Dikter

Nr 2/2019
text & foto MIKAEL FROSTENSON
 

En sjuka! 

 

De börjar som Avundsjuka
Blir snabbt Svartsjuka
Som känns som Dödssjuka
Vilket obotligt leder till Magsjuka
Som försätter kroppen i Klisjuka
Man vill bara fara i Fågelsjuka
Som direkt leder till Åksjuka
O bara en massa sjuka
Vilken tur man är sjukt frisk!

 

 

Du själv! 

 

Längst inne är de bara du
Längst inne är du själv
Längst inne är du ensam
Bara du och dina tankar

 

Ensam med känslor
Ensam med erfarenheter
Ensam med beslut
Ensam med dina bekymmer

 

Men förtrösta,
Du är ej ensam,
Människan är sån,
Vi alla lever innerst inne.

 

 

Resonemang!

 

Varför är det så svårt,
Att bara kliva ut med gympadojorna och ta en promenad. 

 

Så svårt att få in ett träningspass i veckan, måste ju börja någon stans.
Hela kroppen skriker NEJ, o lilla knoppen JA. 

 

När jag väl tagit min försmädliga lilla promenad så blir ja ovän med varenda kroppsdel och en mängd okända muskler - så kör de på vecka efter vecka.  

 

Måste finna en plan, en väg som successivt låter mitt huvud bli vän med mina alldeles egna muskler.

 

Längtar, lider, plågas av saknaden efter; En dag med färg på tillvaron, 
Vårdofter som kickar mig att vilja mer, En hjärna berusad av endorfiner.


Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0