STRINDBERG - EN HUMAN ALKEMIST
text LEIF KÄLLBERG
Nr 1/2011
Det är intressant att tänka sig de olika metoder som finns för att med samma utgångspunkt och slutmål beskriva en viss vald sanning. Den sanningen brukar avslöja att man är för teoretisk för naturvetenskapliga studier som måste utmynna i något praktiskt. Det främsta exemplet bland författarna är August Strindberg som till slut trodde sig ha gjort guld i ett alkemiskt experiment. Han hade ju egentligen endast verifierat att det periodiska systemets grundämnen är elektronegativa. Han var född den 22 januari 1849 i Stockholm. Han hade visat elektricitetens betydelse. Hans resurser inom det litterära området befinner sig däremot fortfarande på näst intill världsmästarnivå. Hans debut som dramatiker hade nästan inte blivit av, hans ‘Mäster Olof’ refuserades fem gånger mellan åren 1872-1881. Den ansågs nihilistisk och hädisk, men sattes ändå upp år 1881 på Nya Teatern i Stockholm. Strindberg blev naturligtvis deprimerad av motståndet. Pjäsen tillhör ju en av de stora svenska klassikerna.
Under tiden skrev han ‘Röda Rummet’. Den romanen handlade om hans bohemliv i Stockholm och utgavs år 1879. Strindberg tillhörde åttiotalisterna och räknas som en nydanare av det svenska språket. Hans nydanande förmåga kritiserades av akademien och konung Oscar den II ville förbjuda hans verk. Han var inblandad i processer och flyttade utomlands med Siri von Essen. Den före detta Uppsalastudenten som faktiskt hade fått ett stipendium av konung Karl den XV för studier eftersom han ansågs vara en stor författarbegåvning hade brutit med studentlivet. Han låg alltid i fejd med lärarna och brytningen måste ju komma. August Strindbergs far var ångbåtskommissionär och var ansvarig för godstrafiken på Mälaren. Själv var han det tredje födda av åtta barn i det första äktenskapet. Så småningom dog hans mor och hans far gifte om sig, och Strindberg avskydde sin styvmor. Hon var trettio år yngre och hette Emilia Charlotta Peterson. Strindberg var född i det rivna Sundhetshuset på Riddarholmen och flyttade år 1851 till Klarakvarteren och år 1856 till Norrtullsgatan. Pjäsen ‘Brända Tomten’ döptes efter det rivna huset. Elonora Strindberg gifte sig med ångbåtskommissionären år 1847 dessförinnan var hon hans hushållerska, där av titeln på pjäsen ‘Tjänstekvinnans son’.
Emellertid efter studentexamen skrev Strindberg in sig vid Uppsala Universitet men hade svårt att dra jämnt med lärarna och började sedan att arbeta som informator och folkskollärare. Han var dömd att skriva. Efter sju sorger och åtta bedrövelser där bland annat Strindberg gjordes arvlös till förmån för sin bror Oscar som skulle överta faderns firma, anställdes han som amanuens vid Kungliga Biblioteket i Stockholm. Där blev han känd som sinolog. Anställningen omfattade åren ända fram till 1882 och han fungerade också år 1874 som journalist vid Dagens Nyheter. Under den här perioden träffade han den gifta Siri von Essen och att förhållande uppstod till förmån för skilsmässa. Också Siri von Essens man var otrogen. Strindberg lurade i Siri att han inte kunde få barn, men hon blev präktigt gravid. Det blev äktenskap för Siri von Essen och August Strindberg. Siri hade planer på att bli skådespelerska och det passade ju bra. Barnet som föddes lämnades bort, men dog efter tre dagar. De fick dock senare tre barn till som behölls. Karin född i Hedvig Eleonora år 1880, Greta född 1881 i samma församling och sonen Hans född år 1884 i Lausanne i Schweiz.
Naturalismen hade kommit för att stanna med Strindberg och Zola. Det vill säga litteraturen som banbrytande i människans tjänst. Man kunde bygga stålverk och lägga människan under lupp på operationsborden. I början av adertonhundraåttiotalet flyttade August Strindberg till Genevesjön strax söder om Lausanne. Han var så pass egensinnig att han inte trivdes ihop med den övriga konstnärskolonin. Han lämnade trots allt Stockholm för att ansluta sig till den, men hade tagit i för hårt mot den svenska statliga sektorn och ansåg sig tvungen till reträttplatsen söder om Lausanne. Hans specialitet i driften med den svenska byråkratin var att som satir införa den så kallade representationsreform där konung Oscar den II alltid fick höja en skål för den nya järnvägsstationen på orten. Eftersom konung Oscar var en folkkär gestalt blev förstås August Strindberg fasligt impopulär på i de statliga lägren. Representionsreformen var nämligen en reform på blodigt allvar för staten. Men flytten till Schweiz föregicks av succéromanen ‘Röda Rummet’, ett naturalistiskt mästerverk år 1879 mitt i ståhejet om ‘Mäster Olof’ som gav just den pjäsen den starkare ställning den just behövde för att kunna sättas upp på ‘Nya Teatern.
Staden, oljemålning av August Strindberg
Strindberg kom att skriva sina alster och bedriva fejd för att försvara dem eftersom han var den mest teoretiske av hela författareliten. Han kom då att anklagas för sina högtflygande uppfattningar som tangerar gränsen till psykisk ohälsa även om han för en utomstående skulle kunna ha verkat lynnig. I samband med Strindbergs uppfattningar att man skulle kunna göra guld stämmer det ju väl in på hans högtflygande naturalistiska uppfattningar.
År 1891 skilde sig August Strindberg och Siri von Essen som författaren lärt sig att hata, och så småningom inträdde den så kallade infernokrisen och det kortvariga äktenskapet med Frida Uhl 1893-97. Under den perioden skrev Strindberg på franska ‘Inferno’. Krisen kallas av en del paranoid psykos, men av en författare som tog sig ur den eftersom hans liv bestod av kriser och skrivande. En hel del i övrigt åstadkom han och återvände till Stockholm år 1898 som en berömd författare. År nittonhundraett gifte Strindberg om sig med skådespelerskan Harriet Bosse. Det var säkerligen en förstående kvinna som var van vid identifieringar av roller. Hon kunde därmed säkerligen därmed förstå anledningen till att hennes August led av anfrätta händer genom sina alkemistiska experiment.
I och med att Strindberg blivit åtalad av kyrkan för hädelse i ‘Giftasprocessen’, skriven under utlandsvistelsen, men blivit frikänd, hade han ju också kommit att stå de revolutionära närmare än de konservativa. Hans idéer representerar än idag den överbegåvade konstnären som måste stå i strid med det besuttna. Det symboliseras än idag ev av Bonniers köp av August Strindbergs samlade skrifter för 200 000 – 300 000 kr. Dom har givetvis i och med årens gång hunnit att sälja i ärendet, för tiotals miljoner kronor.
Källa
www.flickr.com/photos
Wikipedia
Nr 1/2011
Det är intressant att tänka sig de olika metoder som finns för att med samma utgångspunkt och slutmål beskriva en viss vald sanning. Den sanningen brukar avslöja att man är för teoretisk för naturvetenskapliga studier som måste utmynna i något praktiskt. Det främsta exemplet bland författarna är August Strindberg som till slut trodde sig ha gjort guld i ett alkemiskt experiment. Han hade ju egentligen endast verifierat att det periodiska systemets grundämnen är elektronegativa. Han var född den 22 januari 1849 i Stockholm. Han hade visat elektricitetens betydelse. Hans resurser inom det litterära området befinner sig däremot fortfarande på näst intill världsmästarnivå. Hans debut som dramatiker hade nästan inte blivit av, hans ‘Mäster Olof’ refuserades fem gånger mellan åren 1872-1881. Den ansågs nihilistisk och hädisk, men sattes ändå upp år 1881 på Nya Teatern i Stockholm. Strindberg blev naturligtvis deprimerad av motståndet. Pjäsen tillhör ju en av de stora svenska klassikerna.
Under tiden skrev han ‘Röda Rummet’. Den romanen handlade om hans bohemliv i Stockholm och utgavs år 1879. Strindberg tillhörde åttiotalisterna och räknas som en nydanare av det svenska språket. Hans nydanande förmåga kritiserades av akademien och konung Oscar den II ville förbjuda hans verk. Han var inblandad i processer och flyttade utomlands med Siri von Essen. Den före detta Uppsalastudenten som faktiskt hade fått ett stipendium av konung Karl den XV för studier eftersom han ansågs vara en stor författarbegåvning hade brutit med studentlivet. Han låg alltid i fejd med lärarna och brytningen måste ju komma. August Strindbergs far var ångbåtskommissionär och var ansvarig för godstrafiken på Mälaren. Själv var han det tredje födda av åtta barn i det första äktenskapet. Så småningom dog hans mor och hans far gifte om sig, och Strindberg avskydde sin styvmor. Hon var trettio år yngre och hette Emilia Charlotta Peterson. Strindberg var född i det rivna Sundhetshuset på Riddarholmen och flyttade år 1851 till Klarakvarteren och år 1856 till Norrtullsgatan. Pjäsen ‘Brända Tomten’ döptes efter det rivna huset. Elonora Strindberg gifte sig med ångbåtskommissionären år 1847 dessförinnan var hon hans hushållerska, där av titeln på pjäsen ‘Tjänstekvinnans son’.
Emellertid efter studentexamen skrev Strindberg in sig vid Uppsala Universitet men hade svårt att dra jämnt med lärarna och började sedan att arbeta som informator och folkskollärare. Han var dömd att skriva. Efter sju sorger och åtta bedrövelser där bland annat Strindberg gjordes arvlös till förmån för sin bror Oscar som skulle överta faderns firma, anställdes han som amanuens vid Kungliga Biblioteket i Stockholm. Där blev han känd som sinolog. Anställningen omfattade åren ända fram till 1882 och han fungerade också år 1874 som journalist vid Dagens Nyheter. Under den här perioden träffade han den gifta Siri von Essen och att förhållande uppstod till förmån för skilsmässa. Också Siri von Essens man var otrogen. Strindberg lurade i Siri att han inte kunde få barn, men hon blev präktigt gravid. Det blev äktenskap för Siri von Essen och August Strindberg. Siri hade planer på att bli skådespelerska och det passade ju bra. Barnet som föddes lämnades bort, men dog efter tre dagar. De fick dock senare tre barn till som behölls. Karin född i Hedvig Eleonora år 1880, Greta född 1881 i samma församling och sonen Hans född år 1884 i Lausanne i Schweiz.
Naturalismen hade kommit för att stanna med Strindberg och Zola. Det vill säga litteraturen som banbrytande i människans tjänst. Man kunde bygga stålverk och lägga människan under lupp på operationsborden. I början av adertonhundraåttiotalet flyttade August Strindberg till Genevesjön strax söder om Lausanne. Han var så pass egensinnig att han inte trivdes ihop med den övriga konstnärskolonin. Han lämnade trots allt Stockholm för att ansluta sig till den, men hade tagit i för hårt mot den svenska statliga sektorn och ansåg sig tvungen till reträttplatsen söder om Lausanne. Hans specialitet i driften med den svenska byråkratin var att som satir införa den så kallade representationsreform där konung Oscar den II alltid fick höja en skål för den nya järnvägsstationen på orten. Eftersom konung Oscar var en folkkär gestalt blev förstås August Strindberg fasligt impopulär på i de statliga lägren. Representionsreformen var nämligen en reform på blodigt allvar för staten. Men flytten till Schweiz föregicks av succéromanen ‘Röda Rummet’, ett naturalistiskt mästerverk år 1879 mitt i ståhejet om ‘Mäster Olof’ som gav just den pjäsen den starkare ställning den just behövde för att kunna sättas upp på ‘Nya Teatern.
Staden, oljemålning av August Strindberg
Strindberg kom att skriva sina alster och bedriva fejd för att försvara dem eftersom han var den mest teoretiske av hela författareliten. Han kom då att anklagas för sina högtflygande uppfattningar som tangerar gränsen till psykisk ohälsa även om han för en utomstående skulle kunna ha verkat lynnig. I samband med Strindbergs uppfattningar att man skulle kunna göra guld stämmer det ju väl in på hans högtflygande naturalistiska uppfattningar.
År 1891 skilde sig August Strindberg och Siri von Essen som författaren lärt sig att hata, och så småningom inträdde den så kallade infernokrisen och det kortvariga äktenskapet med Frida Uhl 1893-97. Under den perioden skrev Strindberg på franska ‘Inferno’. Krisen kallas av en del paranoid psykos, men av en författare som tog sig ur den eftersom hans liv bestod av kriser och skrivande. En hel del i övrigt åstadkom han och återvände till Stockholm år 1898 som en berömd författare. År nittonhundraett gifte Strindberg om sig med skådespelerskan Harriet Bosse. Det var säkerligen en förstående kvinna som var van vid identifieringar av roller. Hon kunde därmed säkerligen därmed förstå anledningen till att hennes August led av anfrätta händer genom sina alkemistiska experiment.
I och med att Strindberg blivit åtalad av kyrkan för hädelse i ‘Giftasprocessen’, skriven under utlandsvistelsen, men blivit frikänd, hade han ju också kommit att stå de revolutionära närmare än de konservativa. Hans idéer representerar än idag den överbegåvade konstnären som måste stå i strid med det besuttna. Det symboliseras än idag ev av Bonniers köp av August Strindbergs samlade skrifter för 200 000 – 300 000 kr. Dom har givetvis i och med årens gång hunnit att sälja i ärendet, för tiotals miljoner kronor.
Källa
www.flickr.com/photos
Wikipedia
Kommentarer
