– Jag är här för jag tycker om att jobba med folk, det är väl därför jag är här. Vi här på LP jobbar med missbrukare i första hand. Sen om det är det någon som behöver extra stöd och hjälp, så tar jag in dem också. Ibland kommer de från kommunens olika verksamheter och psykiatrin. Det är tråkigt att det ska finnas missbrukare, men det måste finnas någon som jobbar med det.
 Jag är pastor i grunden och själavårdare. Jag var pastor i många år. Det 9 år nu som jag varit på LP. Grundproblemet hos många människor är inte till frids med tillvaron och får liksom inte livet att gå ihop. Det är många som har det så. Grunden i det är ungefär den samma.
 Här träffar man folk som tycker om dig, klappar om dig när man kommer. Det är viktigt med sammanhang där man känner att man hör hemma. Där folk väntar på dig, blir glada av att se dig. Som inte frågar så mycket om vad man gjort, utan mest om vart man är på väg.

För en del blir det ganska jobbigt när man börjar här. Man kanske aldrig gjort något liknande innan. Man har aldrig stannat upp. Men det som är så bra är att alla är ju här av en anledning. Då kan alla hjälpa alla. Man blir en stöttning för någon annan oavsett, från först dagen. Jag är ju chef här men det är oftast alla de andra som gör själva jobbet. Jag får väl gå in när det blir lite bökigt och besvärligt. När man behöver sätta sig ner, få lite hjälp och samtal.
 I och med att vi är en egen verksamhet så bestämmer vi vilka vi ska ta in. Vi tar ju bara in de som vill sluta missbruka, som vill engagera sig, som vill få livet att fungera. Då blir det också en mycket mera positiv stämning. Men det är ju få som går igenom utan att ta något återfall eller att det blir problem. Men får man lite tid på sig att jobba med det så. Man kanske har upplevt misslyckande på andra ställen och då får man inte vara kvar. Men här är det så att vi åker vi hem och hämtar folk, häller ut spriten för dem och börjar om igen. Att sluta ett missbruk är inte lätt, då hade ju ingen varit missbrukare. Men vi ser ju att ju längre man är hos oss, desto bättre går det.  
   Om man varit i missbruk länge och slutar dricka så blåser du rent bara på nån dag. Men det tar ju lång tid innan hjärnan slutat att brytas ned. Sen tar det lång tid innan hjärnan börjar bygga upp igen. Så ett halvårs nykterhet är ju ingenting. Det är först efter ett år som man kan börja ta rationella beslut, då man kan börja se saker och ting ur sitt verkliga sammanhang.      Tyvärr så är det ju så att när man åker iväg på behandling på andra ställen så handlar det ofta om 3-6 månader. Hit kommer ju många från behandlingshem eller fängelse. Vill man vara drogfri på behandlings hem eller fängelse så går det men det är ju när man kommer ut det jobbiga börjar. Det är då man behöver stöttning och hjälp. 

Vi har ju lite regler, det får inte vara för många regler då blir det besvärligt. Så vi har bara 3 regler. Dels att man passar tider. Vi börjar kl 8.00, lunch kl 12.00 och sluter kl 15.00. Det kan vara lite besvärligt i början för att man kanske inte är van vid det. Men det är det som är grejen. Man behöver hjälp att komma igång.
 Sen har vi ju givetvis regeln att man är drogfri vardag som helg. Ska man vara här ska man vara ren även på helger. Det är ett beslut som måste tas och det är ett svårt beslut. För många har droger eller sprit varit det enda som fungerat, inget annat har funkat, det enda man haft.
 Sen har vi en tredje och sista regel. Man ska delta i arbetet i en positiv anda. En jättebra regel. För vad hjälper det om du kommer hit i tid och drogfri men är otrevlig. Då får man komma in till mig här på kontoret och resonera och hjälper inte det, ja då får man gå hem. Och den regeln är ju till för den som är svagast. För att alla ska känna en god och trygg stämning när man är här. Är man ny här är det ju extra viktigt. För man kanske inte varit i arbete på väldigt länge eller aldrig, då är det viktigt.