”Ett besök i en främmande kultur”… när jag flyttade till Sverige trodde jag att det skulle råda samma kultur som i Holland. Är vi inte alla likadana i västra delen av Europa? Men det var redan efter några månader jag märkte att inte allt här fungerar som i hemlandet. Jag var då språkassistent på en skola, vilket innebar att jag hjälpte till i språklektionerna. En dag satt jag i matsalen tidigt på morgonen, då visade det sig att läraren som hade fyran var sjuk. Men hur skulle de lösa det här nu? Chefen fick en utmärkt idé: Marlou kunde ta hand om klassen, hon hade ju ingenting att göra just nu. Så gjorde jag, och jag hade det faktiskt kul med de små barnen som var hur trevliga som helst och som berättade för mig vad som skulle göras. Men efter lektionen sökte jag upp chefen och sade, så här gör man inte, jag fick ju inget val. Jag ville åtminstone få någon ersättning. Han blev helt vättskrämd och erbjöd mig gratis mat i en vecka. På slutet av veckan kom han fram till mig och frågade om vi var vänner igen. Vadå vänner igen? Var vi då ovänner? Plötsligt slog det mig att han hade undvikit mig under hela veckan. Då fick jag min första lektion om Sverige; man ska inte säga rakt ut vad man tänker eller tycker för då blir man ovän med någon.