Det började med att jag läste er tidning Presspunkten och fick upp ögon för Annas fantastiska illustrationer. Jag såg fram emot varje nytt nummer vad hon skulle hitta på. Då föddes ideen att ta till vara på hennes talang och jag tog kontakt med henne. Efter ha fått ett ok från Anna så skrev jag några manus och bestämde mig för att trycka en bok med namnet Änglakraft. Boken var tänkt som en barnbok men även äldre har uppskattat den. Sammarbetet med Anna fungerade jättebra och hon fick ta fram bilderna i sin takt. Anna har framhävt olikheter på så sätt att alla änglar i boken ser olika ut. Varje illustrationen är vacker som en tavla. Jag önskar att fler som har en diagnos skulle få chansen att visa sin talang. Många är väldigt blyga och har svårt att ta för sig eller tro på sig själva. Det finns väldigt många bra talanger i Presspunkten! Anna jobba just nu på ett företag som heter Cactus, där hon redigerar fotobilder som ska tryckas på sockerpasta och som sen läggs på tårtor eller chokladbrickor. Anna saknar Presspunkten ibland och där kände hon sig trygg. Hon tycker att Presspunkten är en trevlig plats med väldigt trevliga människor och det hjälpte Anna när hon behövde komma iväg och inte ständigt gömma sig hemma. När det gäller inspirationen till illustrationerna hitta hon dom från många olika ställen. Sedan beror det ju också på vilket humör man är på eller vad det är man ritar. Anna blir oftast inspirerad av pastellpoträtt från 1700-talet, samt konstverken av den japanska konstnären Macoto Takahashi. Hans söta bilder och lite vintage-aktiga stil inspirerade mycket till bilderna i Annelis bok. Anna kan rekomendera andra att hoppa på liknande projekt som den här boken om tillfället finns där, så go for it. Hon kände sig lite orsäker, men Anneli fortsatte att ge henne den push hon behövde då och då. Den sista frågan jag ställde till Anna var ifall hon ville berätta om något annat angående din diagnos och arbetsliv? Hon svarade: Aspergs och Autism är ett så stort spektrum; vad som funkar för mig kommer kanske inte funka för en annan med samma diagnos och vice versa. Jobbcenter har varit en stor hjälp, och de ledde mig till mitt nuvarande jobb. Självklart är det ju viktigt att planera ett schema som fungerar både dig och din chef, och jag känner mig tursam att min chef och mina arbetskompisar har sånt tålamod med mig. När jag arbetar känner jag mig påmind att det inte är omöjligt för någon med en diagnos att tillföra något till samhället; vi gör det bara med andra verktyg.