Blev inte ens lurad första april. Idag, ett par dagar senare, fick vi i alla fall lite aprilväder. Lycklig är den som har som hobby att skrapa rutor. Press-
punktens redaktion har både tak, väggar och värme. Så inte är det läge för någon klagan.
 Minns dagar i mitt tidiga tidiga vuxna arbetsliv då många snöklädda dagar spenderades utomhus på byggen. Ett av själen till att jag bytte bana var nog att jag är lite ”klent byggd” för vintersäsong i den branschen. Vilken tur! Med en backspegel som sträcker sig ett kvarts sekel har jag mycket att vara tacksam för. Tänk alla dessa möten! Individer jag definitivt inte hade sprungit på, där på en vintrig byggarbetsplats. Tack!
 Tack också till Anna som berikat oss med tanke och text!

 

Nästa gång ses vi bland vitsipporna...

Denna gång intervjuas Marie Persson som precis tillträtt arbetet som enhetschef för verksamhetsområden som exempelvis Träffpunkten. Det slumpar sig inte mindre än att Marie fyllde 44 år då vi gjorde intervjun (25 januari). Hon är ursprungligen ifrån Rödeby men flyttade till Sturkö när hon var 13 år. Idag har Marie en familj bestående av make och tre söner varav en har flyttat ut och jobbar som styrman, en som bor hos Maries före detta sambo i Vetlanda och en som är 21 år och fortfarande bor hos Marie och henne nuvarande sambo. Marie har också två syskon, en storebror och en lillasyster.

 

Sin eftergymnasiala utbildning gjorde hon på Linneuniversitetet i Växjö. Där läste hon till socionom i fyra år och Marie flyttade till Växjö 2004 p.g.a. utbildningen. Samtidigt som Marie läste i Växjö hade hon dels barn samt arbetade som socialsekreterare. Det fanns aktiviteter för föräldrar men Marie hade fullt upp med sitt under studenttiden. Hon gjorde mycket med barnen och deras kompisar som att lära sig simma och åka skridsko. Därefter har hon jobbat som biståndshandläggare och socialsekreterare vid Vetlanda kommun där hon utredde och placerade barn och unga som inte kunde bo hos sina familjer. Därefter sökte hon sig till Arbetsförmedlingen där hon utredde den sociala situationen hos klienterna, exempelvis att de suttit i fängelse eller hade ett missbruk av droger. Därefter tillbaka i Växjö kommun jobbade Marie som speci-alist på arbetsförmedlingen. Sedan som familjerättsekreterare i Karlskrona kommun. Sedan började hon som enhetschef i Karlskrona kommun som hon nu varit i 7,5 år.

 

Nu kommer vi fram till dagens jobb som enhetschef över 8 områden. Dessa är Träffpunkten, Presspunkten, JobbCenter, Ringö-gruppen, Kontorsservice, Café Rutensparre, Vigör (en verksamhet där man aktiverar sig och har utomhus-aktiviteter), och Personalbutiken. Alla dessa ligger under organisationen social- och funktionsstödsfövaltningen (en sammanslagning sedan årsskiftet).
 Vad Marie specifikt gör om dagarna tycker hon är en svår fråga då hon är så ny, Marie har försökt att sätta sig in i vad de olika områdena gör nu i början. Se till att alla brukare har de resurser som de behöver och har det bra. Se till att pengarna räcker och vad de går till. Marie har kontroll över budgeten. Marie har ingen kontakt med politikerna utan det är hennes chefers chefer. Marie har inte haft några problem med de nya EU-direktiven om arbetstider då hennes personal enbart arbetar dagar.

 

Marie har saknat att man inte lärde sig praktisk samtalsteknik på socionom utbildningen. Speciellt med tanke på att hennes första jobb var som socialsekreterare där hon skulle föra samtal med klienterna vilket hon saknade när hon skulle utreda. Det har hon själv lärt sig vid sidan om exempelvis har hon läst motiverande samtal utöver socionomutbildningen. Marie lärde sig vem som tar beslut om var och hur man gör utredningar i sin socionomutbildning. Som socionom kan man exempelvis vinkla sig till chef, till barn och ungdomar eller kommunen eller även försvarsmakten som söker socionomer. Marie har även kompletterat att läsa exempelvis juridik och då speciellt arbetsrätten som hon läst tre gånger för att uppdatera sig i det senaste.

 

På frågan som hennes styrkor säger hon att hon är lösningsfokuserad. Inte matematiskt lagd kanske men bra på matematik ändå. Tar tag i saker och vågar ta beslut. Kan bli fel beslut men då kan hon gå tillbaka och kan ändra beslutet. På frågan om hennes svagheter tycker Marie att hon är lite väl snabb, men kommer ofta på det på vägen. Hon menar på att hon lyssnar bra men agerar för snabbt ibland. Marie tror att hon gör bäst insats i denna typ av jobb där hon kan hjälpa andra. Hon har inte tänkt på att jobba i ett vinstdrivande företag utan tycker hon passar bäst i kommunal och statlig verksamhet. Det är ofta personalen som driver på för förändringar. Då är det Maries jobb att formulera och skriva ner det så att högre instanser kan ta ställning om det skall genomföras.
När Marie får vara med ute på sina avdelningar och se hur vardagen ser ut tycker hon mest om. APT som de har var fjärde vecka för de olika grupperna är något som Marie tycker om för det är roligt med olika diskussioner. Om Marie tvingas göra uppgifter som hon inte riktigt förstår eller när hennes medarbetare inte gör sina uppgifter och hon tvingas göra dem är något hon inte tycker om. Hon är nämligen inte lika bra på dessa uppgifter som hennes medarbetare.

 

Att få bestämma säger Marie ironiskt om vad som är bra med att vara chef. Mer allvarligt menar Marie att hon tycker om att vara delaktig i processer och förändringar. Ser sig mer
som ledare än chef. Marie tycker om att påverka och bestämma. Marie har ett kontor på Ekliden men hon säger att hon inte har varit på Ekliden mer än tre dagar i sträck för att istället vara ute bland brukarna i verksamheten. Hon jobbar de reguljära 40 timmarna i veckan. Det var lite jobbigt under coviden och då fick hon gå till sina chefer för att säga till att hon jobbat mer än normalt. Hon tycker att hon hinner med. Om inte får hon prata med sin chef om detta för Marie vill vara rädd som sig själv. För det mesta går det att släppa tankarna på jobbet när hon är ledig. Det är om det hänt någon medarbetare något speciellt. Det är lättare numera när personalen går hem för kvällen än när hon arbetade på äldreförvaltningen och de jobbade dygnet runt. Hon behöver inte tänka på det nu på fritiden. Hon säger att hon är ganska svårstressad. Ganska lugn och tar det mesta med ro. Alla utbildningarna har hjälpt henne att hantera stress. Marie tycker hon är strukturerad som person. Marie tycker inte att hon är en tävlingsmänniska. Hon tycker det viktigaste är att vara med.

 

På frågan varför det har varit sådan rotation på posten som enhetschef för de verksamheter som Marie nu är chef över säger hon att det är svårare att hålla kontakt med alla de olika verksamheterna på brukarnivå. Tidigare när Marie var enhetschef inom äldreomsorgen kunde hon koncentrera sig på dessa. Samtidigt som hon måste ha alla möten med sina chefer.
Det största problemet är att pengar saknas tycker Marie. Bristen på pengar. Marie har inte haft med politikerna att göra. Det är politikerna som bestämmer hur stor budgeten blir. Marie har heller inte haft problem med det nya direktivet om 11 timmars arbetspass eftersom hennes personal bara jobbar dagtid.

 

På frågan vad som får Marie att skratta säger hon att alltid tyckt om när man skämtar mycket. Speciellt när folk är ironiska och när andra skrattar. Marie säger att det är roligt när hennes barn gör någonting udda och konstigt. På frågan vad som får Marie att bli arg tycker hon att orättvisor, alla skall behandlas rättvist. Man skall behandla alla människor lika efter deras situation tycker hon.

 

Som ung idrottade Marie en hel del. När hon som ung och bodde i Rödeby var hon med och gymnastiserade i Rödebyskolan i Rödebyorkesterns regi som en drill flicka. Därutöver har hon simmat jättemycket. Som vuxen har hon fortsatt med simningen som hon tycker är jätteroligt. Dessutom springer Marie ibland. Numera dansar hon till dansbands musik i exempelvis i Eringsboda. Marie tycker exempelvis om dansbandsmusik (vilket hennes söner tycker är mesigt). Marie är mycket ute med hennes barn. Spelar bland annat bandy på is vilket finns i Ronneby. Hon är väldigt involverad exempelvis i att stå i kiosken under matcherna.

 

Marie kan inte påstå att hon haft någon som förebild som chef. Visserligen arbetade hennes pappa som arbetsledare och personalchef på ARLA men Marie har inte tagit efter honom i någon större drag (numera är Maries föräldrar pensionärer). Maries förra chef Jenny Hoffert kanske kunde ses som förebild samt kollegan Sabina Valervi. Kanske har hon inte tagit efter dem men intrycket av hur de arbetade har hon inspirerats av. De hade bra sidor som Marie vill ta efter. Kommunen är annars väldigt kvinnodominerat även bland chefspositionerna och Marie tycker att det behövs lite fler män i verksamheten.

 

Ofta är det så att personalen har velat ha visa förändringar och Marie har då hjälpt till att skriva ner dessa idéer på papper. Detta har exempelvis mynnat ut i att personal fått gå på utbildningar och konferenser. Gången är att Marie gått till sina chefer som i sin tur gått till politikerna. Målet är att hela gruppen skall bli nöjd.

Marie älskar att resa och då speciellt till Turkiet som hon och hennes familj besöker årligen. Ligga och lata sig och läsa böcker. De besöker samma strand men inte samma hotell. Det är så billigt att handla där tycker hon. Den yngste kan nu t.o.m. hitta bland alla affärerna. Barnen brukar spara till resorna för att köpa saker som t-shirt och byxor. Marie gillar solsemester men även Sverige lockar. Denna sommar skall de åka ända till Höga kusten bron i Sverige. Marie skall också resa till Nice i Frankrike i år och den resan är en födelsedagspresent. Marie säger att de är ganska aktiva under dessa Sverigeresorna som exempelvis att gå i berg.

 

Om fem år hoppas Marie att hon är kvar på sin position. Hon hoppas vara trygg och att hon landat i sitt chefskap och att hon kommit in i sitt jobb då. Marie tror att det behöver ta så lång tid att komma in i jobbet. Det finns karriärmöjligheter men Marie trivs bra med att både träffa brukare och chefer vilket hon får som enhetschef. Vill inte göra karriär då hon kommer för långt borta jämte brukarna. Det hon är mest stolt över i hennes liv är hennes tre barn. Marie har tre snälla
pojkar och att det gått så bra för henne som det har gjort.

 

Referenser
https://www.linkedin.com/in/marie-persson-3006b4173/?originalSubdomain=se

 

Det är ytterst sällan livet tar den banan man har tänkt sig, och som konsekvens är det nästan mest förvånansvärt när slutresultatet faktiskt blir så som man förutspått. Det är sig svårt att inte minnas Burns bevingade ord:

Still, thou art blest, compar’d wi’ me!
The present only toucheth thee:
But Och! I backward cast my e’e,
On prospects drear!
An’ forward tho’ I canna see,
I guess an’ fear!

 

Problemet med tester är i breda drag det faktum att medvetenheten om att testet är ett test påverkar resultatet. På sådant sätt blir det ytterst svårt att testa en person vars tillstånd är som sådant att dess första instinkt är att utgå från att den blir testad. Frågeställningen förblir dock till vilken effekt det är man tror sig bli testad. Han, han bemötte lite problemet att verkligheten så pass länge varit ett test för honom, att det numera kvittade sig huruvida han blev prövad eller inte – på något sätt lyckades hans hjärna formulera ett test av det hela; stundligen han underhöll tanken huruvida det var Gud som prövade honom, med hänsyn till att det inte tycktes sig finnas något som inte var en prövning. Med korten på bordet kan det stundligen vara ett äss i rockärmen att inte ha levat särskilt väl, för det avvärjer, om inte annat, tanken om att vara utvald. Men, det är svårt att inte ifrågasätta värdet i existensen när den väl kommer på prövning; i vilket fall som helst blir det svårt att inte konceptualisera prövningen som om att vara just för att avgöra huruvida existensen är berättigad. Till den effekten fann han det svårt att finna ett rimligt svar på den, för frågeställningen uppstod oundvikligen vad det egentligen var han hade gjort för bota sina missdåd – för att inte nämna hur många av dem det var han hade lyckats förvålla i jakten på att lindra dem han redan hade gjort.

 

Han var rädd. Om så han kom in i en rutin av att ta sig dit, hem, och få det gjort som gjort behövde bli, var han på många sätt ett skal av en människa – och vad det huserade var problematiskt. Han var övertygad om att hans tankar var avlyssnade, och att något:et var avlyssnarnas sätt att svara på vad han tänkte. Därigenom var han aldrig ensam, trots att ensam var det enda han var. Problemet han bemötte var det faktum att tankeläsning var vad psykotiska människor trodde. Och så var han psykotisk? Hans försök att kommunicera faktumet att han kanske var psykotisk verkade enbart ha tjänat att avvärja folks misstankar därav, och så visst var det enbart till uppgivenheten han försökte kommunicera? Nej han fick lov att finna sig i eländet, acceptera det som status quo, och till den effekten är det förvånansvärt genomlidbart att uthärda det till synes olidliga, därför att det lidande som är så pass omfattande att det saknar rimlig utväg, tillintetgör även hoppet. Utan en glimt av hopp så existerar det inget alternativ till smärtan, och på sådant sätt blir den endemisk till varelsen. Det enda som förhindrade honom från att ta sitt liv var att han trodde att det var vad man ville att han skulle göra. Tanken existerade även att det var en simulation och att prövningen skulle misslyckas om han tog livet av sig.

 

Sommar blev till höst och han letade förgäves i sitt sinne på sätt att frigöra sig själv från lotten han blivit tilldelad; han samarbetade stundligen med något:et då det av någon anledning tog ett stort intresse i filosofin han skapat. Men desperat det var han att avlägsna det från sig. I hopp om att det var nanomaskinsfabriker tog han således ett rakblad och började skära av sig födelsemärken. Det gav en tillfällig lindring. Han visste inte huruvida det var att ingen märkte, eller huruvida det var att alla visste men antingen inte brydde sig eller betraktade det som en del av planen. Men arbetet blev gjort och han gjorde som han brukade. Han var övertygad om att brandlarmet var en övervakningskamera och att vattnet han drack innehöll antipsykotiska eller gift, beroende på huruvida han hade gjort som han borde. Stundligen han barrikerade dörren till lägenheten för att förhindra någon från att ta sig in. Problemet var bara det att medicinen han trodde sig få inte verkade, och så han kunde inte uppnå en annan slutsats än att han inte var psykotisk.

Det var en helt vanlig dag i Griffinburg. En grabb som hette Jason skulle strax börja jobbet. Han arbetade som dykguide och han visade runt folk på olika saker under vattnet så som till exempel olika grottor, fiskar, koraller och dylikt. En person var väldigt intresserad av lite längre djup och frågade Jason om man möjligt vis kunde dyka lite djupare. Denna person var Ulf Burninham.
 Jason log och sa, ja det kan vi säkert ordna på något sätt. Men smakar det så kostar det kanske lite mer. för du har väl råd annars håller vi oss till den vanliga guideningsturen. Absolut, har jag väl cash om det är det som är problemet sa Ulf Burninghams kompis Tyler som har hand om Ulfs ekonomi när han är ute och reser.

 

Om jag inte nämnde det innan så ligger Griffinburg i ett tropisk område någonstans i Karibien där det är väldigt varmt och fuktigt i luften och med mycket regnskog. Det är perfekt sa Jason, då kan du Tyler ge mig hundra 23 dubbloner. Oj det var mycket jag får väl kika i Ulfs rese börs. Jag har kollat och det fattas 1 dubblon men kan jag betala det vid ett senare tillfälle om det är okej frågade Tyler. Kan vi lösa det ändå, att vi dyker lite längre under vattnet så som vi bestämt. Jason sa, låt gå då för den här gången.
   Vilket djup vill ni mina herrar börja med frågade Jason innan de klev ombord
på dykarbyråns båt där Jason jobbar. och drog iväg. Ja vi kan börja med 2 meters djup sa Ulf och Tyler det blir bra sa Jason. Då dyker vi då, sa Jason. Vattnet var riktigt klarblått när de dök i och började undersöka vad som djupet hade att erbjuda
för olika saker där under. Det första de såg var riktigt färggranna fiskar, koraller, bläckfiskar maneter, olika sorters räkor och snäckor.
   Också djupa grottor, gamla skrotdelar. massa bildäck som var bara dumpade där som någon bara lämnat. De dök lite djupare och då fick de bland annat se gamla kvarlämnade containrar och ett container fartyg med en hyfsat stor
öppning i sidan av skrovet.

 

Jason frågade Tyler och Ulf om de ville undersöka vad som fanns innanför skeppet. Det kan vi göra instämde Ulf och Tyler. De simmade in i skeppet. Innanför var det tre små lådor som de försökte öppna men man behövde en vass kniv för att öppna. Jason kom på att han hade sin dykarkniv på sig. Den är ju ganska vass muttrade han för sig själv. Ulf var lite nyfiken var det kunde finnas i de tre små lådorna. Jason började öppna den första lådan. inuti fanns det en Nikesko. De två andra lådorna var tomma. Tyler sa att det där var väl inte mycket att hänga i granen lite kacksigt. Ulf instämde och Jason höll med. Jason frågade om vi ska simma ut och kolla vidare vad som finns mer att erbjuda på bottnen. Absolut kan vi göra det sa Tyler och Ulf och de simmade ut ur skeppet.
 De bestämde sig för att dyka ännu lite längre ner. Jason sa att det fanns en massa kvarlämnade militära sjöminor vid en gammal övergiven stridsvagn från andra världskriget. Det var nämligen en tysk panter två stridsvagn som hade ramlat av från ett tyskt transportfartyg som fraktade militära fordon och ammunition. Jason sa, bara vi är försiktiga och att vi inte simmar åt det hållet där den finns så ska det nog gå bra. Tyler sa, det blir bra. När dyker vi frågade Ulf . Nu blir bra sa Jason och de dök ännu djupare. De såg en gammal militärbil. Jason funderade om den möjligtvis också ramlat från transportfartyget tyst för sig själv. De dök ännu lite djupare. De såg ett hangarfartyg och ett jagarefartyg, även de från andra världskriget. Jason, Tyler och Ulf blev riktigt överraskade och taggade. Vad det kunde finnas för spännande upptäckter som dolde sig där innanför skeppen. De bestämde sig för att undersöka skeppen. Tyler sa, om jag hittar något som är coolt kan jag använda det som betalning för att vi får dyka fast jag inte hade tillräckligt innan. Går det bra Jason?
Jason instämde och sa det går bra. De kollade sig om kring, simmade in i hangarutrymmet på hangarskeppet. De upptäckte att tiden hade liksom nästan stått stilla i det övergivna skeppet efter som planen var kvarlämnade där inne. Det var nämnligen Junker j88 bombplan. Eftersom hangarskeppet även det var tyskt. Jagareskeppet kunde man inte komma fram till eftersom det blockerades av massa stora stenar på havsbottnen men det var Amerikanskt.

De utforskade hangarfartyget lite mer då Tyler plötsligt skrek. Jason och Ulf som fortfarande var lite längre från Tyler simmade mot honom. Anlednigen att Tyler skrek var nämligen att han upptäckte ett skelett från en gammal tysk stridspilot som satt i ett av flygplanen. Han kollade lite noggrannare på piloten och såg då att det blänkte till på hans hand.
 Tyler försökte öppna rutan på planet där piloten satt i sitt säte. Tyler tog i och efter ett tag hördes ett knak i planets gångjärn. Då såg Tyler vad det var som blänkte. det var en rubin ring med guld som tyler tog. Jason och Ulf kom till slut fram till Tyler och frågade var ett det för jäkla liv, varför skriker du? Jag såg ett skelett i ett utav flygen, sa Tyler. Det tror vi inte på sa Ulf och Jason. Jag kan bevisa det. kolla vad jag snodde från skelettet då. Är det här bevis nog sa Tyler och visade ringen. Okej vi tror dig Tyler sa Jason och Ulf. Föresten, sa Tyler till Jason. Räcker det här som betalning för guideningen. Jason sa, den blir perfekt som betalning till Tyler. Kanonbra sa Tyler.
 Så slutar den här lilla historien om Jason, Tyler och såklart Ulf.

För att förstå behovet bakom pengar är det en bra idé att förstå mänskliga behov. Då är en utgångspunkt Maslows behovs-trappa. Det är en hierarki som rangordningar i vilken ordning vi kommer prioritera våra behov. Den är indelad i fem steg där varje steg behöver täckas upp innan man strävat efter en högre nivå, se figur nedan, Maslow argumenterade att människan behöver få behoven uppfyllda i den ordning nerifrån och upp i triangeln. Exempelvis mat, vatten och sömn kommer i kategorin Grundläggande behov medan personlig säkerhet kommer i kategorin Trygghet & Säkerhet. I kategorin Kontakt & Gemenskap kommer exempelvis vänskap och i kategorin Uppskattning kommer saker som social status. Det sista steget längst upp, Självförverkligande, handlar om att träffa en partner och uppnå personliga mål här i livet.

 

 

Det här året blir något annorlunda än tidigare år. Det kommer att vara 30 låtar som tävlar totalt i deltävlingarna och sex låtar kommer att tävla i varje program, förutom det femte. Det programmet blir extra långt eftersom låtarna som har gått till semifinal ska tävla då. Varje deltävling sker i olika städer.

 

Deltävling 1 - 3 Februari Malmö

1: Adam Woods - Supernatural
Det här är typisk vanlig EDM musik som spelas ofta på Spotify och andra ställen. Låten är trallvänlig och Adam har bra röst men låten känns samtidigt lite tråkig. Scenshowen ser ut att ha lånat en del av Måns Zelmerlövs “Heroes” men den är inte lika avancerad. Låten gick vidare till semifinal.
Jag ger låten PP av PPPPP möjliga.

2: Samir & Viktor - Hela världen väntar
Det här är gladpop med någorlunda trallig refräng. Tyvärr så sjunger de bägge riktigt falskt även om själva låten i sig är helt okej. Dessutom påminner låten rätt mycket om en tidigare låt som de tävlat med och som heter “Bada nakna”. Låten gick inte vidare.
Jag ger låten P av PPPPP möjliga.

3: Melina Borglowe - Min melodi
Det här är en lugn och trevlig ballad som påminner lite om någon ballad som Laleh gjort. Det är trevlig låt och Melina har en akustisk gitarr och det är ju alltid trevligt. Hon har lite underligt kroppsspråk genom hela låten och även om melodin är fin så känns den lite för anonym. Låten gick inte vidare.
Jag ger låten PP av PPPPP möjliga.

4: Elisa Lindström - Forever Yours
Det här är en glad och pigg schlager låt med trallvänlig refräng och sångerskan har glittriga kläder. Najs. Det här är en låt som exempelvis Charlotte Perreli, Linda Bentzing eller Shirley Clamp eller någon annan känd schlager pingla hade kunnat göra. Elisa har fint utseende också. Jag och mina kompisar diggade till den här låten. Låten gick vidare till semifinal
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

5: Lisa Ajax - Awful Liar
Det här är en växande ballad. I början så tyckte jag inte att den var så bra men den blev bättre ju längre den håller på. Det här är nog Lisas första ballad och hon sjunger den på ett bra sätt. Låten gick vidare till final
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

6: Smash Intro Pieces - Heroes are calling
Det här är lite hårdare rock men inte hårdrock och samtliga kompisar som tittade samt jag tyckte att den här låten var allra bäst. Den påminde lite grann om deras låt som var med och tävlade förra året. Det var skönt ös på scenen och det var coolt. Låten gick vidare till final
Jag ger låten PPPP av PPPPP möjliga

 

Deltävling 2 - 10 Februari Göteborg

1: Maria Sur - When i,m gone
Det här är pop/rock med bra beats i och bra refräng som sätter sig i huvudet. Förra året hade Maria Sur med en ballad och den var okej men inte lika bra som den här låten. Samtliga som var hemma hos mig och tittade röstade på den här låten. Låten gick vidare till final
Jag ger låten PPPPP av PPPPP möjliga.

2: Engmans Kapell - Norrland
Det här är typisk dansband/folkvise musik och visst är det fint med fioler och lite andra folkmusik men låten känns väldigt gammal och jag tror att det mest är äldre som lyssnar på sådant här. Dansband och folkmusik kan vara bra men den här låten var tyvärr alldeles för tråkig. Låten blev utslagen
Jag ger låten P av PPPPP möjliga.

3: Dear Sara - The silence after you
Det här är en pop låt som börjar lite långsamt men som blir riktigt bra efter en stund. Låten har en bra refräng som är lätt att sjunga med i och jag blir glad av låten. Låten gick vidare till semifinal
Jag ger låten PPPP av PPPPP möjliga.

4: C- Joe - Ahumma
Det här är latinamerikanskt/afrikansk lätt pop och låten låter som om den kommer från filmen Lejonkungen eller något liknande. Man blir nästan förvånad när det inte är något sjungande djur med i låten. Låten har trevlig refräng och det är lätt att sjunga med i låten. Låten blev utröstad
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

5: Liamoo - Dragon
Det här är en uptempo pop/rock låt med stark refräng men tyvärr känns den samtidigt lite för generisk och jag har hört Liamoo sjunga bättre än i den här låten. Scenshowen är cool med en massa eld (Låten handlar ju om en drake) och låten är bra men det fattas lite extra tryck i låten på något sätt. Låten gick vidare till final
Jag ger låten PPPP av PPPPP möjliga.

6: Fröken snusk - Unga & fria
Det här är stabil epa-dunk med helt okej låt och text. Trots namnet på artisten så är inte låten särskilt snuskig utan barnvänlig. Artisten sitter på en Dalahäst och det anspelar på en känd låt som hon har gjort och den låten har lite snuskig text. Artisten hade lite problem med rösten och det hördes några gånger men det kunde hon ju såklart inte hjälpa. Låten avslutade en relativt bra deltävling. Låten gick vidare till semifinal
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

 

Deltävling 3 - 17 Februari Växjö

1: Jaquoline - Effortless
Det här är modern danspop med inslag av disco och det är trevligt och käckt. Artisten har väldigt lite kläder på sig men låten är helt okej. En bra början i programmet helt enkelt. Låten gick direkt till final.
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

2: Clara Klingenström - Aldrig mer
En poplåt med aukustisk gitarr och en bra sångerska men även om Clara sjunger fint så räcker inte låten till. Jag blir lite besviken eftersom hennes förra låt var betydligt bättre och denna är bara...näää. Låten blev utröstad
Jag ger låten PP av PPPPP möjliga.

3: Kim Cearion - Take my breath away
Det här är R&B blandat med typisk lättpop. Det finns massor av sådana här låtar på Spotify och man glömmer dem direkt efter man har hört dem. Med andra ord en helt anonym låt som finns men som inte berör. Låten blev utröstad.
Jag ger låten PP av PPPPP möjliga.

4: Klaudy - För dig
Gladpop som påminner om Håkan Hellström, Thomas Stenström och liknande artister. Trevlig refräng men inget som sätter sig i huvudet. Artisten har återanvänt Anna Bergendahls skog som användes 2019. Låten hamnade i semifinal
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

5: Gunilla Persson - I Won´t shake (La La Gunilla)
Det här är country blandat med ompa ompa takt och det är väldigt trallvänligt och låten sätter sig lätt i huvudet. Låten påminner en del om en annan låt nämligen “Långa bollar på Bengt” men det har ingen större betydelse. Låten hamnade i semifinal.
Jag ger låten PPPP av PPPPP möjliga.

6: Cazzi Opeia - Give my heart a break
Det här är typisk uptempo EDM pop som har smittande refräng och en låt som man kan humam med i. Tidvis påminner den en del om Pet Shop boys låt “Go West” men det gör ingenting. Samtliga som satt och tittade hemma hos mig var ense om att det här var bästa låten den här kvällen. Själva scenshowen är väldigt färgglad och snygg. Låten gick direkt till final
Jag ger låten PPPPP av PPPPP möjliga.

 

Deltävling 4 - 24 Februari Eskilstuna

1: Albin Tingvall - Done getting over you
Det här är typisk lättpop med lite fioler i. Själva låten är sådan att man snart glömmer bort den när man har hört den eftersom den är väldigt generisk. Det finns massor av sådan här musik på Spotify. Låten hamnade i semifinal
Jag ger låten PP av PPPPP möjliga.

2: Lia Larsson - 30KM/H
Det här är taktfast Epa-Dunk men varken sången eller refrängen är bra och låten faller platt. Fröken snusks Epa-dunk låt var betydligt bättre och gick att sjunga med i. Den här känns bara fånig. Låten blev utröstad.
Jag ger låten P av PPPPP möjliga.

3: Dotter - It´s not easy to write a love song
Det här är en växande ballad som bara blir bättre ju längre den pågår. Dotter sjunger väldigt bra och det är en väldigt bra låt. Scenshowen liknar lite den som Loreen hade förra året men det har ingen större betydelse. Låten gick till final.
Jag ger låten PPPPP av PPPPP möjliga.

4: Scarlet - Circus X
Det här är metal/rock hybrid och medlemmarna ser ut som spöken och har massor av flygande fladdermöss och stora vampyrer under scenframträdandet. Scenshowen är rätt häftig men själva låten känns lite stökig. Låten hamnade i semifinal.
Jag ger låten PP av PPPPP möjliga.

5: Lasse Stefanz - En sång om sommaren
Det här är typiskt glad dansband och låten påminner lite om Hasse Anderssons “guld och gröna skogar”. Lasse sjunger väldigt bra och det verkar som om han trivs bra på scenen. Det är väldigt lätt att tralla med i den här låten. Låten blev utslagen.
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

6: Danny Saucedo - Happy that you found me
Det här är glad uptempo pop med en smittande refräng. Danny sjunger faktiskt bra och har inga extra dansare den här gången. Jag gillar låten nästan direkt när den börjar. Det är ett bra tecken. Jag tycker dock nog att Dotters låt är något starkare än den här. Låten gick direkt till final.
Jag ger låten PPPP av PPPPP möjliga.

 

Deltävling 5 - 2 Mars - Karlstad

1: Marcus & Martinus - Unforgettable
Det här är en typisk club dans låt som ser ut att vara inspirerad av filmen Matrix. Jag tycker det blinkar lite väl mycket från lamporna men det höjer säkert låtens kvalitet för många. Låten har inte en jättestark refräng men är trevlig ändå Låten hamnade direkt till final
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

2: Chelsea Muco - Controlla
Det här är vanlig radiovänlig pop som låter bra men som inte gör något större intryck på lyssnaren. Låten glöms snart bort när man har hört den. Låten blev utröstad
Jag ger låten PP av PPPPP möjliga.

3: Jay Smith - Back to my roots
Det här är rivig rock och sångaren har såklart långt och vilt hår. Sångaren sjunger halvbra men själva låten har bra driv i sig. Låten hamnade först i semfinal och gick sedan vidare till final
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

4: Elecktra - Banne mej
Det här är uptempo pop på bredaste skånska. Jag gillar artistens dialekt och själva låten är också bra med ett taktfast beat. Texten är gjord så att en del av orden rimmar med varandra, vilket känns kul. Låten blev utslagen.
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

5: Annika Wickihalder - Light
Det här är en typisk pop gospel låt som påminner om bland annat John Lundvik och flera andra. Sångerskan sjunger bra men texten känns lite tjatig tyvärr. Scenshowen är enkel. Låten hamnade först i semifnal och gick senare til lfinal
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

6: Medina - Que Sera
Det här är en snabb och catchy pop låt som känns som någon officiell fortbolls låt. Det är lätt text som man kan skrika med i och det skulle inte förvåna mig om den inte kommer att spelas på många studentflak på sommaren. Scenshowen har glada färger. Låten hamnade direkt till final
Jag ger låten PPPP av PPPPP möjliga.

 

Finalen - 9 Mars - Solna Stockholm

Så var det äntligen dags för finalen och redan från början så är Marcus & Martinus förtippade att vinna. Jag röstade inte på dem men däremot på Cazzi Opiea, Dotter och Medina eftersom jag ansåg att de var bäst i finalen. De 12 bidragen spelades och den internationella juryn sade sitt.
   Marcus & Martinus fick allra mest poäng av den internationella juryn. Folket fick rösta lite till efter att juryn sagt sitt och till slut så var det dags att se hur det svenska folket hade röstad.

 

Marcus & Martinus vann Melodifestivalen och Medina blev tvåa. Jag tyckte att Medina var bättre. Sverige har nog inte så stor chans att vinna Eurovision i år och det gör ingenting. Ingen av årets låtar kändes sådär riktigt wow även om flera av dem har varit bra.

Att vara på den skolan hon hatade, dock kände hon ett hopp i att bara behöva vara där i nio dagar. Att inte kunna använda sin moped. Att inte kunna hålla jämna steg med vänner om hon var ute. Hon fasade för om vad hon skulle bli till hon blev gammal. Att redan som ung knappt kunna gå, hur skulle det se ut om hon blev 90 år. Hon föreställde sig det. Hon föreställde sig en scen som gammal kvinna att inte kunna leka med sina barnbarn. Att hon inte skulle kunna dansa eller springa utan att få skjutande värk efter två minuter. Hennes tankar avbröts över en slick på handen. Som hon tittade ner så kunde hon se att det var Spencer som ätit klart. Hon märkte att hon länge log i sina tankar då hon kunde se att det var ett tag sedan han åt upp allt. Hon kände dock att hon måste ut. Vad säger du gubben ska vi ut? Med de orden blev Spencer väldigt glad. Efter fem minuter så lyckades hon äntligen resa på sig och ta kopplet. När hon stod i hallen och kopplade på honom och tog sin nya telefon så ropade hon bara till sin familj att hon skulle ut med Spencer. Från sina föräldrar fick hon höra att hon skulle ringa om det var något. Med det sagt så bar det iväg.
Hon ville tillbaka till det gamla skogs-spåret där olyckan hände. Att gå var ändå trevligt och obekvämt tyckte hon. Resan uppför kullen till ladan där stigen låg var svår. Men efter 15 minuter så var de uppe. Det var bara att korsa vägen. Men här började en rad scenarion spelas upp i hennes huvud. Hon såg framför sig hur hon tog ett snedsteg och föll ner på vägen. Hon föreställde sig att en bil kom som hon inte kom undan. Med ett stort andetag tog hon första steget. Resan över vägen gick bra. Så när hon och Spencer stod på andra sidan kände hon en stolthet över sig själv. Hon kunde inte hjälpa utan att beundra skogen och blommorna. Hon kopplade loss Spencer och lät honom springa lös.

 

Att se honom glad gjorde henne glad. Det kändes som att mörkret i hennes liv var mindre med hunden med sig. Han höll lite avstånd men höll sig alltid synlig bland träden. Till slut efter att ha sprungit runt och luktat på blommorna och gjort sina behov så gick han lugnt tillbaka till henne. De två började vandra hemåt. Men hon kände att hon inte riktigt ville hem precis än då hon njöt av vädret och hennes värk gjorde sig påmind. Så som de vandrade så såg hon en stor sten som såg bekväm ut. Hon klappade den lösa hunden lätt på axeln. Spencer, kom så sätter vi oss. Hon lade sig ner och lutade ryggen mot stenen vilket hon tyckte var underbart skönt. Spencer hade lagt sig bredvid henne. Vad ska jag göra, sa hon när hennes tankar började virvla igen så fort hon satt sig. Även om hon visste att han inte kunde svara hade hon en känsla av att han ändå förstod henne. Hon började att berätta om alla sina farhågor och funderingar för honom som han låg bredvid och lyssnade. Hon släppte ur alla sina farhågor om benet och skolan och allt däremellan. Efter hon suttit i 20 minuter och pratat av sig kände hjärtat mycket lättare. Så det var inte lika svårt att gå tillbaka. När hon reste på sig så såg hon fem missade samtal från mamma. Hon ringde snabbt och bad om ursäkt för att hon inte märkte att hon ringt. Du var borta så länge så vi var oroliga att något hänt dig sa hon. Inget har hänt sa hon jag har bara tappat bort tiden lite är på väg tillbaka nu. Det dröjde inte länge innan dem två var tillbaka. Dagen gick rätt snabbt efteråt. Hon spenderade den mest med att titta på TV. Men oroskänslan gnagde ändå på henne. Ju mörkare det blev utanför ju värre blev det. Så när det till slut var läggdags så förstod hon oron. För nu började scener från filmen flasha framför hennes ögon. Scener där folk låg hängda upp och ner med halsarna avskurna. Hon kunde inte koppla av det minst utan och drog sig i sängen. Till slut vid kl 3 så råkade hon väcka sina föräldrar för hon råkade banka till väggen när hon drog sig. Mycket sömndrunkna kom de in i hennes och Spencers rum. Nu kunde hon inte maskera sina oror längre. Hon fick bara fram jag kommer nog inte sova inatt. Varför då, sa de båda och satte sig på sängkanten. Hon berättade om den halva skräckfilmen att hon nu hade fick bilderna och skriken framför sig och inte kunde sova. De två såg ut som frågetecken. Till slut så utbrast John. Vad fan håller de på med? Sara frågade, var alla med då inklusive lärarna? Ja, svarade Mikaela. John utbrast att detta ska jag fan ta upp med dem. Hennes föräldrar förklarade att oavsett vad så var det bara en film. Och att skräckfilmer är fake så det var inget att vara orolig över. Tack, nu känner jag mig lugnare. Försök att sova lite sa de båda föräldrarna och gick tillbaka till sitt sovrum. Nästa skoldag så följde hennes pappa med upp. Som de till slut lyckats kämpa sig upp så blev de mötta av personalen. Hej sa Karin och mötte dem ute i korridoren. Vad håller ni på med? Sa John argt. Vad menar du svarade hon. Min dotter kunde knappt sova för att ni visade en halv skräckfilm där folk blev upphängda och fick halsarna avskurna. Vad var ert syfte med att avbryta en matte lektion för det, röt han argt. Vi tänkte det skulle bli en rolig filmstund. Roligt! Med en sådan film, röt han tillbaka! Ja du vet ju ungdomar ser ju på så mycket nu för tiden. Vad heter filmen, sa han. Låt den rätta komma in, svarade hon. Ni visar inte sådana filmer för min dotter igen. Ok, fick han som svar.

 

Den skoldagen passerade långsamt. Hon kände sig mycket trött efter den natten. Som hon satte sig för att börja med matten så blev hon avbruten av Nina. Hon visade att hon skulle sitta någon annanstans. Hon blev visad till ett av de små rummen. Att få sitta där ensam var faktiskt inget hon hade något emot då hon var så trött. Hennes sinne var mycket slött. Hon hade alltid haft problem med matte det var hennes värsta ämne. Det enda ämne hon tyckte om var historia och litteratur. Hon hade fått höra om en bok hon gärna ville beställa. Hon hade börjat läsa mer då hon inte kunde göra så mycket. Hon ville ha boken Guldkompassen. Hennes tankar avbröts då hon fick en liten knack på ryggen. Som hon förvånat tittade bakåt såg hon att det var Nina som berättade att det var lunch. Som hon satt sig ner med en tallrik mat så tyckte hon sig se Magnus blänga på henne vilket hon tyckte var obehagligt. Så hon åt upp snabbt och gick in till rummet med Wii och började spela Mario kart med Johan. Hon tyckte att det var trevligt som de började småprata. Hon började snabbt att tycka om spelet. Så den rasten passerade snabbt. Hon kunde se på schemat att hon hade biologi. Dock kände hon sig som ett frågetecken då hon inte hade någon bok om ämnet och ingen ville riktigt förklara vad hon skulle göra. Efter 20 minuter så satte matteläraren henne framför en dator och startade en video om det på youtube. Det var faktiskt rätt intressant att lära sig om.
Så efter det var dagen slut och det var dags att åka hem. Som hon stod ute och väntade på sin mamma kunde hon inte hjälpa varför Magnus blängde på henne och varför hon sattes i en av hytterna. Det var ju för dem som inte kunde bete sig. Vad hade hon gjort för fel? Hennes tankar avbröts med Saras ankomst. Hennes tankegångar snurrade runt de funderingarna. Det var inget som hennes föräldrar heller kunde klura ut. Hon kände sig väldigt hungrig då hon kände att skolmaten var väldigt knapphändig. Så hon värmde snabbt upp en frusen pan pizza. Efter hon ätit så gick hon upp på sitt rum och la sig i sängen. Den kändes väldigt bekväm så det svartnade snabbt. När allt klarnade till så tittade hon på klockan och såg att det hade gått tre timmar och hon kände sig utvilad. Hon kunde se att Spencer satt vid sängkanten. Att se honom gjorde henne glad. Kom då gubben sa hon och klappade på sängen. Med det gjort hoppade han upp och la sig bredvid henne. Hon kände ett obehag för hon tänkte fortfarande på filmen och kände sig fortfarande rädd. Men hans närvaro gjorde att hon kände sig tryggare. Hon tog upp telefonen och gick in på bokus för att se om hon kunde hitta boken om guldkompassen, Då hon hittade den så blev hon mycket glad då den var på rea. Omslaget var dock lite ovanligt då det var en bild på en flicka som red på en enorm isbjörn. Som hon la den i korgen så fångade en annan bok hennes uppmärksamhet. World war Z, en skräckroman med zombies. Då den också var på rea så hade hon precis råd med båda för 300 kronor. Så hon beställde dem snabbt. Den lilla rädsla hon hade kvar från filmen kände hon försvann då hon kände sig trygg i Spencers närvaro bredvid sig.

 

Pierre börjar fundera på vad han ska göra nu när han blivit en drake. Hmm ja. Vad brukar en drake göra? Jo, den brukar flyga och spruta eld och bo i grottor och samla på skatter.
 Pierre har ingen lust att samla på någon skatt och han vill absolut inte bo i någon grotta. Det här med eldsprutandet och flygandet är det som känns mest intressant. Pierre har ingen aning om hur han ska spruta eld men han får snart svar från sina instinkter. Den säger att han ska pressa mot ett organ i magen samtidigt som han gör en speciell rörelse i svalget och öppnar käften så den är vidöppen. Pierre funderar en kort stund vilket organ som menas och han pressar på lite olika ställen men inget av det känns rätt. Till slut hittar han ett som är väldigt elastiskt. Det måste det vara.
 Pierre pressar mot organet och ska just göra rörelsen i svalget och öppna käftarna, då han plötsligt hejdar sig. Kanske inte så bra att spruta eld i hallen eller i vardagsrummet. Här finns så mycket brännbart. Han vill inte orsaka eldsvåda i sin egna lägenhet.

 

Sovrummet och köket verkar inte heller vara så bra platser att spruta eld på. Men han vill gärna prova och se om han kan spruta eld eller inte. Öppna ytterdörren och spruta eld i trappan fungerar bättre men instinkten säger honom att det inte är någon bra ide om han inte vill skrämma människorna som bor i huset. Men så kommer han på var han kan spruta eld utan problem. Badrummet såklart. Där finns inget brännbart förutom tvättunnan och handdukar.
 Pierre går bort till badrummet och tar ut det som är brännbart och så ställer han sig i dörröppningen till badrummet och pressar mot organet samtidigt som han gör en snabb rörelse i svalget och öppnar käftarna så de är vidöppna.
 Mycket het eld sprutar ut från hans vidöppna käftar och in i badrummet. Men han känner ingen värme alls på varken tungan eller insidan av käften. Pierre är väldigt imponerad av den enorma eldkraft som han nu har. Pierre sprutar mer eld i badrummet och han når ända bort till handfatet med sin långa flamma. Pierre sprutar ännu mer eld i badrummet. Det här är ju roligt!

 

Pierre slutar spruta eld. Nu vet han hur eldsprutandet fungerar. Dags att pröva vingarna. Men lägenheten är för liten för det så han måste ta sig ut först. Pierre har en mindre läderpåse som han kan ha sina nycklar i. Pierre går och hämtar sina hemnycklar och läderpåsen och lägger i dem där. Det finns ett blixtlås på läderpåsen så den kan stängas ordentligt. Läderpåsen har en väldigt lång rem och Pierre hänger den över sitt stora drakhuvud och det fungerar alldeles utmärkt.
 Precis innan Pierre öppnar sin ytterdörr kommer han på att han faktiskt är väldigt hungrig. Pierre går tillbaka till köket och öppnar sitt kylskåp och även frysen. Pierre har ett stort paket med kött i kylen som ska användas om några dagar när han och en kompis ska grilla. Pierre tänker att han kan köpa ett nytt paket med kött i morgon och han tar fram paketet med kött och river bort locket.
 Pierre glufsar girigt i sin köttet och hans bordsskick är inte det bästa men det struntar han i just nu. Köttet är otroligt gott och Pierre verkligen njuter av smaken. Det tar inte lång stund förrän köttet i paketet är helt slut. Pierre hade kunnat äta ännu mera kött men nu är han så sugen på att flyga så maten får vänta tills senare.

 

Pierre går till sin ytterdörr och öppnar den försiktigt. Lyset är släckt i trappan vilket innebär att ingen har tryckt på lysknappen på länge. Pierres mörkerseende är så bra att han inte behöver något trapplyse. Bortsett från ventilationens eviga surrande så är det tyst i trappan. Pierre går ut från sin lägenhet och låser sin ytterdörr. Hans långa klor rasslar lätt mot metallåset.
 Pierre tittar mot hissen. Det är ingen ide att han försöker åka hissen med tanke på hur stor och tung han är. Pierre börjar gå ner för trapporna. Han tar det försiktigt så att det inte dunsar alltför mycket när han går i trappan. Klorna klickar mot varje trappsteg. Pierre kan svagt höra snarkningar från flera lägenheter. Trots att Pierre inte är van vid att gå på alla fyra så klarar han av trapporna väldigt bra.
 Pierre kommer ner till ytterporten och han öppnar försiktigt låset med klorna och kliver ut från sitt hyreshus. Det är folktomt ute på gatan och det är släckt i nästan alla fönster i hyreshusen runt omkring honom. Pierre känner sig dock lite orolig till mods och funderar på vart han ska gå.
 Pierre bestämmer sig för att gå till Amiralitetsparken. Han går snabbt ner mot parken och håller koll om någon närmar sig honom eller är ute men Pierre möter ingen på vägen.

 

Väl nere i parken så går Pierre omkring en liten stund men snart känner han att nu är det äntligen dags att pröva vingarna. Pierre fäller ut sina vingar så de är helt utbredda. Han börjar att flaxa med vingarna men känner att det behövs mer än flaxande för att flyga. Pierre kommer på att han sett att tunga fåglar liksom kastar sig upp samtidigt som de flaxar med vingarna.
 Pierre tar sats med bakbenen och hoppar uppåt samtidigt som han flaxar så snabbt som han kan och det fungerar. Han flyger! Pierres vingar är väldigt starka och det hörs ett högt svosh ljud varje gång han rör på vingarna.
 Pierre lyfter snabbt från marken och snart är han uppe över träden men han stiger hela tiden uppåt medan han flaxar. Snart flyger han över hyreshusen och han tittar ner på dem medan de blir mindre och mindre.
 Pierre är lite osäker på om han ska flyga så högt att han når ovanför molnen men bestämmer sig för att flyga lägre än så. Pierre vill gärna se omgivningen så att han inte flyger vilse. Pierre får en underbar lycklig känsla i hela kroppen som väller upp genom honom och han kan inte låta bli att vråla högt av lyckan som fyller honom. Om någon skulle höra honom skulle de ha svårt att undgå att höra hans lycka i vrålet. Pierre ler stort hela tiden som han flyger. Det här är helt underbart.
 Pierre flyger fram längs Amiralitetsgatan men då han når varvet gör han en tvär sväng och flyger mot Chapmansplan. Pierre gissar att de som är på varvet inte vill ha en stor drake som flyger över området. Pierre flyger förbi Chapmansplan och bort mot Saltö.

 

Efter en kort stund passerar Pierre Saltöbron. Pierre bestämmer sig för att flyga mot Saltö strand och det tar inte lång stund förrän han är där. Pierre flyger ut mot havet där han inte kan bli sedd så lätt. Han vill prova om han kan göra loopar och sådant och vill inte bli störd av någon eller oroa sig för att bli sedd av människor.
 Pierre gör en första loop och det fungerar alldeles utmärkt. Han känner vinden när den drar i vingarna men han har ändå perfekt kurs. Pierre lägger sig nästan på rygg i luften och flyger baklänges och det går lika bra som när han flyger som vanligt. Återigen får han den jublande känslan i hela kroppen och kan inte låta bli att vråla ut sin stora glädje över vattnet.
 Trots att Pierre flygit rätt så snabbt känner han sig inte trött eller måste hämta andan. Pierre gör flera looper och han älskar den kittlande känslan i magen. Pierre flyger lågt över vattnet och drar sina långa klor i vattnet så att vattnet skvätter åt alla håll. Pierre flyger nästan upp mot molnen och snabbt ner igen mot vattnet. Han känner sig inte ens ansträngd.
 Du roar dig ser jag. Jag tycker också det är kul att vara drake.
Va, vem var det? Pierre tittar sig förvirrat omkring men ser ingen. Det lät som om rösten kom i hans huvud dessutom. Så märkligt. Förresten, den där rösten. Det där låter ju som .. som David.
 Pierre fortsätter flyga omkring och gör några fler loopar. Han tycker det är väldigt skönt att känna vindens tryck mot vingarna.

– Wow. Du är seriöst duktigare än vad jag är. Jag är imponerad av ditt flygande. Det är första gången som du flyger också ju.
 Den där rösten igen. Den hörs i huvudet och det är Davids röst. Pierre fattar absolut ingenting av vad det är som händer. Han tittar sig omkring medan han flyger men ser ingen
annan.

– Jag kan se dig men du kan inte se mig. Ha! Oroa dig inte. Jag är på väg. Jag är längre ut till havs men är hos dig om.. 10-15 sekunder max.
 Pierre tittar längre ut mot havet och nu kan han se en stor drake närma sig. Det är den lila färgade draken som bet honom på Kebab house härom dagen. Pierre försöker säga hej till draken såsom den pratar med honom men det enda som hörs är hans morriga röst. Den lila draken kommer närmare och närmare.
– Ska vi flyga bort mot berget efter stranden och landa där? Jag tror vi har lite att prata om nu när du nyss har blivit drake.
 Pierre försöker svara men han är osäker på om den lila draken förstår hans svar men de flyger bägge till berget och landar. Pierre landar lite klumpigt men det gör honom ingenting.

– Det där var en mycket bra landning för att vara första gången. Du behöver knappt lära dig det där. Åh, just det. Jag märkte du har lite svårt att kommunicera vad du vill säga. Det hade jag också i början. Men jag ska ge dig ett tips. Tänk orden i huvudet i stället för att säga dem.
 Pierre förstår inte riktigt vad den lila draken menar men han formar ett hej i sitt huvud.

– Hej på dig själv. Bra. Då kan vi snacka. Vi drakar måste alltid vara försiktiga så att människorna inte ser oss och du, bränn aldrig ner något ställe som betyder något för människorna. Du kommer att bli jagad utan någon nåd. Och, flyg aldrig över försvaret eller något sådant. De lär skjuta ner dig på nolltid.
– Du sprutade eld på pizzerian och du visade dig för många människor
– Jag sprutade bara eld på marken och några fåglar. Jag ville ge dig det här draklivet och jag kom inte på något bättre sätt att göra det på.
– Visst är det du, David?
– David vem? Jag är känd som Boola den lila draken.
– Men hur visste du att jag gillade drakar och därmed att jag var rätt person för att bli förvandlad till en?
– Vi drakar kan lätt se sådant. Det sker genom hmm magi.
– Kan jag också använda magi?
– Självklart, men det krävs hård träning och att aldrig ge upp även om det inte fungerar bra första gången.
– Kan jag förvandla mig till drake när jag vill eller är det bara ett begränsat antal gånger?
– Du kan förvandla dig hur många gånger du vill men om du gör det ofta så måste du också äta mycket. Det kan bli dyrt om du inte känner någon bonde som ger dig gratis kött.
– Känner du en bonde som ger gratis kött?
– Kanske det. Förresten en sak. Nu när du förvandlat dig en gång så blir det lättare och lättare för dig att bli drake. Det kan vara bra men det kan också vara negativt.
– Hur då på sätt?
– Tja. Du kan lätt förvandlas till drake om du blir väldigt arg. Då måste du kunna stoppa draken i dig så att ingen blir skadad.
– Typ som hulken?
– Inte riktigt så men lite lika. Men om du bara tar det lugnt och inte blir rasande så är det inga problem.
– Hur länge har du varit drake?
– Ungefär ett år. Det var skrämmande för mig när jag förvandlades de första gångerna men sedan dess har jag mer och mer börjat gilla draklivet.
– Visst är det underbart att flyga? Man blir så glad liksom. I alla fall så blir jag det och det är ändå första gången som jag är en drake.
– Jag håller med. Jag har tjänat mycket på att flyga till olika länder som drake.
– Du har flygit till olika länder? Vilka då?
– Tja. Polen till exempel. Tyskland Danmark och några till. Ett tips är att ofta flyga över molnen. Då kan människorna inte se dig. Du och jag kan flyga tillsammans till något land någon gång.
– Det skulle vara kul att göra. Det hade varit kul om du och jag kunde flyga till USA.

– Då måste vi studera kartorna noga så vi vet var det finns luftövervakning och sådant.
– Hmm ja. Ska vi flyga tillbaka till stan eller bor du här på Saltö?
– Jag bor i stan. Vi kan flyga tillbaka om du vill.

 

Bägge drakarna spänner bakbenen och kastar sig upp i luften och flaxar så snabbt de kan. Det dröjer inte länge förrän de flyger upp i luften igen. Den lila draken flyger upp över molnen och Pierre följer efter. De flyger tätt tillsammans. Ibland tittar den lila draken ner genom molnen så att han kan se var de är.
 Den lila draken och Pierre tittar på varandra och de ler stort bägge två. Det dröjer inte länge förrän den lila draken nickar för sig själv.

– Då var vi framme vid Amiralitetsparken. Jag gissar att du ska landa här. Jag ska flyga en liten bit till. Ska vi ses i morgon kväll på samma plats, alltså vid Saltö strand?
– Hur visste du att jag ska landa här? Vi kan gärna täffas i morgon.
– Åh, jag bara gissade. Då ses vi i morgon då.
– Men vänta vänta. Hur ska jag bli människa igen?
– Ah, Just det. Det där glömde jag förklara men gör så här. Landa. Ta några djupa andetag. Föreställ dig själv som du ser ut som människa och önska att du är vanlig igen. Jag tror du klarar av det utan problem.

 

Pierre landar i parken och den lila draken flyger vidare. Pierre gör som den lila draken sade och efter en kort stund så är han förvandlad till människa igen. Pierre skrattar till åt situationen och går hemåt. När Pierre kommer hem så är han så trött att han somnar i stort sett direkt när han lägger sig i sängen. Vilken spännande dag det har varit för honom.

 

 

Så, vart var jag för någonstans? Varför det inte var så att de skulle bo i valvet. Anledningen till det är att som jag sa innan, Vault-Tec, vilket är företaget som gjorde valvet, inte är ett bra företag. Alla valv är ett hemligt socialt experiment var. Valv 111 hade som uppgift att se hur mänskliga försökspersoner skulle reagera om de blev frusna i is för en förlängd tid utan någon sorts förvarning. Meningen var att de skulle bli frusna i 180 dagar efter att de skulle bli utsläppta. Huvudkaraktären och den man inte valde blev lagd i motsatta ställen, där den man inte valde håller i Shaun. Men, på grund av komplikationer med frysningssystemet så vaknar huvudkaraktären efter en ospecificerad tid, där de ser att den andra också blir uppvaknade av några människor som kidnappar Shaun och dödar den andra huvudkaraktären, efter det så blir man förfrusen igen. Efter vem vet hur länge så blir man utsläppt av att frysningssystemet går sönder. Det visar sig att alla andra är döda.

 

När man får kontroll över sin karaktär så kan man säga adjö till den andra huvudkaraktären, där man får en liten scen där den karaktären man valde säger adjö och tar deras vigselring som man kan sälja senare. Det är det enda den scenen gör. Den betyder ingenting egentligen, men den existerar.
   Aja, efter den scenen som man kanske eller kanske inte ser, så går man ut från där man blev frusen och hittar en pistol som används för spelets tutorial (hur spelet lär spelaren hur allt funkar) och så finns det ett unikt vapen som man kan hitta mycket senare eftersom att det är låst bakom något som man behöver något speciellt för att öppna. En högre typ av ”lockpicking skill”, så att säga. (Något som säger hur bra man är på att öppna låsta dörrar.)
 Efter att man har blivit lärd allt man behöver veta så hittar man en speciell sak som kallas för Pip-Boy. Det är en typ av maskin som låter huvudkaraktären lämna valvet. I just det här spelet så måste man ha den saken för att kunna komma in i alla andra valv man hittar, när det inte har varit så i de andra spelen. En viktig detalj som man ser på maskinen är årtalet. Det visar sig att man har varit frusen i över 210 år.

 

Nästa sak man ska göra är att gå hem, tillbaka till Sanctuary. Där så hittar man Codsworth, som berättar hur länge man har varit borta. Senare i spelet så kan man rekrytera honom som en kompanion, som hjälper dig i alla våldsamma situationer.
Något som är unikt till Fallout 4 är att alla kompanioner (förutom en som jag kommer förklara senare) har ett system baserat på vad huvudkaraktären gör. Om man gör saker som kompanionen inte gillar för mycket så vägrar de hjälpa dig.
Det är allt jag kan säga i just den här delen.