charles manson
text JOHANNA LEWÉN
illustration HENRIK MAGNUSSON
Seriemördare är idag ett hett ämne. Många forskare har försökt i flera decennier bevisa att det finns en så kallad mördaregen. Denna gen ska i så fall visa en förändring, eller åtminstone någonting som skiljer en vanlig individs hjärna från en mördares.
Många psykologer och psykiatriker menar att vem som helst kan bli en mördare. Det som gör dem till mördare kan mycket väl ligga i hur de växte upp. Det finns många exempel på seriemördare som studerats i dessa teorier, men en av de farligaste i USA:s historia är; Charles Manson, som lyckades övertyga flera personer att mörda för honom på de mest otänkbara sätt.
Charles Manson föddes i Cincinnati, Ohio, den 12:e november 1934 av den 16-årige alkoholisten Kathleen Maddox. Fadern är okänd, men under Charles första månader i livet vad Kathleen gift med en William Manson, vars efternamn Charles fick behålla. Moderns grova alkoholism gav den unge Manson en ostabil barndom. 1947 försökte modern få in honom på ett fosterhem, men då han inte fick plats beslöt myndigheterna att placera honom på Gibault School i Indiana. Efter 10 månader rymde han, och begick på så sätt sitt första brott redan som 13-åring. Då modern nekade honom att flytta hem, tog han in på motell och betalade hyran genom en diverse rån på butiker. 1951 begick han sitt första federala brott då han blev tagen av polisen körandes en stulen bil igenom Utah. Han skickades till Washington D.C.s Training School för pojkar, vart han diagnostiserades som aggressivt antisocial. Han förflyttades till tre olika anstalter fram tills 1954 då han beviljades villkorlig frigivning. Myndigheterna beslutade att han skulle flytta till en moster i Väst Virginia, men istället flyttade han till en annan stad i samma delstat där Kathleen befann sig. Här gifte han sig med den unga servitrisen Rosalie och försörjde dem genom mindre bilstölder och blev till slut arresterad på nytt när han stoppades körandes en stulen bil, med den då i tredje månadens gravida Rosalie i passagerarsätet. Han dömdes än en gång till villkorlig frigivning men som han bröt då han uteblev från möte med sin övervakare vilket resulterade i ett sexårigt långt fängelsestraff på Terminal Island i San Pedro, Kalifornien.
Under tiden han satt inne födde Rosalie sonen Charles Manson jr. och vid tiden för Charles villkorliga frigivning 1957 hade hon ansökt om skilsmässa. Redan inom ett år hade han blivit hallick och åkt fast då han försökte lösa in falska checkar, men man lät honom gå efter att ha hört en ung kvinnas, vid namn Leona som arbetade för Charles, bedjan att inte fängsla honom då de var kära och tänkte gifta sig. För att slippa straffet gifte de sig som lovat och reste till New Mexico. Då han brutit än en gång mot sin villkorliga dom häktades och dömdes han att avtjäna 10 år i fängelse i Los Angeles för checkbrottet och brottet mot sin villkorliga dom.
I juli 1961 förflyttades han till United States Penitation, där han började ta gitarrlektioner och fick numret till någon som arbetade inom underhållningsbranschen på Universal Studios. 1963 ansökte Leona om skilsmässa och 1966 förflyttades han igen till Terminal Island. Då han blev villkorligt frigiven 1967, hade han suttit mer än hälften av sitt 32-åriga liv på olika anstalter runt omkring USA.
Han bosatte sig nu i Berkeley, San Francisco, där han träffade Mary Brunner, som han inom kort flyttade in hos. En kort tid därefter flyttade det in ett flertal andra kvinnor med dem. Han hade utgett sig från att vara en guru och innan sommarens slut hoppade han tillsammans med nio entusiaster ombord på en minibuss som de reste omkring med.
Charles Manson föddes i Cincinnati, Ohio, den 12:e november 1934 av den 16-årige alkoholisten Kathleen Maddox. Fadern är okänd, men under Charles första månader i livet vad Kathleen gift med en William Manson, vars efternamn Charles fick behålla. Moderns grova alkoholism gav den unge Manson en ostabil barndom. 1947 försökte modern få in honom på ett fosterhem, men då han inte fick plats beslöt myndigheterna att placera honom på Gibault School i Indiana. Efter 10 månader rymde han, och begick på så sätt sitt första brott redan som 13-åring. Då modern nekade honom att flytta hem, tog han in på motell och betalade hyran genom en diverse rån på butiker. 1951 begick han sitt första federala brott då han blev tagen av polisen körandes en stulen bil igenom Utah. Han skickades till Washington D.C.s Training School för pojkar, vart han diagnostiserades som aggressivt antisocial. Han förflyttades till tre olika anstalter fram tills 1954 då han beviljades villkorlig frigivning. Myndigheterna beslutade att han skulle flytta till en moster i Väst Virginia, men istället flyttade han till en annan stad i samma delstat där Kathleen befann sig. Här gifte han sig med den unga servitrisen Rosalie och försörjde dem genom mindre bilstölder och blev till slut arresterad på nytt när han stoppades körandes en stulen bil, med den då i tredje månadens gravida Rosalie i passagerarsätet. Han dömdes än en gång till villkorlig frigivning men som han bröt då han uteblev från möte med sin övervakare vilket resulterade i ett sexårigt långt fängelsestraff på Terminal Island i San Pedro, Kalifornien.
Under tiden han satt inne födde Rosalie sonen Charles Manson jr. och vid tiden för Charles villkorliga frigivning 1957 hade hon ansökt om skilsmässa. Redan inom ett år hade han blivit hallick och åkt fast då han försökte lösa in falska checkar, men man lät honom gå efter att ha hört en ung kvinnas, vid namn Leona som arbetade för Charles, bedjan att inte fängsla honom då de var kära och tänkte gifta sig. För att slippa straffet gifte de sig som lovat och reste till New Mexico. Då han brutit än en gång mot sin villkorliga dom häktades och dömdes han att avtjäna 10 år i fängelse i Los Angeles för checkbrottet och brottet mot sin villkorliga dom.
I juli 1961 förflyttades han till United States Penitation, där han började ta gitarrlektioner och fick numret till någon som arbetade inom underhållningsbranschen på Universal Studios. 1963 ansökte Leona om skilsmässa och 1966 förflyttades han igen till Terminal Island. Då han blev villkorligt frigiven 1967, hade han suttit mer än hälften av sitt 32-åriga liv på olika anstalter runt omkring USA.
Han bosatte sig nu i Berkeley, San Francisco, där han träffade Mary Brunner, som han inom kort flyttade in hos. En kort tid därefter flyttade det in ett flertal andra kvinnor med dem. Han hade utgett sig från att vara en guru och innan sommarens slut hoppade han tillsammans med nio entusiaster ombord på en minibuss som de reste omkring med.
Sent på våren 1968 plockade Dennis Wilson från Beach Boys, upp två liftare vid namn Ella Jo Bailey och Patricia Krenwinkel. Dagen därpå anlände Charles Manson till Dennis Wilsons bostad och Charles ska ha kastat sig för dennes fötter och visat sin beundran. Dennis lät Charles och hans följeslagare stanna och bo hemma hos honom där kvinnorna agerade som deras slavar under tiden som Manson och Wilson pratade och sjöng tillsammans. Dennis Wilson gav Manson ett kontaktnät inom musikbranschen, bland dem var Terry Melcher, som kom att ha en avgörande faktor för vad som senare blev känt som ’Helter Skelter’. Då Wilsons manager sparkade ut Manson och hans grupp från Wilsons bostad etablerade de sig på den övergivna filmranchen Spahn Ranch utanför Topanga Canyon. Redan i november samma år grundade de två nya högkvarter på rancherna Baker och Myer i Death Valley.
I december 1968 hörde Charles Manson gruppen Beatles nya ’White Album’ för första gången och blev helt besatt av skivan. Han började predika för sin grupp, som nu kallade sig för Familjen, om hur hans förutsägelser om ett kommande krig mellan de vita och svarta. Manson började tala om hur albumet var ett direkt budskap till dem hur det nu var dags för dem att starta det oundvikliga raskriget som de skulle kalla för ’Helter Skelter’.
1969 började man planera för ‘Helter Skelter’. Då Manson åkte till Terry Melchers bostad på Cleo Drive i Beverly Hills upptäckte han att där bodde numera regissören Roman Polanski och hans skådespelande hustru Sharon Tate. Han fick veta att Melcher flyttat till Malibu, men de visste inte exakt vart. Den 18:e maj samma år besökte Melcher Spahn ranchen för att lyssna på Familjens nya sånger och återvände några dagar senare med en kollega som hade en mobil inspelningsutrustning.
Vid detta laget hade Texasbon Charles ”Tex” Watson, blivit Manson högra hand och lydde Mansons minsta lilla vink. I juni bad Manson Tex fixa pengar för det kommande ‘Helter Skelter’. Tex bedrog en knarklangare kallad Crowe. Då Crowe hotade Manson svarade han Crowe genom att skjuta honom. Rädd för att gänget som Crowe tillhörde skulle söka hämnd, flydde Manson tillbaka till Spahn-ranchen och omgav sig där av beväpnade Familjemedlemmar.
Den 25e juli skickade Manson ut Bobby Beausoleil, Mary Brunner och Susan Atkins till Gary Hinman, en bekant som Manson fått höra hade ärvt pengar. Medlemmarna skulle helt enkelt be om pengarna, men då Hinman vägrade så höll de honom gisslan i tre dagar innan Charles Manson dök upp med en bajonett. Med bajonetten ska han ha skurit av Hinmans öra och sedan gett vapnet till Beausoleil, som avslutat med att hugga mannen till döds. Innan de lämnade den döde mannens lägenhet skrev de med hans blod ’politiska svin’ på väggen och gjort ett tassavtryck som var gänget Black Panters symbol, antagligen i hopp att skulden skulle läggas på gänget.Planen gick i kras då polisen arresterade Bobby Beausoleil körandes Hinmans bil med mordvapnet i bilen och han blev åtalad för mordet. Två dagar efter Bobby Beausoleils arrest kungjorde Manson för Familjen att det nu var dags för ‘Helter Skelter’.
På kvällen den 8:e augusti 1969 instruerade Charles Manson Tex att ta med sig Susan Atkins, Linda Kasabian och Patricia Krenwinkel till det hus där Terry Melcher tidigare bott i, som nu beboddes av Roman Polanski och Sharon Tate. Vid midnatt den 9:e augusti kapade Tex av telefonledningarna till Cleo Drive. På fel plats vid fel tidpunkt fanns den 19-åriga studenten Steven Parent som precis höll på att lämna området efter ett besök hos vännen William Garretson, som tog hand om gästhuset åt en Rudi Altobelli. Watson knivhögg och sköt Parent till döds i sin bil. Därefter beordrade han Kasabian att stanna kvar ute för att hålla koll så att ingen kom under tiden som de andra tog sig in i huset. Inne i huset befann sig Sharon Tate, som var gravid i åttonde månaden, hennes ex pojkvän Jay Sebing, hennes assistent Abigail Folger och dennes pojkvän Voytek Frykowski. Alla fördes in i vardagsrummet där de med ett reps ena ände band Sharon Tate, repet kastades över en takbjälke och i den andra änden band de Jay Sebing. Sebing protesterade över deras behandling av den gravida kvinnan, som Watson besvarade med att skjuta mannen. Abigail Folger hade blivit förd till sitt sovrum för att hämta sin plånbok och då hon överlämnade de 10 dollar som hon hade, högg Tex den jämrande Sebing sju gånger. Under attacken lyckades Frykowski slita sig och ta sig till husets entrédörr där Watson hann ikapp, slog mannen med pistolens kolv och högg honom ett flertal gånger.
Vid detta laget hade Kasabian blivit oroad över de skrik som hördes ifrån huset och hade gått upp för att se vad som stod på. Inne i huset hade nu även Abigail Folger lyckats fly till husets poolområde, där Krenwinkel kom ifatt henne. Watson anslöt sig till dem och tillsammans med Krenwinkel knivhöggs kvinnan totalt 28 gånger, innan han återvände till husets framsida där Frykowski ålade sig fram över gräs-
mattan. Watson avslutade mannens lidande och sammanlagt blev han huggen 51 gånger. Därefter återvände han till huset där han fann Sharon Tate i vardagsrummet som gråtandes bönade och bad dem att få överleva tillräckligt länge för att föda sitt barn, men till ingen nytta. Vem det var som mördade kvinnan är oklart, men det var antingen Susan Atkins eller Charles Watson, som utdelade de 16 dödande huggen. Innan mördarna lämnade Cleo Drive skrev de med Tates blod ordet ’svin’ på husets ytterdörr och på vägen tillbaka till Spahn Ranch gjorde de sig av med de blodiga kläderna och de mordvapnen som använts vid attacken.
Under kvällen som följde uttryckte Manson sitt missnöje till Watson om det kaos som brutit ut på Cleo Drive och därför gav han order om ett nytt försök. Watson åkte tillsammans med Leslie Van Houten, Steven Crogan och de fyra som medverkat vid morden i Tate huset, till 3301 Waverly Drive, som beboddes av supermarknadägaren Leno och hustrun Rosemary LaBianca.
Här skiljer sig versionerna om hur exakt det gick till i början. Enligt Susan Atkins gick Charles Manson själv upp till huset och återvände en stund senare med instruktionerna att de kunde gå in och mörda paret LaBianca, som var bundna i två olika rum av huset. Här vill Charles Watson dock mena att det var han och Manson som gick upp till huset tillsammans och band paret innan Manson gick ut och talade om för de andra. Denna gången var det Charles Watson, Patricia Krenwinkel och Leslie Van Houten som gick upp till huset under tiden som de andra stannade kvar utanför tillsammans med Manson. I husets vardagsrum fanns Leno LaBianca med ett örngott över huvudet och en lampsladd knutet runt hans hals och händerna bands med en läderrem, i sovrummet likadant bunden som sin make fanns Rosemary.
Watson började med att hugga Leno LaBianca med en bajonett som han fått av Manson. I sovrummet hade det visat sig att inte ens Mansons exempel hade varit helt felfritt. Rosemary hade börjat svinga med lampan vars sladd var knutet runt hennes hals, för att hålla de båda kvinnorna på avstånd. Då Watson ser vad som försiggår, stöter han bajonetten i kvinnan och på så vis lyckas tygla henne, innan han återvänder till vardagsrummet och gör där slut på Leno.
När han kommer in i sovrummet finner han Krenwinkel som gått lös på Rosemary LaBianca med en kniv som hon hämtat från parets kök. Manson hade instruerat Watson att de alla skulle få vara delaktiga och Watson hejdade därför Krenwinkel, som lät Van Houten utdela ett flertal hugg på den redan avlidne Rosemary.
Medan Watson duschar tar Krenwinkel tillfället i akt och skriver med Leno LaBiancas blod ”Helter Skelter” på kylskåpet, ”rise” och ”death to pigs” på väggarna. Då hon var klar högg hon Leno 14 gånger med en stekgaffel. Trots detta var Manson fortfarande inte nöjd och gav därför ordern till Susan Atkins, Linda Kasabian och Steven Crogan att de skulle köra till Venice Beach. Denna plan gick i kras då Kasabian tog fel på lägenhetens adress, vilket resulterade i att de dödade en främling. Efter misslyckandet plockade de upp de andra på 3301 Waverly Drive och återvände till Spahn ranchen.
Morden på Cleo Drive upptäcktes morgonen den 9:e augusti av hembiträdet Winifred Chapman. Till en början hölls Steven Parents vän William Garretson som misstänkt, men tack vare ett lögndetektortest så friades han från alla misstankar. Den 10:e augusti hade utredarna vid Hinman mordet sett liknelse mellan fallen och kontaktade utredarna för Tate morden, men eftersom man trodde Hinman mordet var drogrelaterat så avfärdade man denna teori.
Samma kväll gjordes upptäckten av LaBianca morden av Rosemarys 15-årige son Frank Struther och hans systers pojkvän Joe Dagon. När de fann den döde Leno LaBianca i vardagsrummet larmades polisen, som sedan hittade Rosemary i sovrummet.
Under oktober månad hade polisen gjort en razzia mot Baker och Myer-rancherna i Death Valley där man beslagtog flera stulna fordon, vapnen och 25 av Familjen häktades, bland dem fanns Charles Manson, Susan Atkins och Leslie Van Houten. I mitten av oktober hade utredarna från Tate och LaBianca fallen börjat inse att det kunde finnas kopplingar mellan deras fall.
Genom en av de arresterade, Bobby Beausoleils flickvän Kitty Lutesinger, fick de vetskap att inte långt efter morden hade Charles Manson försökt anlita ett MC - gäng som livvakter. Detta var visserligen av intresse, men vad som den godtrogne Susan Atkins berättade för sina cellkamrater i fängelset var det som kom att avgöra polisens spår till de rätta gärningsmännen. Susan Atkins hade nämligen talat om Tate och LaBianca morden, cellkamraterna i sin tur förde informationen vidare till fångvaktare och polisen tillkallades.
Den 1:e december utfärdades en offentlig häktningsorder i deras frånvaro på Charles Watson, Patricia Krenwinkel och Linda Kasabians namn. Watson arresterades i McKinney, Texas, Krenwinkel i Mobile, Alabama, och Kasabian lämnade in sig själv i Concord, New Hampshire, den 2e december efter hört nyheten om en häktningsorder i sitt namn.
Rättegången mot Charles Manson, Susan Atkins, Patricia Krenwinkel, Leslie Van Houten och Linda Kasabian började den 15:e juni 1970, vilken skulle visa sig bli den längsta och dyraste rättegången i USA:s historia. Rättegången skulle delas in i två skeden; en där de prövades gemensamt och en andra där de prövades separat.
Då Linda Kasabian inte varit aktivt delaktig i morden så kunde ett avtal med åklagarsidan göras. I utbyte mot hennes vittnesmål skulle man inte yrka på dödsstraffet.
Charles Manson, Susan Atkins, Patricia Krenwinkel och Linda Kasabian stod åtalade på sju punkter för mord och en för konspiration till mord. Eftersom Van Houten endast varit delaktig i LaBianca morden, åtalades hon bara på två punkter för mord och en för konspiration till mord. Åklagaren Vincent Buligosis första motiv till morden var ”Helter Skelter”. Mordplatsernas blodiga referenser till Beatles ”White Album” med orden ’pigs’, ‘war’, ’rise’ och ’Helter skelter’. Vittnesmålen pekade på hur Charles Manson hade dikterat över att detta skulle vara koder till dem att starta ett uppkommande raskrig mellan de vita och svarta. Familjen skulle under detta krig hålla sig gömda under marken och när kriget var över, skulle Familjen ta de svarta som sina slavar.
Under rättegången cirkulerade några av medlemmarna till Familjen utanför tingsrätten, där de försökte avråda åklagarsidans vittnen från att vittna. Speciellt utsattes Paul Watkins för medlemmarnas påtryckningar då en misstänkt mordbrand anlades i hans van, där han själv befann sig i men undkom med svåra brännskador.
Den 26:e november vilade åklagarsidan och tre dagar senare överraskade försvarssidan med att även de vila. Detta var någonting som inte var omtyckt bland de kvinnliga åtalade eftersom de hade velat vittna, men deras advokater var rädda för att Manson skulle ha bett dem ta på sig allt ansvar och förneka hans inblandning i morden.
I slutet av den gemensamma rättegången kom nästa överraskning då Van Houtens advokat Ronald Huges försvann under en kampingresa över en helg. Eftersom Van Houtens nye advokat, Maxwell Keith, behövde sätta sig in i ärendet, tog rättegången två veckors uppehåll och upptogs igen strax före jul.
I december 1968 hörde Charles Manson gruppen Beatles nya ’White Album’ för första gången och blev helt besatt av skivan. Han började predika för sin grupp, som nu kallade sig för Familjen, om hur hans förutsägelser om ett kommande krig mellan de vita och svarta. Manson började tala om hur albumet var ett direkt budskap till dem hur det nu var dags för dem att starta det oundvikliga raskriget som de skulle kalla för ’Helter Skelter’.
1969 började man planera för ‘Helter Skelter’. Då Manson åkte till Terry Melchers bostad på Cleo Drive i Beverly Hills upptäckte han att där bodde numera regissören Roman Polanski och hans skådespelande hustru Sharon Tate. Han fick veta att Melcher flyttat till Malibu, men de visste inte exakt vart. Den 18:e maj samma år besökte Melcher Spahn ranchen för att lyssna på Familjens nya sånger och återvände några dagar senare med en kollega som hade en mobil inspelningsutrustning.
Vid detta laget hade Texasbon Charles ”Tex” Watson, blivit Manson högra hand och lydde Mansons minsta lilla vink. I juni bad Manson Tex fixa pengar för det kommande ‘Helter Skelter’. Tex bedrog en knarklangare kallad Crowe. Då Crowe hotade Manson svarade han Crowe genom att skjuta honom. Rädd för att gänget som Crowe tillhörde skulle söka hämnd, flydde Manson tillbaka till Spahn-ranchen och omgav sig där av beväpnade Familjemedlemmar.
Den 25e juli skickade Manson ut Bobby Beausoleil, Mary Brunner och Susan Atkins till Gary Hinman, en bekant som Manson fått höra hade ärvt pengar. Medlemmarna skulle helt enkelt be om pengarna, men då Hinman vägrade så höll de honom gisslan i tre dagar innan Charles Manson dök upp med en bajonett. Med bajonetten ska han ha skurit av Hinmans öra och sedan gett vapnet till Beausoleil, som avslutat med att hugga mannen till döds. Innan de lämnade den döde mannens lägenhet skrev de med hans blod ’politiska svin’ på väggen och gjort ett tassavtryck som var gänget Black Panters symbol, antagligen i hopp att skulden skulle läggas på gänget.Planen gick i kras då polisen arresterade Bobby Beausoleil körandes Hinmans bil med mordvapnet i bilen och han blev åtalad för mordet. Två dagar efter Bobby Beausoleils arrest kungjorde Manson för Familjen att det nu var dags för ‘Helter Skelter’.
På kvällen den 8:e augusti 1969 instruerade Charles Manson Tex att ta med sig Susan Atkins, Linda Kasabian och Patricia Krenwinkel till det hus där Terry Melcher tidigare bott i, som nu beboddes av Roman Polanski och Sharon Tate. Vid midnatt den 9:e augusti kapade Tex av telefonledningarna till Cleo Drive. På fel plats vid fel tidpunkt fanns den 19-åriga studenten Steven Parent som precis höll på att lämna området efter ett besök hos vännen William Garretson, som tog hand om gästhuset åt en Rudi Altobelli. Watson knivhögg och sköt Parent till döds i sin bil. Därefter beordrade han Kasabian att stanna kvar ute för att hålla koll så att ingen kom under tiden som de andra tog sig in i huset. Inne i huset befann sig Sharon Tate, som var gravid i åttonde månaden, hennes ex pojkvän Jay Sebing, hennes assistent Abigail Folger och dennes pojkvän Voytek Frykowski. Alla fördes in i vardagsrummet där de med ett reps ena ände band Sharon Tate, repet kastades över en takbjälke och i den andra änden band de Jay Sebing. Sebing protesterade över deras behandling av den gravida kvinnan, som Watson besvarade med att skjuta mannen. Abigail Folger hade blivit förd till sitt sovrum för att hämta sin plånbok och då hon överlämnade de 10 dollar som hon hade, högg Tex den jämrande Sebing sju gånger. Under attacken lyckades Frykowski slita sig och ta sig till husets entrédörr där Watson hann ikapp, slog mannen med pistolens kolv och högg honom ett flertal gånger.
Vid detta laget hade Kasabian blivit oroad över de skrik som hördes ifrån huset och hade gått upp för att se vad som stod på. Inne i huset hade nu även Abigail Folger lyckats fly till husets poolområde, där Krenwinkel kom ifatt henne. Watson anslöt sig till dem och tillsammans med Krenwinkel knivhöggs kvinnan totalt 28 gånger, innan han återvände till husets framsida där Frykowski ålade sig fram över gräs-
mattan. Watson avslutade mannens lidande och sammanlagt blev han huggen 51 gånger. Därefter återvände han till huset där han fann Sharon Tate i vardagsrummet som gråtandes bönade och bad dem att få överleva tillräckligt länge för att föda sitt barn, men till ingen nytta. Vem det var som mördade kvinnan är oklart, men det var antingen Susan Atkins eller Charles Watson, som utdelade de 16 dödande huggen. Innan mördarna lämnade Cleo Drive skrev de med Tates blod ordet ’svin’ på husets ytterdörr och på vägen tillbaka till Spahn Ranch gjorde de sig av med de blodiga kläderna och de mordvapnen som använts vid attacken.
Under kvällen som följde uttryckte Manson sitt missnöje till Watson om det kaos som brutit ut på Cleo Drive och därför gav han order om ett nytt försök. Watson åkte tillsammans med Leslie Van Houten, Steven Crogan och de fyra som medverkat vid morden i Tate huset, till 3301 Waverly Drive, som beboddes av supermarknadägaren Leno och hustrun Rosemary LaBianca.
Här skiljer sig versionerna om hur exakt det gick till i början. Enligt Susan Atkins gick Charles Manson själv upp till huset och återvände en stund senare med instruktionerna att de kunde gå in och mörda paret LaBianca, som var bundna i två olika rum av huset. Här vill Charles Watson dock mena att det var han och Manson som gick upp till huset tillsammans och band paret innan Manson gick ut och talade om för de andra. Denna gången var det Charles Watson, Patricia Krenwinkel och Leslie Van Houten som gick upp till huset under tiden som de andra stannade kvar utanför tillsammans med Manson. I husets vardagsrum fanns Leno LaBianca med ett örngott över huvudet och en lampsladd knutet runt hans hals och händerna bands med en läderrem, i sovrummet likadant bunden som sin make fanns Rosemary.
Watson började med att hugga Leno LaBianca med en bajonett som han fått av Manson. I sovrummet hade det visat sig att inte ens Mansons exempel hade varit helt felfritt. Rosemary hade börjat svinga med lampan vars sladd var knutet runt hennes hals, för att hålla de båda kvinnorna på avstånd. Då Watson ser vad som försiggår, stöter han bajonetten i kvinnan och på så vis lyckas tygla henne, innan han återvänder till vardagsrummet och gör där slut på Leno.
När han kommer in i sovrummet finner han Krenwinkel som gått lös på Rosemary LaBianca med en kniv som hon hämtat från parets kök. Manson hade instruerat Watson att de alla skulle få vara delaktiga och Watson hejdade därför Krenwinkel, som lät Van Houten utdela ett flertal hugg på den redan avlidne Rosemary.
Medan Watson duschar tar Krenwinkel tillfället i akt och skriver med Leno LaBiancas blod ”Helter Skelter” på kylskåpet, ”rise” och ”death to pigs” på väggarna. Då hon var klar högg hon Leno 14 gånger med en stekgaffel. Trots detta var Manson fortfarande inte nöjd och gav därför ordern till Susan Atkins, Linda Kasabian och Steven Crogan att de skulle köra till Venice Beach. Denna plan gick i kras då Kasabian tog fel på lägenhetens adress, vilket resulterade i att de dödade en främling. Efter misslyckandet plockade de upp de andra på 3301 Waverly Drive och återvände till Spahn ranchen.
Morden på Cleo Drive upptäcktes morgonen den 9:e augusti av hembiträdet Winifred Chapman. Till en början hölls Steven Parents vän William Garretson som misstänkt, men tack vare ett lögndetektortest så friades han från alla misstankar. Den 10:e augusti hade utredarna vid Hinman mordet sett liknelse mellan fallen och kontaktade utredarna för Tate morden, men eftersom man trodde Hinman mordet var drogrelaterat så avfärdade man denna teori.
Samma kväll gjordes upptäckten av LaBianca morden av Rosemarys 15-årige son Frank Struther och hans systers pojkvän Joe Dagon. När de fann den döde Leno LaBianca i vardagsrummet larmades polisen, som sedan hittade Rosemary i sovrummet.
Under oktober månad hade polisen gjort en razzia mot Baker och Myer-rancherna i Death Valley där man beslagtog flera stulna fordon, vapnen och 25 av Familjen häktades, bland dem fanns Charles Manson, Susan Atkins och Leslie Van Houten. I mitten av oktober hade utredarna från Tate och LaBianca fallen börjat inse att det kunde finnas kopplingar mellan deras fall.
Genom en av de arresterade, Bobby Beausoleils flickvän Kitty Lutesinger, fick de vetskap att inte långt efter morden hade Charles Manson försökt anlita ett MC - gäng som livvakter. Detta var visserligen av intresse, men vad som den godtrogne Susan Atkins berättade för sina cellkamrater i fängelset var det som kom att avgöra polisens spår till de rätta gärningsmännen. Susan Atkins hade nämligen talat om Tate och LaBianca morden, cellkamraterna i sin tur förde informationen vidare till fångvaktare och polisen tillkallades.
Den 1:e december utfärdades en offentlig häktningsorder i deras frånvaro på Charles Watson, Patricia Krenwinkel och Linda Kasabians namn. Watson arresterades i McKinney, Texas, Krenwinkel i Mobile, Alabama, och Kasabian lämnade in sig själv i Concord, New Hampshire, den 2e december efter hört nyheten om en häktningsorder i sitt namn.
Rättegången mot Charles Manson, Susan Atkins, Patricia Krenwinkel, Leslie Van Houten och Linda Kasabian började den 15:e juni 1970, vilken skulle visa sig bli den längsta och dyraste rättegången i USA:s historia. Rättegången skulle delas in i två skeden; en där de prövades gemensamt och en andra där de prövades separat.
Då Linda Kasabian inte varit aktivt delaktig i morden så kunde ett avtal med åklagarsidan göras. I utbyte mot hennes vittnesmål skulle man inte yrka på dödsstraffet.
Charles Manson, Susan Atkins, Patricia Krenwinkel och Linda Kasabian stod åtalade på sju punkter för mord och en för konspiration till mord. Eftersom Van Houten endast varit delaktig i LaBianca morden, åtalades hon bara på två punkter för mord och en för konspiration till mord. Åklagaren Vincent Buligosis första motiv till morden var ”Helter Skelter”. Mordplatsernas blodiga referenser till Beatles ”White Album” med orden ’pigs’, ‘war’, ’rise’ och ’Helter skelter’. Vittnesmålen pekade på hur Charles Manson hade dikterat över att detta skulle vara koder till dem att starta ett uppkommande raskrig mellan de vita och svarta. Familjen skulle under detta krig hålla sig gömda under marken och när kriget var över, skulle Familjen ta de svarta som sina slavar.
Under rättegången cirkulerade några av medlemmarna till Familjen utanför tingsrätten, där de försökte avråda åklagarsidans vittnen från att vittna. Speciellt utsattes Paul Watkins för medlemmarnas påtryckningar då en misstänkt mordbrand anlades i hans van, där han själv befann sig i men undkom med svåra brännskador.
Den 26:e november vilade åklagarsidan och tre dagar senare överraskade försvarssidan med att även de vila. Detta var någonting som inte var omtyckt bland de kvinnliga åtalade eftersom de hade velat vittna, men deras advokater var rädda för att Manson skulle ha bett dem ta på sig allt ansvar och förneka hans inblandning i morden.
I slutet av den gemensamma rättegången kom nästa överraskning då Van Houtens advokat Ronald Huges försvann under en kampingresa över en helg. Eftersom Van Houtens nye advokat, Maxwell Keith, behövde sätta sig in i ärendet, tog rättegången två veckors uppehåll och upptogs igen strax före jul.
Igenom hela rättegången hade de åtalade gjort vad de kunnat för att förhala rättegången genom olika provokationer som t.ex. inristade hakkors på pannan, tidningsartiklar om rättegången och utbrott mot domaren Charles H. Older. Den sista provokationen kom bara några dagar efter att rättegången tagits upp på nytt, vilket ledde till att domaren bannlyste de åtalade från resten av rättegången. Den 25:e januari 1971 återkom juryn med sitt beslut på de samtliga 27 åtalspunkterna, varav de åtalade förklarades skyldiga på alla punkterna.
I de separata rättegångarna började de tre kvinnliga åtalade Susan Atkins, Patrica Krenwinkel och Leslie Van Houten hävda att allt hade planerats av Linda Kasabian, som varit kär i Bobby Beausoleil. Susan Atkins menade att Van Houten planerade Tate och LaBianca morden för att få Bobby Beausoleli friad från misstankarna i Hinnman mordet. Trots denna teori så kom juryn tillbaka med dödsdomarna för samtliga fyra åtalade.
Den 19:e april 1971, samma dag som domare Charles H. Older kungjorde dödsdomarna, nådde nyheten om upptäckten av, Van Houtens före detta advokat, Ronald Huges kropp som påträffats mellan två stora stenblock. Misstankarna fanns att det var Familjen som legat bakom dennes dödsfall, men detta kunde aldrig bevisas eftersom detta kunde ha varit en olyckshändelse i advokatens helgsvandring i Ventura County.
Trots den förhalade överlämningen av Charles Watson till Kalifornien från Texas, fick han samma dom som de andra åtalade, i oktober 1971.
1972 togs dödsstraffet i Kalifornien bort och därmed skrevs de åtalades domar om. Den 24:e september 2009 gick Susan Atkins bort i hjärncancer i fängelset, vilket gör henne till den ende av de åtalade som dött. Charles Manson är idag 74 år gammal och spenderat över 63 år på olika fängelse anstalter. Han visar ingen som helst ånger för vad han gjort och kommer nog aldrig att få smaka frihetens sötma igen.
I de separata rättegångarna började de tre kvinnliga åtalade Susan Atkins, Patrica Krenwinkel och Leslie Van Houten hävda att allt hade planerats av Linda Kasabian, som varit kär i Bobby Beausoleil. Susan Atkins menade att Van Houten planerade Tate och LaBianca morden för att få Bobby Beausoleli friad från misstankarna i Hinnman mordet. Trots denna teori så kom juryn tillbaka med dödsdomarna för samtliga fyra åtalade.
Den 19:e april 1971, samma dag som domare Charles H. Older kungjorde dödsdomarna, nådde nyheten om upptäckten av, Van Houtens före detta advokat, Ronald Huges kropp som påträffats mellan två stora stenblock. Misstankarna fanns att det var Familjen som legat bakom dennes dödsfall, men detta kunde aldrig bevisas eftersom detta kunde ha varit en olyckshändelse i advokatens helgsvandring i Ventura County.
Trots den förhalade överlämningen av Charles Watson till Kalifornien från Texas, fick han samma dom som de andra åtalade, i oktober 1971.
1972 togs dödsstraffet i Kalifornien bort och därmed skrevs de åtalades domar om. Den 24:e september 2009 gick Susan Atkins bort i hjärncancer i fängelset, vilket gör henne till den ende av de åtalade som dött. Charles Manson är idag 74 år gammal och spenderat över 63 år på olika fängelse anstalter. Han visar ingen som helst ånger för vad han gjort och kommer nog aldrig att få smaka frihetens sötma igen.
Kommentarer
