Hej, mitt namn är Peter. Jag har alltid sett mig själv som en skeptiker. En sån person som aldrig tror på något om jag inte själv har fått se eller uppleva det. Men något som öppnade mina ögon hände faktiskt för bara några månader sedan. Se, jag hade precis fyllt 19 år. Jag hade lyckats få mitt bilkörkort några dagar innan. Det var en stor fest som vi ställde till med. Pappa som jobbar med bilar hade köpt en gammal begagnad Masda. Så ingen lyxbil men hade själv fixat upp den. Så den såg helt ny ut. Han hade till och med installerat en GPS och kamera för att se bakom bilen. Efter en hel dags festande och drickande så var det dags att köra hem några vänner. Klockan var efter midnatt. Så vanligtvis hade jag lagt mig vid denna tiden. Men det var för roligt att köra bil .De bodde rätt långt bort. Så det var en timme dit och en timme tillbaka. Men vi körde till slut iväg. På grund av fyllan så såg jag lite suddigt så jag körde långsamt för säkerhets skull.

Vi körde förbi en kyrkogård på vägen till mina vänners hus. Jag spände ögonen. För jag tyckte mig se en figur stå vid grinden till kyrkogården. Jag stannade bilen.Vad stannar du för sa mina vänner. Titta sa jag mot grinden. Kan ni se något? Ja vi kan se en rostig grind. Vad då då? Jag tyckte mig se något men det var säkert spriten som ställde till det. Så vi körde vidare. Efter en stund var vi framme där mina vänner bodde. Vi tacka varandra för en trevlig kväll. Jag körde förbi kyrkan igen. Jag tyckte mig se samma gestalt. Så jag stannade bilen. Jag gick ut för att prata med gestalten. När jag kom närmare såg jag att det var en liten flicka. Jag förstod direkt att något var fel. Hej, behöver du hjälp? Hennes kläder var helt slitna och håret ovårdat. Jag heter Peter vad heter du?. Kajsa sa hon. Ok Kajsa, behöver du hjälp? Du ska nog inte vara ute så här sent. Ska jag ringa dina föräldrar? Vad har de för nummer? Flickan svarade inte. Ska jag köra hem dig, sa jag. Ja tack, sa flickan.

Så vi satte oss i bilen. Jag kände på mig att något var fel med flickan. Vad är adressen. Hon berättade och jag skrev in adressen. Det var inte långt bort. Så jag stod snart utanför ett hus. Är det här? Sa jag. Ja sa flickan. Tack så mycket. Hon sa hej då och hon gick in i huset. Jag skulle precis åka när jag tittade ner i sätet bredvid mig. Hon hade glömt sin jacka. Så jag tog den i famnen och knackade på dörren. En äldre kvinna öppnade. Ja? Hej jag körde precis hem er dotter och hon glömde sin jacka. Hon stod vid en kyrkogård och verkade vilsen. Kvinnan såg sorgsen ut. Min dotter är död sa hon. Nej hon verkade i högsta grad levande sa jag. Kom in unga man sa hon. Så jag tog av mig skorna och gick in. Hon ledde in mig i ett stort rum. Där mitt i rummet var ett stort bord. Det hade en bild på en leende tjej. Mina ögon vidgades. Hon såg ju exakt ut som tjejen jag precis kört. Kvinnan visade ett tidningsklipp under bilden. Det var från 1977. Det stod ung tjej har dött i en bilolycka precis utanför Förkärla kyrka. Jag kände kalla kårar. Vem fan hade jag haft i bilen? Vems jacka hade jag i famnen?