Coming attractions - animationens bortglömda skatter

text HENRIK MAGNUSSON
Nr 1/2013
 
Del 5:
A Day At The Races and A Night at The Opera

Så har vi då kommit till vår sista del av denna artikelserie om animationens bortglömda juveler, och det är ingen mindre än The Critic som blir vårt sista mål. Det är 1994, och manusförfattarna Al Jean och Mike Reiss, medförfattare till dom extremt kritikerrosade säsongerna 3 och 4 av The Simpsons, vanligtvis sedda som seriens guldålder, har precis avslutat arbetet med deras egen skapelse, The Critic, en animerad serie som handlar om filmkritikern Jay Sherman, vars röst kommer från komikern Jon Lovitz, och hans prisbelönade tv-show Coming Attractions. Serien utspelar sig i New York, och följer den oturbenägne och generellt avskydde Shermans liv när han försöker hitta lyckan och få acceptans för sin kritik. Hans program är, i hans egna ord, ”det tredje populäraste tidiga morgon filmrecensionsprogrammet i New York”, och produceras av hans arbetsgivare Duke Phillips, en självskapad miljardär som klättrat sig upp från en liten kycklingrestaurang till att äga ett stort mediaföretag.
 Jays främsta karaktärsdrag är hans extrema avsky för den populism och pengahunger som styr Hollywood, och den totala avsaknad av konstnärligt kunnande som moderna filmer ofta visar. Detta leder till att han ofta kritiserar mycket folkkära filmer och skådespelare som till exempel hans avsky för den annars kritikerrosade Lejonkungen, vilket i sin tur gör att allmänheten avskyr honom. Detta, tillsammans med hans övervikt och underliga vanor gör att han behandlas som en social paria, men under hans buttra yttre döljer sig en känslig man som förbittrats över att något han älskar förenklas och dummas ner, och som är mycket ensam och känslomässigt skadad, ett tema som ofta dyker upp, särskilt i säsong 1. Jays bekantskapskrets består av hans bästa vän Jeremy Hawke, en parodi på skådespelaren Paul Hogan som spelade Crocodile Dundee, hans adoptiv föräldrar Franklin och Eleanor Sherman, en före detta senator och socitetsdam, hans syster Margo, hans bittra och extremt aggressiva ex-fru Ardith, hans son Marty, hans chef Duke Phillips, och i säsong 2, hans flickvän Alice och hennes dotter Penny.
 
Seriens huvudkaraktärer © Fox
Seriens huvudtema är film och Tv-industrin, men går också in på New Yorks kultur, och till viss del, den amerikanska politiken under 90-talet. Kända filmskapare parodieras flitigt, legenderna Orson Welles, Woody Allen och Marlon Brando är populära måltavlor, och även Jays kritiker kollegor, som dom världsberömda Roger Ebert och den framlidne Gene Siskel. Ett avsnitt i säsong 2 handlar om att Ebert och Siskels samarbete bryts ned och Jays kamp för att bli den nya kritikerpartnern till en av dom. Det hela slutar dock med en försoning som parodierar slutet på Sleepless In Seattle. Orson Welles och Marlon Brandos parodier är mindre smickrande, då dom oftast dyker upp som dom nergångna föredettingar dom blivit vid slutet av deras karriärer. Orson Welles är en pompös reklamkaraktär, en referens till dom reklamfilmer en pengadesperat Welles gjorde mot slutet av sitt liv i verkligheten, och Marlon Brando framställs som en groteskt överviktig frossare. Woody Allen framställs lite mer positivt, men det drivs mycket med hans kontroversiella smak i kvinnor, en referens till hans giftermål med sin egen styvdotter i verkligheten. Hollywoods metoder är dock det mest populära ämnet, särskilt det faktum att dom som bestämmer vilka filmer som ska göras är högt uppsatta affärsmän som vare sig har kunnande eller intresse för kreativitet och som bara ser filmer som en inkomstkälla snarare än ett konstnärligt medium. De som kommer till Hollywood med konstnärliga ambitioner blir snabbt distraherade av snobbkulturen och förvandlas själva till pompösa show-biz typer, vilket händer Jay själv i avsnitt 9 LA Jay där Jay skriver ett magnifikt manus som blir kritikerrosat, men som köps av en filmstudio som inte vill att filmen ska göras eftersom det skulle höja kvalitetsribban för mycket. Istället erbjuds Jay att skriva Ghostchasers 3, en parodi på de populära Ghostbusters filmerna, och Jay faller snabbt byte för Hollywood kulturen och förvandlas till just den sortens filmskapare han avskyr. När filmen väl är gjord är den en katastrof, och Jay utför en offentlig protest på sitt program överfilmen, vilket slutar med att han hamnar i fängelse i 30 dagar för förargelseväckande beteende. Jays förhållande med hans chef Duke är baserat på samma halvfientliga motsättningar. Duke, som ägaren till ett stort mediaföretag, är mest intresserad av populärintressen, och irriteras av Jays pretentiösa, artistiska smaker, och Jay som hyser allmänt förakt för allt vad populärt heter, vill helst tala om utländska, obskyra filmer ingen hört talas om.

En annan stil av humor är filmparodier, vanligtvis av populära mainstreamfilmer, som Jay tvingas recensera på sitt program, till exempel Dennis The Menace 2 Society, en kombination av Dennis The Menace och 90-tals gangsterfilmen Menace 2 Society, Dirty Harry K-9 Robo Cop and A Half 2, som tar de vanliga klyshorna från ”omaka par” polisfilmer till extrema höjder, och Rocky 6 Texas Chainsaw Massacre 4 där Rocky måste boxas mot Leatherface.
 
Scen ur Dirty Harry K9 Robo Cop And A Half 2
En viktig del av serien är dock också Jays förhållande med sin familj och vänner. Trots hans vresiga och bisarra uppträdande bryr sig Jay verkligen, och hans förhållande med hans adoptivsyster Margo och hans son Marty är mycket kärleksfullt, även om hans giftermål med exfrun Ardith slutade i en fullständig katastrof, och hon nu är extremt aggressiv mot honom. I början av säsong 2 introducerades Alice Thompkins, en före detta Texas bo som lämnat södern bakom sig efter att hennes man varit otrogen, och tog sin dotter med sig till New York, där hon blir Jays personliga assistent, och de två påbörjar snart ett romantiskt förhållande, och håller ihop i resten av serien. Hans bäste vän Jeremy Hawke är också en viktig del av serien, och innehar rollen som Jays man på insidan av Hollywood.

Bara 23 avsnitt över 2 säsonger producerades, ej inräknat en serie web baserade kortfilmer som kom ut under 2001 med mycket lägre budget, och dessa brukar ej räknas in som en riktig del av serien. Trots sin korta livstid och tumultiga kanalhistoria, så ses The Critic än idag som en av animationens mest underuppskattade juveler, och DVD-boxen som gavs ut under 2004 blev en smärre succe. Jay är heller inte helt försvunnen, då han har haft några snabba gästspel i The Simpsons under årens gång.
 
Scen ur ”A Star Is Burns”
Det är med dessa ord jag avslutar Coming Attractions. Som alltid har det varigt roligt att berätta om de skatter som dom flesta aldrig har sett, och kanske nu blivit intresserade av att leta upp. Då dom flesta inte har någon officiell DVD-release kan jag bara råda er att söka vidare online, och hålla minnena vid liv. Vem vet, vi kanske får se dom igen en dag.

Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0