Reaktor Sydost och Kulturförvaltningen genomförde tillsammans en filmworkshop. 3 dagars arbete resulterade i max 4 minuters film. Den 4:e dagen var det filmpremiär.
   Det är fullt i biosalongen och ett förväntansfullt sorl låter ända tills projektet presenteras och under vilka förutsättningar och ”ramar” som ungdomarna har haft att hålla sig till.

Nu börjar första filmen med titeln ”Den jag ville vara”
Vi får se en ensam flicka i en gränd som både skyddar och gömmer, eller blir det en återvändsgränd. Hon blir mentalt överfallen av mycket destruktiva tankar, känslor och idéer och kylan kryper in på bara kroppen. Vad är verklighet och vad är drömmar-mardrömmar? Är det vänner hon möter eller vill de göra henne illa? Från att ha varit riktigt hunsad sjunger hon på en tillställning på en ”väninnas” uttalade begäran. Efteråt, som av en händelse, möter hon en stilig” manager” i svart hatt, som förklarar att han vill satsa på henne och har mycket inflytande och hon kan tjäna minst en miljon på sin sång. ”Väninnan” säger att hon har gått över till andra sidan.
 Flickan drömmer sig tillbaka och får besök av sin ”döde” pojkvän, som undrar vad hon egentligen håller på med? Hon får också besök av sin ”döda” väninna. De rör sig i ett gränsland hela tiden. Behöver vi inte pengarna frågar hon honom? Flickan omges också av några underliga kompisar, man undrar vad de egentligen vill. Nästa drag är att den s .k managern och hans kvinnliga kompanjon kräver av flickan att hon ska göra slut med sin pojkvän, då blir allting bra, för vem kan man undra.
 Nu accelererar det till psykiskt och fysiskt våld när flickan tvingas sticka kniven i sin tidigare väninna, som dyker upp från en annan värld – de dödas rike.

Alla ungdomarna har fått ett ordspråk till varje film att välja på och gruppen i filmen ”Den jag ville vara” hade valt ”Som man bäddar får man ligga”. En av ungdomarna säger: ”Om man går fel väg slutar det ofta i kaos”.
En annan deltagare påpekar: hur isolerad flickan är i gränden där hon sitter i den kalla snön. Något som slår mig är hur stort uttrycksregister de har!

Film nr 2 heter ”Den gömda parken” av produktionsbolaget ”Isbitar”
En flicka kommer springande med andan i halsen till sina kompisar och säger att en annan kompis försvunnit i en park, som hon inte riktigt kommer ihåg var den ligger eller vad den heter, men vännerna hittar parken helt plötsligt. Nu leker de med ute och inne och vänder på begrepp, det är ett smart drag, för jag hajar till och får en tankeställare. Ett mystiskt skogsrå som redan befinner sig i en magisk värld är lite omtöcknad när hon  svävar förbi i parken och letar efter sin försvunne älskare, men hon kommer inte ihåg när han försvann om det var igår eller förrgår. Ett annat budskap som går fram är hur man kan övervinna rädsla.

I filmen ”Den gömda parken” leker man med en ”magisk värld”, som alla skådespelare och publik sugs in i. Här blev grupp nr 2 inspirerad av platsen/platserna och ställde frågan till sig själva: ”Vad skulle kunna hända i parken”? Grupp nr 2 valde ordspråket: ”Nära skjuter ingen hare”, som de fick in på ett elegant sätt. Kylan var, som för alla, en riktig utmaning och sedan kom brevbäraren och ”störde” alltihop.

Den sista filmen nr 3 heter: ”Svea Svensson rapporterar”
Här hittar vi ungdomarna i en bunker, där man stött på flera ovärderliga fynd och där man pratar om de gamla Karlskroniterna och hur de levde. Det finns en reporter på plats som intervjuar olika konstspecialister, som uttalar sig om symbolernas språk och färgerna. Här har de också vänt på det förväntade och fått till en knorr. Vad betyder pingvinen och dödsskallen? Praktikanten som mest kommit för kaffets skull är som pojken i sagan som avslöjar att kejsaren är naken och inte har några kläder på sig. Hon säger rent ut att det är klotter och inget annat, men det ligger förstås i betraktarens öga. De fick kämpa med hård blåst och krypa ner djupare i bunkern, men på spelet märks det inte.

Efter filmvisningen fick alla deltagare en film att ta med sig hem. Alla hade haft roligt och det var det allra viktigaste! Om deltagarna vill så kan filmerna komma att visas i andra sammanhang så småningom, t. ex på en hemsida.
 Jag får möjlighet att prata med Carolina Malmborg (filmare)
Hon berättar att idén dök upp tidigt i höstas och att ungdomarna fick göra en intresseanmälan och skriva lite om sig själva. Det har varit 6 stycken i varje grupp i åldrarna 13-18 år som fått samarbeta, spåna på ett grovmanus och leka fram improvisationer, där leken blir en berättelse. En bra övning på många olika sätt bl. a det sociala spelet och samarbete mellan flickor och pojkar.

Första dagen fick de se olika filmsnuttar med olika tekniker och lära sig hur utrustningen ska hanteras på bästa sätt. Därefter delades de in i 3 grupper och fick spåna fram en dialog, sedan var det bara ut och filma. Därefter måste de klippa filmen. De fick också några ramar att hålla sig till: att hitta varsitt alter ego, välja ordspråk, välja plats och lyssna och ”ta in platsen” och använda sig av miljöns speciella atmosfär.

   Jag frågar Carolina vad det är som är viktigast att förmedla till ungdomarna?
Hon vill gärna ge inspiration till ungdomar som har ett starkt intresse och att de ska ta sig själva på allvar och odla sina möjligheter att få uttrycka sig på olika sätt. Det är så mycket lättare när de är yngre, öppna, mottagliga och utvecklingsbara. När det blir ett yrke är det andra faktorer som kommer in i bilden inte minst att klara sig ekonomiskt.
 –”Gör det du vill göra, tveka inte innan du satt igång”.” Jämför dig inte med andra, för du är inte en av dem.” Carolinas tips!

När visste du att du ville hålla på med film?
Jag kan inte tänka mig något speciellt ögonblick, för så länge jag minns har jag alltid tänkt i bilder och ser ofta det komiska i väldigt mycket.

Hade du några förebilder?
Jag har inte alltid haft en ”tydlig” förebild och det har gjort mig fri och inte så låst, men jag har alltid inspirerats av det jag gillat, vare sig det varit humor eller drama och allt däremellan. Det jag gillar bär jag ju alltid med mig i huvudet så klart!

Vad är det du vill förmedla till ungdomarna?
Jag hade flera vänner i 12-årsåldern som hade samma intressen som jag. Det gäller att hitta sådana vänner så du får dela ditt stora intresse tillsammans med flera.

Vilket projekt håller du på med just nu?
Just nu håller jag på med en dokumentärfilm, men jag studerar också samtidigt, men jag hoppas den blir färdig i slutet av sommaren.

Hur har du, Emelie Trossö och Henrik Svilling fått
kontakt med varandra?
Jag känner Henrik sedan tidigare. Vi har bägge två haft kontakt med Reaktor Sydost, som är ett resurscenter för unga som vill filma och vi är lika gamla. Lena Johansson på Kulturförvaltningen, Världsarvet har kontaktat Emelie Trossö.

Tror du att alla deltagare vill fortsätta inom filmen i framtiden?
Jaa! Vi har fått stark respons från både ungdomar och föräldrar.