– Solna, Sundbyberg, därefter Spånga! Jag såg mig runt i kaféet.
Det hade upptått en palaver beträffande ordningen på huvudstadens förorter, alltså i nordväst.
Jag mötte de tvivlandes blickar.
 – När jag var fjorton sommarjobbade jag som konduktör på bussarna som utgick från Norra bantorget, fan, det är över sextio år sen. Jag kan ropa hållplatserna om ni vill !
Det behövdes inte men minnena kom tillbaka.

Det började inte bra. Jag och en handfull något äldre ungdomar skulle ha ”uniformsmässiga kläder”. Som sommaranställda rörde det sig om kavaj och mössa (för den fast anställda personalen ingick även byxor och väst). Klädförrådet sköttes av en alkoholiserad skräddare som var sur för att ett så stort gäng dök upp och störde hans återställarfylla.
 De andra nyanställda, varav två var flickor, hade inga problem att hitta passande jackor, de pövade sig fram bland galjarna och kollade sig i speglarna.
Jag hade det knepigare: alla jackor var för stora, ofta nådde de ner till mina knän.
 – Du får fixa nåt åt grabben, sa en av flickorna till skräddaren, lägga upp och sy in. Så där kan han ju inte se ut i bussen!
Den vresige bakfulle mannen försvann in bland raderna av kavajer för att dyka upp med en jacka i näven.
 – Pröva den här, han räckte mig plagget.
Jag drog på mig jackan och se och förundra: den satt som ett smäck över axlarna, passade perfekt! Visserligen lite bylsig över bröstet men annars var den helt i ordning. En lättnad fyllde i stället mitt bröst, tänk om jag fått åka hem för att det inte funnits kläder som passat!
De två flickorna som stod i sina uniformsjackor fnissade och sneglade på mig.
 – Nä men det fattar du väl att grabben inte kan ha en damjacka på sig, sa flickan som lade sig i igen.
Jag såg ner över mitt bröst . Damjacka?
Han får ta den här jackan nu så får jag ändra ett plagg när jag får tid!
 Så blev det dags för mössor. Grabbarna hittade snart skärmmössor i passande storlek. Min skalle var för liten så jag fick en båtmössa som de två tjejerna. Jag anade att min manlighet skulle utsättas för svåra prövningar under den kommande tjänstgöringen i bussarna. Den som ändå hade haft påsar under ögonnen som fyllskräddaren! Jag fick nöja mig med de persedlar jag tilldelats, vågade inte ställa krav. Någon ändrad jacka dök inte upp, skräddaren hade inte ens tagit mått på mig.

I början av sommaren sattes jag mest på ”passning” alltså stod (satt) på ”stand by” i ett perssonalrum ovanpå bussgaraget. När jag första gången kom in där satt redan ett gäng förare och konduktörer i lokalen och åt lunch.
 – Res dig så vi får se på dig, sa en chafför längre bort i rummet.
 – Han står redan! sa en skämtare varpå alla skrattade.
Det gick ju an men ibland fick jag ju ersätta någon konduktör och då hände det att jag utsattes för granskande blickar: ett återhållet, milt leende spreds över någon medelålders kvinnas anlete och jag var avslöjad. Och rodnade.
 Det var ett scenario som jag darrad mest för: att ersätta någon konduktör på ”min linje” buss 23 där någon av mina flickbekanta kunde råka se mig i min förnedrande utstyrsel.
 Nån gång efter midsommar fick jag en fast plasering, en tjänst. Med samma chaffis och buss. Vi kompletterade vissa bussar när dessa, i sin färd mot staden, närmade sig förorrterna, Ofta stannade chafförerna då vid varannan hållplats.

Linje 21 startade vid Stäket och följtde Enköpngsvägen. Vid Barkarby hängde vi på. Flygflottiljen hade haft sin storhetstid under kriget men var fortfarande igång, Och vi började turen inne på flottiljens parkeringsplats. Här äntrade ett tjugotal värnpliktiga bussen, ofta hade dom druckit redan medan dom böt till permisuniformen. Nu skulle dom in till stan för att för att leva rullan. Första gången denna glada skara vällde in i fordonet började dom flörta med mig. En av grabbaarna killade mig under hakan. Något brast inom mig, jag började gråta. Bussen hade inte startat. Pricken, chaffisen inväntade sin kollega.
 Han hade sett alltsammans i backspegeln, nu kom han till min undsättning. Bryskt kommenderade han ut hela byket, sa till dom att uppföra sig. När åthutningen var avklarad satte han sig bredvid dörren. Jag stod bredvid och tog betalt vartefter beväringarna klev ombord. Tårarna droppade ner på biljetterna.
 Nästa dag snaggade frisören mig. Ögonfransarna klippte jag själv med nagelsaxen.