Normalstörd
text CHRISTINA ERICSSON
Nr 4/2012
Är du lite deprimerad ibland? Har du en del tvångstankar? Upplever du någon ångest vid vissa tillfällen? Grattis, du är normalstörd. Alla människor upplever något av detta varje dag. Men visst, vi är också de som upplever detta mycket. Skillnaden på frisk och sjuk kan vara hårfin. Men vem har det rätta svaret? Frisk, vad är det egentligen?
Om jag tycker att jag beter mig normalt, är jag frisk då? Är det mitt beteende som visar friskheten? Men om jag klarar arbete? Är jag sjuk om jag behöver boendestöd eller kan jag med deras hjälp och vård/terapi fungera och få livskvalité.
Jag har en diagnos men upplever hälsa och livsglädje. Känner mig delaktig i livet efter en viss svår tid. Tidningarna basunerar ut rubriker om den ökade psykiska ohälsan. Men vi lever i en tuff tidsålder med ekonomiska kriser i samhället, hög arbetslöshet, krav på teknologisk kunskap i vardagen och många har fått mer att göra på sitt arbete. Då är det kanske livsglädjen som stryker på foten. Vi tappar taget om våra liv.
För mig är hälsa att uppleva livsglädje och känna mig delaktig i samhället på individnivå. Vi är alla individuella individer och måste få vara det. Kanske detta med att känna sig som en resurs i livet är hälsa t ex att vara en god vän och lyssnare. Att kunna delge sina erfarenheter till andra via chatt. För idag kan vi faktiskt välja väldigt mycket i våra liv och vi har fortfarande ett ekonomiskt skydd att klara oss.
Att få göra det vi är bra på är viktigt. Vissa får väldigt mycket av att vara med i t ex en sysselsättning, andra odlar sina intressen ändå. Bara vi får räknas som människa. Inget behöver vara fel. Och internet är ju toppen när man inte orkar/vill vara social ute utan väljer att vara hemma och twittra istället.
Men vad är då psykisk ohälsa/hälsa? En definition från en facktidskrift som jag hittade på internet som heter Psykisk hälsa nr 1/03: Psykisk hälsa är ett tillstånd hos den enskilde, som påverkas i ett kontinuerligt växelspel med omgivningen i livets olika situationer. Detta tillstånd bygger på följande fyra förutsättningar
* Att kunna utveckla och hävda en egen integritet
* Att kunna upprätthålla och bibehålla sociala relationer
* Att ha tillgång till varierande psykiska förhållningssätt (som kan användas beroende på omgivande krav och som möjliggör en för individen positiv utveckling)
* Att ha medvetenhet om och tilltro till egna resurser
Ohälsa blir då tvärtom. Hur har då uppfattningen om psykisk ohälsa varit genom tiderna? Redan på Hippokrates tid i antikens Grekland fanns tankar om psykiska störningar. Han menade att kroppen bestod av fyra element; jord, vatten, eld och luft. Blev det störningar i de så uppkom obalans och det botades med åderlåtning, svettdrivande-, laxerings- samt kräkmedel. Under 1500-talet benämndes psykisk sjukdom som svagsinta, rasande, tokiga, vansinniga och ursinniga. Då sattes de på dårhus som byggdes utanför städerna för att de inte skulle störa. På den tiden kunde patienterna bära tvångströja eller hand- och fotbojor och behandlades med kalla duschar och laxermedel. På 1700-talet döptes dårhusen om till hospital. Läkarna började utröna vilka metoder som faktiskt hjälpte under 1800-talet och började pröva mediciner som var gjorda på växter eller opium. Det var inte bättre på 1900-talets början heller. Då var det isbad, insulinchocker, sömnkurer, elchocker och lobotomi som gällde. 1950 kom ett genombrott som gjorde stormavdelningarna överflödiga: medicinen Hibernal. 1980 gjorde antideppressiva succé.
På 1960-talet fanns det 36 000 platser för slutenvård som minskade fram till 90-talet med 10 000 platser. Idag finns det en mer human vård och en sundare människosyn på oss med psykisk ohälsa. Mentalhemmen är nedlagda och istället är det öppenvårdsmottagningar som jobbar mot att vi ska fortsätta ha kontakt med samhället när vi insjuknat.
Den sundare inställningen till oss har kommit med informationen från olika föreningar och myndigheter. Bl a Hjärnkoll med sina attitydambassadörer vilka ger föreläsningar om sina egna erfarenheter. Det är ett regeringsuppdrag som började 2009 till myndigheten Handisam som tillsammans med NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa) fick uppgiften att göra en kampanj med temat ”För ett psykiskt friskare Sverige” och det ska hålla på till 2014. Innehållet är att: Pratar vi mer öppet om psykisk ohälsa får vi en större förståelse och acceptans. I förlängningen får vi ett friskare samhälle.
Men vem ska kallas sjuk och vad är sjukt? Att vara normalstörd, gränsen är så hårfin. Tänk alla dessa original, dessa speciella människor. Ska vi inte bejaka våra särdrag istället och vara den individ vi faktiskt är innerst inne.
Jag har en diagnos men upplever hälsa och livsglädje. Känner mig delaktig i livet efter en viss svår tid. Tidningarna basunerar ut rubriker om den ökade psykiska ohälsan. Men vi lever i en tuff tidsålder med ekonomiska kriser i samhället, hög arbetslöshet, krav på teknologisk kunskap i vardagen och många har fått mer att göra på sitt arbete. Då är det kanske livsglädjen som stryker på foten. Vi tappar taget om våra liv.
För mig är hälsa att uppleva livsglädje och känna mig delaktig i samhället på individnivå. Vi är alla individuella individer och måste få vara det. Kanske detta med att känna sig som en resurs i livet är hälsa t ex att vara en god vän och lyssnare. Att kunna delge sina erfarenheter till andra via chatt. För idag kan vi faktiskt välja väldigt mycket i våra liv och vi har fortfarande ett ekonomiskt skydd att klara oss.
Att få göra det vi är bra på är viktigt. Vissa får väldigt mycket av att vara med i t ex en sysselsättning, andra odlar sina intressen ändå. Bara vi får räknas som människa. Inget behöver vara fel. Och internet är ju toppen när man inte orkar/vill vara social ute utan väljer att vara hemma och twittra istället.
Men vad är då psykisk ohälsa/hälsa? En definition från en facktidskrift som jag hittade på internet som heter Psykisk hälsa nr 1/03: Psykisk hälsa är ett tillstånd hos den enskilde, som påverkas i ett kontinuerligt växelspel med omgivningen i livets olika situationer. Detta tillstånd bygger på följande fyra förutsättningar
* Att kunna utveckla och hävda en egen integritet
* Att kunna upprätthålla och bibehålla sociala relationer
* Att ha tillgång till varierande psykiska förhållningssätt (som kan användas beroende på omgivande krav och som möjliggör en för individen positiv utveckling)
* Att ha medvetenhet om och tilltro till egna resurser
Ohälsa blir då tvärtom. Hur har då uppfattningen om psykisk ohälsa varit genom tiderna? Redan på Hippokrates tid i antikens Grekland fanns tankar om psykiska störningar. Han menade att kroppen bestod av fyra element; jord, vatten, eld och luft. Blev det störningar i de så uppkom obalans och det botades med åderlåtning, svettdrivande-, laxerings- samt kräkmedel. Under 1500-talet benämndes psykisk sjukdom som svagsinta, rasande, tokiga, vansinniga och ursinniga. Då sattes de på dårhus som byggdes utanför städerna för att de inte skulle störa. På den tiden kunde patienterna bära tvångströja eller hand- och fotbojor och behandlades med kalla duschar och laxermedel. På 1700-talet döptes dårhusen om till hospital. Läkarna började utröna vilka metoder som faktiskt hjälpte under 1800-talet och började pröva mediciner som var gjorda på växter eller opium. Det var inte bättre på 1900-talets början heller. Då var det isbad, insulinchocker, sömnkurer, elchocker och lobotomi som gällde. 1950 kom ett genombrott som gjorde stormavdelningarna överflödiga: medicinen Hibernal. 1980 gjorde antideppressiva succé.
På 1960-talet fanns det 36 000 platser för slutenvård som minskade fram till 90-talet med 10 000 platser. Idag finns det en mer human vård och en sundare människosyn på oss med psykisk ohälsa. Mentalhemmen är nedlagda och istället är det öppenvårdsmottagningar som jobbar mot att vi ska fortsätta ha kontakt med samhället när vi insjuknat.
Den sundare inställningen till oss har kommit med informationen från olika föreningar och myndigheter. Bl a Hjärnkoll med sina attitydambassadörer vilka ger föreläsningar om sina egna erfarenheter. Det är ett regeringsuppdrag som började 2009 till myndigheten Handisam som tillsammans med NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa) fick uppgiften att göra en kampanj med temat ”För ett psykiskt friskare Sverige” och det ska hålla på till 2014. Innehållet är att: Pratar vi mer öppet om psykisk ohälsa får vi en större förståelse och acceptans. I förlängningen får vi ett friskare samhälle.
Men vem ska kallas sjuk och vad är sjukt? Att vara normalstörd, gränsen är så hårfin. Tänk alla dessa original, dessa speciella människor. Ska vi inte bejaka våra särdrag istället och vara den individ vi faktiskt är innerst inne.
Kommentarer
