Det är den 12 december och det är mängder av snö i byn Ghost Village. Snön är så tjock som tre decimeter och enligt väderpognoserna är det mer snö på väg men pognoserna verka vara någonlunda osäkra. Barnen gillar givetvis snö men eftersom byn är övergiven så finns det inget folk därute. Det finns en legend som lyder: Varje jul brukar de så kallade Snöspöken dyrka upp i Ghost Village så ta i akt om ni besöker byn det finns både goda och onda Snöspöken.
 Det var en professor vid namn Göran Siatson som skrev ner det eftersom han spenderade sin vintersemester i Ghost Village och såg något konstigt som såg ut som en gående snömänniska. Han skrev ner det år 1914. Vi befinner oss i en skola vid namn Thest School som ligger i en by som heter Vailka. Byn är ganska stor. Idag ska klass 2 ut på en utflykt till Ghost Village och göra en skoluppgift. Klassen som består av sammanlagt 12 elever och läraren åker till byn i en blå liten buss som skolan har betalat för. Det blev inte så dyrt eftersom det är endast 6 mils färd fram och tillbaka. Det kostar skolan enbart 900 kronor.

 Ett Snöspöke betrakta dem, under tiden som Hedwig berättar uppgiften, bakom ett träd i parken. En elev som heter Astrid ser något bakom trädet och blir nyfiken. Hon tänker: Vad kan det vara som rör på sig bakom det där ganska höga trädet? Under tiden fortsätte Hedwig att berätta om uppgiften. Astrid går fram till trädet och kollar bakom det. Astrid skriker till när hon ser och lägger märke till Snöspöket bakom trädet. Astrid avbryter omgående Hedwig vid presentationen av uppgiften. Hedwig blir någonlunda upprörd. Vad är det nu Astrid? Fråga Hedwig henne. Astrid bruka nämligen avbryta henne eftersom hennes historialektiner är så trista att flera elever nästan somnar på Hedwigs lektioner.
 Astrid stammar till svars eftersom som hon är både chockad och rädd: eett snööspöökee baakom deet däär trädeeet. Hedwig säger: Nu får du allt sluta med dina påhitt. Astrid, det finns inga snöspöken här. Hedwig fortsatte: Det kan jag nästan försäkra dig att det inte gör. Jasså gör det inte? Säger en ganska ljus röst och mitt framför Hedwig står Snöspöket. Hedwig tar ett snabbt beslut att går fram och fäktas mot Snöspöket med en träpinne som hon hittade det liggande där på marken i det cirka en meter höga gräset. Hon har nämligen taktiken att göra handlingen först och tänka sen. Men dessvärre hjälper det inte eftersom Snöspöket bygger upp sig snabbt igen. Hedwig ger ganska omgående upp. Det slutar med att Hedwig ropar in alla elever som befinner sig i parken och de springer sedan gemensamt till bussen.

Snöspöket är definitivt sugen på att döda eller göra något ont mot dom. Snöspöket både pustar och stönar när det springer efter Hedwig och eleverna med en vass kniv som är grå till färgen. Snöspöket säger inget till varken eleverna eller läraren. Busschauffören står just nu vid bussen med en cigarett i munnen och röker. Han har fått klartecken vilken tid de ska vara tillbaka till bussen. Busschauffören är en äldre skallig man som heter Jakob. Jakob har jobbat som busschaufför i ett halvår på ett ungefär, tidigare jobbade han som en reporter på Misada News. Men han tröttnade efter 30 års tid på det jobbet. Han ville göra något nytt och bestämde sig för att ta körkort för buss.
 Jakob ser läraren och eleverna komma springande med ett Snöspöke bakom sig. Jakob skyndar sig fort in i bussen, sätter sig vid ratten och starta bussen. Läraren och eleverna hoppar fort på bussen och Jakob sätter gasen i botten. Hedwig räknar eleverna och upptäcker att Sixten saknas. Under tiden fäktas Sixten mot snöspöket, men snöspöket är starkt. Sixten säger: Snälla döda mig inte, jag är bara ett oskyldigt litet barn. Snöspöket grymtar och säger: Jag vill bara ha en vän jag är så ensam. Men snöspöket bara manipulerar Sixten. Sixten går på vad Snöspöket säger. Under tiden vänder bussen om trots omständigheterna för att hämta Sixten.

Vädret växlar snabbt och det blir plusgrader och regn. Snöspöket träffas av regnet och skriker: Neeeej. Snöspöket ber Sixten snällt om hjälp och eftersom Sixten tror att Snöspöket är snällt gör han allt han kan för att hjälpa Snöspöket. Bussen landar tillslut återigen på stället. Hedwig ser Sixten stående där. Endast Sixten eftersom Snöspöket blev vatten. Sixten försökte att hjälpa Snöspöket genom att dra in honom så att Snöspöket stod runt ett träd och de stora grenarna som finns på trädet skulle skydda honom lite mot regnet men dock märkte inte Sixten att trädet inte kunde skydda Snöspöket mot plusgraderna som var så mycket som +8 grader. Både Hedwig och Jakob pustar ut när de se att snöspöket har försvunnit. Efter det kör busschauffören iväg igen med Hedwig och eleverna tillbaka till skolan.