Julen varar ända till påsken. Men det är inte sant.
Nej det är inte sant, för däremellan kommer polisen.



En liten tid vi leva här med mycket möda och stort besvär. I december var det extra besvärligt. På grund av dålig snöröjning fastnade Egon Molin på kommunens oplogade parkeringsplats. Han skottade både dagar och nätter men bilen bara slirade. Under den värsta vintern på 100 år fick han i rask följd fyra
p-böter av trafikpolisen. Att konstaplarnas vänner och bekanta slapp undan gjorde inte saken bättre. Vilken skandal. I andra kommuner skickade polisen SMS och erbjöd hjälp och gav tips om bogsering. Men i den teknologiska Marinstaden hade medmänskligheten frusit till is. På grund av polisterror blev julhelgen förstörd för många barnfamiljer.

Det skulle stannat vid en tanke. Men Egon var trött, utbränd och förbannad. Kanske hade en fruktstund och en tupplur varit lösningen på problemet. Men han var rädd att bli galen av ilska och valde istället att känslomässigt gå i strejk. I protest mot maktmissbruk och stress bestämde han sig för att inte känna efter. Inte tycka illa. Inte ha en åsikt. Sju dagar och sju nätter hade Egon överhuvudtaget ingen bestämd uppfattning om någonting. De första dagarna var det ingen som märkte att han gick på tomgång. Men efter två veckor började hustrun undra hur det var ställt egentligen.

Egon ringde till sin syster Ester som fick agera äktenskapsrådgivare. Hon var en riktig besserwisser men genom alla år hade Ester varit till stor hjälp när Egon hamnat i knipa. Nu fick han en föreläsning och en hemläxa. Käre broder Egon. Du borde vetat bättre. Efter 14 års äktenskap får man inte ta en time-out bara för att det passar en själv. Trötthet är ingen ursäkt.

Kärleken är som en trädgård. Den behöver omsorg och daglig skötsel. När din hjärtevän ställer den berättigande frågan:
Älskar du mig inte längre? Då måste du skärpa till dig och resa dig ur TV-soffan. Det går inte att sitta still och långsamt svara: Jodå, jag bara vilar mig lite.

När gav du din fru en blomma sist? Egon fick dåligt samvete. Nu var goda råd dyra. Han ringde till hustrun och bjöd på teaterbiljetter och restaurangbesök. Nej tack, svarade hon. Vi åker hem istället. Jag måste varva ner. Barnen är hos mormor. Du kan laga något gott så tar jag ett bad. Jag behöver koppla av en stund. Okej jag förstår, sa Egon. När han hackade löken och grönsakerna kunde han inte låta bli att tänka på alla p-böter. Egon hade lagt mycket tid på att överklaga och bestrida. Men i en artikel i BLT hänvisade trafikkommissarien hänsynslöst till några utvalda hovrättsdomar. Det är nästa så man kräks tänkte Egon. Och han som får sin lön av oss skattebetalare. Det har aldrig hänt och kommer aldrig hända att den lilla människan får rätt mot ett korrupt rättsväsende. Men varför bränna energi på myndighetspersoner som jävlas med vanligt folk.

Det var bättre att njuta av maten och ett gott glas vin. Skål älskling sa Egon till hustrun. Slå i glasen och låt oss lustiga vara. Han fick en kram och en puss på kinden. Det kändes genast bättre. Innan det var sängdags gick Egon fram till fönstret och tittade ner på parkeringsplatsen. Han lyfte det tomma vinglaset och skickade en hälsning. Glad Påsk kommissarien. Hoppas det brinner i kvasten. Hälsa till alla kärringar på Blåkulla.