets festlokal. Commerna huset är ett lägenhetshus med många kontor och arbetare. Byggnaden är vit och silverfärgad. Alla Commerna i Misada Country har ett lägenhetshus. Det jobba sammanlagt 150 personer i byggnaden. Byggnaden har 15 våningar. I en liten gränd i närheten av The little park, som är den minsta parken i staden bor familjen Perstsinason.

 The Little Park består mycket av gräs och några få höga träd. Gändens namn är Little Park alley och är en ganska glesbefolkad gränd. Familjen bor i en äldre lägenhet i gränden. Den är så gammal att den blåa färgen i taket håller på att lossna. Pappan i familjen heter Oliver, mammans namn är Olga och deras två gemensamma barn heter Kerstin och Kathrin. Lägenheten är en fyra. De har ikväll planer på att gå på den barntillåtna Halloweenfesten där det endast finns läsk, godis, chips och popcorn att köpa för en billig peng. Pengarna har The Towns Commerna beslutat att de ska gå till föreningen Save us organisation, som är en förening som hjälper fattiga och hemlösa människor. Halloweenfesten börja klockan 18:00 och vara ända till klockan 01:00 och det är ett alkoholfritt evengemang.

 

Klockan är 16:00 och just nu sitter familjen i det ganska stora köket och äter en familjekebabpizza, som de ha hämtat ifrån den närmaste pizzeran som heter Resturant The little Park. När klockan är 17:00 gör sig familjen sig iordning eftersom de ska klär ut sig. Oliver klär ut sig till en trollkarl, Olga till en häxa, Kerstin till en älva och slutligen Kathrin till en zombie. När klockan är 17:30 börja de att gå till The Towns Commerna eftersom att det tar typ en kvart att gå dit eftersom det ligger 1 kilometer bort. Längs vägen ser det en del utklädda personer som förmodligen också är påväg till Halloweenfesten. De se också en man som blir tagen av polisen eftersom han har klätt ut sig till Djävulen vilket är förbjudet. Det är ganska kallt väder ute trots att det är oktober känns det som det är några minusgrader. Väl framme vid byggnaden gå det in och de måste först betala en entreavgift på 50 kronor per person. De får sedan varsin stämpel för att de ska kunna bevisa att de har betalat och inte smitit in. Väl inne i den stora festlokalen råder det feststämning med hög musik och en massa utklädda folk som dansa till en gråhårig DJ vars namn är Henrik.

 

Oliver och Olga stötte på sina grannar på festen som de är vänner med. När klockan är 20:00 blir det mörkt och musiken tystnar i lokalen. Den gråhåriga dj:n säger lite lungt: det är ingen fara gått folk det är troligtvis bara något fel i elnätet eller så ha en propp gått så nu be jag är att lugna ner i, folk blir nämligen panikslagna. Men de flesta gästerna få ännu mer panik när de se någon slags skugga flyga förbi. Skuggan är gul till färgen och flyger väldigt fort genom rummet. Rummet ljusnar upp igen och strömmen är tillbaka familjen Perstsinason och Henrik mötes av en förskräklig blick.
 Det låg en massa människor på marken döda. De såg inte en skymt av skuggan mer men de tror att skuggan fortfarande är i rummet. Henrik går från sin plats och går runt, han inte var han ska göra. Det bevisas snart att skuggan är kvar i rummet när en silverfärgad papperskorg faller ner på marken som det vore en vind som blåser till. Oliver och resten av familjen besluta sig att springa ut ifrån byggnaden och sedan ringa polisen. Men var kommer det att hjälpa att ringa polisen? Funderade Oliver. Henrik skrek till familjen att de skulle stanna kvar i byggnaden och inte flyr det hjälper liksom inte. Oliver höjer sitt tonläge väldigt högt: Bara visa dig skuggan jag är inte rädd för dig. Jasså, är du inte? Svara en ljus röst.
 Skuggan förvandlar sig till en människa och när familjen Perstsinason se vem det är får det en chock. Det är en mördare som har varit försvunnen i flera åratal. Mördarens namn är Melke och han är ganska känd för att vara en väldigt efterlyst man som har mördat ett dusintals människor. Melke och Oliver gick dessutom i samma klass och var på den tiden vänner men vänskapen försvann när Melke började isolerar sig från omgivningen. Melke gå sakta fram till Oliver med en kniv i handen. Under tiden ringer Olga polisen. Oliver försöker att uppehålla Melke i väntan på polisen: Melke varför gör du så här, minns du inte den goda tiden vi hade då du var en snäll grabb i ung ålder. Melke säger: Det var länge sedan redan under den tiden hade jag i åtanke att jag ville gå över till den onda sidan och hade därmed djävulen som en idol. Melke ta fast i Oliver och ska knivskada honom. Men Kerstin som står bredvid Oliver lägger snabbt märke till vad som håller på att hända och hon biter Melke i benet. Melke skriker till och det gör så ont att han råkar tappa den ganska vassa kniven till marken.
 Polisen kommer till platsen. Oliver ha dragit ner Melke till marken och bundit fast honom med ett brunfärgat rep, som han hittade liggande på det gråfärgade stengolvet ganska hårt så att han inte ska kunna förvandlar sig till en skugga igen och fly. Polisen springer in i festlokalen. De tar tag i Melke och för honom ögonblickligen till polisstationen. Melke hinner dock säga ett enda ord till Oliver: Hämnden är ljuv.

 

Melke fick ett fängelsestraff på 30 år pågrund av alla mord han har utfört. Familjen Perstsinason gav sig sedan hemåt. Den här kvällen kommer de förmodligen aldrig att glömma och Henrik beslutade sig att byta jobb och började istället jobba som en psykolog eftersom han gilla att hjälpa människor och sen har han dessutom en gång i tiden utbildat sig till en psykolog.


pink floyd

Nr 5/2017
text & foto FREDRIK SAMUELSSON
 

Rockbandet Pink Floyd skapades år 1965. De har mest spelat psykedelisk rockmusik. Medlemmarna i gruppen har varierat genom åren. De som varit med längst i gruppen är Syd Barret, David Gilmour, Nick Mason, Roger Waters och Richard Wright.

 

Den första skivan kom ut 1967 och heter The piper at the gates of dawn. Skivan är mycket psykedelisk och experimentel. Tre singlar släpptes från albumet och två av dem blev populära. 

 Nästa skiva kom 1968. Den heter A Saucerful of secrets och är liksom den tidigare plattan tämligen experimentell. Syd Barret lämnade gruppen vid skivsläppet för att göra egen karriär.
 Året efter släppte Pink Floyd två album. Den ena var filmmusik till en film som handlar om hippiekulturen. Den skivan heter More. Den andra skivan de släppte heter Ummagumma. Det är ett dubbelalbum. Skiva ett är en liveinspelning medan skiva två består av studioinspelningar. Alla i gruppen fick göra en studioinspelning var. Vissa av låtarna är märkliga medan andra är mycket bra.

 

1970 kom återigen en ny skiva. Denna heter Atom heart mother. Sida ett består av ett långt stycke psykedelisk musik som spelas av en hel orkester. Sida två består av några ballader. Sen kommer en poplåt som påminner om Beach boys. Skivan avslutas med en riktigt lustig låt. Den består av en bandmedlem som fixar sin frukost och pratar om olika marmelader bland annat. Samtidigt spelar det lättare musik under tiden. Skivan avslutas med att man hör en droppande kran. På vinylutgåvan är droppandet ändlöst. Det slutar inte förrän man tar upp nålen. Många av medlemmarna gillar inte skivan.
 Nästa album kom 1971 och heter Meddle. Skivan är mer rockig än psykedelisk. Den mest kända låten från albumet heter Echoes och är hela 23 minuter lång. Det är en bra låt. På en annan låt på skivan hör man en hund som ylar i kapp med ett munspel.
 Gruppen gjorde även ytterligare två soundtracks till film under tiden.

 

År 1973 kom deras riktigt stora genombrott. Den skivan heter The Dark Side of the Moon. Skivan har rekord med att ha legat längst på Billboardlistan. Skivan har genomgående teman som exempelvis; mentala problem, pengar, att vara kändis och mycket mer.
Låtarna går in i varandra så det är ingen paus mellan dem. En av låtarna som heter Money släpptes som singel.
 En del hävdar att skivan även kan användas som soundtrack till filmen trollkarlen från Oz eftersom musiken och texten är bra synkroniserat med filmen på en del ställen. Pink Floyd har sagt att de inte hade filmen i åtanke.

 

Nästa skiva de gjorde var Wish you were here och den släpptes år 1975. Skivan handlar mycket om saknaden av Syd Barret. Under inspelningen kom Syd på besök men han kände knappt igen sina kompisar och det var jobbigt för de andra i gruppen.
Det är en mycket stark skiva som man lätt blir rörd av och den är en av favoriterna i min samling.
 Två år senare kom ett nytt album som heter Animals. Skivan leker med iden om att vi människor är som djur. Texterna är rätt mörka och man förstår inte hur de tänkte men skivan är helt okej ändå.
 1979 släpptes en ny skiva som blev mycket populär. Skivan heter The Wall och tillhör med The Dark Side of the Moon en av de bäst säljande albumen. Det släpptes tre singlar från albumet. Den singeln som blev mest känd heter Another Brick in the Wall part 2.

 

Roger Waters tyckte att det var jobbigt med störande publik och han kände själv hur han byggde som en mur mot publiken. Han pratade med de andra medlemmarna om saken och de höll med Roger. Det skapades en scenshow där gruppen under konserten bit för bit bygger upp en mur mellan sig och publiken. På grund av kostnaden för Muren spelades inte orginalkonserten så många gånger. Det har gjorts film av skivan också. Handlingen är ungefär samma som i konserten.
 Efter succén med The Wall dröjde det fyra år innan nästa skiva kom. Det albumet heter The Final Cut. Skivan handlar mycket om krig. Det är Roger Waters som gjort det mesta av skivan. Efter The Final Cut splittrades gruppen och var och en gjorde egna soloalbum. Det är Roger Waters som gjort bäst soloalbum.

 

År 1986 återförenades gruppen och de påbörjade en ny skiva. Roger Waters var inte längre med men de flesta av de andra var med i återföreningen. 1987 kom så det nya albumet som heter A Momentary Lapse of Reason. Skivan är mer pop än psykedelisk och musiken är mycket 80 tal med synthar i stället för mycket trummor och sådant.
 Nästa skiva kom ut 1994 och den hette The Division Bell. Albumet är mest popmusik. Året efter kom en konsertskiva ut som heter Pulse. Det intressanta med den skivan är att fodralet i första utgåvan hade led lampor som skulle blinka i takt med musiken när skivan spelades.
 Sen dröjde det till 2014 innan nästa album kom. Det heter The Endless River. Skivan består av mest instrumentala låtar.

 

De skivorna som jag tycker är bäst är The Dark Side of the Moon, Wish You Were Here och The Wall.


Citylights - dick pix

Nr 5/2017
av HENRIK MAGNUSSON
 
 

myggan, vithajen

Nr 5/2017
text EMMELIE OLSSON
 
 
 
 

Vart tog strumpan vägen?

Nr 5/2017
text LEIF KÄLLBERG
 
 
Idag på morgonen försvann på ett fantastiskt mystiskt sätt en av de två strumpor som jag hade hängt upp på ett av de tre element jag har i min bostad. Jag plockade först fram strumporna och lade på en stol och gick och duschade och skulle sen sätta på mig strumporna, när den ena då hade försvunnit. Letade igenom hela bostaden som ju inte heller är större än en enrumslägenhet, men kunde inte hitta den saknade. Undertecknad fick också en religiös uppenbarelse i måndags efter ha sett TV-predikan i reprissändningen då. Jag upplevde Jesus och Gud som reala, och kände mig härröra från dom och skapelsen av jorden och universum. Det hade jag tidigare inte gjort, och man började också fundera på djävulen och ondskan på jorden. Den förlorade strumpan kunde inte ses som annat än övernaturlig att ha förlorat, och jag kom också att tänka på min ganska höga ålder och anledningen till att universum och planetsystemet med jorden, Tellus existerar. Som sagt lägenheten är ju så liten att jag inte tror att jag kommer att hitta strumpan igen, och då finns ju mysticismen där.

 

Jag har på den senaste tiden blivit mera relaterbar till eventuell skapelse av universum och galaxerna, samt förstås jorden. Även om vetenskapen ju strikt förklarar universum som frukten av en urexplosion av en grundmassa, finns ju ändå vårt behov av något inom oss relaterbart till exempelvis Gud och kyrka samt då också med Djävulen som motpol.
 Det kan förstås verka långsökt att försöka sig på att härleda den borttappade strumpan till det, men jag kan för mitt liv inte förstå var den tog vägen. Det känns alltså ganska ruskigt att ha bara så där plötsligt ha förlorat klädesplagget, och man tänker då på Gud som kanske vill ge en signal om att man ska ledas bort från Djävulen och helvetet. När jag var ung var jag övertygad ateist, och alltså Gudsförnekare samt måste också förneka Djävulen. Man glider med den ökade åldern in mer och mer mot intresse av att erkänna en Gudsskapelse, med Djävulen som motpol av universum och jorden.

 

Man upplever en känsla av behov av en förklaring av att universum finns och att vetenskapen inte räcker. Samtidigt kan ju också kyrka och kristendomen, med Gud och Jesus kännas långsökt att söka sina rötter i. Samtidigt glider jag alltmera in i ett större behov av att hitta en större förklaring än vetenskapen, till materia och liv. Kan verkligen något så realt sett overkligt som kyrka och religion täcka den universella förklaringen?
 Jag är just nu inne i en frågeställning om det, men kan samtidigt inte finna tillfredsställelse i enbart den vetenskapliga förklaringen. Lider jag av sviktande psykisk hälsa frågar jag mig? Kan en eventuell ångest som man utan att tänka på lider av förklara Gudsfrågeställningen? En korrekt förklarelsetäckning av att materia och liv finns måste jag ha, och jag får fortsätta att söka. En saknad strumpa och universum samt eventuell skapelse av rymden kan verka långsökt, men jag kan inte slita från uppslaget. Jag måste fortsätta att fråga mig allt mer och mer om inte Gud och Jesus är reala företeelser, som man om man är ganska begåvad söker.

 

Har jag sendan ungdomen varit långsökt, eftersom jag nu helt plötsligt har fått tillbaka strumpan genom Tomas i köket, som fann den på Träffpunkten. Den hade väl antagligen hamnat i kläderna när jag satte mig på dom, och sen följt med mig till skrivjobbet. Kan jag alltså ha varit religiöst intresserad alldeles i onödan? Eller har jag trots allt i och med att ju ändå utan saknad av strumpa upplever ett kreligiöst sug och behov av Gud och Jesus, har behov av något mera täckande som förklaring av universum än vetenskapen. Hur har strumpan kunnat helt plötsligt försvinna på morgonen när jag skulle klä mig, för att sedan dyka upp på arbetsplatsen? Den har väl antagligen fastnat mellan kropp och byxor för att alltså i onödan då ge mig ett skrivuppslag, om jag inte ska tycka att jag har gjort i vår vetenskapliga tid nödvändig PR för kristendomen.

 

Jag har just nu en frågeställning för mig om Gud och Jesus finns, och glider allt mera in mot ett behov av att erkänna religionen. Men varför finns då så mycket ondska på jorden? Man får ju dagligen på nyhetssändningarna höra om allt fler grava brott av kriminella i landet, samt fantastiskt mycket politiska attentat i världen. Även om jag fortfarande regelbundet har svårt att be till Gud men sporadiskt brukar faktiskt brukar göra det, så har jag svårt att helt slita mig från en eventuell tilltro till Gud och då också tro på motpolen Djävulen. Ångesten hos mig finns där, och jag känner att den minskar vid tro på kristendomen. Men jag måste fortfarande ägna mig åt världslig verklighet som åt att leva gott,och ägna mig åt mitt nya bredband och dator, samt åt att efter att ha betalat skulderna jag har haft försöka få en kreditkortsmobiltelefon, och ha varit i Stockholm och göra PR för den skiva jag spelade in år 1974. Egentligen upplever jag att jag borde stå närmare åt att försöka göra en insats mot lidandet i världen. Men vad?  
 Det är fortfarande svårt att veta hur, och jag kämpar med att försöka finna uppslag. Samtidigt tycker jag att det finns så många besuttna människor, alltså folk som har det fantastiskt mycket bättre ställt än jag som borde göra insatser.


snöspöket

Nr 5/2017
text MATTIAS KARLSSON
 

Det är den 12 december och det är mängder av snö i byn Ghost Village. Snön är så tjock som tre decimeter och enligt väderpognoserna är det mer snö på väg men pognoserna verka vara någonlunda osäkra. Barnen gillar givetvis snö men eftersom byn är övergiven så finns det inget folk därute. Det finns en legend som lyder: Varje jul brukar de så kallade Snöspöken dyrka upp i Ghost Village så ta i akt om ni besöker byn det finns både goda och onda Snöspöken.
 Det var en professor vid namn Göran Siatson som skrev ner det eftersom han spenderade sin vintersemester i Ghost Village och såg något konstigt som såg ut som en gående snömänniska. Han skrev ner det år 1914. Vi befinner oss i en skola vid namn Thest School som ligger i en by som heter Vailka. Byn är ganska stor. Idag ska klass 2 ut på en utflykt till Ghost Village och göra en skoluppgift. Klassen som består av sammanlagt 12 elever och läraren åker till byn i en blå liten buss som skolan har betalat för. Det blev inte så dyrt eftersom det är endast 6 mils färd fram och tillbaka. Det kostar skolan enbart 900 kronor.

 

Väl framme i byn gå det till en liten park där det rådde en hemsk syn. Parken har nog inte blivit väl skött på minst 10 år, eftersom gräset bland annat är väldigt högt och det ser nästan ut som en liten djungel. Läraren som heter Hedwig säger till eleverna att sätta sig ner på den bruna bänken. Hedwig är en ung lärare 30 år gammal och ha blont långt hår. Hon berätta om skoluppgiften och vad som ska göras. 

 Ett Snöspöke betrakta dem, under tiden som Hedwig berättar uppgiften, bakom ett träd i parken. En elev som heter Astrid ser något bakom trädet och blir nyfiken. Hon tänker: Vad kan det vara som rör på sig bakom det där ganska höga trädet? Under tiden fortsätte Hedwig att berätta om uppgiften. Astrid går fram till trädet och kollar bakom det. Astrid skriker till när hon ser och lägger märke till Snöspöket bakom trädet. Astrid avbryter omgående Hedwig vid presentationen av uppgiften. Hedwig blir någonlunda upprörd. Vad är det nu Astrid? Fråga Hedwig henne. Astrid bruka nämligen avbryta henne eftersom hennes historialektiner är så trista att flera elever nästan somnar på Hedwigs lektioner.
 Astrid stammar till svars eftersom som hon är både chockad och rädd: eett snööspöökee baakom deet däär trädeeet. Hedwig säger: Nu får du allt sluta med dina påhitt. Astrid, det finns inga snöspöken här. Hedwig fortsatte: Det kan jag nästan försäkra dig att det inte gör. Jasså gör det inte? Säger en ganska ljus röst och mitt framför Hedwig står Snöspöket. Hedwig tar ett snabbt beslut att går fram och fäktas mot Snöspöket med en träpinne som hon hittade det liggande där på marken i det cirka en meter höga gräset. Hon har nämligen taktiken att göra handlingen först och tänka sen. Men dessvärre hjälper det inte eftersom Snöspöket bygger upp sig snabbt igen. Hedwig ger ganska omgående upp. Det slutar med att Hedwig ropar in alla elever som befinner sig i parken och de springer sedan gemensamt till bussen.

 

Snöspöket är definitivt sugen på att döda eller göra något ont mot dom. Snöspöket både pustar och stönar när det springer efter Hedwig och eleverna med en vass kniv som är grå till färgen. Snöspöket säger inget till varken eleverna eller läraren. Busschauffören står just nu vid bussen med en cigarett i munnen och röker. Han har fått klartecken vilken tid de ska vara tillbaka till bussen. Busschauffören är en äldre skallig man som heter Jakob. Jakob har jobbat som busschaufför i ett halvår på ett ungefär, tidigare jobbade han som en reporter på Misada News. Men han tröttnade efter 30 års tid på det jobbet. Han ville göra något nytt och bestämde sig för att ta körkort för buss.
 Jakob ser läraren och eleverna komma springande med ett Snöspöke bakom sig. Jakob skyndar sig fort in i bussen, sätter sig vid ratten och starta bussen. Läraren och eleverna hoppar fort på bussen och Jakob sätter gasen i botten. Hedwig räknar eleverna och upptäcker att Sixten saknas. Under tiden fäktas Sixten mot snöspöket, men snöspöket är starkt. Sixten säger: Snälla döda mig inte, jag är bara ett oskyldigt litet barn. Snöspöket grymtar och säger: Jag vill bara ha en vän jag är så ensam. Men snöspöket bara manipulerar Sixten. Sixten går på vad Snöspöket säger. Under tiden vänder bussen om trots omständigheterna för att hämta Sixten.

 

Vädret växlar snabbt och det blir plusgrader och regn. Snöspöket träffas av regnet och skriker: Neeeej. Snöspöket ber Sixten snällt om hjälp och eftersom Sixten tror att Snöspöket är snällt gör han allt han kan för att hjälpa Snöspöket. Bussen landar tillslut återigen på stället. Hedwig ser Sixten stående där. Endast Sixten eftersom Snöspöket blev vatten. Sixten försökte att hjälpa Snöspöket genom att dra in honom så att Snöspöket stod runt ett träd och de stora grenarna som finns på trädet skulle skydda honom lite mot regnet men dock märkte inte Sixten att trädet inte kunde skydda Snöspöket mot plusgraderna som var så mycket som +8 grader. Både Hedwig och Jakob pustar ut när de se att snöspöket har försvunnit. Efter det kör busschauffören iväg igen med Hedwig och eleverna tillbaka till skolan.


RSS 2.0