Stefan Ekberg skriver på sidan smartare-liv.se lite olika tips för skrivkramp. Hans första tips är att veta vem det är man skriver till för att lättast förstå hur man ska formulera sig. Man bör se mottagaren som sin bästa vän som man vill lära något som man själv kan. Sedan bör man ta sig an en rimlig utmaning. Inte för svår då ens självförtroende kan sätta käppar i hjulen, då man redan från början kan ha intalat sig att uppgiften är för svår och att man kommer att misslyckas. Ibland kan man behöva skaffa sig kunskap om verktyg som man kommer behöver använda.

En viktig sak är att man litar på sin egen förmåga. Det finns många exempel då kända personer har haft motgångar med personer som sagt att de inte är bra eller inte kan men som struntade i vad andra sa och körde på ändå. Några exempel är Einstein som sparkades ur skolan eftersom hans attityd ansågs vara dåligt inflytande på de andra eleverna och att han misslyckades med inträdesprovet till universitetet. Folk sa till Beethovens föräldrar att han var för dum för att komponera musik. När Walt Disney jobbade på sitt första jobb på en tidning så fick han sparken för att han hade för dålig fantasi.

Man kan skriva en prestationsdagbok där man skriver upp olika problem man tampats med och löst under dagen. Sedan om man kört fast vid ett senare tillfälle och känner att man inte kommer någonstans så kan man kolla igenom dagboken och se alla hinder man faktiskt har tagit sig förbi. En annan viktig sak är att man bara startar igång, om så även med skräp eller skisser så att hjärnan kommer igång. Till slut hittar man den röda tråden och får inspiration.

Att sluta när man är på topp är också bra. Det känns då lättare att komma tillbaka till arbetet nästa gång eftersom det var roligt sist och inte jobbigt. Om man slutar arbetet när man har kört fast eller om det känns jobbigt så finns ju risken att det blir likadant nästa gång med. Ett annat exempel med Hemingway är att han alltid slutade jobba när han visste vad nästa sak i boken skulle handla om.