VILKET BRÖD ÄR NYTTIGAST?
Gästkrönikör LJILJA JARZ
Nr 1/2012
Jag har privilegiet att arbeta med ett jobb där jag dagligen ställs inför olika värderingsfrågor. En tråkig sanning upplevde jag för några veckor sedan, när jag fick besök av en gammal elev som ville göra en undersökning i min fjärdeklass. I biologi fick de en uppgift inom etologi, nämligen om hur unga tänker och hur mycket påverkas de av grupptrycket. Eftersom jag lägger ner mycket tid på att diskutera olika moraliska och etiska frågor med mina elever, tyckte jag att det skulle bli intressant med en sådan undersökning, så jag gick med på att gymnasieflickorna fick göra undersökningen. De tog ut tre elever och sa till dem att när de kommer in i klassrummet igen så ska de få lite frågor. De tre eleverna skulle svara sanningsenligt på frågorna men på en fråga skulle de svara fel, nämligen att ljust bröd är nyttigare än fullkornsbröd. När de här tre elever kom tillbaka till klassrummet fick de frågan först om vilket bröd som var nyttigast. Följden blev att en tredjedel av eleverna i klassen svarade att vitt bröd är nyttigare efter att den förste eleven svarade så, nämligen fel. Jag blev väldigt förvånad, eftersom alla elever visste att fullkornsbrödet är nyttigare och försökte att förklara fenomenet med att de är små, men fick då svaret att även 17-åringar gjorde på samma sätt, när flickorna gjorde
undersökningen med dem.
Min tanke väcktes genast och jag började fundera på hur det förhåller sig med oss vuxna då. Grupptryck är ett socialt inflytande från andra på en enskild individ och trycket utövas i syfte att få någon att agera eller tro på ett liknande sätt och kan vara både negativt och positivt. Tanken att ”alla gör det” verkar underlätta för våra beslut och fråntar oss ansvaret att själva ta ställning i olika frågor. Det positiva grupptrycket är en förutsättning för mänskliga existensen, nämligen att vi följer givna regler, normer och lagar som gör att vi fungerar tillsammans.
Nu lider januari mot sitt slut och det är inte få vuxna som beklagar sig över ekonomin. Julen har varit dyr, säger många, år efter år, men bryter inte traditionella julfiranden ändå. Grupptryck? Läste i en artikel att i år spås svensken handla julklappar för 7 000 kr i genomsnitt enligt statistik från SCB. Vid ett samtal i personalrummet nämnde en kollega att en släkting till henne hade bara en son och då är det lättare att skämma bort honom, kanske. När det började nalkas jul fick han önska sig saker, men han döpte om sin önskelista till inköpslista! Det gick alldeles utmärkt, suckade kollegan. En annan som lyssnade till vårt samtal berättade om ett bröllop hon var bjuden på i somras, där bröllopsparet också hade en inköpslista på facebook och gästerna fick bocka av efterhand inköpen var klara. Alla kunde då se vem som hade köpt vad och för hur mycket. Jag föringar inte tillfredställelsen av att ge, för det är verkligen så, men jag tycker att vi går för långt när vi förväntar oss att få presenter. En rättighet! I all vår välmening formar vi, främst de unga att utveckla egoistiska egenskaper.
Att bryta en tradition, som till exempel julfirandet, är inte lätt och omgivningens bild av hur en lyckad jul ska vara håller oss tillbaka. Men, vem är det som avgör hur det ska vara? Vi borde prata med varandra om vad vi tycker är viktigast. Kanske det är att bryta traditionen och göra något som känns mer rätt. Det kan kännas jobbigt att ringa och berätta för släkten att det inte blir något traditionellt julfirande i år, men det kan kännas säkert befriande när man väl vågat lätta sitt hjärta.
Värderingar är viktiga. De positiva värderingarna bör stärkas. I min vardag får jag dagligen uppleva barnens goda egenskaper som jag skulle vilja förstärka ännu mer. De små vardagshjältar som byter plats i matsalen till exempel. De lämnar ”sitt gäng” för att sätta sig med någon som sitter själv. Eller, stannar kvar efter skolan för att hjälpa en kompis med något arbete som den inte klarar. Eller, när de ger någon en spontan kram för att den ser lite ledsen ut. Eller, när de självmant lånar ut sina saker. Eller, använder civilkurage, säger ifrån, när någon gör något dumt mot någon annan. Det finns många sätt att visa kärlek och omtanke på, inte bara genom att köpa presenter när barn förväntar sig detta.
Nr 1/2012
Jag har privilegiet att arbeta med ett jobb där jag dagligen ställs inför olika värderingsfrågor. En tråkig sanning upplevde jag för några veckor sedan, när jag fick besök av en gammal elev som ville göra en undersökning i min fjärdeklass. I biologi fick de en uppgift inom etologi, nämligen om hur unga tänker och hur mycket påverkas de av grupptrycket. Eftersom jag lägger ner mycket tid på att diskutera olika moraliska och etiska frågor med mina elever, tyckte jag att det skulle bli intressant med en sådan undersökning, så jag gick med på att gymnasieflickorna fick göra undersökningen. De tog ut tre elever och sa till dem att när de kommer in i klassrummet igen så ska de få lite frågor. De tre eleverna skulle svara sanningsenligt på frågorna men på en fråga skulle de svara fel, nämligen att ljust bröd är nyttigare än fullkornsbröd. När de här tre elever kom tillbaka till klassrummet fick de frågan först om vilket bröd som var nyttigast. Följden blev att en tredjedel av eleverna i klassen svarade att vitt bröd är nyttigare efter att den förste eleven svarade så, nämligen fel. Jag blev väldigt förvånad, eftersom alla elever visste att fullkornsbrödet är nyttigare och försökte att förklara fenomenet med att de är små, men fick då svaret att även 17-åringar gjorde på samma sätt, när flickorna gjorde
undersökningen med dem.
Min tanke väcktes genast och jag började fundera på hur det förhåller sig med oss vuxna då. Grupptryck är ett socialt inflytande från andra på en enskild individ och trycket utövas i syfte att få någon att agera eller tro på ett liknande sätt och kan vara både negativt och positivt. Tanken att ”alla gör det” verkar underlätta för våra beslut och fråntar oss ansvaret att själva ta ställning i olika frågor. Det positiva grupptrycket är en förutsättning för mänskliga existensen, nämligen att vi följer givna regler, normer och lagar som gör att vi fungerar tillsammans.
Nu lider januari mot sitt slut och det är inte få vuxna som beklagar sig över ekonomin. Julen har varit dyr, säger många, år efter år, men bryter inte traditionella julfiranden ändå. Grupptryck? Läste i en artikel att i år spås svensken handla julklappar för 7 000 kr i genomsnitt enligt statistik från SCB. Vid ett samtal i personalrummet nämnde en kollega att en släkting till henne hade bara en son och då är det lättare att skämma bort honom, kanske. När det började nalkas jul fick han önska sig saker, men han döpte om sin önskelista till inköpslista! Det gick alldeles utmärkt, suckade kollegan. En annan som lyssnade till vårt samtal berättade om ett bröllop hon var bjuden på i somras, där bröllopsparet också hade en inköpslista på facebook och gästerna fick bocka av efterhand inköpen var klara. Alla kunde då se vem som hade köpt vad och för hur mycket. Jag föringar inte tillfredställelsen av att ge, för det är verkligen så, men jag tycker att vi går för långt när vi förväntar oss att få presenter. En rättighet! I all vår välmening formar vi, främst de unga att utveckla egoistiska egenskaper.
Att bryta en tradition, som till exempel julfirandet, är inte lätt och omgivningens bild av hur en lyckad jul ska vara håller oss tillbaka. Men, vem är det som avgör hur det ska vara? Vi borde prata med varandra om vad vi tycker är viktigast. Kanske det är att bryta traditionen och göra något som känns mer rätt. Det kan kännas jobbigt att ringa och berätta för släkten att det inte blir något traditionellt julfirande i år, men det kan kännas säkert befriande när man väl vågat lätta sitt hjärta.
Värderingar är viktiga. De positiva värderingarna bör stärkas. I min vardag får jag dagligen uppleva barnens goda egenskaper som jag skulle vilja förstärka ännu mer. De små vardagshjältar som byter plats i matsalen till exempel. De lämnar ”sitt gäng” för att sätta sig med någon som sitter själv. Eller, stannar kvar efter skolan för att hjälpa en kompis med något arbete som den inte klarar. Eller, när de ger någon en spontan kram för att den ser lite ledsen ut. Eller, när de självmant lånar ut sina saker. Eller, använder civilkurage, säger ifrån, när någon gör något dumt mot någon annan. Det finns många sätt att visa kärlek och omtanke på, inte bara genom att köpa presenter när barn förväntar sig detta.
Kommentarer
