Vissa kulturer skiljer sig så pass mycket åt, att det ibland blir ordentliga kulturkrockar. Japanerna är det perfekta exemplet på detta. Det är inte bara språket som skiljer sig utan alla skrivna och oskrivna regler, allt ifrån bordsskick till hur man hälsar på varandra. Det är en artig kultur där man inte bör iaktta någon och där man inte heller möter blicken. Titta får man göra i smyg, när ingen ser. Ett annat exempel innebär att man inte bör sätta pinnarna i riset när man ätit klart, för då betyder det att någon har dött. Sedan är det här med att tacka, då bockar man, men det kan vara svårt att veta när man ska sluta. Det är bra att försöka uppmärksamma dessa skillnader och försöka respektera dem. Det är också bra att ha läst på lite om regler och etikett, så man inte gör bort sig eller gör något fult, utan att ens veta om det.

Det kändes som en kultur där mycket har hänt och håller på att hända. Vissa, särskilt unga studenter var väldigt nyfikna på att få prata med en västerlänning och få använda lite av sin knapphändiga engelska. De vuxna och äldre japanerna verkade däremot inte lika nyfikna. Ett stort hinder är som sagt den knapphändiga engelskan. Innan jag kom till japan så trodde jag att man rätt lätt skulle kunna ta sig fram på enbart engelska. Jag tänkte att Japan är ett sådant stort industriland och att engelskan därmed borde spridit sig betydligt. Japan är ju inget u-land precis, men jag hade fel. Det var väldigt svårt och ta sig fram på bara engelska. Upplevde ändå japanerna som ett vänligt folk. Ett plus är om man hälsar på dem på sitt eget språk och kanske lär sig några hälsningsfraser, så blir de extra tillmötesgående.

Spenderade mesta tiden i Tokyo. Det är en annorlunda och märklig stad. Här finns extrem rikedom och absolut fattigdom. Neonskyltar som lyser upp de japanska tecknen, från affärer till blinkande spelhallar. Lugnet från tempelparker som i nästa sekund övergår till den galna handeln och trafiken igen. Det är en blandning av skönhet, extrem perfektion till rena rama slummen. Det är en hysterisk men dock lockande stad med en massa att utforska.

En typisk syn i Tokyo är när alla affärsmän ska till och från jobbet. Likt disciplinerade myror väller dem in och ut från tunnelbanevagnarna. Har man otur och kommer i denna rus-ningstid finns det risk att bli intryckt av speciella ”inputtare” som försöker tränga in så många som möjligt i tunnelbanevagnarna. På tal om massa män i kostym så finns ju också den japanska maffian, vilka håller till i ”sina” delar. Den japanska maffian är omtalad för att ha ett stort inflytande över polisen, och med mutor kunna undvika razzior osv.

Något som också speglar stadens variation av lyx och slum, är de japanska toaletterna. Det finns de lyxiga toaletterna med värmesitsar och avledande musik eller vågskvalp, så att inga olämpliga ljud hörs. Där sker allt med automatik och man behöver inte vidröra någonting. Dessa i kontrast till slum-toaletterna med
bara ett hål i golvet.         

Det finns mycket att skriva om denna stad men allra bäst är att själv
besöka den och känna den på pulsen.