En dag på jobbet

Nr 4/2013
Gästkrönikör BG OLSSON
 
BG Olsson
Har arbetat som polis under större delen av mitt yrkesliv. Är pensionär sedan 3 år tillbaka och njuter av min lediga tid.Förutom familjen ägnar jag mycket tid åt musiken och spelar saxofon i några olika grupper. Min lilla krönika bygger på en verklig händelse som inträffade för cirka 35 år sedan. För att ingen av de inblandade personerna eventuellt skulle kunna känna igen sig, har jag även blandat in lite fiction.
 
Under drygt 42 år arbetade jag som polis i ett distrikt i södra Sverige. Polisen har som uppgift att verka för människors bästa, vilket naturligtvis är ett ansvarsfullt uppdrag som man måste göra sitt yttersta för att leva upp till.

Under 10 av dessa åren tjänstgjorde jag som hundförare med min hund Casper, en ståtlig schäferhund. Casper var en fantastisk hund med en stor instinkt att skydda mej, utan att detta gick till överdrift. Tillsammans med familjen och våra vänner var han hur öppen och trevlig som helst.

Det var på senhösten och regnet slog mot rutan på polisbilen. Casper låg och sov bak i hundutrymmet, och själv hade jag svårt att hålla mig vaken. Radion i polisbilen hade varit ovanligt lugn under kvällen och jag hoppades att det så skulle förbli. Plötsligt sprakade det till i radion och vi fick ett anrop från polisstationen. En familj hade kommit hem till sitt hus efter en semesterresa och hade inne i huset stött på en inbrottstjuv som höll på med att packa ner familjens värdesaker i en plastbag. Mannen i familjen hade förgäves försökt att hålla fast mannen, men hade blivit misshandlad och låg blödande på golvet. Jag fick dessutom via radion veta att en ambulans hade skickats till platsen. Familjens hus visade sig ligga mer än tre mil från den platsen där jag befann mig. Full fart genom regnvädret som nu hade tilltagit och jag förstod att detta skulle bli en blöt kväll och kanske natt. Casper insåg att något var i görningen och hade ställt sig upp i hundburen och gnydde. Framkomna visade det sig att huset var en större villa ute på landsbygden. Jag lät Casper sitta kvar i bilen och gick in i huset genom en dörr som stod vidöppen och slog i vinden.

Inne i huset möttes jag av en hysterisk kvinna och två skräckslagna barn i 8 till 10 års åldern. På köksgolvet fanns en stor blodpöl där mannen i familjen hade blivit nerslagen. Som väl var hade ambulansen hämtat mannen innan jag kom fram. Kvinnan berättade att inbrottstjuven hade sprungit från platsen i riktning mot ett par lador några hundra meter längre bort. Jag kallade på förstärkning för att inte behöva lämna familjen ensamma i huset. Efter en kort stund kom det ytterligare en polispatrull och började prata med kvinnan och barnen. De påbörjade också en polisanmälan och försökte få fram vad som hade stulits. Själv tog jag ut Casper ur polisbilen och satte på honom en spårsele. I hällregnet bar det iväg i riktning mot ladorna och det var tydligt att hunden hade fått upp ett spår efter inbrottstjuven. I spåret hittade vi en mobiltelefon som inbrottstjuven antingen tappat eller kastat ifrån sig. Casper spårade fram till en av ladorna och började krafsa på en stängd logdörr. Jag kopplade loss honom och sköt försiktigt dörren åt sidan. Inne i ladan var det i det närmaste kolsvart och det enda jag kunde höra var regnet som slog mot ladans tak. Jag kommenderade hunden att söka och Casper sprang iväg in i ladan. Jag kunde inte se honom, men hörde hur han sprang runt och letade.

Efter någon minut började Casper att skälla och jag letade mig fram till hunden som stod mitt ute på golvet och tittade uppåt. Där uppe i bjälklaget satt en man uppkrupen och hotade med att hoppa rakt ner i cementgolvet om vi inte gick därifrån. Detta hade i så fall blivit ett fall på flera meter. Efter det att jag hade fått Casper lugn och han hade lagt sig till rätta på golvet, lyckades jag till slut få mannen att inse att spelet ändå var förlorat och att han bara skulle göra saken värre för sig själv om han hoppade. Han klättrade ner, men nere på golvet fick han blixtsnabbt tag i en grov påk som han rusade emot oss med. Casper som verkade ha somnat på golvet reagerade omedelbart och rusade mot mannen och högg tag i den armen där han hade påken. Både Casper och mannen trillade omkull och eftersom mannen fortfarande slog runt omkring sig, släppte inte hunden taget i hans arm. Jag fick fram hand-bojorna och försökte sätta dessa på mannen i det villervallen som nu rådde. Turligt nog hade mina kollegor borta i huset hört tumultet och kom rusande. De tog hand om mannen och transporterade honom till polisstationen.  Inför rättegången erkände mannen inbrottet och dömdes till ett fängelsestraff. Han var straffad många gånger sedan tidigare.

Under sin tid som polishund utförde Casper många liknande uppgifter. Han letade även upp försvunna personer och bortsprungna barn samt letade upp värdeföremål som tappats bort. Casper är sedan många år borta och jag är pensionär, men mitt intresse för hundar är fortfarande stort. Nu finns en hund i vår familj som är så långt borta från en polishund som det bara går. Han liknar mer tjuren Ferdinand till sitt sätt.
”MÄNNISKANS BÄSTA VÄN ÄR HUNDEN”


Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0