natur dikter

Nr 3 2018
Text Elin Pernelid
 
Kära gamla ek, du som kan bli hela 1000 år. Med dina vackra blad som ser ut som veckade fjädrar. Dina släta ollon med en liten skål runt växer på dina stora fina grenar. Barnen använder dina grenar som ett klätterträd. Ditt trä är så starkt och gör de finaste av möbler. Din tjocka stam med 3 m i omkrets. I Blekinge står du som finast och glänser, ty Blekinges alldeles egna landskapsträd är du. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Du gula vackra blomma som står i din prakt som ser ut som små solar. Du blommar ditt andra år i livet. Även om du är vacker som en blomma så är du faktiskt en ört. Luddet du har runt dig ska skydda dig mot solen. Om man luktar på dig så doftar du visserligen lite men ack så gott. Dina skrovliga blad är ändå så lena. I Blekinge har vi fått dig som vår egna landskapsblomma. Du vackra lilla kungsljus.        

 
 
 
 
 
 
 

När snön smälter och bäcken börjar porla, då ser vi snart våra vackra sädesärlor.
Blommorna vaknar och fåglarna sjunger med ungar som skriker av hunger.
I backen växer sippor både vita och blå och barnen plockar allt de kan nå
Dagen blir längre och solen tittar fram, kärleken mellan två ropar på en kram
Svanarna simmar med sina små, de bråkar och kivas för att
mammas uppmärksamhet få
Kalvar och lamm leker i hagen, leker tittut i det lilla buskaget
Fåren de står där fulla med ull väntar så tappert att säcken blir full

På skolans gård spelar pojkarna kula och flickorna hoppar både rep och hage
Solen värmer de små kinderna och snart kan de slippa både kofta och krage
Gullvivorna lyser i sin gyllende prakt står där och myser så rakt
Rosa blommor pryder körsbärsträdets ståtliga krona, minnena från gångna dar det tronar
Det doftar så gott med alla blommor så våren har fått
Bina och humlorna brummar runt allt som står i blom och med dem får jorden åter se sin barndom

 
 
 

Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0