En helt vanlig medelålders kvinna med en livshistoria inte många besitter. Efter att ha suttit i amerikanskt fängelse i 28 år fick hon äntligen komma hem till Sverige och Hinseberg där hon satt två år innan hon blev frisläppt.

År 1954 föddes det en liten tjej i Stockholm som fick namnet Annika. En liten tjej som hade hela livet framför sig. Hon växte upp i Stockholm tillsammans med sin mamma. En dag frågar hennes mammas kollega om hon kan hoppa in för henne på jobbet p.g.a sjukdom. Det har de flesta gjort någon gång i sitt liv, absolut inget speciellt med det. Men just denna dag steg det in en amerikan som senare skulle föra familjen Östberg över Atlanten. Annika var då 13 år gammal och blev bestört över att flytta så långt borta. Kände ett starkt utanförskap och när hon fick ett syskon växte det ännu mera.
 Hon flydde till en liten ort utanför San Francisco tillsammans med en kille. Drogerna flödade och hamnade snart i ett starkt beroende.  

15 år gammal blir hon gravid och beslutar sig för att hon inte ska föda ett beroende barn. Efter misslyckade försök att tända av på psykiatrisk avdelning tar hon ett tält och vandrar in i skogen, långt bort från civilisationens frestelser.
”Jag visste att när jag skulle bli sjuk så skulle jag inte kunna ta mig därifrån rent fysiskt”. Sommaren 1970 föder hon sonen Sven hemma i sitt hem.

Vem hade kunnat tro att livet skulle förändras så drastiskt. Djupt nere i en ond spiral av droger, prostitution och kriminella män, hamnade hon och hennes dåvarande pojkvän i en svår ekonomisk kris. De hade kommit över ett stort parti med kött och skulle sälja det till en restaurangägare. Problem uppstod och plötsligt hörs ett skott. Pojkvännen sköt honom! De flyr, tänker fly landet men Annika vill en sista gång se sin son. De kör tillbaka hem, men hon är så påverkad av droger att hon inte hittar huset.
 På en mörk landsväg får de punktering. Efter ett tag kommer det en polis som troligt ville hjälpa dem. Men hennes pojkvän ser situationen som hotfull och skjuter polisen.
De flyr men grips senare.

Pojkvännen tar sedan livet av sig i häktet och Annika står anklagad för ”first degree murder” 1981, döms Annika till 25 års fängelse till livstid för delaktighet till två mord.
 En dag får hon det värsta besked man kan få bakom galler, hennes son har avlidit i en bilolycka och Svens far dog samma dag efter dödsbeskedet. För att hantera sorgen började hon ta heroin igen. Under 4 år höll hon missbruket hemligt innan hon testades positivt i ett av anstaltens stickprov. Annikas historia var väldigt gripande. Och man fascinerades över hur stark hon var och faktiskt inte alls bitter. En kvinna man beundrar.

Har man möjlighet att gå på någon utav hennes föreläsningar tycker jag att man ska det.