Det började 2001 med ett tvärkulturellt projekt, där urgammal slöjdkunskap presenteras med teaterns berättarkonst, musik och dans av artistkollektivet ”Big Wind” i Göteborg. Från Kulturdepartementet finns en nämnd som ansvarar för hemslöjdsfrågor NFH. Det är en statlig myndighet, där syftet är att väcka intresse för hemslöjd för nya generationer. Deras slogan är: ”Våra händer formar framtiden”

Slöjdcirkus har en egen pedagogik, som består av 5 grundstenar:
* Rummets utformning
* Ett tvärkulturellt möte
* Ett pedagogiskt förhållningssätt
* Ett mångkulturellt perspektiv
* Ett genusperspektiv (som sker alldeles naturligt)

Kristin Boström som var rikskonsulent för barn och ungdom och projektledare för slöjdcirkus. Hon säger så här om barnen/ungdomarna: Barn är intresserade av att leka, använda sin kropp, ta ut rörelserna, övervinna sig själva och på det sättet växa och uppfatta sin egen kompetens.

När jag gick in i Blekinge läns muséum så fanns det en slöjdvägg med massor av verktyg, en korg med grå ull och kardor, alldeles bredvid en påbörjad flätad korg,en annan korg  med en påbörjad stickning med granna garnnystan . Där fanns också en riktigt insutten fåtölj för att slå sig ner i och inspireras till handarbete. Jag såg också stora filtade/tovade ullstycken i olika slags ull, som var stora som 1meter.
 Där stod ett vackert filtat tält som kallas för Geir från Ungern. Det heter Jurta i Mongoliet och den är kraftigare med tanke på kylan. Djuren fick flytta in i tältet/Jurtan när det blev för kallt för dem att vara ute. En Geir liksom en Jurta måste vara lätt att flytta och kunna sätta upp igen på kort tid.
 Bakom hyddan satt Nils ”Nisse” Stormlod och täljde med hjälp av en täljhäst, som bet fast träbiten medan Nisse skar i det mjuka träet med en kniv med tvåhandsfattning. Han berättar att första gången som han täljde så var han två och ett halvt år och han har sin egen ”slöjdade” historia. Nils föddes i Hälsingland, där folkkonst och kultur verkligen vårdas och frodas. Till vardags finns han i Slöjdhuset på Kallingevägen 7 i Ronneby och han är s. k länshemslöjdkonsulent.

Slöjdklubben är ett resultat som sprungit fram från barnen själva som varit med om Slöjdcirkus.
De har önskat en fortsättning och klubben vänder sig till alla barn från 7-14 år och idag finns det klubbar över hela landet.

Det här vill Nisse förmedla till elever i alla åldrar:
* Du kan själv
* Du kan behärska din kropp
* Vi använder hela kroppen, när vi slöjdar
* Vi lär oss använda redskap, som kan vara farliga om man använder dem fel
* Allt detta tillämpat ger självförtroende
Nisse tipsar om YouTube för att få en liten glimt av Slöjdcirkus.

Den som syns först med alla barn utanför tältet är Kristin Boström, projektledaren som dansar in i tältet i en långdans. Genast börjar sånger ljuda i cirkustältet, som är den tredje pedagogen. Där finns skuggteater, marionetter och skådespelarna själva och musiker förstås. Med hjälp av en snurra så lottas verkstäderna ut beroende på vilket lag som har vilken färg. Här blandas olika tekniker för både flickor och pojkar. Inlärningen sker genom olika upplevelser och någon tar fram en ord-skatt-kista där den som drar ordet får säga precis vad han eller hon tänker på. Susanna Björkdahl- Ordell har forskat hur inlärningen går till och vad man verkligen kommer ihåg och har lärt sig för lång tid framöver. Läraren/pedagogen får i detta fall också vara elev, berättar Nisse.
 Det är mycket viktigt att barnen får göra ”allting” och pröva på utan att hindras i sin process av frågor och kommentarer. Här är det just upptäckarglädjen som är det väsentliga. I Slöjdcirkus blandas berättelser, magi, dans, uppträdanden och slöjdande till en härlig kompott.

I slöjdklubben får alla vara med och man behöver inga förkunskaper. Klassläraren och föräldern får själva pröva på att vara elever och får absolut inte avbryta barnets aktivitet och kreativitet med styrande frågor, det är en skapande process barnet befinner sig i med all den koncentration och närvaro som krävs, då får ingen störa själva ”flödet” som kanske befinner sig för fullt i barnets hjärna. Barnen får göra ”allting” och pröva och testa sig fram utan restriktioner.

Sedan några år har Nisse och hans kollegor ett samarbete med Valjevikens folkhögskola. Det började med en slöjdklubbhandledareutbildning där Nisse och hans kollegor skulle utbilda lärarna på skolan och förmedla en ny syn på skapandet i sig själv med avisen ”Alla kan”. Nu fungerar Valjeviken som en rehabilitering.

När Slöjdcirkus var på Gotland fick de ta hand om gravt handikappade små och stora i 30 minuter.
Ett barn låg i rullstolen, blind, men fick ändå en sinnesupplevelese av träets doft och egenskaper. Det är som Nisse säger: ” Det handlar aldrig om produkter” och det måste finnas en fruktbar amatörism. Skapandet handlar om ett sätt att må bra och öva kunskaper och inte minst fortsätta öva med kniven. Det gäller att hitta en balans när läraren ska bedöma utan att kritisera, ett råd går bra så som ”om du övar på det här” eller om du gör så här i stället. Det är oerhört viktigt att eleven är delaktig med alla sina sinnen.

Jag frågar Nisse vilket trä som är lättast att tälja i och han svarar björk utan att tveka och berättar samtidigt några fascinerande historier: man har funnit alträd i viadukter från riktigt gamla tider. Ett exempel är det Gamla Lund där man fann en akvedukt som är 1000-årig som var fullt fungerande med alträd. Eftersom alen stått i vatten hela tiden har den inte förstörts. Ek är det hårdaste träslaget.
 Förr i världen la man björknäver i blöt i minst 4- 6 timmar i vatten blandat med pottaska av björk som fungerade som lut. Detta gjorde man för att kunna färga eller beta (som man sa) t. ex skinn. Färgade man byxor så kallades det för ”näverbeina” och det blev en brun färg. En del gick i fiskskor av fiskskinn helt enkelt som färgats, de var riktigt fina. Jag hittar en vacker väska som är gjord av kattfiskskinn och de ljusa partierna är laxskinn.