Hill of Crosses
text JOHANNA LEWÉN
foto DAINIS MATISONS, flickr.com
Nr 3/2011
Mitt favoritsommarminne är då jag reste tillsammans med mina föräldrar och dansföreningen Hamboringen till Klaipeda i Litauen i slutet av juli år 2000.
Vi var i Litauen cirka en vecka och reste dagligen till flera olika platser runt omkring Klaipeda, men ett ställe gjorde större intryck på mig än någonting annat. Inte ens min resa till USA slog denna upplevelse på Hill of Crosses, eller Cross Hill.
Precis som det låter så är detta en kulle med kors och radband, men antalet kors är det som får en att tappa hakan av förvåning. Alla de som besöker denna kulle brukar hänga ett kors eller radband och har du inget med dig så finns det alltid att köpa i ett av de marknadsstånden nedanför kullen.
Första gången Hill of Crosses omnämns i skriftlig form var 1850, fast hörsägen pekar på att kullen fanns redan 1831. Detta var till en början en slags minnesplats för de rebeller som fallit offer för Sovjetunionens styre.
Under den tid som Sovjetunionen styrde så var kristendomen inte tillåten. Därför fann Sovjet denna kulle av kors stötande och försökte under en längre tid röja alla spår av korsen. De försökte bland annat att förbjuda invånare att placera kors och samt bevaka denna kulle, men varje morgon så fann man nya kors.
När man ser denna plats skulle man ju självklart kunna tänka sig att detta är en sorgens plats. Sanningen är den raka motsatsen. Hill of Crosses är nämligen en symbol av tro, kärlek och uppoffringar.
Litauernas starka tro och tillgivenhet till kristendomen, trots att det var förbjudet, gav ett stort intryck på påven John Paulus II. 1994 välsignade han litauerna och hela det kristna Europa från just denna plats. Samt så stöttade han idén att resa ett kloster vid Hill of Crosses och den sjunde juli år 2000 stod klostret klart cirka 300 meter från kullen.
Detta är verkligen ett stort fenomen och i dagens läge kan man inte ens en gång längre räkna alla de korsen och radbanden som hängts dit genom årens gång. Om du bad mig att ge en vild gissning så skulle jag nog vilja gissa på att där finns gott och väl över två miljoner.
Får jag en chans så skulle jag mer än gärna resa tillbaka dit och återuppleva den känsla jag hade då jag steg av bussen och såg denna imponerande kulle.
foto DAINIS MATISONS, flickr.com
Nr 3/2011
Mitt favoritsommarminne är då jag reste tillsammans med mina föräldrar och dansföreningen Hamboringen till Klaipeda i Litauen i slutet av juli år 2000.
Vi var i Litauen cirka en vecka och reste dagligen till flera olika platser runt omkring Klaipeda, men ett ställe gjorde större intryck på mig än någonting annat. Inte ens min resa till USA slog denna upplevelse på Hill of Crosses, eller Cross Hill.
Precis som det låter så är detta en kulle med kors och radband, men antalet kors är det som får en att tappa hakan av förvåning. Alla de som besöker denna kulle brukar hänga ett kors eller radband och har du inget med dig så finns det alltid att köpa i ett av de marknadsstånden nedanför kullen.
Första gången Hill of Crosses omnämns i skriftlig form var 1850, fast hörsägen pekar på att kullen fanns redan 1831. Detta var till en början en slags minnesplats för de rebeller som fallit offer för Sovjetunionens styre.
Under den tid som Sovjetunionen styrde så var kristendomen inte tillåten. Därför fann Sovjet denna kulle av kors stötande och försökte under en längre tid röja alla spår av korsen. De försökte bland annat att förbjuda invånare att placera kors och samt bevaka denna kulle, men varje morgon så fann man nya kors.
När man ser denna plats skulle man ju självklart kunna tänka sig att detta är en sorgens plats. Sanningen är den raka motsatsen. Hill of Crosses är nämligen en symbol av tro, kärlek och uppoffringar.
Litauernas starka tro och tillgivenhet till kristendomen, trots att det var förbjudet, gav ett stort intryck på påven John Paulus II. 1994 välsignade han litauerna och hela det kristna Europa från just denna plats. Samt så stöttade han idén att resa ett kloster vid Hill of Crosses och den sjunde juli år 2000 stod klostret klart cirka 300 meter från kullen.
Detta är verkligen ett stort fenomen och i dagens läge kan man inte ens en gång längre räkna alla de korsen och radbanden som hängts dit genom årens gång. Om du bad mig att ge en vild gissning så skulle jag nog vilja gissa på att där finns gott och väl över två miljoner.
Får jag en chans så skulle jag mer än gärna resa tillbaka dit och återuppleva den känsla jag hade då jag steg av bussen och såg denna imponerande kulle.
Kommentarer
