Harrison menar på att det var tre orsaker till att första världskriget bröt ut. För det första var det den europeiska stor politiska kulturen som präglades av en bräcklig maktbalans. Tyskland, Österrike-Ungern och Italien kom att utgöra trippelalliansen medan Storbritannien, Frankrike och Ryssland räknades som en motvikt, trippelententen. Det som på allvar komplicerade maktbalansspelet var inte dessa stormaktsförbund som sådana utan de kompletterande allianser som slöts med mindre riken, vilka lätt råkade i kläm. Största risken var nog på Balkan, där Osmanska rikets kräftgång ständigt resulterade i konflikter med stater som Bulgarien, Grekland och Serbien. För det andra så rådde det febril konkurrens både politiskt och ekonomiskt mellan de imperialistiska stormakterna. Alla ville expandera men det kunde endast ske på bekostnad av andra européer. Både Afrika och Asien hade styckats upp och det krävdes krig för att förflytta gränser. För det tredje så saknades det en aktiv fredsvilja som motvikt till den aggressiva nationalismen. T.o.m. arbetarrörelsen slöt upp i kampen mot fienden. En orsak till att européerna var så krigiska var förmodligen för att det varit fred så länge och den gemene individen inte visste fasorna bakom krig förde med sig. Unga män tog värvningen i tron att kriget skulle vara över på några månader.

 

Gavrilo Princip, född 25 juli 1894 död 28 april 1918, var en serbisk attentatsman, känd för skotten i Sarajevo, det attentat som anses vara början på första världskriget. Bosnien och Hercegovina, vars befolkning bestod av både bosnjaker, serber, kroater och judar, hade ockuperats av Habsburgska monarkin (Österrike-Ungern) sedan 1878. Kejsarens politik upplevdes av många ur den serbiska befolkningen som anti-serbisk. Princip blev medlem i det revolutionära ungdomssällskapet Unga Bosnien som ansåg att attentat mot myndighetsmän kunde bidra till att sätta igång en revolution. Det var därför han med andra utförde attentatet i Sarajevo den 28 juni 1914 där den österrikiske tronföljaren, ärkehertig Franz Ferdinand, och hans hustru Sophie von Chotek dödades. En månad efter detta attentat kom första världskriget att bryta ut. Harrison delar upp första världskriget i olika fronter i sin bok. Det är västfronten, östfronten, kriget på Balkan, de italienska fronterna, Osmanska kriget, Asien och Oceanien, Afrika och till slut även sjökriget.

 

Västfronten
Den tyska offensivens mål mot Luxemburg och Belgien var att komma runt de starka franska försvarsställningarna och på så sätt krossa Frankrike. Det mesta gick i tyskarnas väg och både Luxemburg och Belgien hamnade under tyskt flagg. Men framgent skulle fransmännen vända ställningen och tyskarnas krigslycka skulle vända. Det var vid floden Marne det utkämpades ett av de viktigaste slagen där tyskarnas frammarsch stoppades upp. Med det sagt så gick det inte så mycket bättre för fransmännen och engelsmännen när de försökte ta tillbaka fallen jord. På båda sidorna började man så gräva skyttegravar vilket försvårade framryckningen för båda sidorna. Som avslutning på denna inledande, rörliga fas av kriget brukar man räkna det första slaget vid Ypern som inträffade oktober-november. Då försökte tyskarna med seriösa försök att tränga igenom britternas ställningar men resultat blev skralt. Man brukar från tysk sida kalla detta slag för Der Kindermord, barnamordet då det var så många unga studenter som fick sätta sitt liv till. De blev helt enkelt nermejade av kulsprutepistoler. Trots alla dessa motgångar på båda sidorna så fanns det fortfarande en optimism att kriget snart skulle vara slut på båda sidorna. Kriget hade ännu inte hunnit brutaliserat soldaterna. Det mest kända exemplet på detta var 1914 års julfred som föregicks av spontant fraterniserade på avstånd mellan de tyska och brittiska skyttegravarna. Man sjöng julsånger och sände God jul meddelanden över ingenmansland. Vid Ypern så utvecklade det sig till ett julfirande över skyttegränsen där man utdelade julklappar mellan tyska och brittiska soldater. Det var t.o.m så att mat, tobak och alkohol utbyttes mellan skyttegravarna. Detta tillstånd varade dock inte så länge och man skärpte disciplinen ifrån befälens sida. Skyttegravstriderna präglade livet på västfronten i de fyra år som kriget kom att vara. Dock kom tyskarna att uppfinna en teknisk nyhet nämligen klorgas år 1915. I början var det effektivt vapen men motståndarna kom på att bara genom att använda en av vatten eller urin indränkt tygstycke kunde man neutralisera effekten av klorgasen.

 

Östfronten
Det var stor skillnad i hur kriget utspelade sig mellan västfronten och östfronten. På västfronten fastnade trupperna i skyttegravskrig medan på östfronten var de mera rörliga. En av de största överraskningarna stod ryssarna för då de lyckades mobilisera en stor arme. Detta gjorde det nödvändigt för tyskarna att bibehålla stora trupper i öster vilket försvårade krigföringen i väster. Även Österrike-Ungern fick det svårare mot de ryska trupperna än man befarat. De hade dessutom mycket sämre kommunikations medel än ryssarna som kunde utnyttja järnvägen för truppförflyttningarna. För det andra bestod Österrike-Ungern av soldater av flera nationaliteter och alla var inte lojala mot kejsar Franz Josef. Till sist måste Österrike-Ungern sprida ut sina dåligt utrustade trupper på större geografiska ytor.
   De första drabbningarna ägde rum vid Guminnen den 19 och 20 augusti. Här hade tyskarna flyt och lyckades manövrera ut ryssarna. Även nästa slag skulle tyskarna stå som segrare och ryssarna lyckades inte ta Ostpreussen. Däremot mot Österrike-Ungern lyckades ryssarna bättre. Men även här var ryssarna numerärt överlägsna och stod som segrare. Detta tvingade tyskarna till en ny taktik där de anföll Polen för att tvinga ryssarna att binda upp stora mängder trupper. Det blev nu mera fastlåst läge likt det på västfronten. Den stora vattendelaren för östfronten utspelades 1915 då tyskarna och österrikiske-ungrarna lyckades inta Warszawa. Då byte man ut ledningen för de ryska trupperna. Men detta var inget revolutionerande drag då det inte var de ryska trupperna som slogs dåligt. Problemet var snarare att ryssarna hade så dåligt med material. I jämförelse med tyskarna så var ryssarna betydligt sämre utrustade med nästan allt – ammunition, vapen och artilleri. Den ryska armen var betydligt ineffektivare än den tyska. Dessutom hade ryssarna förlorat viktiga industristäder under slagen 1915.
Däremot var ryssarna (2,4 miljoner soldater) numerärt överlägsna tyskarna och österrikarna (1,1 miljoner soldater). Styrkeförhållandena i kombination med enorma geografiska avstånd och svårframkomliga terrängen gjorde det svårt för tyskarna att avancera. Detta gjorde att ryssarna utförde tre stora offensiver tillsammans kallade Brusilovoffensiven. Denna offensiv blev en stor framgång för ryssarna med stora geografiska vinster. Men priset blev högt, tyskarna och österrikarna förlorade 800000 man och ryssarna 15000000 man.

 

Kriget på Balkan
Nu är det dags att se på den konflikt som startade första världskriget: den mellan Österrike-Ungern och Serbien. På pappret kulle det vara en lätt match då Österrike-Ungern var en stormakt medan Serbien var en dvärg på Balkan. Nu var dock förhållande så att de serbiska trupperna var välmotiverade och hade bra utrustning. Den 12 augusti 1914 invaderade Österrike-Ungern Serbien. Det dröjde inte längre än till december samma år som det stod klart att invasionen var totalt misslyckad. Nu kom det att stanna i ett dödläge då ingendera av parterna kom någon vart. Det som fick kriget att blossa upp igen var när Bulgarien anslöt sig till Österrike-Ungern. Tanken bakom kriget var att Österrike-Ungern och Bulgarien skulle anfalla ifrån olika sidor och därmed tunna ut serbernas trupper till två fronter. Ifrån bundsförvanterna Storbritannien och Frankrike fanns ingen hjälp att få för Serbien. Detta innebar att de blev övermäktigt även för serberna och Belgrad kom att falla i Österrike-Ungerns famn.

 

De italienska fronterna
Trots att Italien var i förbund med Tyskland och Ungern-Österrike kom Italien att anfalla Österrike-Ungen för att erövra bland annat södra Tyrolen. En av de mest framträdande politikerna i Italien för krig var Benito Mussolini som på den tiden var en framträdande vänsterpolitiker. Detta gick socialistpartiet emot och uteslöt Mussolini ur partiet. Detta fick Benito att bilda en ny politisk bas i form av ett parti med revolutionär nationalism som mål. I början hade också italienarna framgångar men det mattades av och det började mera likna västfronten med skyttegravskrig. Mellan juni 1915 och september 1917 genomförde italienarna inte mindre än elva markoffensiver vid Izonso. Det var otroligt stora förluster och bara under 1916 miste Italien en halv miljon man. Man förde också krig uppe bland bergen kallat det ”vita kriget” eftersom det var så mycket snö. Italienarna förde även en front i Albanien.

 

Osmanska kriget
Osmanska kriget (nuvarande Turkiet) var krigen mellan Osmanien på ena sidan och Ryssland och Storbritannien på den andra som utkämpades på olika fronter av turkarna. Den ena fronten var osmanska Armenien där turkarna förlorade stort i antal trupper. Den andra fronten turkarna drog upp var över Sinaiöknen för att erövra Egypten ifrån Storbritannien. Även här misslyckades turkarna då terrängen var så svår och klimatet så varmt. Även i Mesopotamien (dagens Irak) fick turkarna stora problem då brittiska-indiska trupper gick till attack här. I början av 1915 drogs planerna upp för ännu en osmansk front vid Gallipoli. Det var britterna som började dessa strider med den senare berömde marinministern Winston Churchill som var den mest positive till angreppen. I början gick det britternas väg men ju längre striderna drog ut ju större motstånd stod turkarna för. Till slut blev motgångarna för stora för engelsmännen och Churchill fick avgå som ansvarigt befäl. Försvaret av Suezkanalen och nederlaget vid Dardanellerna ägde samtidigt som brittiska trupper avancerade norrut från Basra med målet att driva ut turkarna ifrån dagens Irak. Det slutade med ett nederlag för de brittiska trupperna.

 

Asien och Oceanien
Fronten i Asien och Oceanien var nog så viktig trots att det skrivits betydligt mer om de europiska fronterna i historieböckerna. Det är också det faktum att det bedrevs krig i dessa delar av världen att det just var ett världskrig. Den störste angriparen i Asien och Oceanien var Japan. Detta för att de japanska politikerna ville expandera det japanska riket och lägga under sig mer areal. Då blev det Tysklands koloniala områden som de japanska styrkorna kunde angripa eftersom dessa var dåligt skyddade av Tyskland. Japan hade dessutom en allians med Storbritannien. Det var år 1914 som Japan förklarade krig mot Tyskland.

 

Afrika
Första världskriget i Afrika påminde om hur kriget utvecklade sig i Asien och Oceanien. Även här var det svagt skyddade tyska kolonier som angrepps. Det fanns dock skillnader då områdena i Asien och Oceanien var små till skillnad ifrån områdena i Afrika som var stora och lukrativa. Det gjorde kriget blev mera bittert och utdraget.

 

Sjökriget.
Sjökriget föregicks av en upprustning av flottorna, både den engelska och tyska. Trots denna storsatsning så ville inte tyskarna gå ut i slag då de hade betydligt färre krigsfartyg än engelsmännen. Då började tyskarna istället att använda ubåtar i stor skala. År 1915 förklarade tyskarna engelsmännen att de senare var i blockad. Hundratals skepp blev sänkta av tyska ubåtar. Denna strategi höll dock inte så länge då den retade upp amerikanarna och tyskarna var rädda för att USA skulle gå in i kriget på engelsmännens sida. Opinionen i USA blev väldigt stark att gå med i kriget då tyskarna sänkte RMS Lusitania 1915. Det var ett civilt skepp men med mycket krigsmaterial ombord vilket gjorde det till legitimt mål för tyskarna. Det var inte sänkningen av detta skepp som fick USA att gå med i kriget men det påverkade opinionen för inträde i första världskriget för USA:s del.

 

Facit av första världskriget
I historieböckerna brukar första världskriget framställas som 1900-talets som ur-katastrofen. Utan första världskriget och inte minst av den urusla Versailles freden hade vi förmodligen sluppit nazismen, fascismen, andra världskriget och dess förintelser. Vi hade också med store sannolikhet sluppit våldskaskader och demografiska katastrofer som präglade Balkan och Mindre Asien på 1910- och 1920-talet – folkmordet på armenier och assyrier, fördrivningen av greker och turkar. Vi hade sluppit bolsjevikrevolutionen, ryska inbördeskriget, Sovjetunionen, Stalin och GULAG. Och miljoner europiska pojkar hade sluppit dö i skyttegravarnas lervälling. Förmodligen blev också den största effekten av kriget att de forna europeiska kolonialherrarna tappade greppet om sina kolonier då dessa såg hur fattiga Europa blivit just p.g.a. kriget. Kan för övrigt starkt rekommendera alla intresserade att läsa Dick Harrisons bok om första världskriget. Den finns att låna på Karlskrona stadsbibliotek och är hanterligt tjock på 184 sidor. Inte minst eftersom jag tycker att dagens kusliga situation med krig i både Mellanöstern och Ukraina påminner om tiden före första världskriget. Speciellt Rysslands invasion av Ukraina där fronten går fram och tillbaka utan någon som egentligen kan utpekas som vinnare.

 

Referenser
Första Världskriget, Dick Harrison, 2020
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gavrilo_Princip