Från mellanstadiet till högstadiet skulle jag börja om. En andra nystart. Nu bytte jag till och med skola. En ännu bättre chans att börja om. Bli den som pratar mer, är mer social, vågar ta för sig i klassrummet. Det kommer att bli bra!
 Från högstadiet till gymnasiet skulle jag börja om. Nu är det ändå tredje gången gillt. Nu om något borde jag kunna bli den jag alltid velat vara. Den utåtriktade, omtänksamma, omtyckta personen i klassen som vågar stå upp för sig själv. Det är ändå gymnasiet, ett val av utbildning jag gjort själv. Vad kan gå fel?
 Från gymnasiet till högskolan skulle jag börja om och en flytt till en ny stad. Det är nu de gäller för här känner ingen mig och här har jag världens chans att visa vem jag är. Allt eller inget, nu måste jag börja bli mer social och ta för mig.  
 Vi är vi alla vuxna, det finns inget att vara rädd för. En grupp studenter som tillsammans pluggar mot samma mål. Nu bor jag också ensam, detta måste vara tiden jag väntat på. Att bli självständig, att våga, att vara bättre.

Samma problem kvarstår varje gång, jag blir inte en ny människa. Hur många nystarter jag än gör. Hur många gånger jag än försöker börja om. Vad försöker jag glömma? Vad försöker jag fly ifrån?
Mig själv.

Oavsett hur många gånger jag börjar om, i en ny klass, en ny skola, en ny stad, finns det en sak som alltid hänger med och är den samma. Det är jag. Hur jag än försöker kan jag inte fly från mig själv. Hur mycket jag än vill, kan jag inte bli mer än vad jag redan är. Det enda jag kan göra är att stanna upp. Istället för att fly och börja om, får jag ta tag i problemen jag försöker springa ifrån. Att jobba med mig själv och min självkänsla. Det är när jag är bekväm i mig själv jag kan få en nystart.

En nystart på livet.