OM KRAV
text CHRISTINA ERICSSON
Nr 1/2012
Jag vill alltid komma till slutet, fort, utan ansträngning. För ansträngningen är alltid fel. Förstår du vart jag vill komma? Just det. Kraven på sig själv. Att ha krav på sig själv som varken du eller jag kan uppnå. Och sen känslan att vara så misslyckad, för jag klarade ju inte det jag ville.
En ond cirkel där allt låser sig. Jag har alltid, redan som liten velat skapa. Men jag har aldrig vågat prova något. För skapande är fritt, där finns inga regler som säger hur det ska se ut som färdigt. Du måste helt enkelt bli nöjd själv med ditt alster. Det finns heller inga regler hur du ska gå till väga, och friheten är skrämmande när tilliten till en själv inte finns där. Du måste våga försöka utifrån dina egna idéer, och det är så farligt, så utlämnande. Att tvingas stå för något ur dig själv.
Jag har varit med på en keramikkurs ett antal terminer och tvingade mig att jobba med dessa bitar inom mig. Att ledaren inte packade ihop och gav upp när jag satt och spydde ur mig allt missnöje med mina alster är en gåta. Och alla mina utbrott att ”jag kan inte”. Det satt väldigt hårt inne den första terminen att våga försöka.
Det är det som är så farligt, att våga försöka och riskera att misslyckas. Då kanske man blir till åtlöje eller får ovett för att man är klantig och oduglig. Detta med, att fördärva material som kostar pengar.
Rädslan att misslyckas och bli avslöjad som dum i huvudet. Undrar hur många som egentligen går och bär på den rädslan. Som aldrig vågar försöka med något skapande. Undrar hur många talanger vi går miste om. Dessa ”talanger” får heller aldrig uppleva tillfredsställelsen att få känna att de duger som de är.
När man kommit tillrätta med kraven på sig själv så börjar ett flyt i skapandet. Istället för att det låser sig för en för att man är så missnöjd och allt bara blir en ond cirkel, utan varken början eller slut. När man börjar bejaka sina idéer utan att trampa på sig, utan istället tänka ”Jag vågar testa”. Så upptäcker man en skön spiral med öppning uppåt, då är flytet där. Då vågar man vara kreativ och får ett utlopp för sina idéer som bara blir fler. Det blir utvecklande som det heter i dagens moderna samhälle.
Det blir mycket lättare att våga göra när man är snällare mot sig själv och vägen till färdigt upplevs inte som så tung. Så, våga försöka och våga tro att du duger i ditt skapande och över huvudtaget.
Var snäll mot dig själv
Kramis
Nr 1/2012
Jag vill alltid komma till slutet, fort, utan ansträngning. För ansträngningen är alltid fel. Förstår du vart jag vill komma? Just det. Kraven på sig själv. Att ha krav på sig själv som varken du eller jag kan uppnå. Och sen känslan att vara så misslyckad, för jag klarade ju inte det jag ville.
En ond cirkel där allt låser sig. Jag har alltid, redan som liten velat skapa. Men jag har aldrig vågat prova något. För skapande är fritt, där finns inga regler som säger hur det ska se ut som färdigt. Du måste helt enkelt bli nöjd själv med ditt alster. Det finns heller inga regler hur du ska gå till väga, och friheten är skrämmande när tilliten till en själv inte finns där. Du måste våga försöka utifrån dina egna idéer, och det är så farligt, så utlämnande. Att tvingas stå för något ur dig själv.
Jag har varit med på en keramikkurs ett antal terminer och tvingade mig att jobba med dessa bitar inom mig. Att ledaren inte packade ihop och gav upp när jag satt och spydde ur mig allt missnöje med mina alster är en gåta. Och alla mina utbrott att ”jag kan inte”. Det satt väldigt hårt inne den första terminen att våga försöka.
Det är det som är så farligt, att våga försöka och riskera att misslyckas. Då kanske man blir till åtlöje eller får ovett för att man är klantig och oduglig. Detta med, att fördärva material som kostar pengar.
Rädslan att misslyckas och bli avslöjad som dum i huvudet. Undrar hur många som egentligen går och bär på den rädslan. Som aldrig vågar försöka med något skapande. Undrar hur många talanger vi går miste om. Dessa ”talanger” får heller aldrig uppleva tillfredsställelsen att få känna att de duger som de är.
När man kommit tillrätta med kraven på sig själv så börjar ett flyt i skapandet. Istället för att det låser sig för en för att man är så missnöjd och allt bara blir en ond cirkel, utan varken början eller slut. När man börjar bejaka sina idéer utan att trampa på sig, utan istället tänka ”Jag vågar testa”. Så upptäcker man en skön spiral med öppning uppåt, då är flytet där. Då vågar man vara kreativ och får ett utlopp för sina idéer som bara blir fler. Det blir utvecklande som det heter i dagens moderna samhälle.
Det blir mycket lättare att våga göra när man är snällare mot sig själv och vägen till färdigt upplevs inte som så tung. Så, våga försöka och våga tro att du duger i ditt skapande och över huvudtaget.
Var snäll mot dig själv
Kramis
Kommentarer
