Ida och Katterna

Nr 2/2016
text MATTIAS KARLSSON
foto SEBASTIAN JOHANSSON
 
Anders                                              Micke                          Nisse
 
Ida, 70 år gammal, mager och gråhårig bor i en liten vit villa med tre katter, som heter Nisse, Micke och Anders. Hon vaknar den 17 November år 2001 av att katterna jamar i kö. Nu har hon fått nog, det är tredje gången den här veckan de håller på så. Hon går hastigt upp ifrån den blåa sängen, klär på sig sina kläder snabbt, tittar på den grå färgade klockan som visa 06:00. Hon tågar sig fram till en säck. Säcken ligger i det lilla rödfärgade köket och säcken är gjord av tyg. Ida tar sedan säcken och gå med den till katterna, som är i det lilla rosa sovrummet intill köket. Ida öppna säcken och stoppa ner katterna i den. 

 Först hamnar Anders i säcken, sen Nisse och sist men inte minst Micke. Micke är den största katten. Han var 50 centimeter lång totalt, vilket är väldigt mycket för en katt. När Ida ska knyta igen säcken gick det inte. Hon stönar till och lyfte upp katterna igen. Hon placerade de i storleksordning: största katten Micke, stoppar hon först i säcken, sedan Nisse, 45 centimeter och efter det Anders, endast 25 centimeter. Hon lyckades att knyta igen säcken. Ida lyfte upp säcken och gick ut i hallen, tog på sig sina svarta skor och den svarta skinnjackan och tog återigen upp säcken och öppnade den blåa ytterdörren. Hon går sedan ut och låser dörren. Ida började gå mot sjön Värnen som ligger 100 meter ifrån hennes hus. Ute är det varmt och soligt, cirka 20 grader. När hon har gått cirka 50 meter möter hon en granne som heter Nicklas, 40 år gammal. Han frågar henne vad hon har i säcken. Ida säger med en glad blick: Det är ved. Nicklas kan höra att säcken jamade till. Varför jamar säcken? Frågar han. Ida säger en lögn, att den jamade minsann inte trots att Nicklas hör det gått och väl. Ida börjar återigen att gå. Hon var efter några minuter framme vid den stora sjön Värnen. Hon tar säcken, suckar lätt till och slänger den i sjön och gå sedan hemåt. Under tiden sjönk säcken allt längre ner i sjön, men då hände det.
 Katten Nisse river ett hål i säcken så att katterna kan fly från den. De tre katterna simmade upp till land, trots att de inte tycker om vatten och jamar till varandra. Katten Micke ser att det är spår i marken efter tanten Ida. Han jamar till katterna Anders och Micke att de ska följa efter honom. De följer spåret och det ledde hem till Idas hus. De ställer sig sedan längs dörren. Inne i huset lagar Ida mat och tänker: Vad skönt att blir av med de förbannade störande katterna. Maten hon håller på att lagar är köttbullar och makaroner. När maten är färdig åt hon upp den och går sedan till dörren och låser den. Klockan är nu 22:00 på kvällen och hon gå och lägger sig. Katten Nisse kom på en flitig plan att hoppa in genom fönterrutan till sovrummet eftersom det var öppet. Han hoppar in genom fönstret, Nisse och Anders följer efter.  
 När det är inne i sovrummet jamar alla tre katter samtidigt. Ida blir skrämd och flyger upp ur sin vita säng och skriker med en hes röst: Förbannade kattjävlar, hur kunde ni komma tillbaka till huset? Hon suckar till och tänker: Det är någon som har hjäpt katterna ur säcken, det måste har varit Nicklas. Hon tar på sig sina kläder, hämta sin svartfärgade bössa, som ligger i ett litet rödfärgad träbod på tomten och gå sedan mot grannen Nicklas hus som endast ligger 30 meter bort ifrån hennes stora tomt. Hon knackar hårt på dörren och Nicklas öppnar den. Nicklas säger: Hej Ida, vad vill du? Ida svarar med en ganska ilsken blick: Öppnade du säcken och släppte ut katterna? Nicklas blängde och sa: Jag har inte öppnat säcken och förresten sa du att säcken innehöll ved och inte katter! Jag ska anmäla att du håller på med djurplågeri. Ida tar upp sin bössa och säger: Det ska du inte alls för då får du en kula i huvudet. Ska det var på det viset säger Nicklas och tar fram sin bössa som stod intill honom mot en vägg. De siktade med bössorna åt varandra. Ida kunde då inte skjuta Nicklas eftersom han då skulle skjuta tillbaka. Nicklas sa: Jag kan strunta i anmälan om du lovar att aldrig mer stänga in katterna i en säck. Ida svor att hon lovade att aldrig mer göra det. Hon gick återigen hem. Nästa dag vaknar hon klockan 05:00 av att katterna jamade mer än var det brukade göra. Hon blev då så arg att hon gav katterna en spark. Katterna blängde surt på Ida. Förbannade kattjävlar! Skrek Ida. Katten Anders kom på en listig plan. Han jamade till de andra katterna för att de skulle lyda honom. Anders, Micke och Nisse tog tag i hennes vänstra ben och rev och bett henne. Ida både skrek och svor. Det blev ett stort sår på hennes ben och det blödde väldigt mycket. Hon sprang fram till telefonen och ringde sjukhuset. Men hon kom inte fram. Micke hoppade upp på hennes axel och rev henne i de två ögonen hon blev blind. Nicklas stod och knackade på dörren, men Ida öppnade inte. Han gick då in i hennes hus med sig hade han två manliga poliser. Poliserna såg att hon hade sparkat de tre katterna och omhändertog dem. Ida blev dömd till böter för att hon hade sparkat katterna och polisen beslutade också att omhändertag katterna eftersom de såg att de brukade behandlas illa eftersom det var blod på väggarna och kattskit på golvet.


Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0