Min berättelser börja en solig dag i byn Stenshamn på Utlängan. Stenshamn och Utlängan ligger i länet Blekinge. Jag sitter där på en bänk och solar. Det är sommar vilket märks tydligt eftersom det är väldigt varmt ute idag. Jag fundera på att tar mig ett dopp i Östersjön, men vet ej hur varmt vattnet är så jag besluta mig att känna först med bara mina fötter. Jag tycker inte att det är särskilt varmt i vattnet så jag avstå från att ta mig ett bad.

Efter en halvtimme bestämmer jag mig för att gå en runda runt ön Utlängan som ligger intill Stenshamn. Precis som alla andra ställen har Utlängan en historia bakom sig men jag är inte intresserad av den historiska biten.
När jag har gått halvvägs runt ön blåser det upp till storm och ett åskväder närmar sig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Måste skydda mig till något ställe. Vill absolut inte blir träffad av någon blixt.

Jag ser ett hus en bit bort. Jag springer dit. Huset ser öde ut. Huset är inte så stort men ser nybyggt ut. Jag knackar på dörren, ingen öppnar. Jag knackar ännu hårdare men återigen öppnar ingen. Jag känner på handtaget och dörren den är mystiskt nog olåst. Jag gå in i huset för att skydda mig emot ovädret. Blixten är nära så jag spinger rättare sagt in i huset. Jag är gillar inte åskan särskilt mycket, inte när den är nära iallafall.

Huset är snyggt på insidan och det ser verkligen ut som om någon bor där. Jag undersöker saken. Någon kan faktiskt ha glömt att låsa dörren eller det kan har hänt något. Jag går genom den lilla blåfärgade hallen. Jag ser en dörr, ta tag i handtaget till den för att ser vad som finns inne i det rummet. Men dörren går inte att öppna den är låst.
 Varför är den låst? tänker jag. Jag beslutar mig att knacka på dörren men ingen öppna den. Jag sätter mitt öra mot dörren för att höra om det är någon därinne. Jag hör definitivt något därinne. Det låter som någon klöser med naglarna mot dörren. Jag knackar återigen ännu hårdare och säger högt: hallo, är det någon där? Men jag får bara ett högt åskmuller som svar. Jag tänker och tänker vet inte vad jag ska göra.

Jag vill verkligen tar reda på vad det är som finns där inne. Men när de har gått en bra stund till typ en halvtimme orka jag inte vänta länge. Jag vill bara gå därifrån. Åskan har dessutom lagt sig eftersom jag inte hör något åskmuller mer. Jag går ut ur huset och fortsätte min runda runt ön Utlängan. Det har gått cirka 5 år och jag undrar än idag var som fanns i det rummet och ibland har jag mardrömmar om det. Ibland får jag tanken på vad som egentligen fanns där men det får
blir en tanke.