Jag glömmer aldrig känslan av att gå ut i trädgården med massor av papiljotter i huvudet. Då var jag 11 år och hoppades för ”allt smör i Småland” att inga grannar såg mig, för jag skämdes som en hund. När Jag nu får syn på de elekriska spolarna av märket Carmen minns jag hur svårt det var att sova med andra papiljotter i huvudet, Carmenrullarna kunde jag i alla fall plocka bort rätt så snart, men roligt var det inte. Kan inte låta bli att tänka på Rasmus med sitt raka linhår och lugg som inget hellre ville än att gå på luffen tillsammans med sin bäste vän Oscar. När de väl är framme och frun i huset talar om att antingen ska de ha en pojke med rakt hår eller ingen pojke alls.

Jag avbryts i mina tankar av en ljudlig inbjudan till Birgitta-salongen. I konserthallen på scenen har de riggat en frisersalong och efter en kort väntan dyker en förfärligt jäktad kund upp. Hon sätter sig i stolen  och ber om en quick fix för hon har så ont om tid. Kunden sitter med ryggen mot oss och spolarna som Birgitta Göransson sätter i hennes hår plockas snabbt bort. Hennes röda hår förråder henne och inte minst dialogen, vem är det om inte Anna Jarnestad själv som har bråttom att prata inför oss.
 Innan kallelsen till Birgittasalongen kunde man förlora sig i en mörk virvel mitt på golvet. Det var trängsel för alla var nyfikna och ville se vad Anna hittat på.

I ett hörn satt Anna Jefta och spelade så vackert på sin folkharpa, som hon faktiskt kunde ta under armen. Folkharpa hörs på namnet att den används främst till folkmusik och det är ett gammalt instrument.

En kortkort presentation av Anna Jarnestad
Hon jobbar gärna i flera olika material: stengodslera, skulpturer av djur och människor i rörelse och på senaste tiden har hon börjat att uttrycka sig med ett annat material:
Emalj i tavlor
 Stora projekt: Invigningen av Wittusplatsen 25 augusti -12 en stor bronsrelief utanför Turistbyrån. Länsstyrelsen en 9 m vägg med 126 kvadratiska plattor i stengodslera.

Kulturchefen Annika Eklund hälsade Anna Jarnestad välkommen till konsthallen igen och efter överlämnande av present och vita rosor gav hon ordet vidare till Camilla Erlandsson, en av Annas bästa väninnor, journalist och konstvetare. Camilla inledde med att tala om vad papiljott betyder nämligen fjäril -papillon. Att vilja hålla kvar den yttre kontrollen för att fasaden inte ska spricka. Fjärilen i sig är en metamorfos med flera förvandlingsstadier larv, puppa och slutligen när den vecklar ut sina blöta vingar och får torka i vinden innan den fjärilen tar sin första flygtur. Det är som tidens flykt om man bejakar att tiden går eller att den alldeles stilla står.  Tillbaka till papiljotterna :Vill man vara fin får man lida pin! Hur är det med det inre och yttre livet, är det två olika världar eller är de harmoniserade med varandra? Hundar som förekommer väldigt ofta på Annas tavlor är symboler för trofasthet.

 

Väskor kan symbolisera allt möjligt:
Väskor kan vara stora, små, borttappade, farliga, hemliga, taggiga. De kan rymmer det mesta från skrot till en baby eller docka om man så vill. Vad är det vi går och bär med oss för bagage? Kanske det är dags att tömma innehållet och köpa en ny väska. Vad säger din väska om dig?