text JOHANNA LEWÉN
illusration HENRIK MAGNUSSON

14e april 1912, 28e september 1994 och 13e januari 2012. Detta är datumen och årtalen som kom att skriva stora rubriker världen över och för alltid förändra vår syn på de faror som gömmer sig i de stora blåa haven.


Titanic var ett av tre passagerarfartyg av Olympicklass, hennes systerfartyg var RMS Olympic och RMS Britanna. De tre sysfartygen var de största farkosterna i White Star Lines flotta. Skeppen konstruerades av Harland och Wolf. I juli 1908 var deras design klar och två dagar senare påbörjades bygget av de tre stora oceanångarna. Titanic var utrustat med två fyrcylindriga trippelexpansions ångmaskiner som drev sidpropellerna och en lågtrycksångturbin som drev center propellern. Kombinationen av de 16 vattentäta skotten skulle göra henne osänkbar. Alla tre oceanångarna hade 11 däck. Titanic var 269,06 meter lång, 28,19 meter bred och från basen av kölen till toppen av bryggan mättes hon till 32 meter. Ytterligare hade hon en lastningskapacitet på ca 6 000 ton. Sammanlagt hade Titanic 20 stycken livbåtar; 16 av trä och 4 stycken ihop fällbara. Trälivbåtarna kunde ta omkring 65 personer och de ihop fällbara kunde hålla ungefär 47 personer. Dessutom fanns där 2 extra kutter som i sin tur kunde ta ytterligare 40 personer.  

Titanic siktade in sig på att möta högsta möjliga standard av lyx för passagerare. Hon kunde anpassas för 739 första klass passagerare, 674 andra klass och 1 026 av tredje klass och samt en besättning på 900. Allt som allt skulle hon alltså kunna hålla omkring 3 339 personer.
Fastän Titanic först och främst var ett passagerare fartyg, var hon också ett lastningsfartyg. Hennes design som en Royal Mail Ship ( kunglig postångare) hade ett kontrakt med Brittiska Royal Mail, vilket indikerade att hon samt fraktade olika typer av värdefulla föremål som t. ex pengar och smycken.

På sin jungfruresa hade hon 885 besättningsmän med kapten Edward John Smith, som hade blivit förflyttad från RMS Olympic till Titanic. Ombord fanns 324 första klass passagerare, 285 andra klass och 709 i tredje klass, vilket gjorde passagerare listan till 1 317. 869 män, 447 kvinnor och 107 barn.
Onsdagen den  13 april  år 1912 vid lunch tid, skedde hennes avgång precis som planerat från Southamptons i England. Fyra timmar senare lade hon till vid Cherbourg i Frankrike för att hämta upp ytterligare 274 passagerare och fortsatte sedan mot staden Queenstown, idag Cobh, i Irland och därefter satte hon kurs mot New York, USA. Efter att hon lämnat Irland fick hon telegram från olika fartyg som önskade henne lycklig resa och lycka till, men det kom också in telegram som varnade dem för isberg.

De tre första dagarna följde utan några incidenter. Trots varningar om isblock så fortsatte hon i full knop, det hade ju sagt att hon skulle vara osänkbar. Klockan 23:40, skeppets tid, såg Titanics utkiksman isberget och slog larm. Trots de åtgärder som vidtogs så kolliderade de in i isberget och 5 av de 16 vattentäta skotten bröts och det stod snabbt klart för kaptenen och besättningen att Titanic skulle sjunka.
Besättningen var dåligt förberedda för en sån här situation och med livbåtar som bara kunde hålla en tredjedel av passagerarna. De var inte heller utbildade för en evakuering och resultatet blev att livbåtarna bara fylldes till hälften innan de sjösattes. Pga deras ‘kvinnor och barn först’ policy så lämnades merparten av männen och besättningen kvar ombord. 2 timmar och 40 minuter efter kollisionen började hon sjunka snabbare då hennes front däck kom under ytan och vattnet vällde snabbare in på grund av söndriga fönster och andra öppningar som befann  sig under vatten. På grund av det stora hålet som bildats i hennes köl så gick Titanic av mellan tredje och fjärde skorstenen. Vid det här laget så sjunker hennes hennes framdel mot botten vilket gör att hennes akter står nästan vertikalt upp.

Omkring 02:20 sjönk hennes akter. De som gjort ett sista desperat försök till att överleva hoppade i det 2 (grader) kalla vattnet, varav endast 13 räddades  av livbåtar fast det fanns plats för minst 500 personer till. Klockan 04:00 anlände det första räddningsfartyget, RMS Carparthia, till platsen. Endast 710 personer överlevde och vilket gjorde att dödssiffran hamnade på 1 577. 106 av dem var kvinnor, 659 män, 3 besättningskvinnor, 693 besättningsmän och 53 barn.

M/S Estonia ritades på Götaverket i Göteborg och byggdes i Tyskland. Då hon sjösattes hette hon M/S Viking Sally och trafikerade mellan Stockholm – Marinhamn – Åbo. Eftersom M/S Estonia var konstruerat för att endast trafikera kustnära vattnen, så installerades inte vissa säkerhetsdetaljer som annars ska finnas på roro – färjor. Till detta tillför bland annat vattentäta skott bakom bogrampen och förstärkta låsanordningar. Specifikationen glömdes senare bort då färjan år 1993 bytte ägare till Estline, ett rederi halvt ägd av estniska Estonian Steamship Company och svenska Nordström & Thulin. Då hon kom till Estline byttes hennes namn till M/S Estonia och trafikerade numera rutten mellan Stockholm och Tallin. Passagerargränsen varierade då mellan två inställningar. Under de dagliga turerna kunde hon ta 2000 passagerare och under sina nattliga turer tog hon max 1425.

Den 28 september 1994 klockan 01:48 estnisk tid, sjönk M/S Estonia i hårt väder under en färd från Tallin mot Stockholm. Med en dödssiffra på 852 så är detta den största fartygs katastrof i Norden under fredstid.
Hennes bogvisir bröts loss i de fyra meter höga vågorna och vattnet strömmade in på bildäck. Eftersom hon saknade utrustning på bryggan som kunde varsko besättningen med att någonting var fel med bogvisiret, är det en stor sannolikhet att de inte visste att hennes bogvisir hade slitits loss. Cirka 01:10 – 01:15 observerades vatten på bildäck på en monitor, 01:20 slutade Estonias motorer fungera och fem minuter senare hade även huvudgeneratorerna slutat fungera.

Fartyget fick en kraftig slagsida som drastiskt försämrades och vilket resulterade i att det blev svårt att ta sig ut. Mindre än en timme efter det första tecknet på att någonting var fel hade hon sjunkit. Då hon befann sig på öppet hav mellan finska Utö och estniska Dagö sändes ett nödanrop ut och sju minuter senare bröts all radiotrafik med Estonia. Andra fartyg i närheten som hade hört hennes nödrop kom för att hjälpa till, men de höga vågorna gjorde det nästan till en omöjlighet att sjösätta livbåtar. Endast 34 personer räddades från fartyget med hjälp av liv- och räddningsbåtar. Ytterligare 104 räddades med helikopter.

Sveriges avgående statsminister Carl Bildt och den tillträdande Ingvar Carlsson lovade att man skulle göra vad man kunde för att bärga M/S Estonia, ett löfte som aldrig hölls. Estniska rådet rekommenderade att förlisningsplatsen skulle ses som en gravplats och politikerna beslöt sig för att täcka över fartyget med betong. Detta arbete avbröts dock då anhöriga till de som dött på Estonia stred emot detta beslut. Istället bestämdes det att platsen skulle bli en gravfrid, som ska hindra gravplundrare och skändning av vraket genom dykning i området.

M/S Costa Concordia byggdes 2006 i Italien som ägs av Costa Cruises. Hennes namn hade en stor betydelse och valdes med omsorg till Costa Concordia, som skulle uttrycka önskan om harmoni, enighet och fred mellan europeiska unioner. Då hon byggdes var hon det dyraste fartyget som någonsin gjorts i Italien. Hon är 290, 20 meter lång med en däcksbalk på 35, 50 meter och kunde göra upp till 23 knop ute till havs.


Costa Concordia består av 13 däck med cirka 1500 kabiner. 505 av kabinerna har en privat balkong, 55 har direkt anslutning till Samsara Spa, 58 hytter har privata balkonger varav 12 av dessa har snabb tillgång till spa. Hon har samt 4 simbassänger, 5 jacuzzis, 5 span och en storbildskärm på soldäck.

På fredagskvällen den 13 januari 2012 omkring 21:45 lokal tid, stötte det vackra kryssningsfartyget på ett stort stenblock utanför ön Giglio vilket resulterade i en 50 meter lång skärva på hennes lägre skrov, vid 5 komponenter av maskinrummet vilket resulterade i att motorerna slutade fungera. De försökte backa men med vatten som strömmade in så lutade hon kraftigt åt styrbords sida. Costa Concordia drev nu in mot land och gick till slut på grund och blev vilande på en stenigt undervattens avsats. Nästan halva fartyget stod kvar över vatten nivån, men befann sig farligt nära att sjunka ner på ett 70 meters djup.

Idag läggs all skuld på kaptenen Francesco Schettios agerande. I uttalande påstår han att inte de tusentals år gamla klipporna  var utsatta på hans sjökort eller syntes på radarn, vilket många finner högst osannolikt. Det tog kaptenen över en halvtimme att ge order om evakuering och resultatet blev att besättningen förlorade dyrbar tid i evakueringsarbetet. Vad som ytterligare gjort hela världen upprörd är hur passagerare och besättning sett Francesco Schettio tagit sig ombord på en av livbåtarna innan alla ombord på fartyget var räddade. Kaptenens agerande gör att han i dagens läge kan åtalas för dråp, då det är enligt lag kaptenen som sist av alla lämnar fartyget och alla andra ombord har blivit evakuerade.

Under de sex timmarna som följde i räddningsarbetet efter att kaptenen lämnat fartyget fanns omkring 300 personer kvar på Costa Concordia. Då hon lutade så kraftigt kunde flertalet livbåtar inte sjösättas och mellan 100 – 150 personer hoppade i det iskalla vattnet för att försöka ta sig in mot land. Helikoptrar och båtar från ön kom till deras undsättning och gjorde vad de kunde för att rädda de nödställda som ännu fanns kvar ombord. Slutsiffran för Concordias passagerare och besättning blev 3 229 passagerare och 1 023 besättningsmän. Den 22 februari 2012 har man funnit 25 kroppar och med 7 stycken saknade, vilka som antas vara döda, gör att dödssiffran hamnar på 32.