text PM
Nr 1/2010

Solen orkade bara åstadkomma ett tungt dis mellan skurarna av snöblandat regn. Vinden anföll med råkyla i kastbyarna vid gathörnen. Knut, som i efternamn faktiskt hette Andningssvårigheter hade gett sig av hemifrån. Han ville med något halvårs fördröjning fira att han fyllt femtio. Knut kände sig likgiltig inför det mesta i tillvaron och hade sålunda i mångt och mycket sluppit göra skäl för sitt namn. Vid två tillfällen kunde han erinra sig att han haft andningsproblem i livet.
Första gången när en lekkamrat lyckats slå i honom att han skulle bli förvandlad till en raggig varulv. Det andra tillfället när han inte varit i stånd att sova efter sina gamla föräldrars hädanfärd och han trodde grannarna i hyreshuset mös av skadeglädje över att han nu skulle tvingas försörja sig själv.

Det hade strängt taget inte inneburit något särskilt att ha det namn han hade utom den gången en brevbärarvikarie slagit larm till räddningstjänsten om att det stod Andnings- svårigheter på lägenhetsdörren. Då kom Knut och öppnade med en likörflaska i näven och frågade räddningspersonalen om de tyckte han hade vackra ögon.  
Nu gick han runt på Köpenhamns gator.  En aning hållningslöst uppsnofsad men orakad och lite lönnfet. Storstadspulsen nådde inte riktigt fram till Knuts själsförnödenheter. Dämpad av sitt liknöjda kynne var han som sig bör föga lättimpad. Men han hade i varje fall snörpt åt matintaget det senaste dygnet och gjort sig redo för att slå sig ner vid något billigare bufféerbjudande. Knut åt så han nästan storknade av det som skulle föreställa turkisk husmanskost. Knut Andningssvårigheters bordsskick gick utanpå det mesta som iakttagits på restaurant Bosporen. Fläckarna som långsamt spreds över finskjortan hade inte skämts för sig ens hos en halvvild byfåne från Igelfors eller Grytgöl. Inte heller de för omgivningen grymt ohöljda rapningarna.

Men där satt han immun mot förakt och slött övermätt. Lika slött och oengagerat smidande sina vidare planer med  mjuka, ovalkade arbetsskygga händer  hopvirade bak nacken.
Fullsmetad med billigt roll-on och genomsvett av sin kryddstarka enmansshow vid bordet var nu Knuts inre blick stadigt fastnaglad vid erotik.
En viss sorts bås hade herr Andningssvårigheter hört talas om redan på sjuttiotalet hemma i Byxelkrok. Nersmetad även i själen med eggande böjelser av vitt skilda slag närde Knut en vision som han planterat hemma på Öland för några månader sedan. Trött på att bara fantisera suktade han nu efter att se film.

Att bås hette cabine på danska redde han snabbt ut. Därefter var det verkstad och inte snack! Först lyckades han göra sig synnerligen impopulär genom att komma åt en strömbrytare högst upp i ett hörn precis innanför dörren när han plockade ner en video. Då släcktes filmerna som rullade i de olika cabinerna och det fanns tjugofyra stycken! Det blev ett fasligt hallå. Som tur var kände de på vibbarna att det varit oavsiktligt, annars kunde det gått riktigt illa för Knut.
Nu tyckte sig Knut ha hamnat i en rent paradisisk miljö. Ett sådant överflöd av betraktelser där den ena lovade mer än den andra. Hjärtat slog våldsamt. Nu var det pådrag i nervsystemet av en kaliber han aldrig tidigare upplevt. En frihetsberusning som komplicerades av alla valmöjligheter.
Till slut hade han blivit färdig i utbudsdjungeln  och kom fram till disken med sju och en halv timme film.
En jättekvinna med bistra anletsdrag lösgjorde sig från sin ohämmat högljudda konversation med en luggsliten stamkund och tillmötesgick hans beställning helt formellt och hänvisade honom till cabine 23 som var belägen längst bort bakom ett hörn.

En halvtimme efter stängningsdags när alla andra bås var rengjorda försökte man banka ut Knut utan framgång. Räddningstjänsten tillkallades och bröt sig in till Knut från Byxelkrok som låg avsvimmad i tät cigarettrök. Märkligt blåröd i ansiktet. Det blev ilfart till rigshospitalets  traumamottagning där alla upplivningsförsök visade sig vara förgäves. Ett mycket svårt astmaanfall angavs som dödsorsak. Knut gjorde till slut skäl för sitt namn.
I ett hastigt uppblossande, mystiskt blodrött sken hade jagupplösningen inträtt och förvandlat mig till Knut. Drömmen virvlat över i mardröm. Då vaknar jag med ett kraftigt ryck och studsar upp ur sängen. Först bedövad, sedan upprymd av frihetskänsla över att slippa vara Knut.