Föräldrarledighet i holland
text & målning MARLOU HINDRIKSEN
Nr 3/2013
I Holland är att skaffa barn en stor uppgift. Man kan inte bara vara hemma och njuta av sitt barn i ett år eller längre som här i Sverige. Nej, mamman har rätt till 16 veckor betald ledighet, varav minst 4 veckor ska tas ut innan beräknat datum, och pappan har rätt till 2 dagar!
Om en kvinna får totalt 16 veckors ledighet, varav hon måste ta ut minst 4 veckor innan beräknat datum, då har hon max 12 veckor efter förlossningen. Nu är det tyvärr så att de många ofödda barn trivs väldigt bra i livmodern och inte tänker komma ut i tid. Därför har det bestämts att man har rätt till minst 10 veckor ledighet efter förlossningen. 10 veckor, vilken lyx!
En av mina väninnor i Holland mådde jättebra under graviditeten. Hon kände sig energetisk, positiv, hade lust att göra saker. Fyra veckor innan beräknat datum måste hon ta ut ledighet. Där satt hon, ensam hemma, allt var förberett inför barnets ankomst, för det tar man ju hand om i god tid. Och hon satt, och satt, tog en promenad, dammsugade hemmet än en gång. Tiden gick och hon gick över tiden. En dag, två dagar, en vecka, två veckor – och dessa två veckor verkar vara längre än hela graviditeten har jag hört säga ofta – dottern föddes och sedan hade de 10 hela veckor för att lära känna varandra. Och sedan? Sedan gäller det förskolan.
Ja, ni läser det rätt, barnet ska börja på förskolan när det fyllt 10 veckor. Och mamman ska börja jobba igen på heltid. Men så klart har den nyblivna mamman fått mammakänslor och vill helst vara med barnet hela tiden. Då blir lösningen att börja jobba på deltid.
Det holländska motsvarande socialdepartementet har som mål att stimulera amningen. Det har ledat till att det holländska livsmedelsverket har börjat ett AmningsMasterplan som har resulterat i kampanjen ’Amningen Förtjänar Tid’. AmningsMasterplanet… Hur försöker den holländska regeringen att främja amningen när det gäller kvinnor som jobbar och vill amma? Då har kvinnan rätt till tid och ett rum för att amma eller pumpa ur mjölk i nio månader. Nu brukar man ju inte ha med barnet till jobbet, så det gäller oftast att mamman behöver pumpa ur mjölk. Nu har jag en väninna som faktiskt fick tid och ett litet rum för att göra det. Hon var grundskollärare och en annan lärare tog över klassen medan hon pumpade ur mjölk. Och amningen gick faktiskt ganska bra.
En annan väninna hade bytt jobb under graviditeten och kom inte riktigt bra överens med den nya chefen. När hon kommit tillbaka på jobbet efter mammaledigheten vågade hon inte kräva tid för att pumpa ur mjölk, så hon gjorde det strax innan hon började jobba, under rasten och varje liten paus, och innan hon åkte hem – på toaletten. Hon hann knappt äta eller dricka och var så stressad redan efter en månad (om inte tidigare) att mjölkproduktionen började sakta av och till slut hade mjölken sinat helt.
När jag fick min dotter hade jag Holland som referens. Vilket paradis Sverige var! När vi åkte till Holland och dottern hade fyllt 5 månader fick jag höra av förvånade människor att jag ’fortfarande’ ammade helt. Och var jag fortfarande hemma med henne? När jag svarade att jag tänkte vara hemma med henne i minst ett år undrade de om det inte var lite tråkigt att bara sitta hemma med sitt barn. Och efter ett år tyckte jag och min man att vår dotter var riktigt stor och att hon nog behövde börja på förskolan för att få lite social kontakt med andra barn. Så när hon fyllt 16 månader var det dags. Inskolningen gick bra, så även första dagen utan föräldrar. Andra dagen såg hon lite förtvivlad ut när jag lämnade henne. Men när hon såg dockorna och alla andra leksakerna hade hon snart glömt mig. Tredje dagen fick jag höra ett bestämt ’nej’. Hon skulle inte stanna där ensam. Pedagogerna hade sagt att jag skulle vinka och säga ’hej då’ utan att visa henne att jag tyckte det var svårt. Och så gjorde jag, men det kändes så fel. Hittills hade jag fått höra det var viktigt att lyda barnet, inom ens egna gränser självklart, men man skulle aldrig neka barnets känslor. Och var det inte det jag höll på med? Var hon inte tydlig med sitt ’nej’?
Sedan blev det värre och värre. Grät hon i början bara när vi lämnade henne, efter några gånger grät hon redan när hon såg bussen vi skulle ta dit, och efter ännu några gånger fick jag inte klä på henne längre på morgonen. Hon började bli en gnällig och sur liten flicka, hon ville inte leka utomhus längre, rädd som hon var att vi skulle fortsätta promenaden till förskolan. Enligt förskolepedagogerna gick det rätt så bra, men när en dag en mamma, som hade vart på förskolan hela dagen på grund av inskolningen, berättade för mig att min dotter hade varit ledsen hela dagen fick det räcka. På kvällen började jag leta efter artiklar på nätet om småbarn och förskolan. Jag ville få bekräftat att det inte kunde skada ett barn. Tyvärr fick jag läsa något helt annat: Psykologen Eva Rusz berättar i Aftonbladet att ”förskola före två års ålder kan skada barn” och att ”brist på närhet kan ge allvarligare men än barnfattigdom”. På www.dn.se påstår Hugo Lagercrantz, professor i barnmedicin och överläkare i Stockholm, att många barn under tre år gamla är infektionskänsliga och därför inte borde börja på förskola innan de fyllt tre. Enligt holländsk longitudinell undersökning (www.nji.nl) spelar förskolans pedagogiska kvalitet en stor roll i barnets välbefinnande. Dock föräldrarna är viktigast för hur barnet mår, enligt undersökningen; att inte ha det bra och tryggt hemma påverkar barnet negativt ännu mer. Och det ska vi inte glömma; vi ska först och främst tänka på vår relation med barnet. Och hur kan man främja den? Man ska nog börja med att tillbringa tid tillsammans...
Och så blev det för vår lilla dotter. Jag vägrade ta henne till förskolan längre, även om vi måste fortsätta betala i tre månader till. Och tack vare flexibla arbetstider och farmor i staden, kunde vi lösa detta. Nu är hon den snällaste och lugnaste flickan igen.
En av mina väninnor i Holland mådde jättebra under graviditeten. Hon kände sig energetisk, positiv, hade lust att göra saker. Fyra veckor innan beräknat datum måste hon ta ut ledighet. Där satt hon, ensam hemma, allt var förberett inför barnets ankomst, för det tar man ju hand om i god tid. Och hon satt, och satt, tog en promenad, dammsugade hemmet än en gång. Tiden gick och hon gick över tiden. En dag, två dagar, en vecka, två veckor – och dessa två veckor verkar vara längre än hela graviditeten har jag hört säga ofta – dottern föddes och sedan hade de 10 hela veckor för att lära känna varandra. Och sedan? Sedan gäller det förskolan.
Ja, ni läser det rätt, barnet ska börja på förskolan när det fyllt 10 veckor. Och mamman ska börja jobba igen på heltid. Men så klart har den nyblivna mamman fått mammakänslor och vill helst vara med barnet hela tiden. Då blir lösningen att börja jobba på deltid.
Det holländska motsvarande socialdepartementet har som mål att stimulera amningen. Det har ledat till att det holländska livsmedelsverket har börjat ett AmningsMasterplan som har resulterat i kampanjen ’Amningen Förtjänar Tid’. AmningsMasterplanet… Hur försöker den holländska regeringen att främja amningen när det gäller kvinnor som jobbar och vill amma? Då har kvinnan rätt till tid och ett rum för att amma eller pumpa ur mjölk i nio månader. Nu brukar man ju inte ha med barnet till jobbet, så det gäller oftast att mamman behöver pumpa ur mjölk. Nu har jag en väninna som faktiskt fick tid och ett litet rum för att göra det. Hon var grundskollärare och en annan lärare tog över klassen medan hon pumpade ur mjölk. Och amningen gick faktiskt ganska bra.
En annan väninna hade bytt jobb under graviditeten och kom inte riktigt bra överens med den nya chefen. När hon kommit tillbaka på jobbet efter mammaledigheten vågade hon inte kräva tid för att pumpa ur mjölk, så hon gjorde det strax innan hon började jobba, under rasten och varje liten paus, och innan hon åkte hem – på toaletten. Hon hann knappt äta eller dricka och var så stressad redan efter en månad (om inte tidigare) att mjölkproduktionen började sakta av och till slut hade mjölken sinat helt.
När jag fick min dotter hade jag Holland som referens. Vilket paradis Sverige var! När vi åkte till Holland och dottern hade fyllt 5 månader fick jag höra av förvånade människor att jag ’fortfarande’ ammade helt. Och var jag fortfarande hemma med henne? När jag svarade att jag tänkte vara hemma med henne i minst ett år undrade de om det inte var lite tråkigt att bara sitta hemma med sitt barn. Och efter ett år tyckte jag och min man att vår dotter var riktigt stor och att hon nog behövde börja på förskolan för att få lite social kontakt med andra barn. Så när hon fyllt 16 månader var det dags. Inskolningen gick bra, så även första dagen utan föräldrar. Andra dagen såg hon lite förtvivlad ut när jag lämnade henne. Men när hon såg dockorna och alla andra leksakerna hade hon snart glömt mig. Tredje dagen fick jag höra ett bestämt ’nej’. Hon skulle inte stanna där ensam. Pedagogerna hade sagt att jag skulle vinka och säga ’hej då’ utan att visa henne att jag tyckte det var svårt. Och så gjorde jag, men det kändes så fel. Hittills hade jag fått höra det var viktigt att lyda barnet, inom ens egna gränser självklart, men man skulle aldrig neka barnets känslor. Och var det inte det jag höll på med? Var hon inte tydlig med sitt ’nej’?
Sedan blev det värre och värre. Grät hon i början bara när vi lämnade henne, efter några gånger grät hon redan när hon såg bussen vi skulle ta dit, och efter ännu några gånger fick jag inte klä på henne längre på morgonen. Hon började bli en gnällig och sur liten flicka, hon ville inte leka utomhus längre, rädd som hon var att vi skulle fortsätta promenaden till förskolan. Enligt förskolepedagogerna gick det rätt så bra, men när en dag en mamma, som hade vart på förskolan hela dagen på grund av inskolningen, berättade för mig att min dotter hade varit ledsen hela dagen fick det räcka. På kvällen började jag leta efter artiklar på nätet om småbarn och förskolan. Jag ville få bekräftat att det inte kunde skada ett barn. Tyvärr fick jag läsa något helt annat: Psykologen Eva Rusz berättar i Aftonbladet att ”förskola före två års ålder kan skada barn” och att ”brist på närhet kan ge allvarligare men än barnfattigdom”. På www.dn.se påstår Hugo Lagercrantz, professor i barnmedicin och överläkare i Stockholm, att många barn under tre år gamla är infektionskänsliga och därför inte borde börja på förskola innan de fyllt tre. Enligt holländsk longitudinell undersökning (www.nji.nl) spelar förskolans pedagogiska kvalitet en stor roll i barnets välbefinnande. Dock föräldrarna är viktigast för hur barnet mår, enligt undersökningen; att inte ha det bra och tryggt hemma påverkar barnet negativt ännu mer. Och det ska vi inte glömma; vi ska först och främst tänka på vår relation med barnet. Och hur kan man främja den? Man ska nog börja med att tillbringa tid tillsammans...
Och så blev det för vår lilla dotter. Jag vägrade ta henne till förskolan längre, även om vi måste fortsätta betala i tre månader till. Och tack vare flexibla arbetstider och farmor i staden, kunde vi lösa detta. Nu är hon den snällaste och lugnaste flickan igen.
Kommentarer
