Kråkungarna

text LEIF KÄLLBERG
Nr 1/2013
 
Jonas var ute och sköt med sitt nya luftgevär, när han fick se en kråka mitt på vägen. Han försökte att skjuta den, trots att det var förbjudet. Han träffade faktiskt, och fågeln dog omedelbart. Efter en stund fick han se ett kråkbo med ungar som skulle matas. Han anade att han hade skjutit kråkmodern eftersom ungarna fick vara utan mat. Han bestämde sig för att mata kråkungarna. Han visste inte vad dom åt, men försökte med sardiner och ägg. Han visste inte heller hur ofta de skulle matas, men bestämde sig för tre gånger om dagen. Jonas hade ju också läxläsningen, tolv år som han var. En granne hade börjat att spionera på honom, och anade vad som hade hänt. Grannen hade nämligen hittat den döda kråkmodern och kråkboet. Han tog tag i problemet och talade med Jonas. Grannen betonade att man skulle vara aderton år för att få skjuta med luftgevär. Han kontaktade därför polisen som ryckte ut till Jonas. Polisen beslagtog luftgeväret och skrev upp Jonas för brott mot vapenlagen.

Det hade gått ett halvt år, och Jonas som hade hunnit att fylla tretton år hade också fått problem med öl. Han hade gott om fickpengar och brukade köpa öl varje helg. Modern som inte hade sett vad Jonas höll på med, fick ändå så småningom reda på omständigheterna med luftbössan och ölen. De första breven från socialtjänsten hade kommit till fel adress. Polisen hade nämligen kontaktat socialtjänsten om Jonas liv och leverne. Det hölls ett möte mellan Jonas föräldrar och en socionom om tilltagen. Jonas lovade att sluta med ölen och luftgeväret var ju redan beslagtaget. Jonas berättade för socionomen och föräldrarna, att han hade matat kråkungarna under flera månaders tid.  De lämnade sedan kråkboet och flög iväg till okända öden. Jonas fick lova att sköta sig i fortsättningen, och lova att sluta med ölen. I fortsättningen lade också Jonas manken till och började att göra läxorna, så hans betyg steg. Han hade till fjortonårsdagen fått nästan bäst betyg i klassen. Hans lärare ville att Jonas skulle fortsätta med teoristudier över gymnasiet och universitetet. Jonas hade också träffat en flicka som han tyckte om. Hans föräldrar tycket emellertid att Jonas var för ung att ha stadigt sällskap.

På fritiden började återigen Jonas att få problem. Han var lättledd och hade börjat att hålla till i bowlinghallen. Han var inte så intresserad av bowling, men hade lätt för att prata och ta kontakt. Intresset för narkotika var svårt att häva och Jonas drabbades återigen av ett återfall i missbrukarsvängen. Han hade börjat att röka hasch och begick också ett inbrott för att få  pengar.
 Det hade också börjat att bli intressant med en naturlig runda ute vid hästkapplöpningarna. Jonas var återigen lättledd, och hade börjat att bli intresserad av att försöka att pantsätta sina föräldrars tillhörigheter för att få pengar. En förstående typ dök upp vid hästkapplöpningarna, och erbjöd Jonas att få låna femtusen kronor mot en inteckning i föräldrarnas bil. Jonas som väl visste att det inte skulle bli möjligt att betala tillbaka pengarna om han förlorade på hästarna, tackade trots allt ja till erbjudandet. Den förstående typen räknade med att vid behov pressa till sig pengar av Jonas föräldrar även om lagen inte var på hans sida.  Det blev emellertid en större vinst för Jonas vid travbanan och sedan skötte han sig. Han började lagom till femtonårsdagen återigen att göra läxorna,  och förbereda sig för gymnasiet. Jonas kunde trots allt inte hålla sig undan sporthallarna, spänstig som han var. Han förberedde sig att tävla i höjdhopp och började att träna hårt för distriktsmästerskapet.

Träningen hade börjat att bli hård men Jonas stod ut. Han var helt enkelt fast besluten att vinna distriktsmästerskapet och stod ut med vad som helst. En vacker dag kom friidrottslagets tränare på besök. Han hade blivit intresserad av den femtonårige grabben. Det var visserligen inte förrän i adertonårsåldern som Jonas kunde en aktuell för så stora uppgifter. Han stöttade emellertid Jonas i hans ansträngningar att komma i rejäl form till adertonårsdagen. Det var alltid något speciellt med Jonas. Han var alltid aktuell för någonting, stort eller smått. Han var därför ett spännande fall att följa.

Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0