Akrobatisk rock'n'roll

Nr 2/2013
text MARLOU HINDRIKSEN
målningar ANNEKE VAN VENROOIJ & MARLOU HINDRIKSEN
 
Groningen, stad av ljuva minnen. När de flesta tänker på Holland, tänker de oftast på Amsterdam. Och då har de helt rätt, för Amsterdam ligger i Norra-Holland, en av Nederländernas tolv provinser. Men förutom Norra- och Södra-Holland finns det tio provinser till.
 
En gång kom det två vänner från Kanada. Självklart skulle de spendera största delen av semestern i Amsterdam, men de skulle även bo några dagar hemma hos mig i Groningen. När de ankom ångrade de att de hade så få dagar kvar. ’Varför berättade du inte att Groningen var en sådan vacker stad?!’, utropade de. Mycket finare än Amsterdam, tyckte de. Bara så svårt att uttalas, med det konstiga ljudet som låter
som en harkling.

Groningen har ungefär 195 000 invånare och är därmed den sjunde största staden i Nederländerna. Det är en riktig studentstad, med drygt 50 000 studenter, varav jag brukade vara en i många år. Som student kan man delta i olika sportkurser för en icke avsevärd summa med pengar. Bara gymmet var lite dyrare. Så jag prövade det ena efter det andra. Afrikansk dans, streetdance, röra-på-musik (att ”bomba” på holländska, för att ange hur man känner sig efteråt - som en exploderad bomb), cirkelträning, och så vidare. En dag kom min pojkvän på att vi skulle pröva ”akrobatisk rock’n’roll”. Men varför inte, tänkte jag.

Första lektionen. Vi stod i rad för att få instruktioner. Nu är jag med mina 1m77 genomsnitt i norra Nederländerna, hade jag alltid fått höra, men när jag tittade mig omkring började jag tveka. Jag var minst 10 cm längre än de andra tjejerna. Är 30% av den europeiska befolkningen överviktiga? Här var det snarare tvärtom.
Jag kände mig verkligen som en kossa.
 
Efter några lektioner började jag förstå varför de flesta tjejerna var så små och smala och varför de flesta killarna såg ut som Rambo. Eller snarare sagt började min pojkvän förstå det. Han bestämde sig för att börja träna på gymmet, även om det kostade en slant. Och under över alla under hann vi med. Han kunde ligga på ryggen och hålla mig som ett flygplan, kasta mig bakom sin rygg och sedan tillbaka, kasta mig i luften – lite grann. Och då kom dagen jag skulle göra en salto över hans axel. Efter tio försök fick det räcka. ’Varför valde jag inte din syster som är drygt 1,60m?’, suckade han. Tack och lov var det dags att flytta till Sverige och det fanns inte något sådant i Karlskrona och omgivning.

 

Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0